För mig är det ett arbete att vara familjehemsmamma.
När vi har barn/tonåringar placerade här så har vi en mycket strukturerad vardag. Vi har tydlig regler och arbetar med varje barn anpassat efter deras behov. Vi vill ge barnen en bra grund att stå på. Mycket arbete läggs ner på att hitta en skolgång som är den bästa utifrån barnets förutsättningar, jag har suttit på mängder av skolmöten och haft kontakt med alla berörda lärare för det enskilda barnet/tonåringen. Alla våra tre tonåringar har jag lyckats få bra utbildningar till, de skulle ha varit chanslösa till att gå dem om jag inte lagt ner ett jätte-engagemang.
Vi vill ge dem en bra allmänbildning och det får man genom upplevelser tycker jag, så vi har gått mycket på teater, konserter, festivaler. Vi har flugit korta resor till Europa för att de skulle få flyga, vi har hyrt stuga i Järvsö och åkt slalom. Dessutom så jobbar vi målvetet med att höja deras sociala kompetens.
Vi har en tänke och en målsättning med varje barn och vi skriver alltid veckorapporter till socialen för dokumentation.
Det har varit omöjligt för oss att arbeta heltid, så vi har delat på att jobba på ett "vanligt" jobb.
Dessutom så har vi haft biologiska föräldrar som betett sig som "idioter", mycket förtal och en pappa innebar en hotbild mot hela våran familj.
Jag är STOLT över att jag är en familjehemsmamma och jag ser det definitivt som ett arbete.
Vad tycker du?
Ps. Jag har inte arbetet för att bli rik, jag vill bara ha en realistisk ersättning som möjligör att vi kan vara ett bra familjehem.
När vi har barn/tonåringar placerade här så har vi en mycket strukturerad vardag. Vi har tydlig regler och arbetar med varje barn anpassat efter deras behov. Vi vill ge barnen en bra grund att stå på. Mycket arbete läggs ner på att hitta en skolgång som är den bästa utifrån barnets förutsättningar, jag har suttit på mängder av skolmöten och haft kontakt med alla berörda lärare för det enskilda barnet/tonåringen. Alla våra tre tonåringar har jag lyckats få bra utbildningar till, de skulle ha varit chanslösa till att gå dem om jag inte lagt ner ett jätte-engagemang.
Vi vill ge dem en bra allmänbildning och det får man genom upplevelser tycker jag, så vi har gått mycket på teater, konserter, festivaler. Vi har flugit korta resor till Europa för att de skulle få flyga, vi har hyrt stuga i Järvsö och åkt slalom. Dessutom så jobbar vi målvetet med att höja deras sociala kompetens.
Vi har en tänke och en målsättning med varje barn och vi skriver alltid veckorapporter till socialen för dokumentation.
Det har varit omöjligt för oss att arbeta heltid, så vi har delat på att jobba på ett "vanligt" jobb.
Dessutom så har vi haft biologiska föräldrar som betett sig som "idioter", mycket förtal och en pappa innebar en hotbild mot hela våran familj.
Jag är STOLT över att jag är en familjehemsmamma och jag ser det definitivt som ett arbete.
Vad tycker du?
Ps. Jag har inte arbetet för att bli rik, jag vill bara ha en realistisk ersättning som möjligör att vi kan vara ett bra familjehem.