Som flera har skrivit här så tycks det ofta höras om det stora behovet av fler familjehem. De flesta kommuner har väl för avsikt att skaffa många familjehem för att ha så många som möjligt att matcha mot. Bara detta att man har tagit steget att öppna sitt hem för ett till barn gör att man succssivt nästan går i "väntans tider", ganska likt de som vill adoptera. När det sedan inget händer och man inte blir över huvud taget kontaktad väcker det många olika känslor, tycker jag. Dög vi inte? Är vi konstiga? Ratade för att...? m.m. m.m.
För cirka 10 år sedan tog vi en första kontakt med en kommun som annonserat efter familjehem. De kom hem till oss och pratade en eftermiddag, men sedan hörde vi aldrig mer ifrån dem. Då tänkte jag att de nog hade fått en konstig bild av oss och att vi inte passade som familjehem. Själv, hörde jag heller aldrig av mig till dem. Någon stolthet har man väl?! Nå, åren efter fick vi samtal från flera andra kommuner som hade fått vårt nummer av denna kommun som hade varit hemma hos oss. Vi tyckte det var lite konstigt med tanke på att de aldrig hade hört av sig igen. Av andra omständigheter än vår familj så blev det ingen placering.
Efter att ha haft en annons i Sposit blev vi till sist familjehem.
I somras fick vi ett erbjudande om en akutplacering från vår grannkommun som vi tackade nej till (kunde inte möta barnets behov alls). Här var det inte något prat om matchning! Vi sa i alla fall att vi gärna kunde tänka oss att öppna hemmet för fler. Soc. blev glada och lovade att höra av sig efter sommaren - ni vet, det är ju så bra att ha flera familjer att matcha med :smirk: Har vi hört av denna kommun? Nej, intet.
Jag vet helt enkelt inte hur soc arbetar. Har de så mycket att göra att de inte hinner fånga upp de människor som faktiskt är intresserade och bygga upp sitt familjehemsmatchnigsregister? Kommunerna annonserar ju gång på gång! Eller är det så att de bara vill ha familjer från den egna kommunen? Vår familj har i alla fall resonerat så att vi kan tänka oss att bli familjehem för någon yngre, men i och med att resten av våra barn blir äldre så är vi främst öppna för ett nytt barn i några år framåt. Sedan tror vi att våra liv går in i ett nytt skede där yngre barn inte riktigt känns lika aktuellt längre. Jag hoppas bara att sociala mer kan smida medan järnet är varmt, annars kommer de alltid att få leta med blåslampa i sista minuten efter familjehem. Vårt liv fungerar mycket bra även utan fler barn och jag tror inte att jag kommer att vänta i tio år till. Det kan de glömma!
Det borde vara jätteviktigt att ta hand om familjehemmen på ett respektfullt sätt. Som sagt, väntan kan ta bort mycket av lusten. I min väntan hann jag även vidareutbilda mig...
