Nja, inte riktigt så sa förskolepersonalen- men i telefonsamtal med dem häromdagen , då jag berättade om hur Liten är hemma- att Liten är som en svans på mig, att h*n gråter några ggr per dag, spec inte när det går Litens väg elelr då jag behöver säga till om ngt litet som X gör fel, att jag inte vet om Liten orkar med nästa dagen i förskolan men att jag borde åka o fixa några saker på viktiga möten o att jag måste ringa soc -IGEN....och...och... då sa kvinnan i andra telefonluren-" kom hit med goa X- vi har få barn här o vi får ta hand om henne lite . Ta en extra timme o gå o simma o basta en stund. Du måste orka- o det gör du bäst om du får en paus. Vi ska ta hand om X"
Förskolan märker hur dåligt Liten har mått efter senaste umgänget i tillägg till att h*n är uppe i en "jag-vill-bestämma-period"- vilket gör situationen än tuffare. H*n är så extremt känslig. MEN förskoaln ser detta o de o vi håller på rutiner o ordning o reda- men med en extra omsorgstouch. Åh, vad jag tycker de är underbara!
Jag går med ett dåligt samvete för Liten vill bara var med mig- är så "mammig" , men inser att h*n klarar sig bra på förskolan. Denna förskola är helt suverän. De ser att jag behöver andrum, att jag behöver egen tid o jag vet att de ser o tar hand om Liten. Så ja, jag tog en extra timme idag o simmade o for sen o hämtade en glad o stolt unge på förskolan. H*n hade fått vara med en personal hela tiden- för att få lugn o ro pga sin epilepsi- o varit med o bakat o läst böcker. Sedan hade h*n varit med o bjudit de andra barnen....
Den senaste tiden har allt kretsat kring fam.hemsmammabiten-barnet har mått dåligt både i sin sjukdom o psykiskt o så extremt mkt kontakt med soc o allt runtomkring har det varit- o jag har kännt att jag inte varit ngt annat än jsut familjehemsmamma. Det är dags att återta lite annat i livet. För mig hjälper det att få en stöd i att ta den egentiden....när jag vet att barnet har det bra...
Förskolan märker hur dåligt Liten har mått efter senaste umgänget i tillägg till att h*n är uppe i en "jag-vill-bestämma-period"- vilket gör situationen än tuffare. H*n är så extremt känslig. MEN förskoaln ser detta o de o vi håller på rutiner o ordning o reda- men med en extra omsorgstouch. Åh, vad jag tycker de är underbara!
Jag går med ett dåligt samvete för Liten vill bara var med mig- är så "mammig" , men inser att h*n klarar sig bra på förskolan. Denna förskola är helt suverän. De ser att jag behöver andrum, att jag behöver egen tid o jag vet att de ser o tar hand om Liten. Så ja, jag tog en extra timme idag o simmade o for sen o hämtade en glad o stolt unge på förskolan. H*n hade fått vara med en personal hela tiden- för att få lugn o ro pga sin epilepsi- o varit med o bakat o läst böcker. Sedan hade h*n varit med o bjudit de andra barnen....
Den senaste tiden har allt kretsat kring fam.hemsmammabiten-barnet har mått dåligt både i sin sjukdom o psykiskt o så extremt mkt kontakt med soc o allt runtomkring har det varit- o jag har kännt att jag inte varit ngt annat än jsut familjehemsmamma. Det är dags att återta lite annat i livet. För mig hjälper det att få en stöd i att ta den egentiden....när jag vet att barnet har det bra...