Ålder när man ska berätta

[mee]

Jag vill ha lite råd om när man ska berätta för barnet varför det inte växt upp hos sina föräldrar.
Hur berättar man att föräldrarna suttit i fängelse samt behandlingshem samt varit bostadslösa och föredragit droger framför dom?
Våran fyller snart 4 år (har varit här 3 år) och jag undrar hur mycket man ska berätta och hur?
Snälla ge mej några tips
Frågorna börjar komma från andra barn på dagis om varför bor hos oss när vi inte är mamman och pappan.

 

[bortblåst]

Hej.... Brukar aldrig förklara för andra barn varför vår bor hos oss utan bara säger att just nu så är det vi som har boende hos oss.... Barn brukar var nöjd med den förklaringne. Går man in på orsaker och annat så kan dom oftas inte ta det till sig och dom kan bli rädda att dom själv skall tass ifrån sin mamma och pappa. Våra har varit medvetna om att mamma och pappa inte "klara" av sina barn just nu. Tar till en vit lögn om att dom är sjuk och få först ta hand om sig själv ofta ser barnet ju själv att deras föräldra inte klara av dom, och att vara sjuk är ju ett tillstånd som dom kan ta tillsig. Att bertätta om missbruk och fängelse är kanske lite mycket för en del 4 åringar. Har en 12 åring som inte skulle ha klarat av det då hen var 5-6 år. Så min erfaarenhet är att inte sprida orsaken runt omkring barnet utan vara så neutral som möjligt barn missförstår så lätt. Och att bedömma vad barnet klara av, tror inte att det finns klara regler och former för detta.

 

[Trixen]

När våran var i den åldern svarade jag bara på direkta frågor från den lilla.
Jag sa t.e.x att "-mamma o pappa har ingen egen bostad så du och dina syskon har inga egna sängar och det måste ju alla barn ha".
eller "-mamma och pappa är sjuka (missbruk är ju en sjukdom)
Först i 8-10 års åldern som våran började ställa mer detaljerade frågor.
Nu när hon är 17 så har hon accepterat fakta och berättar att dom inte hade förmågan att klara av henne och hennes syskon.
När andra barn frågade henne i låg o mellanstadiet så svarade hon dom att "dom hade ingen bostad och kunde inte laga mat"
Jag tror det är viktigt att bara svara på dom frågor som kommer just för tillfället, man behöver inte berätta allt på en gång utan bara när frågorna kommer.

 

[mamma77]

jag tycker inte att man ska ge barnen alltför mycket detaljer förrän de är lite större så de förstår att deras föräldrars problem inte har med dem att göra. vår mamma är psykiskt sjuk så det har ju varit lätt för oss att helt enkelt säga att din mamma är för sjuk för att orka ta hand om dej och detta har vår 7-åring accepterat som ett bra svar. Däremot vet jag inte vad jag ska svara den dag h#n frågar varför inte bio-pappa bryr sej om h####, pappan har flyttat tillbaka till sitt hemland och det blir ju knivigare att ge en bra förklaring till varför han inte vill ha kontakt med sitt barn. Vår har också haft starka känslor kring det här med att mamma är sjuk, har varit ledsen många gånger och tycker synd om henne som är så sjuk att hon inte kan stiga upp ur sängen alldeles för ofta. har sagt till mig ett par gånger att h#n borde varit och hjälpt henne när hon är så sjuk. Jag försöker förklara och avdramatisera att hon har andra människor runt ikring sig som hjälper henne. Men h#####s tankar får mig att förstå hur oerhört stora och starka känslor de här barnen ofta måste bära, och att de på något sätt alltid sitter mittemmellan två familjer.