ÄNTLIGEN

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
K

Kråkan

:claphappy: Idag ska vi ÄNTLIGEN bli presenterade för vår evt. tilltänkta placering !! :claphappy: Gissa om jag är nervös.... :wink:
Massor av tankar.... Hur ska vi bemöta biosarna och tonåringen ? Vad säger man, vad gör man....Det är en frivillig placering, men tänk om dom inte gillar oss...ännu värre ; tänk om VI inte gillar dom...! Gillar är väl kanske fel ord, men ni förstår säkert vad jag menar.
Dom kommer hem till oss tillsammans med soc såklart, men tänk om det blir jätteansträngt ! Om man känner direkt att det är fel ?
Tänk om dom frågar något som vi inte kan svara på..! :oops:
Samtidigt är jag sååå ivriga att få öppna vårt hem för en tonåring , kan knappt bärga mig !
Det kan ju faktiskt (klart det blir så :banan: ) vara så att allt klickar direkt , från båda håll ! Hur lång "inskolning" är det normalt för en tonåring egentligen ?
Jag vet att vår utredning och allt har gått väldigt fort och smidigt, men jag kan inte hjälpa att jag är otålig ändå :rollhappy:
Ivrig, förväntansfull, glad, nervös, rädd, orolig...you name it :wink:
 
Vi hade mötet på kvällen, i ca 1 ½ timme. Tyvärr dök inte den ena biosen upp, så vi måste träffas igen !( Den biosen som var med var nog positiv kändes det som iallafall.) OM vi vill gå vidare alltså... Det var verkligen JÄTTESVÅRT att "bedöma" tonåringen. H*n satt mest tyst och såg tjurig ut... Svarade bara enstavigt på frågor, sa inget frivilligt å verkade mest vilja åka härifrån... Jag kan absolut FÖRSTÅ att situationen blev obekväm för alla parter och att det inte kan vara lätt, men hur sjutton ska vi kunna bestämma om vi vill gå vidare ????? Vi har till imorgon på oss att avgöra om vi vill träffas igen, från bådas sidor... SÅ SVÅRT !!! Hur har ni andra lyckats bestämma er med en trumpen tonåring framför er ? Förhoppningsvis släpper h*n på attityden längre fram OM det blir så, men det var ju svårt att nå fram på 1 ½ timme med massa folk runtomkring.
Vi har inte heller fått något besked om ersättningar osv. Tar man upp det först när man bestämt sig för att gå vidare eller ? Då kan det ju bli så att man väljer att gå vidare, sen får man inte igenom ersättningskraven och kanske väljer att INTE ta uppdraget pga. för låg ersättning !!! Det måste ju vara hemskt om tonåringen får veta att "nej vi kan inte ta emot dig för vi får inte den ersättning vi krävt".... :roll: Suck !
 
Självklart är det en bit att ta upp INNAN man säger ja eller nej.
Ta alltihop på en gång!
Känner ni att ni kan tänka er uppdraget, bestäm er då vilken nivå ni vill att arvodet ska ligga på.
Ta det med kommunen " Vilken ersättningsnivå hade ni tänkt er? Vi kan tännka oss detta om .........."
Bestäm er för en lägstanivå och "jobba" med det uppåt.
Gammal hederlig prutverksamhet fast tvärt om :banan:
Ett bra soc ska man kunna diskutera med och anföra för och nackdelar.
De är säkert vana vid att följa blivande familjehems resonemang.

Kan ni däremot INTE tänka er uppdraget så säg det.
Vi tror på ärlighet i kommunikationen.
Det vinner ALLA på.
 
Ett tips... Fråga ifall det är okej med att provboende över en helg tex. Det brukar vi göra. Först efter så bestämmer vi oss. På så sätt ha vi tackat nej till en placering som inte skulle ha fungerat.
 
HONEY : Tack för dina tankar, men jag tror att du kanske missuppfattade mitt inlägg lite (?) Jag kanske skrev det hela "klumpigt"...
Det handlade inte in första hand om pengarna även om detta är en ganska "tuff" placering som kommer att kräva mkt. jobb....
SJÄLVKLART skulle vi aldrig säga ja till uppdraget om vi nu bestämmer oss för att vi inte vill ha det ! Det skulle vi ju alla må dåligt av , så det finns inte ens i tankebanorna !
VI tror också på ärlighet !
Vad jag däremot funderade på var HUR man ska kunna avgöra något sådant viktigt på så kort tid som 1 ½ timme. Hur alla "andra" gör ...?
BORTBLÅST: Tack ! Kanon idé med provboende i en helg !!!!! Ska faktiskt fråga om det :claphappy:
 
Tror att DU "läste" MIG galet :angel
Det är svårt att uttrycka sig i skrift så att alla förstår......... :smirk:
Jag tror det är självklart för ALLA att tacka nej till det vi känner inte fungerar i familjen.
Men samtidigt har ju allt ett pris.
Även tuffa placeringar kan vara värt det om man får de rätta verktygen (ersättning, stöd, handledning o s v) och känner att man, kanske på sikt, faktiskt KAN göra skillnad.

Att provbo var ett kanonförslag som jag ska försöka komma ihåg då vi också är "ute på marknaden" igen :claphappy:
 
Kan förstå att det är svårt att bedömma tonåringen. Kan bara se till hur min yngsta dotter är. Hon är en ung kvinna på 15 år somhar en otroligt stark integritet. Att som okänd komma henne inpå skinnet är inte lätt, hon skulle uppfattas som nonchalant, tjurig, icke kontaktbar mm mm.

Sen var barnet där med sin biologiska förälder. Jag har ingen aning om vad som föreligger placeringen, men barn är lojala, in till döden allt som oftast mot sina biologiska föräldrar.

Jag tror på det nån föreslog om provboende en helg, då får ni en chans att lära känna varandra lite.

Önskar er all lycka till!
 
Hej!
Jag tror vi alla har känt likadant efter första mötet speciellt när det gäller tonåringar, vissa barn klickar det med engång men då är dom oftast mycket positiva till flytten.

Att provbo eller besöka flera gånger brukar göra att flytten blir mycket lättare. Försök att hitta en nyckel som tex intresse att hänga upp samtalen på.

En av våra killar hade ett stort motorintresse så det blev mycket bilprat första tiden, när han hade bott här ett tag fick han även mig att inse charmen med folkrace :D

Hoppas att allt går kanon för er
Hälsningar Freiia
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp