Äntligen!

[Mammis]

Nu är vi på G!
Vi har fått en förfrågan av vår nyaste kommun och det känns så rätt denna gång,
Samtidigt känns det som jag är i ett vaccum?
Trodde jag skulle springa runt å dansa & tjoa av glädje nu när vi äntligen matchade till ett barn.
Vi har väntat på detta i nästan 2 år. Men jag är hur lugn som helst.
Kanske fattar jag inte riktigt ännu att det är sant!!

Sen ska vi ju godkännas av bio`s också så allt är ju inte klart.
Är nog därför jag inte vågar glädjas riktigt ännu
OCH det är ju faktiskt ett litet barn som har det mkt svårt & det känns fel på nått vis att vara glad då.
Känner /kände ni er också kluvna i känslorna?

För lite glad får jag väl vara?
/ Ha det gott

 

[Fru Larsson]

Hej Mammis

Såklart du ska vara glad! När man är familjehem får man tillgång till hela känselregistret.
Ibland är kaos förnamnet och katastrof efternamnet, men det är bara så härligt.

Jag ska berätta för dej när vi fick våra första barn, 1981 kom 2 flickor
2 och 4 år och med dom flyttade också två vuxna in (dagisfröken och barnpsykolog).
På dagarna blev jag observerad och på kvällarna pratade vi "rätt och fel"
"bra och dåligt" beteende.
När vi vandrade till lekplatsen gick flickorna och jag först och dom andra 5 m efter. Idag kan jag skratta åt eländet men då var det blodigt allvar.

Jag är så glad och tacksamm för alla barn jag fått förtroende att leva ihop med och dela glädje och sorg.
Alla barn borde ha samma rätt till en mamma och pappa.

Så mitt råd är njut bara ....efter en vecka luktar dom som du(så brukar vi säja)

 

[Mammis]

Tack Fru Larsson

Känns så skönt & tryggt att veta att ni finns där ute när alla frågor & tankar kommer.
Vi har tackat ja och väntar på besked om vilken dag som vi får träffa bio förälder.
Idag känner jag förväntan, glädje & ganska mycket pirr i magen. Listan på sånt vi behöver köpa till barnet är påbörjad! ( Om nu bio säger ok)

Har ni tips på sånt vi bör komma ihåg innan avtal ska skrivas?