7-Åring

[mosten]

Hej!
Vi har varit jourhem i några år men fått en förfrågan på en familjehemssplacering troligtvis uppväxt till en 7-åring
Bor nu i jourhem där varit i 6-månader det har varit turbulent med utåtagerane beteende men med en fyrkantig vardag så går det nu rätt bra.

Till min fråga, planen är att skall vara hos sina föräldrar var annan helg fre-sön, är det även nu när är i jourhemmet men inte lika ofta, hur kommer det att fungerar med anknytningen till oss när åker till föräldrarna regelbundet har ni erfarenheter att delge oss, det vi har erfarenhet av är ju att föräldrarna kommer till oss tillsammans med en soc.sekreterare men det är ju för att vi är jour.
Fungerar det bra för er eller var det svårt med anknytningen när det är en så nära kontakt med föräldrarna, vill ju att skall veta att det är här hos oss den fasta punkten blir.
Det är en frivillig placerin.
Kom med förslag hur ni knöt an till en i 7-års åldern
MVH: Mosten

 

[honey]

Vår första placering kom (omplacering) när var 7,5 år.
hade umgänge lörd-sön varannan helg med en förälder.
Efter en månad märkte vi alla att inte knöt an till oss.
Då ströp vi ALLT umgänge under 3 månader, hade bara telefonkontakt.
DÅ landade och sedan var det aldrig några bekymmer med DEN saken :angel

Med de senaste slopades bara umgänget 6 v och de barnen blev aldrig familjemedlemmar :littlesad
De var "gäster" i vårt hem drygt 2 år................

 

[mosten]

Var de en frivillig placering? och hur tog föräldern det? gick soc med på detta utan protester? Hur såg/märkte ni skilnaden på att inte knöt an mot att började knyta an? hur förklarade ni för barnet att den inte skulle träffa föräldern på ett långt tag?
Många frågor, men det är just den funderingen vi hade, att vi inte får bara vara vi, utan att det blir ett avbrott hela tiden.
Ska jag ge det förslaget till soc innan placeringen eller tycker du att vi ska vänta o se hur det går?
Förslag på ett bra sätt att framföra det på till soc, så dom inte får den uppfattningen att vi inte vill samarbeta med föräldrarna, det hat dom poängterat mycket att vi ska matcha varandra bra

 

[honey]

Jag svarar på frågorna i turordning så jag inte villar bort mig ........ :angel
Nej, det var ett LVU, inte frivillig placering.
Föräldern tog det jättebra men inte de släktingar varit placerad hos innan.
Det var soc som förslog avbrottet i umgänget för anknytningens skull.
Allt på "bortaplan" var viktigare än vad som hände hemma. Efter breaket blev hemma verkligen hemma, platsen som var viktigast.
Ärligt, breaket gjordes för att vi skulle få en chans att lära känna varandra och bli en familj ihop. Föräldern ringde en gång i veckan på förutbestämd tid så kontakten hölls ändå. Samtalen fortsatte vi med även när umgänget togs upp igen

Jag skulle lägga fram det som ett förslag, att ni vill få en möjlighet att bli familj utan påverkan av andra.
Kläm till med 3 månader och var beredda på att kompromissa.
Eller dra åtminstone ner 2 nätter till en i början.
Kanske t o m bara umgänge över dagen först, sedan utöka till en natt och om det fungerar bra 2 nätter så småningom.
Argumentet att främja anknytningen brukar soc köpa.
Och att inte tvärvägra utan göra upp en plan visar ju på att ni är samarbetsvilliga.

Personligen ansåg vi det ganska skönt när hade umgänge för det gav egen tid och avlastning.
Vi hade en väldigt god relation till föräldern och även om det inte var "bra" på umgängena så klarade de av det en natt.

 

[mosten]

Tack för din info :bow ska ta detta med soc när vi träffas nästa gång.
Om nu inte soc går med på detta, tror du de skulle funka någorlunda om föräldrarna istället kom till oss på besäk ex. varannan sön en timme?
Är det ingen mer som har erfarenhet av detta och kan delge oss eller har gått tillväga på detta sätt med besök i familjehemmet?
Jag vill ha så mycket info som möjligt så ni som har varit med om samma sak skriv en rad är ni snälla :smirk:

 

[EJE]

Inte helt enkelt det här..... :?

En 7-åring är ju ganska stor och har ju levt med sina föräldrar länge.....Tror inte att dom ska få "försvinna" helt.....ens ett litet tag.H*n behöver få se dom för att veta att DOM mår bra.....
:smirk:
Går det så tror jag på att dom får komma till er nån liten stund nu och då.....Hellre korta stunder lite oftare än för långa stunder.

Tror att det är viktigt att omgivningen(soc) markerar för både föräldrar och barn att tills h*n landat hos er är det ni som är viktiga......

Så småningom får man väl bestämma hur umgänget ska se ut.....
Fast jag blir alltid osäker när ett barn ska vara hos sina biosar hela helger.....låter konstigt!Ska man verkligen lämna ut ett barn på detta sätt.....Kan dom inte bo med sina biosar så kan dom inte!Och då signalera att jodå....det går ibland!!!?? :angel


När vi fick vår 8-åring var hon till en början nästan mer hemma hos Maopa än hos oss.....och det efter att knappt ha fått se dom på över 1 år....DET blev helt FEL!!!! :evil:

 

[honey]

För en gångs skull har vi lite olika åsikter EJE :wink:

Bo eller inte bo hos bio beror ju på VARFÖR de är omhändertagna.
Det finns bio som kan klara ett dygn eller två men inte klarar en föräldraroll helt ut.
Sedan finns det de som inte klarar det alls.
Eftersom de haft helgumgänge antar jag att det är det första som gäller här.

Ett barn i den storleken kan mycket väl förstå att bio inte kan ta hand om dem fullt ut men att det går bra korta tider ibland.
(givetvis förutsatt att de är åldersadekvata i utvecklingen)
Har inte vi upplevt som något problem alls, snarare tvärt om.......

Ditt förslag med korta stunder kan jag köpa, förutsatt att det är praktiskt möjligt.
Avstånd och annat kan ju sätta käppar i hjulen......

 

[mosten]

Tack så mycket :claphappy:
Jag har bestämt att ta det med soc när de kommer, tänkt så här, inget umgänge hemma hos bio på ca 3 mån det får tiden utvisa, men att de får komma till oss på korta besök (upplägget gör vi med soc) så även kan se att vi vuxna kan "umgås" enl min erfarenhet så mår barnet bäst när de ser att vi fungerar bra med bio om än mycket svårt ibland, men problemen tar man ju med soc.

En sista fråga :angel har ni några bra förslag på hur ni gick tillväga med anknytningen hur märkte ni att de började knyta an?

 

[EJE]

Honey....jag skrev att jag är osäker... :? ...... :angel Såg det hela från min pottkant...... Vilken tur att vi har såna här Forum så man får andra vinklingar också!!!!

Och mosten.....anknytning tar TID och när barnet haft nåt som stör den "vanliga" sunda anknytningen så får man jobba det hela tiden.Att ha många att knyta an till behöver inte vara helt fel.....men kan öka på tiden ännu mer.....och ofta tar barnet till sig en i sänder för att det blir för rörigt annars.

Jag TROR att i första skedet är det viktigt med stabilitet och att man är förutsägbar och tydlig.....Och sen att man är mycket tydlig med regler och att man alltid står för det man säger.....Jag tror också på att verkligen visa känslor om man sätter ord på dom(nu menar jag inte typ manodeppar utan vanliga känslor inom normala ramar....).Att man berättar vad som ska hända i stort......och att saker kan hända så att det blir nåt annat,men att man då berättar det så fort man vet....
Jag TROR därför att ett umgänge som är regelbundet och förutsägbart kan funka bra.....samtidigt som man knyter an!

Vår 8-åring hade kämpigt med närhet och tillit...vilket ju gjorde anknytningen skör....
I början åkte vi på tumanhand utomlands en vecka....En jobbig resa,MEN den var mycket bra i efterhand!!!
För oss tog det bra precis 6 år innan den första riktigt goa´spontana kramen kom!!!
Nu har vi haft en del andra faktorer också som gjort att det tagit sån tid......men nu ÄNTLIGEN känns det i hela hjärtat att vi är rätt!!!!
Lycka till!!!

 

[lånebarn]

Tycker va helg låter mycket om det är en tänkt uppväxt? Ngn med erfarenhet om hur man tänker kring umgänge m förälder med aktivt missbruk?Oxå tänkt uppväxt(10år)

 

[mammac]

Spännande läsning!
:bounce: Ni erfarna sitter på en guldgruva med hjärtan av guld*L

Honey en fråga: Jag är bara nyfiken på hur det kan se ut, kan du beskriva lite vad/jur det var?...Måste bara få tänka in lite olika vinklar för framtiden*L

Honey skrev: "Vi hade en väldigt god relation till föräldern och även om det inte var "bra" på umgängena så klarade de av det en natt.[/quote]"

MammaC

 

[honey]

Vi hade en som var placerad med LVU p g a den ena föräldern, den andra var klok nog att inse att den inte skulle klara av fullt föräldraansvar.
"LVU"-föräldern har kraftigt missbruk och frågade bara efter när föräldern satt i fängelse.
Den "kloka" föräldern insåg sina begränsningar och var helt iställd på att vi var bäst för .

Vi såg till att de hade kontakt varje vecka
(förbestämd telefontid för föräldern skulle känna sitt föräldraansvar att höra av sig då den visste att barnet väntade)
Vi försåg med kort från vardagsliv.
Bjöd in till födelsedagar och skolavslutningar.
(har alltid tårtkalas efter kyrkan på sommaren)
Påbörjade ett umgänge som föräldern inte fått ha innan p g a sin oförmåga.
Började med halvdagar, senare heldagar för att till slut vara lör-sön varannan helg.
(Vad spelar det för roll om vad eller hur de äter bara det främjar deras relation och inte skadar )
Efter ett år var vi uppe även i en vecka på sommarlovet och en på jullovet.
Men då klev "klokheten" fram och de var själva 2-3 dagar innan de åkte till farmor för att klara resten av tiden.

Vi lät föräldern växa med utan att komma med en massa pekpinnar.
Vi har ALLTID påpekat att vi inte ska ta deras plats utan bara vara ett komplement i de situationer de inte kan (eller så länge, tillsvidare, när det varit sådan placering).
Än i dag har vi den bästa relationen trots att placeringen är avslutad sedan flera år.
Det är dock vi som fortfarande är de psykologiska föräldrarna som vänder sig till när det är något. :rollhappy:
Och det är fortfarande ok för "den kloke" :claphappy:

 

[mammac]

Fint skrivet Honey!*L

Vad hände med placeringen sen, flyttade den hem?

Förlåt om jag är "nyfiken" frågvis vilket man vill kalla det*L?

En Grön MammaC

 

[honey]

Tack !
har eget boende i vår stad sedan flera år och det går utmärkt.
Bio bor ca 25 mil bort och är varken tillgänglig eller tillräknelig.

Så, är fortfarande en del av vår familj fast frivilligt numera :smirk:

 

[meandi]

Vi har ungänge några tim m mamma någon gång i månaden då det är vad hon klarar i dagsläget.
Pappa har en helg då o då. Strular massor!
Vår är så gott som uppväxt plac. Alltså ingen har sagt det men det finns ingen hemgångsplan innom rimlig överskådlig tid.
Vårt problem är att 7åringen har inte knytit an till oss. Jo visst litegrann men inte fullt ut. O då har plac varat i flera år och föräldrarna har inte funnits med i långa perioder.
Jag tror att har någon form av psykologiskt hinder. "vill" inte. För vill inte svika sina föräldrar.
Hur hade ni gjort då? Strypa umgänge funkar inte då vi är glada om det blir något umgänge alls sas