Så händer det igen.... Killen tänker dra (han talar ju om det iallafall... :roll: ) för att vi har satt upp lite krav/gränser. (och det är jobbigt att hantera, så då vill man sticka illa kvickt)
Bortglömt är alla de gånger vi ställt upp, försvunnit ur minnet har all vår omtanke , inte ens vatten värt är de hela dagar som gått åt att smsa & ringa för att reda upp obehagliga saker... :roll: Nu vill han inte ens prata (som vi ägnat såå mycket kvällar åt) för att reda upp alla arga och besvikna känslor som bubblat upp till ytan , troligtvis underliggande sorg över mammas svek.... Nu när vi drog en gräns, nu när vi för nästan första gången sa stopp, nu räcker det, DÅ är det VI som är jävliga och inte alls bryr oss. (Vi har bara låtsats hela tiden, vi skiter ju egentligen i honom :roll: ) NU är det vi som får försvara och förklara OSS inför alla som han ringt runt till och dragit sin rövarhistoria om hur dumma vi är och som naturligtvis ringer oss för att fråga VAD det är som har HÄNT eftersom han är heeeelt förstörd ! (Man känner sig sådär skyldig som man kan göra när man blir stoppad av polisen i en rutinkontroll, och blir nervös fast man vet att man inte har gjort nåt fel alls) :roll:
Så får man dra hela historien IGEN, för femtioelfte gången, återberätta alla sms man fått och skickat, (vem som sa vad , varför och vad man svarade osv. osv..)
Nu till slut sitter man här, vågar inte gå och lägga sig (ifall man inte skulle höra om han sticker och tar med sig halva husets innehåll) lyssnar spänt på varenda ljud ifrån hans rum (för jodå han är hemma iallafall, hittade ingenstans att sova inatt) han håller på att packa som det verkar. För imorgon, då ska han dra, han orkar inte med alla som tjatar och jävlas med honom( dvs. vi ; i och med ett krav vi ställde idag) Han var vänlig nog att upplysa oss om att hans MAMMA minsann skulle få hämta hans grejer imorgon ! ( Samma mamma som inte har ORKAT höra av sig på flera månader, jo just HON) Mamma som inte vill träffa honom , mamma som inte har lust att springa på massa jobbiga möten, mamma som tycker att det är jobbigt med alla krav...( man kan lätt se vem han har tagit efter.. :wink: ) Men jag förstår, jag gör verkligen det. Mamma är alltid mamma...Och vi ? Jaa...vi är bara vi...Inga särskilda alls... :roll:
Vårt hemska krav ? (det som vände upp och ner på hela hans liv, och som vi är världens elakaste människor som ställer ett sånt på honom, han är ju bara 15 år ! )
Han fick inte skolka för att han är sååå skoltrött.............................. :wink:
Bortglömt är alla de gånger vi ställt upp, försvunnit ur minnet har all vår omtanke , inte ens vatten värt är de hela dagar som gått åt att smsa & ringa för att reda upp obehagliga saker... :roll: Nu vill han inte ens prata (som vi ägnat såå mycket kvällar åt) för att reda upp alla arga och besvikna känslor som bubblat upp till ytan , troligtvis underliggande sorg över mammas svek.... Nu när vi drog en gräns, nu när vi för nästan första gången sa stopp, nu räcker det, DÅ är det VI som är jävliga och inte alls bryr oss. (Vi har bara låtsats hela tiden, vi skiter ju egentligen i honom :roll: ) NU är det vi som får försvara och förklara OSS inför alla som han ringt runt till och dragit sin rövarhistoria om hur dumma vi är och som naturligtvis ringer oss för att fråga VAD det är som har HÄNT eftersom han är heeeelt förstörd ! (Man känner sig sådär skyldig som man kan göra när man blir stoppad av polisen i en rutinkontroll, och blir nervös fast man vet att man inte har gjort nåt fel alls) :roll:
Så får man dra hela historien IGEN, för femtioelfte gången, återberätta alla sms man fått och skickat, (vem som sa vad , varför och vad man svarade osv. osv..)
Nu till slut sitter man här, vågar inte gå och lägga sig (ifall man inte skulle höra om han sticker och tar med sig halva husets innehåll) lyssnar spänt på varenda ljud ifrån hans rum (för jodå han är hemma iallafall, hittade ingenstans att sova inatt) han håller på att packa som det verkar. För imorgon, då ska han dra, han orkar inte med alla som tjatar och jävlas med honom( dvs. vi ; i och med ett krav vi ställde idag) Han var vänlig nog att upplysa oss om att hans MAMMA minsann skulle få hämta hans grejer imorgon ! ( Samma mamma som inte har ORKAT höra av sig på flera månader, jo just HON) Mamma som inte vill träffa honom , mamma som inte har lust att springa på massa jobbiga möten, mamma som tycker att det är jobbigt med alla krav...( man kan lätt se vem han har tagit efter.. :wink: ) Men jag förstår, jag gör verkligen det. Mamma är alltid mamma...Och vi ? Jaa...vi är bara vi...Inga särskilda alls... :roll:
Vårt hemska krav ? (det som vände upp och ner på hela hans liv, och som vi är världens elakaste människor som ställer ett sånt på honom, han är ju bara 15 år ! )
Han fick inte skolka för att han är sååå skoltrött.............................. :wink: