S
sara
Guest
Ja som jag redan skrivit i en annan tråd så har vi varit inne i denna karusell nyligen och allt är äntligen klart. Resan har varit turbulent och vi har inte alltid varit säkra på om det någonsin skulle bli klart.
Själva så har vi alltid varit säkra på att detta var helt rätt väg att gå.
Vet att det är många därute som funderar en hel del runt detta, vad det innebär, svårigheter och vad som faktiskt blir så mycket lättare.
Vill någon hänga på och berätta om bra och dåliga erfarenheter kring detta?
Positivt
* Då "vårt" barn har många läkarkontakter så underlättar en vårdnadsöverflytt väldigt mycket. Vi behöver inte längre några påskrifter.
* Vi kan välja skola efter barnets behov.
* Vi kan kommunicera med föräldrarna när vi måste byta dagar eller kanske hoppa över ett umgänge (självklart med en bra anledning, detta har inte varit accepterat förrut från soc. sida) och föräldrarna kan ha ett mera avslappnat umgänge med sitt barn.
* Vi kan själva begära vilka insatser vi känner att vi behöver i from av olika stöd och vi kan välja själva tex om vi vill ha avlastning och vem det ska vara i såfall (förutsatt att familjen blir godkänd genom utredning förstås)
Något negativt kan jag inte komma på...
Stöttning har vi aldrig fått utan det har vi alltid fixat själva från annat håll.
Ekonomi är också något som jag hör från många håll och man undrar hur det ska bli.
Jag tänkte skriva om mina egna tankar och erfarenheter.
När en vårdnadsöverflyttning är gjord är man inte längre familjehem, utan man blir särskilt förordnad vårdnadshavare. Som särskilt förordnad vårdnadshavare har man heller ingen försörjningsplikt för barnet. Den har fortfarande de biologiska föräldrarna.
Efter att en vårdnadsöverflytt är klar i Tingsrätten ska ett ekonomiska avtal skrivas mellan de särskilt förordnade vårdnadshavarna och kommunen, om de ekonomiska åtagandena (om inte detta gjorts innan).
Det finns inte skrivet SKA någonstans men man ska inte acceptera att man inte får minst den ersättning som man hade som familjehem. Från arvodet dras sedan ett eventuellt vårdbidrag. Från omkostnaden dras det av för underhållsstöd*2 samt barnbidraget.
Komihåg att avtalet oftast sträcker sig över en lång tid, kanske 10-5 år. Man ska inte skriva på ett avtal som man inte tror att man kommer kunna uppfylla. BÅDA parter ska vara överens, är man inte överens har man heller inget avtal. Då får man ta en diskussion med handläggaren, om inte det går så får man gå högre upp.
Spännande att få höra andras erfarenheter :razz:
Sara
Själva så har vi alltid varit säkra på att detta var helt rätt väg att gå.
Vet att det är många därute som funderar en hel del runt detta, vad det innebär, svårigheter och vad som faktiskt blir så mycket lättare.
Vill någon hänga på och berätta om bra och dåliga erfarenheter kring detta?
Positivt
* Då "vårt" barn har många läkarkontakter så underlättar en vårdnadsöverflytt väldigt mycket. Vi behöver inte längre några påskrifter.
* Vi kan välja skola efter barnets behov.
* Vi kan kommunicera med föräldrarna när vi måste byta dagar eller kanske hoppa över ett umgänge (självklart med en bra anledning, detta har inte varit accepterat förrut från soc. sida) och föräldrarna kan ha ett mera avslappnat umgänge med sitt barn.
* Vi kan själva begära vilka insatser vi känner att vi behöver i from av olika stöd och vi kan välja själva tex om vi vill ha avlastning och vem det ska vara i såfall (förutsatt att familjen blir godkänd genom utredning förstås)
Något negativt kan jag inte komma på...
Stöttning har vi aldrig fått utan det har vi alltid fixat själva från annat håll.
Ekonomi är också något som jag hör från många håll och man undrar hur det ska bli.
Jag tänkte skriva om mina egna tankar och erfarenheter.
När en vårdnadsöverflyttning är gjord är man inte längre familjehem, utan man blir särskilt förordnad vårdnadshavare. Som särskilt förordnad vårdnadshavare har man heller ingen försörjningsplikt för barnet. Den har fortfarande de biologiska föräldrarna.
Efter att en vårdnadsöverflytt är klar i Tingsrätten ska ett ekonomiska avtal skrivas mellan de särskilt förordnade vårdnadshavarna och kommunen, om de ekonomiska åtagandena (om inte detta gjorts innan).
Det finns inte skrivet SKA någonstans men man ska inte acceptera att man inte får minst den ersättning som man hade som familjehem. Från arvodet dras sedan ett eventuellt vårdbidrag. Från omkostnaden dras det av för underhållsstöd*2 samt barnbidraget.
Komihåg att avtalet oftast sträcker sig över en lång tid, kanske 10-5 år. Man ska inte skriva på ett avtal som man inte tror att man kommer kunna uppfylla. BÅDA parter ska vara överens, är man inte överens har man heller inget avtal. Då får man ta en diskussion med handläggaren, om inte det går så får man gå högre upp.
Spännande att få höra andras erfarenheter :razz:
Sara