Vet inte vad jag ska göra....Ge mig råd

Hej.
Fick en ny placering som anses som lätt.

Barnet i frågan blir strax 5 år men jag upplever det snarare som en 2,5-3 åring.
Kan inte lämna hen utan uppsikt då rensas det i kylen, plåster används upp och det ritas med tuschpennor överallt. Får det tag i en sax klipps allt sönder och det ritas till och med skokräm.
Jag har försökt med lösningar som eget plåster/klistermärken i mängder med de klistras upp överallt förutom på papper i en speciell ”klisterbok” som barnet varit med och valt ut.... Tuschpennor som man lätt kan tvätta bort och sitter med barnet när hen vill ha de andra. Gömt undan saxarna högt på en hylla..

Jag arbetar hårt med LAB men det hjälper inte. Barnet tar inte inte till sig information trots uppmuntran och positivt bemötande. Förskolan säger samma sak. Barnen FÖRSTÅR verkligen inte och jag vet inte hur jag ska nå fram till hen på bästa vis.

Socialsekreteraren tycker att jag ska ge det mer tid och fortsätta som jag gör, men jag har en klump i magen när jag på arbete, då barnet slår sig ofta, dras till de busiga i gruppen och jag vill skydda hen. Barnet snubblar mycket och går in i dörrar och dörrkarmen hemma och på förskolan. Kan stå rakt upp och ner och bara falla ihop. Synen är kollad hos en ögonläkare och hen ser perfekt.

Har påtalat för soc att barnet upplevs som ”avstängd” även personalen på fsk har gjort det. Jag jobbar mycket med känslor bla böcker och ”Vem” filmerna, men det hjälper inte....
Har jag för bråttom att se resultat?
Tycker att 12 månader är en lång tid i ett barns värld, men jag orkar snart inte att vara ”övervakare” och tänka 3 steg framåt.
åt barnet och känner att jag är på väg ner i en negativ spiral. Såklart skäller jag inte på hen utan kör med ”oj, nu blev det sådär tokigt igen, nu får vi hjälpas åt att städa undan” eller ”klistermärken ska bo i den här boken, kom så gör vi det tillsammans”
Barnet är det mest gulliga och kramiga men jag känner att jag inte kan andas och är stressad när jag vaknar...
Hen smyger upp på nätterna och ställer in glass i sin säng och lämnar frysen öppen, eller går in i syskonens rum och väcker dem.

Ge mig tips och råd snälla, ni erfarna på hur jag ska bryta detta mönster.
Hen får mycket av min tid, såklart och vi lagar mat, rensar rabatter och tvättar bilen tillsammans. Det uppskattar barnet och jag med, men just de där små egenheterna.... hur gör jag för att arbeta bort dem?
Vänligen J
 
Oj, det låter inte som någon bra tillvaro.
Är barnet utrett, har för mig att just det där med att gå in i saker och snubbla kan vara symtom på något speciellt, kommer bara inte ihåg vad.
Handledning, hur har ni det med det?
Förstår att det är tufft, men ska ju inte behöva låsa dörren till köket om det ens finns någon....
Tyvärr kan jag inte råda dig men önskar dig styrka och ett stort lycka till
 

anne

Administrator
Forumpersonal
Hej!
Jag förstår att orken tryter, man orkar inte hur mycket som helst. Utifrån det du skriver så behöver du och barnet professionell hjälp om ni inte redan får det. Vad säger BVC? Där kan man få mycket stöd (oftast i allafall). Jag har inte direkt erfarenhet av det du beskriver men om du kämpat så här i ett år tid och inte ser något direkt skillnad så skulle jag absolut söka hjälp. Förskolan skulle också kunna lyfta frågan om vidare stöd och eventuell utredning (om barnet inte redan är utrett). I varje kommun ska det finns någon form av stödteam. Där kan man också få hjälp och stöd. I flera år så hade vi med en annan stjärna möten regelbundet för att barnet skulle få det så bra som möjligt. Vi som föräldrar fick prata med psykologen också om vi kände att vi behövde stödet i bland annat bemötande.
Nej dra i handbromsen för din egen skull. Du gör allt du kan och du kan inte göra allt själv. Be om hjälp :purple_heart:.
 
Oj, det låter inte som någon bra tillvaro.
Är barnet utrett, har för mig att just det där med att gå in i saker och snubbla kan vara symtom på något speciellt, kommer bara inte ihåg vad.
Handledning, hur har ni det med det?
Förstår att det är tufft, men ska ju inte behöva låsa dörren till köket om det ens finns någon....
Tyvärr kan jag inte råda dig men önskar dig styrka och ett stort lycka till
Hejsan!
Tack för ditt svar. Barnet är inte utrett men förskolan har kopplat in en specialpedagog just för att hjälpa till med språket- då barnet inte vet skillnad mellan sot och lång tillexempel.
Vi har i nuläget ingen handledning utan socialsekreteraren tycker att vi gör ett bra och fint arbete och ska fortsätta med det....
 
Hej!
Jag förstår att orken tryter, man orkar inte hur mycket som helst. Utifrån det du skriver så behöver du och barnet professionell hjälp om ni inte redan får det. Vad säger BVC? Där kan man få mycket stöd (oftast i allafall). Jag har inte direkt erfarenhet av det du beskriver men om du kämpat så här i ett år tid och inte ser något direkt skillnad så skulle jag absolut söka hjälp. Förskolan skulle också kunna lyfta frågan om vidare stöd och eventuell utredning (om barnet inte redan är utrett). I varje kommun ska det finns någon form av stödteam. Där kan man också få hjälp och stöd. I flera år så hade vi med en annan stjärna möten regelbundet för att barnet skulle få det så bra som möjligt. Vi som föräldrar fick prata med psykologen också om vi kände att vi behövde stödet i bland annat bemötande.
Nej dra i handbromsen för din egen skull. Du gör allt du kan och du kan inte göra allt själv. Be om hjälp :purple_heart:.
Hej!
Tack för ditt svar. Förskolan säger att de tycker att barnet i allmänhet beter sig underligt och har svårt att ta till sig information. De stöttar mig i att det är något avvikande som inte går att sätta fingret på och jag har idag bett om dokumentationen de har på hen, för att ta upp det med socialtjänsten när vi ska ha möte och därifrån hoppas jag att få stöd och hur jag ska bemöta barnet bäst!
Han slår sig väldigt ofta, snubblar och trillar, tex hoppas från gungan men sitter kvar så gungan träffar hen på tillbakavägen och detta har hänt så många gånger nu att jag bett dem vägleda hen i de situationerna. Barnet lär sig inte att det gör ont utan upprepar situationen även i hemmet- där konstant måste vägleda(och det gör jag så gärna)
Det har gett upphov till blåtiror och skrapmärken vid ögonen, blåmärken på
öronen, stukade fingrar, då barnet inte tar emot sig vid fall.
Vi gjorde 4-års kontrollen nu i januari, barnet blir 5 i juli och hon tyckte inte att det fanns något att anmärka på trots att vi delade upp besöket på 3 tillfällen, eftersom hen är familjehemsplacerat och således har det extra tufft. Barnet kunde inte katigorisera djur i grupp, du vet 3 djur och en mössa....
Men enligt Bvc var säkert barnet trött trots att jag kom på förmiddagen, utan intryck från förskolan. Vi fick rådet om att tills på ”vem” filmerna för att hen ska förstå dina känslor och det gör vi - tillsammans.
Jag ska be om hjälp! För jag älskar detta ljuvliga busBarn❤ Tack för du tog dig tid att svara. Barnet är inte utrett.
Vänligen Jessika
 
Hej
Tänkte på en sak du sa de har kollat synen osv.. men en tanke.. har de kollar hörsel eller ja jag tänkte snarare innerörat ifall inte benen funkar som de ska och de kan ställa till med att hen är extra yr, vinglig, svårt att gå rakt och går in i saker.. som de där du sa hon hoppar av gjngan och sen sitter kvar och så smäller gungan till.. kan de var så att helt enkelt är så yr att hen är lite ur balans och inte kan flytta sig i tid? Jag har själv en hörselskada och kan lätt bli lite ur speciellt om man gör hastiga rörelser.. men de finns ju faktiskt de som hör perfekt men benen rör sig inte som de ska vilket kan påverka balans och liknande.. kan ju vara något att be dem kolla iaf?

Angelica
 
Hej.
Fick en ny placering som anses som lätt.

Barnet i frågan blir strax 5 år men jag upplever det snarare som en 2,5-3 åring.
Kan inte lämna hen utan uppsikt då rensas det i kylen, plåster används upp och det ritas med tuschpennor överallt. Får det tag i en sax klipps allt sönder och det ritas till och med skokräm.
Jag har försökt med lösningar som eget plåster/klistermärken i mängder med de klistras upp överallt förutom på papper i en speciell ”klisterbok” som barnet varit med och valt ut.... Tuschpennor som man lätt kan tvätta bort och sitter med barnet när hen vill ha de andra. Gömt undan saxarna högt på en hylla..

Jag arbetar hårt med LAB men det hjälper inte. Barnet tar inte inte till sig information trots uppmuntran och positivt bemötande. Förskolan säger samma sak. Barnen FÖRSTÅR verkligen inte och jag vet inte hur jag ska nå fram till hen på bästa vis.

Socialsekreteraren tycker att jag ska ge det mer tid och fortsätta som jag gör, men jag har en klump i magen när jag på arbete, då barnet slår sig ofta, dras till de busiga i gruppen och jag vill skydda hen. Barnet snubblar mycket och går in i dörrar och dörrkarmen hemma och på förskolan. Kan stå rakt upp och ner och bara falla ihop. Synen är kollad hos en ögonläkare och hen ser perfekt.

Har påtalat för soc att barnet upplevs som ”avstängd” även personalen på fsk har gjort det. Jag jobbar mycket med känslor bla böcker och ”Vem” filmerna, men det hjälper inte....
Har jag för bråttom att se resultat?
Tycker att 12 månader är en lång tid i ett barns värld, men jag orkar snart inte att vara ”övervakare” och tänka 3 steg framåt.
åt barnet och känner att jag är på väg ner i en negativ spiral. Såklart skäller jag inte på hen utan kör med ”oj, nu blev det sådär tokigt igen, nu får vi hjälpas åt att städa undan” eller ”klistermärken ska bo i den här boken, kom så gör vi det tillsammans”
Barnet är det mest gulliga och kramiga men jag känner att jag inte kan andas och är stressad när jag vaknar...
Hen smyger upp på nätterna och ställer in glass i sin säng och lämnar frysen öppen, eller går in i syskonens rum och väcker dem.

Ge mig tips och råd snälla, ni erfarna på hur jag ska bryta detta mönster.
Hen får mycket av min tid, såklart och vi lagar mat, rensar rabatter och tvättar bilen tillsammans. Det uppskattar barnet och jag med, men just de där små egenheterna.... hur gör jag för att arbeta bort dem?
Vänligen J
Hej Jessica, ditt inlägg om att du fått en ny placering som ansågs som lätt är några månader gammalt, men jag fick det vbat till mig nyligen. Den som skickade till mig kände igen din beskrivning väldigt väl. När jag nu läser vad du skriver känner även jag igen mycket som typiskt för barn med alkoholskador. Kanske har du redan funderat i de banorna, men om inte rekommenderar jag www.fasportalen.se och du är också välkommen att höra av dig till FAS-föreningen, kontaktuppgifter hittar du på portalen.
/Katarina
 
Topp