Nu har vår underbara 8-månaders plutt bott här en månad. Det har gått förvånansvärt bra trots tredagarsfeber och lite snuva. Vår plutt är glad, gosig och har god aptit.
Det enda som är besvärligt är att hen vaknar en eller två gånger, oftast ca 24.00 och alltid ca 03.00 varje natt, och vill äta. Ibland får hen sova med mig i sängen efter 03.00 när hen är orolig. Just nu är den totala nattsömnen ca 18-06 i en spjälsäng intill min (Min man sover i annat rum, han tar ansvaret från 06.00 så att vi båda alltid kan vara utsövda.) Ofta somnar hen själv bara man lägger ner hen i sängen, ibland behöver hen buffas i sängen och några gånger när hen är övertrött eller så vyssjas hen. ibland vaknar hen till och gråter men det brukar räcka med att man klappar lite på hen. Vi undviker i möjligaste mån att ta upp och hen har blivit duktig på att somna om själv.
Med vanliga "infödda" och anknutna barn skulle man enligt vissa experter vara tuff och sluta med nattmålen, men jag känner mig lite motvillig. Samtidigt rekommenderas ju samsovning av andra experter, inte minst för för nyfådda för anknytningen. (Måste erkänna att jag också tycker att det är mysigt även om sömnen påverkas lite.) Hen får mycket kroppskontakt på dagarna och hen ger mycket fysiskt gensvar.
Vår tanke är att först få ner nattmålen till ett (24.00). Igår väckte jag hen och gav välling då och sen sov hen till 05.30 så att jag fick sova ut. Att sluta med båda målen samtidigt känns drastiskt. BVC, barnläkare etc som jag frågat har alla enormt olika uppfattningar om nattmatningar och samsovning för nyfådda.
Har ni erfarna råd och input att ge?
Det enda som är besvärligt är att hen vaknar en eller två gånger, oftast ca 24.00 och alltid ca 03.00 varje natt, och vill äta. Ibland får hen sova med mig i sängen efter 03.00 när hen är orolig. Just nu är den totala nattsömnen ca 18-06 i en spjälsäng intill min (Min man sover i annat rum, han tar ansvaret från 06.00 så att vi båda alltid kan vara utsövda.) Ofta somnar hen själv bara man lägger ner hen i sängen, ibland behöver hen buffas i sängen och några gånger när hen är övertrött eller så vyssjas hen. ibland vaknar hen till och gråter men det brukar räcka med att man klappar lite på hen. Vi undviker i möjligaste mån att ta upp och hen har blivit duktig på att somna om själv.
Med vanliga "infödda" och anknutna barn skulle man enligt vissa experter vara tuff och sluta med nattmålen, men jag känner mig lite motvillig. Samtidigt rekommenderas ju samsovning av andra experter, inte minst för för nyfådda för anknytningen. (Måste erkänna att jag också tycker att det är mysigt även om sömnen påverkas lite.) Hen får mycket kroppskontakt på dagarna och hen ger mycket fysiskt gensvar.
Vår tanke är att först få ner nattmålen till ett (24.00). Igår väckte jag hen och gav välling då och sen sov hen till 05.30 så att jag fick sova ut. Att sluta med båda målen samtidigt känns drastiskt. BVC, barnläkare etc som jag frågat har alla enormt olika uppfattningar om nattmatningar och samsovning för nyfådda.
Har ni erfarna råd och input att ge?