Är det vanligt att inskolningen är jobbig?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
I

Iveranna

Hej!

Jag och min familj ska bli familjehem för första gången åt en liten 6-månaders. Vi har en 6-årig biodotter och ett väldigt bra liv tillsammans.

Idag avverkades inskolningsdag nummer 10 och jag tycker det är tufft. Den lilla har svårt att anknyta till mig och vill bara vara med jourmamman. Jag har bara fått mata 3-4 gånger, men hen blir lätt arg och förtvivlad när jag sköter hen.

Jourhemmet är ett äldre stillsamt par som är mycket hemma och den lilla har på flera månader mest träffat dem förstås. Hen blir orolig och trött av att träffa andra och att komma ut.

Min biodotter har reagerat starkt på att jag varit mycket i jourhemmet och alltså varit hemifrån mycket. Hon är annorlunda i skolan (lärarna säger att hon suktar efter närhet) och ställer frågor som: "Älskar du mig mamma? Tycker du fortfarande att jag är finast i välden eller är det ***?"

Jag blir ledsen av att anknytningen till Liten går så långsamt och dåligt samt att min biodotter inte verkar må bra i processen.

Ibland undrar jag om jag verkligen givit mig in på en resa som jag borde göra...

/Lätt förtvivlad..
 
Ett tips. Läs under anknytning längre ner på forumet. Där finns mycket bra tips för att underlätta. Att ert biologiska barn reagerar genom att gå tillbaks i utvecklingen och bli otrygg under en period är inget ovanligt. Förekommer ofta även när de får biologiska småsyskon. Håll i, håll ut och håll om har varit mitt mantra när familjen varit i gungning.
Lycka till på denna resa med en ny familjemedlem.
 
Förstår att det är tufft men ni har bara träffats 10 dagar. Vi har haft våra i snart ett år (minsta var 3månader) och det är först för ett par månader sedan som liten klarade att knyta an, 2åringen har fortfarande stora svårigheter och är mycket gränslös.
Ge det tid, låt liten vara arg. När liten flyttar in hos er får ni landa på ett helt annat sätt.
Att dra ut på inskolningen tycker jag bara är dumt, givetvis inte sagt att man bara ska slänga över liten men att älta till förbannelse är inte bra för någon. Liten kommer vara lessen och arg och sakna men det lägger sig.
Lycka till!!!!!
 
Tack för era svar!

Det känns redan lite bättre. Så klart att det tar tid... Men det är tufft att känna sig ratad, eller vara den som gör Liten rädd...

Jag ska leta efter anknytningstrådarna nedan!
 
Det känns lite bättre idag. Har varit i jourhemmet hela dagen och det funkade bra att jag skötte Liten ända fram till kvällen då hen blev trött och ville vara hos jourmamman...

Imorgon kommer de hit och är här under dagen och på lördag sover jag hos dem. På söndag är sen tanken att Liten stannar hos oss.

Jag räknar med några tuffa första dagar, men hoppas sedan att Liten kommer känna sig trygg hos oss.

Tack igen för stödet!
 
Det kommer att gå jättebra. Ha tålamod bara. Vi har precis varit jourhem till liten och överskolningen till familjehemmet har gått jättebra men det tog nästan fyra veckor innan överflytt var klar. Nu är liten trygg i sin anknytning till sin nya familj och skiner som en sol :banan: Lycka till!
 
Tack skogsrået!

Idag fattade vi beslut om att förlänga åtminstone en vecka till (har gjort två). Tur att soc inte konstrar om det!

Hur har ni gjort? Hur intensivt orkar liten med? Hur gammal var er lilla?

Ett av problemen hos oss är att det är 1,5 timmar att köra och att jag inte vill vara borta från min sexåring veckovis... Nu planerade vi för att jag ska sova över två-tre nätter i sträck så att det blir mer intensivt. Dagarna blir ju inte så långa när Liten (prematur) sover så mycket...

Tacksam för alla tips!
 
Ang bio dotterns känsla vi har alltid gjort så att när ett nytt barn flyttar in har denna med sig en present med ett kort där det står tack för st tjat får låna din mamma och pappa kram xxx sett har gjort att dom mindre barnen lättar upp och ser något roligt och mysigt idet :) hoppas det kanske kan hjälpa er i eran situation
Hoppas ni får en mysig helg

Med vänlig hälsning, Skorpan
 
Vi började med två timmars besök hos oss sedan utökades det successivt och vi backade mer och mer. Efter några veckor lämnade vi liten hos familjehemmet och på em körde familjehemmet hem liten igen till oss, så gjorde vi det i ett par veckor sedan kändes det helt narturligt att liten stannade för natten i familjehemmet. När liten hade sovit där sin första natt fanns det ingen anledning att liten kom tillbaka till oss eftersom det gick så bra. Eftersom vi hade två månader på oss med överskolning så blev det väldigt bra för liten, vi tog det lugnt och väntade ut tills liten accepterade den nya "mamman". Liten var ca 6 v när vi blev jourhem och ca 4 mån när översluss påbörjades.
 
Tack för alla råd och tips!

Vi jobbar vidare här. Tänk så fantastiskt Skogsrået, att ni fick två månader! Här tycker de att två veckor är länge...

Inatt sover jag i jourhemmet, för att träffa Liten mer, vi har så långa resor att det blir för korta dagar annars...

Återigen, tack för att ni stöttar en Newbe!
 
Hej!

Ja. Hen har idag bott hos oss exakt en vecka och det känns så mycket bättre. Liten har knutit an så fast till mig att jourmamman inte ens kunde söva när hon var på återbesök i veckan.

Liten har också börjat komma nära min man och biodotter så det känns faktiskt helt annorlunda nu. Jag tror att en del handlade om att jag hade svårt att vara hemma hos en okänd familj 10-12 timmar om dagen i flera veckor... och inte hinna träffa min egen...

Däremot jobbar jag lite med min egen anknytning. Det är första gången jag gör detta och jag myser av bebis och vi har mycket gos och närhet, och jag tycker mycket om Liten.

Däremot är ju känslan så långt ifrån hur det var att få dottern och det ger mig dåligt samvete. Biodottern har jag ju liksom älskat mer än allt annat sen hon låg på min mage första gången.

Om någon rutinerad vet om jag någonsin kan komma att känna lika för dem eller om jag kan vara en bra familjehemsmamma ändå, blir jag tacksam för svar!
 
Vår liten kom som 2.5 åring till oss o är idag skolbarn. Kärleken till detta underbara barn är STOR! Utan kärleken hade vi aldrig orkat ALLT vi behövt stå ut med. Varit så enormt tufft så många gånger av alla de orsaker o hade vi inte älskat barnet så mycket hade vi gett upp för längesen ..... Anknytningen kan bli väldigt stark . O även om du inte kan känna detsamma som när du fick ditt biologiska barn ( det vore konstigt om det var samma sak- vi " får " ju inte barnet i den bemärkelsen o ska dela detta m biologiska föräldrar o vi har soc o mkt annat som stör) kan du med all sannolik få en stark känsla för detta barn .
 
Jag tyckte det var lättare med våran bäbis än med 1 1/2 åringen. Den "stora" :angel: har anknytningsproblematik och är väldigt gränslös så det gör det inte lättare. Kan med handen på hjärtat säga att jag inte knytit an till :angel: riktigt än.

Liten var en helt annan sak, liten var så pluttigt liten och beroende så liten såg helt enkelt till att ta det hen behövde vilket för mig resulterade i fortare anknytning. Det tog nog ca 3 månader innan jag knutit an ordentligt.
Har bekanta som har äldre :angel: och dem säger att ja vi tycker om :angel: och vill inte för våra liv att dem ska flytta men att älska på samma sätt som med bio barn kanske man inte gör.
Dem är fantastiska famhem!!!!
Som med allt annat, ge det tid, ha tålamod och bara vara med liten gör gott.
 
Tack för era fina svar!

Jag ska försöka sluta oroa mig och bara njuta av hur gott och mysigt vi har tillsammans med Liten!

Anknytningen kommer säkerligen så småningom!
 
Hej! Det låter som en helt normal inskolning, med tanke på att barnet var just i den åldern när det börjar bli blygt för andra människor.

Nu är jag nyfiken på att höra hur det har gått? Hur har anknytningen fungerat för er båda?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp