Förstår mig ibland inte på hur man tänker på soc.Vi har haft ett mkt bra samarbete med vårat soc. och har haft uppfattningen att de i de allra flesta fall haft vårt lånebarn i första rummet framför biofäräldrarna. Men sedan våran bioförälder påbörjat sin behandling känns det inte som att barnets behov står i centrum längre.
Om vi tar från det att mamman blivit utskriven från sin behandling. Mamman fick en enrums lgh där besöken numera skulle ske under den långsamma hemgången för barnet. Vid första besökshelgen skulle barnet ta skolbussen dit efter skolan. När barnet anlände dit visade det sig att där fanns inga möbler bortsett från ett bord och två stolar, alltså ingenstans att sova. detta löste man troligen (vi vet ännu inte säkert då barnet nu gått in i sin roll att skydda mamma helt numera) genom att sova hos mammans pojkvän som är aktiv missbrukare. Barnet har under hela tiden det vistats hos oss inte under några villkor fått träffa den här mannen. Han kan tidvis bli väldigt paranoid och hotfull. Efter det här umgänget började barnet åter suga på tummen en tid efter trots en ålder på 12 år (barnet sög på tummen då det kom till oss för snart två år sedan). Vi tog som en självklarhet att soc varit och besökt mamman i den nya bostaden då ho skulle ha umgänge där! Men det blev bara det umgänget där för sedan flyttade mamman in till pojkvännen i stället i väntan på en större bostad. Då hade de umgängena i hans bostad istället, fortfarande har soc inte gjort något besök. Efter någon månad fick mamman en större bostad långt ute på landet. Nu skulle barnet flytta hem var det som blev sagt då. barnet var där hela jul och nyår och de skulle i stort sett ha så mycket umgänge de önskade fram till början på februari därefter skulle vi fungera som stödfamilj. Det har då gått drygt tre månader sedan mamma blev utskriven från behandlingshemmet, är det detta man kallar långsam hemgång undrar jag då i mitt stilla sinne?? :?
När vi kom till mötet som förestod hemflytten då tog mamma tillbaks alla önskemål om att ta hem barnet för tillfället då hon nu åter flyttat till den missbrukande pojkvännen. Nu hade hon inte heller några önskemål om att träffa henne på helgerna, utan vill bara träffas över en fika och så tills det ordnat sig med bostad igen. Då frågar soc barnet om det är okej för henne stt det kan i stort sett bli hemflytt när som helst men om det är okej för barnet att leva i ett slags tomrum utan någon tidsplan alls för tillfället. Barnet säger naturligtvis att det är okej! men då undrar jag var tog det här med BBIC vägen ska vi inte se till att barnen har lite makt i deras liv?? Barnet vet alltså i princip ingenting om vad som nu ska hända i barnets liv!! Jag bad om att man åtminstone upprättade en tidsplan om ett par tre månader men det ville man inte i fall att bostadssituationen skulle lösa sig för mamma. Ska det vara så här??Får det lov att vara så här?? :x Vi har bett soc att de skulle begära urinprov då flera människor hört av sig till oss med anledning om att de tror att mamman återfallit. Men det säger soc att det tycker inte de att de kan begära då hon har eftervård.
Är det så här det brukar gå till då barnen ska hem??? Ska kanske nämna att barnet är omhändertagit enligt Sol
Om vi tar från det att mamman blivit utskriven från sin behandling. Mamman fick en enrums lgh där besöken numera skulle ske under den långsamma hemgången för barnet. Vid första besökshelgen skulle barnet ta skolbussen dit efter skolan. När barnet anlände dit visade det sig att där fanns inga möbler bortsett från ett bord och två stolar, alltså ingenstans att sova. detta löste man troligen (vi vet ännu inte säkert då barnet nu gått in i sin roll att skydda mamma helt numera) genom att sova hos mammans pojkvän som är aktiv missbrukare. Barnet har under hela tiden det vistats hos oss inte under några villkor fått träffa den här mannen. Han kan tidvis bli väldigt paranoid och hotfull. Efter det här umgänget började barnet åter suga på tummen en tid efter trots en ålder på 12 år (barnet sög på tummen då det kom till oss för snart två år sedan). Vi tog som en självklarhet att soc varit och besökt mamman i den nya bostaden då ho skulle ha umgänge där! Men det blev bara det umgänget där för sedan flyttade mamman in till pojkvännen i stället i väntan på en större bostad. Då hade de umgängena i hans bostad istället, fortfarande har soc inte gjort något besök. Efter någon månad fick mamman en större bostad långt ute på landet. Nu skulle barnet flytta hem var det som blev sagt då. barnet var där hela jul och nyår och de skulle i stort sett ha så mycket umgänge de önskade fram till början på februari därefter skulle vi fungera som stödfamilj. Det har då gått drygt tre månader sedan mamma blev utskriven från behandlingshemmet, är det detta man kallar långsam hemgång undrar jag då i mitt stilla sinne?? :?
När vi kom till mötet som förestod hemflytten då tog mamma tillbaks alla önskemål om att ta hem barnet för tillfället då hon nu åter flyttat till den missbrukande pojkvännen. Nu hade hon inte heller några önskemål om att träffa henne på helgerna, utan vill bara träffas över en fika och så tills det ordnat sig med bostad igen. Då frågar soc barnet om det är okej för henne stt det kan i stort sett bli hemflytt när som helst men om det är okej för barnet att leva i ett slags tomrum utan någon tidsplan alls för tillfället. Barnet säger naturligtvis att det är okej! men då undrar jag var tog det här med BBIC vägen ska vi inte se till att barnen har lite makt i deras liv?? Barnet vet alltså i princip ingenting om vad som nu ska hända i barnets liv!! Jag bad om att man åtminstone upprättade en tidsplan om ett par tre månader men det ville man inte i fall att bostadssituationen skulle lösa sig för mamma. Ska det vara så här??Får det lov att vara så här?? :x Vi har bett soc att de skulle begära urinprov då flera människor hört av sig till oss med anledning om att de tror att mamman återfallit. Men det säger soc att det tycker inte de att de kan begära då hon har eftervård.
Är det så här det brukar gå till då barnen ska hem??? Ska kanske nämna att barnet är omhändertagit enligt Sol
Blir så ledsen när jag läser detta - kämpigt för alla parter och det verkar som att allt är mkt ostrukturerat. Det måste vara oerhört jobbigt att vara barn i denna sits - ingenting är tryggt och säkert!