Är så slut.....

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
F

familjekär

Kan nog tyvärr erkänna att det här var inget för oss.
Vi har en placering som är väldigt överaktiv och soc som sa att det är en helt normalt fungerande unge......låååååångt ifrån...
Vi är helt slut...hoppas ärligt på ett avslut inom snar framtid.
Känner även att jag kan inte stå för det hemska att barnet ska träffa bio även om barnen mår dåligt av det...jag pallar inte att ta hand om en trasig unge bara för att föräldrarna ska ha sitt...nej gillar inte det systemet,kommer aldrig att tycka det är ok.
Nu mår vår unge inte dåligt av det för h+n tycker ALLA är kul bara de busar med h+n.
Även farbron som kliver ur bilen på storköps parkeringen.

Nej kommer nog aldrig att göra om detta eftersom soc håller så mycket hemligt.
De skyller på sekretessen.....Men det är bättre att vi får en chock och efter ett halvår hoppas på ett avslut.....stackars unge...hur ska det gå för denne...
Men tyvärr känner jag att min familj går före...säkert hemskt för er att höra...Jag har verkligen försökt att öppna mitt hjärta,men så fort det öppnar sig för oss,säger soc någon om biosarna...Nu är det inte lång tid kvar..de mår så bra.
Vilket gör att jag tar avstånd...
Nej nu känns det bara som ett jobb...vilket jag verkligen inte ville....
Snälla döm oss inte för hårt...vi har nog som vi har det..vi förökte verkligen och gick in i det helhjärtat.
 
Hur gammalt är barnet?

Kan ni inte få avlastning. Som familjehem kan man få det. Då får ni en chans att ladda batterierna. Synd att behöva bryta en placering.

Kram
 
Barnet är 3 år,går på förskola 15 tim per vecka.
Funderar på att få utökad tid där.
Har själv jobbat inom barnomsorgen i 20 år,trodde jag sett det mesta.
Men det var något annat att få in dem i sitt eget hem..
Imorgon tänker jag nog helt annorlunda,det går upp och ner hela tiden.
Det är bara att idag har varit en jobbig dag.
Har upptäckt att det alltid är värre när h+n är ledig från dagis,verkar mer rastlös då.
Det var nästan lugnare här hemma när h+n gick hemma hela tiden.

Träffar släktigar en dag i månaden och då har vi det skit tufft i flera dar,får ju all uppmärksamhet där och förväntar sig samma här sen.(vi har ju fler barn kan inte titta på en hela tiden). Säger även själv jag är Prins/ prinsessa ni ska titta på mej!!!!(hela tiden,vi får inte prata med våra egna ens)

Har funderat på kontakt familj men är livrädd att jag får tillbaka en som är bortskämd med uppmärksamhet.Vi försöker hålla det på familjenivå.lagom är bäst.
 
Jag förstår dig fullständigt,och dömmer er inte.
Har själv haft en 4åring som var en liten :evil:
Var hellt slut på kvällarna (hade 15 tim dagis)
Dom klagade mycke på ---.
Men Soc var mitt redskap, dom var supper.
Till dom kunde jag skratta och gråta och sedan gick det igen.
H-- är kvar men vill att vi ska titta på allt h-- gör.
Alla trodde det var ADHD+ + annat.
MEN ETT MYCKE FÖRSUMMAT BARN betther sig liknande.
Nu hade jag större barn också hade inte orkat med fler små.
Men ska du ge upp så gör det snarast.
För familjens skull och för barnets skull.
 
Förstår er precis , vi har haft en jättejobbig period av testande, gap , skrik, envishet , ja hemma hos oss var det som att se på "nannyakuten " eller vad det heter . Man vänder utochin på sig själv och tappar tron på sig själv. Man kör in barnet på rummet när det bara ska tjafsas och gapas , det är konstigt att det inte är spår i golvet efter alla gånger vi gått till rummet. Jag var helt slut emellanåt och hade svårt att koppla av på nätterna också vilket inte gjorde det bättre
Mina funderingar var ofta :
-Passar vi verkligen för detta , det är ju vårt val och ingen som bett oss om detta
- Hur kunde jag ha sånt självförtroende att tro att vi passade så bra , jag är ju inte riktigt klok
- Gör vi rätt mot våra biobarn
- mm.mm......

Sen kommer belöningen som härom kvällen då jag nattade och vår lill sa : Du är det bästa mamman
Ni som familj måste må bra i första hand det är det viktigaste, tänk efter, inget beslut är fel ni har vårt stöd .
Lycka till , kramar från oss
 
Tack alla ni som svarat,va skönt att höra att man inte är ensam.
Vissa dagar är jätte bra,men de som inte är det är ett hel-te
Många som träffar h+n tycker att -åååå vilken sötnos.Vilket charmtroll.
Men de som spenderat flera timmar med oss är helt slut,fattar inte hur vi orkar.
Det gör vi inte heller.
Allt tjaft,ältande(säger varje sak mellan 3-18 gånger,har räknat),ska alltid ha sista
ordet,allt tråtsande,och allt spring....kan aldrig sitta still,aldrig göra något själv eller mer än 2 minuter med någon annan.all ilska......alla utbrått....
Men i morgon är en annan dag..
Vi har också funderat och funderat....gör vi rätt mot oss,våra barn och mot barnet.
men eftersom de pratar hemgång inom några månader så känns det som att vi borde stå ut.
Visserligen tror jag inte att det kommer att hålla(hemgången alltså)
Men det känns som att det vore mest rätt att stå ut.(Vi är inte elaka mot barnet)
Skönt att få prata av sig.....styrke kramar till oss alla som kämpar...

Efter regn kommer sol... :wink:
 
Ja det är inte lätt att ha barn placerade, tyvärr har socialen en konstig syn på avlastning.iV
Jag hade en placering som var mkt tuff även soc tyckte det var ett krävande barn och förstod oss. Hade han bott hemma hade han gått under lss lagen men pga att han var placerad gällde inte detta vilket gjorde att vi som familjehem inte fick den avlastning vi hade varit i behov av.

Jag kan ibland tycka att soc skall kräva mer av de biologiska föräldrarna när de har umgänge med sina barn. Det känns ibland som om de är offer kan inte hjälpa men har all rätt att träffa sina barn trots att det blir kaos när de varit där.

Vårat barn fungerade efter låång tid mkt bra men var på sommaren en vecka med sin biologiska mor, vi hade kommit överens om tre viktiga regler men de hölls inte. När han kom hem tog det 4 veckor innan han landade i de vanliga rutinerna.

Jag anser att soc måste ändra på en hel del när det gäller umgänge och stöd till oss som har barn placerade
 
Exakt min mening fajter,det känns som om vi som familjehem får skylla oss själva som tackat ja till placering.
Vet mycket väl att barnet inte valt att bli placerat,men vi har inte heller valt ett barn med så mycket problematik.
Speciellt inte när mycket blossar upp vid umgänge.
Vore det inte bättre att barnet fick bli en del i den nya familjen om den gamla inte funkar.
Istället blir det 2 familjer som har problem.
Känner en vuxen kvinna som vuxit upp i familjehem och hon mådde så dåligt av umgänge och säger än idag att hon önskar hon sluppit umgänge, eftersom hon samtidigt ständigt blev påmind av att hon inte tillhörde den nya familjen.
 
Jag kan väl känna att de biologiska föräldrarna har en rätt att träffa sina barn men det vore bättre att det skedde i familjehemmet än att barnet åker iväg. Det är bara i de fall där man vet att barnet inom kort framtid kommer åter vända hem till det biologiska hemmet.
Jag vet vilka svårigheter som barn med neurospsykriatiska funktionshinder har att åka från ett ställ där de funnit trygghet med ramar och regler där de får just det som behövs och sen komma till de biologiska föräldrarna som har brister som gör att det inte fungerar.

Som jag skrev tycker jag att det skall sättas mer krav på de biologiska föräldäldrarna vid umgänge. Vi som är familjehem får gå kurser för att bli utbildade varför krävs inte någon form av föräldrar kurs för de biologiska föräldrarna det förstår jag inte riktigt,

kanske kommer soc att någon lära sig men tyvärr betvivlar jag på det och det kommer ju tillslut göra att det inte finns familjehem för det inte många som orkar med alla krav som ställs på oss som familjehem. Det skulle vara en katastrof för de barn som behöver oss. Det är ju inte barnen som satt sig i den situationen utan det är en brist hos deras föräldrar.

kram till er alla som kämpar för dessa barn som behöver oss
 
Hej Sippan
Har ni någon annan handledning förutom "bara" soc?
Hur länge har ni haft barnet?
Hur länge har barnet gått på dagis?
många frågor.......
Vill så gärna kunna komma med goda råd

Ingrid
 
Vi har haft barnet sen i somras,ingen handledning alls,ingen utbildning,barnet har gått på dagis i 3 mån.
Känner att soc inte gör ett dugg för att hjälpa oss.
Om vi tar upp något problem som vi vill att de ska ta upp med bio så blir det aldrig läge för det,så det händer inget.Riktiga fegisar är de,vill inte stöta sig med biosarna.
Känner oss helt utelämnade.Har visserligen lite kontakt med BUP och de vill anmäla soc.
 
Är lite nyfiken ....hur går det för er ???Jag känner igen mej så väl i det du skrev och hade våra biobarn velat att vi avslutade vårt uppdrag när vi hade det som jobbigast så har vi gjort det . ( för som soc sa till oss under en av våra träffar det får aldrig vara på bekostnad av biobarnen , de måste gå i första hand , de får inte må dåligt av ett placerat barn .) Nu tyckte våra barn att det var värt att fortsätta . Att de fick vara med och bestämma beror på att de är tonåringar och vår plac . i förskoleåldern.
Nu efter 1 1/2 år börjar vi se en ljusning och det går riktigt skapligt och vi kan äta en middag ihop utan att det blir liv runt bordet , det har vi inte kunnat , så jag förstår att några av oss ger upp , inget konstigt alls
 
Hej!
Jodå det går upp och ner,ibland är jag helt knäckt och vill kasta in handduken,men ibland känns det hoppfullt.
våra biobarn tycker att vi ska fortsätta,de tror på bättring,däremot är de emot att biosar kan få tillbaks barnen.De tycker att vi som kämpar att få ungarna "vettiga" och sen ska deras föräldrar få tillbaks dem när vi gjort allt jobb.och kanske förstöra dem igen(ja ja de är barn som tänker så)
Det värsta är att jag upptäckt att jag får ont i magen när det närmar sig hämtdags på förskolan.undrar om det är värt det?
Vi har kontakt med Bup men där går allt i snigelfart,hoppas på fler timmar på förskolan så att det blir lite avlastning.
Vi kämpar på,men bara för barnets skull..sen vet jag inte om det är det bästa.
 
Vad jag undrar lite är hur går det för barnet på dagis? Hur agerar barnet där? Har barnet en resurs på dagis? Eller är det dagispersonalen som tar barnet?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp