Sitter och rannsakar mig själv nu när vi plötsligt inte har ngn biologförälder som har åsikter om vårt jobb med barnen.Det känns tomt.Vi hade ju känt varann länge .Borde vi gjort ngt annorlunda? Vet ej, men barnen har fått lugn och kan koppla av och bara bo hos oss som en av dem sa nyligen.Så mitt i sorgen verkar barnen må bättre,visst är det både märkligt o sorgligt.