Besöka släkt i fängelse?

[Fiaflopp]

Ganska så känsligt blir det här men det får vi ta eftersom sanningen är sån och jag hoppas det är ok att jag skriver om det?

Våran placering har en av sina släktingar i fängelse ( ganska så nära släkt och dom har bott tilsammans flera år) och placeringens storasyskon pratade i går på msn med vår placering och praktiskt taget skröt om att hon varit och hälsat på släktingen i fängelset och andledningen att våran placering inte blev tillfrågad var att de inte trodde att vi skulle godkänna det,jag och min man alltså.

Detta var tydligen en slags hämd från vår placerings familj eftersom vi inte tagit med syskonen syskon på semestern och dyligt som vi gjort.
Jag tycker ju att det inte går att jämföras eftersom detta ju handlar om en familjemedlem som dessutom påminner mycket om mamman som nu är avliden ( dvs ganska känsligt).

Att jag vet att det var en slags hämd beror på att den vuxne som våran placering är uppväxt hos ringde MIG och berättade det.

Jisses vilket vuxet tänkande! :?

Nu kommer ju våran placering vilja besöka också,hur skulle ni ställa er till det?
Kanske ska vi börja med att skriva brev till släktingen eller skulle ni följt med och hälsa på om vi nu ens får det ( hårt straff är det,lång strafftid med restriktioner).

Urs vad svårt detta blev,det är ju trots allt en familjemedlem även om det inte är den mest hälsosamma "sorten".

Vad hade ni gjort?

 

[Anol]

Måste väl bero på hur nära släkt de är och hur mycket de träffats innan?
Hur lång tid det är tänkt i fängelset eller kan det kanske vänta att besöka släktingen?

Var ju inte snällt av äldre syskon att göra så men nu har du ju tyvärr bara att försöka lösa det så er placering inte känner sig utanför. Men det verkar ju inte som att det äldre syskonet mår så bra... :?

 

[mosten]

Hej!
Jag har själv hälsat på en person som suttit på en av dom hårdaste fängelserna och haft med mej en 9 åring men det var inget avskräckande, man får gå igenom en avkännare så man inte har med sej något vapen mm. och piper det känner dom igenom en, mej pep det för jag hade något slags stål i skona det var bara att ta av sej dom och gå igenom igen. Man lämna in sina saker (lösa så som plånbok, nycklar mm) i receptionen. Jag förklarade innan vi kom dit och att dom gör så för att det inte ska komma in någon person som kan skada någon och det är för att dom är rädda om oss människor.

Besöksrummen finns det oftast en soff säng bord och någon tavla.
För barnet berättar jag att eftersom man gjort något man inte får göra så kommar man iblan till fängelse och där kan man få hjälp med att förstå vad som är rätt och fel som kanske ingen har förklarat för denna när han/hon var mindre och kanske inte haft den hjälpen som liten eller att det är viktigt att inte vara med personer som gör lite tokiga saker att man hellre går där ifrån så man inte blandar sej i skumma saker, det är nog bara bra att förklara hur verkligheten kan se ut då har dom det i bakhuvudet när dom växer upp, krångla inte till det säg sanningen barn förstår mer än vad vi tror.
Sen kommer mycket frågor efter det att man varit där, berätta så mycket ni vet, jag tror det bara är bra annars kan eran lilla fantisera om hur släktingen har det och det är nog tråkiga fantasier, fängelse låter ju i barns öron som att dom bor som pippi långstrumps pappa i källaren med vatten o bröd.
Träffar eran lilla personen i fråga då ser han/hon att personen ser ut som vanligt, och mår säkert bättre efter det i det långa loppet.
Hoppas det löser sej för er

 

[Moster]

Hej!

Bara ett litet tips:

Jag vet ju inte var ni bor, men det finns en fantastisk förening som heter KRIS som i alla fall i vår stad har en egen förening för barn till intagna. De arbetar aktivt med att besöka barnens anhöriga på olika anstalter och kan en hel massa om problematiken med att ha en anhörig bakom lås och bom. Kanske kan du kontakta dem för tips och råd! Lycka till!

 

[Mina Goa Barn]

Har ni pratat med soc? Vad säger dem och vad har dem för råd att ge?
Jag har själv arbetat på 2 anstalter så jag har ju en del erfarenhet från den "världen".
Jag tänker verkligen inte försköna dem intagna, men jag vill påpeka att trots att dem är kriminella så är dem människor dem också.
Ska ni hälsa på en intern så kommer det ju ske i en mycket organiserad form. Jag vet inte om regler blivit ändrade, men när jag arbetade där så ville ju besökande gärna ha med sig kanske något fikabröd eller dyl.
Det är strikt förbjudet! Man blir fråntagen allt sådant! Kanske en teckning från barnet är ok, där är jag osäker, allt sådant kan ni säkert ta med personal på anstalten innan ni kommer dit. Jag ger rådet att skaffa information och vara så förberedda som möjligt.
Vill ni ha någon förtäring så är det den intagna som ska ordna sådant och det finns självfallet regler om vad som får förtäras också. Alla sådana kostnader ska dras från internens "lönekonto".
Det kan också hända att det i sista minuten kan bli inställt, den aktuella internen kan ha hamnat i någon form av trubbel tex och då kan man ej ta emot besök på en viss tid tex.
Nåväl, det här var bara några småtips. I alla fall brukar personalen vara behjälplig om du ringer dit.
Hoppas allt går väl!
Vänlig hälsning Mia

 

[honey]

Vad är det för ålder på placeringen?
VILL barnet själv besöka?
Skulle det göra barnet "nytta" att besöka?

Vår förra placering hade sin mamma i fängelse.
Hade inte bott med mor sedan 2,5 års ålder och började i skolåldern fråga efter mamma och måla upp "sagoboks/filmfängelse"-miljöer i sitt huvud. Alltså att mamma satt i stenfängelse med järnkättingar runt armar och ben samt utfodrades med vatten och mögligt bröd.

För att få bort detta ordnandes, i samråd med soc, ett besök på fängelset. Då satt mamman på halvöppen anstalt på väg att slussas ut efter avslutat straff. Detta var jättenyttigt då alla "hjärnspöken" försvann.

Tyvärr gick det snabbt tills hon var inne igen, denna gång på en tung anstalt. Även där besökte vår placering sin mamma EN gång, för att få en korrekt bild på näthinnan av hur det verkligen ser ut.

Ta en diskussion med ert soc för att avgöra om det är något som gagnar barnet eller kan vänta.

 

[Fiaflopp]

Tack för alla svar och råd!
Barnet är 11 år och har levt i hop med denna familjemedlem som är moster till barnet,mamman är avliden och barnet känner att moster påminner om mamma så pass att h*n vill besöka och vara en del av dennes liv vilket ju är självklart att vi är med på.

Soc har LÅNG semester så dom får vi inte tag på just nu men jag ringde anstalten i morse så jag ska hjälpa h*n att skriva ett brev till att börja med och där skriva att mostern kan ansöka om att få ringa hem till oss.

Jag har arbetat på den här anstalten så jag vet hur det ser ut och fungerar vilket ju känns bra i och för sig oc jag dömer aldrig en människa för att man avtjänar ett fängelsestraff,alla har vi våra öden...

Placeringen har endast droger och alkohol-missbrukande familj/släkt,alla är missbrukare på ett eller annat vis tyvärr så vi ska jobba för att h*n ska se hur livet fungerar utan beroenden av alla slag,h*n har inte sett något annat under hela sitt 11-åriga liv tyärr och då h*n kom till oss så hade h*n ingen som helst aning om hur ett "normalt" liv i lugn och ro ("familje-liv") fungerade alls.

Vi har fått starta från grunden totalt men det har gett mycket positiva resultat och ganska snabbt också,mycket beröm från både soc och placeringens bio-far får vi och det känns oerhört mysigt och vi blir nästan stolta!

Vi startar med ett brev och så får vi se om mostern ringer och hur det går med samtalet,placeringen har garanterat mänga frågor om missbruket och livet att ställa mostern,eftersom h*n kommit så pass långt ifrån missbrukande människor och därefter kommer MASSOR av frgor vilket ju är jättebra att h*n ställer så h*n får svar!

 

[x-far]

Re:

Sen kommer mycket frågor efter det att man varit där, berätta så mycket ni vet, jag tror det bara är bra annars kan eran lilla fantisera om hur släktingen har det och det är nog tråkiga fantasier,
Träffar eran lilla personefängelse låter ju i barns öron som att dom bor som pippi långstrumps pappa i källaren med vatten o bröd.n i fråga då ser han/hon att personen ser ut som vanligt, och mår säkert bättre efter det i det långa loppet.
Hoppas det löser sej för er[/quote]

Hej
För ett tag sen var jag ute på stan och gick med en av våra extra-barn, när vi plötsligt kom fram till en alkis som hade somnat framför en ingång till en affär. Polisen var på plats och skulle ta hand om han, och då så vårat extra-barn
- Kör dom hem han nu ?
- Nej, sa jag, har får nog åka till fängelset och nyktra till.
- Jaha, sa barnet, nu får han leva på vatten bröd.
- Nej, sa jag, han får nog ingen mat alls.
- VA ! utbrast barnet, får dom inte ens vatten och bröd längre?