2 unga och kontaktfamilj?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!
Jag och min sambo vill väldigt gärna bli kontaktfamilj, vi har båda arbetat på en/flera förskolor efter gymnasiet och är nu 21 år (har varit tillsammans i 3år, levt i 2år tillsammans). Vi är inte typen som springer ute och festar och har sig, utan vi lever ett väldigt lugnt liv, just börjat studera på högskolan båda två. Och därigenom flyttat till en ny ort och bor nu i 3rum och kök.
För ett år+ sedan var vi på en informationsträff om just att bli kontaktfamilj men kunde ej eftersom vi inte hade något extra rum då (vilket de sa behövdes i vår förra kommun). Nu har vi ett extra rum men som också är "pluggrum" och har tänkt ringa kommunen som vi bor i nu och tala om att vi är väldigt intresserade av att ställa upp som kontaktfamilj. Vi är båda väldigt kärleksfulla och tycker mycket om barn, vi börjar känna att det snart är dags för en egen liten. Men nu till saken, jag är orolig att bli "dömd" på grund av att vi är unga. Alltså att de inte tror att vi klarar av, eller är lämpliga för detta. Men vi kommer kunna lämna referenser från förskolan/förskolorna vi arbetat på.
Vad tänker ni om detta?
Vet ni andra unga som fått bli kontaktfamilj?
Tacksam för svar.
 
Hej!

Om ni inte kan bli kontaktfamilj, kanske ni kan bli ungdomscoach. Det finns kanske bara i större kommuner, men hör med er kommun. Och det borde finnas något barn som behöver just er. Om inte nu så kommer det. Försök att gå lite kurser som soc annordnar, så ni är redo när barnet kommer.
hönsmamma
 
Hej! Mitt första kontaktfamiljsuppdrag hade jag då jag var i er ålder- ett syskonpar i åldern 2 o 5 år. Visserligen hade jag då erfarenhet av socialtjänstuppdrag då min familj varit stödfamilj o familjehem o liknande under min uppväxt, men jag var mogen, hade tid, ork, engagemang o kunskap o erfarenhet av att ta hand om barn, o då barn med särskilda behov. Jag pluggade då till förskollärare. Så åldern behöver inte alls vara ett hinder! Men- om de har invändningar mot er ålder (finns alltid någonstans de som bara ser ålder o inte mognad)- kan ni alltid börja vara kontaktperson/er till barn /ungdomar eller vuxna- även det en fin o viktig uppgift! Då kan ni få erfarenhet av socialtjänstuppdrag. Jag började vara kontaktperson som 18-åring- o har idag , drygt 10 år senare fortfarande 2 uppdrag.... har haft av varierande karaktär, samt att jag är familjehem sedan några år.

Önskar er lycka till o varmt välkommen till forumet!! :razz:
 
Hej!
Tack för era kommentarer! :razz: Känns kul att höra att fler andra varit unga och haft ett uppdrag som kontaktfamilj. Annars känns det ofta i samhället att man dömer unga att dom "bara festar, äter skräpmat och lever lite hejvilt" Och tror att de inte kan ta ansvar. Men det är lååångt ifrån alla som beter sig så. Och det varierar otroligt mycket från person till person.

Vi ringde idag och hon jag pratade med var trevlig, om tre veckor ska de komma på hembesök. :) Så det blir spännande och pirriga är vi, även en intervju kommer de göra. Jag undrar vad de kommer fråga? Om våran uppväxt? Hur vi lever nu?
Finns det något ni tycket vi borde tänka på?

Tack "Gör mitt bästa" :razz:
 
Vad kul!! :banan: Ska fundera på om ni ska tänka på ngt särskilt, tror ni är på helt rätt spår- att de kommer fråga om uppväxt, vardagsrutiner o hur ni har det allmänt.

Alltid kul att kunna bidra med något! Visst är det så att alla inte festar runt o lever loppan med sprit, uteliv o annat! :wink: Vi är en hel del som inte är sådana som är så som 20åringar , bra om vi visar oss! :D
 
Va kul att ni svarar här inne! :)
Vi har ju inte barn sedan tidigare och därför inga leksaker. Vad har ni för erfarenheter av det, är det upp till kommunen att lösa det? Ger kommunen pengar till oss, eller vi köper leksaker och får pengar i efterhand, så barnet kan leka, pyssla, höra sagor, spela spel med oss, åka pulka på vintern mm. Är det möjligt att barnet till och med kan få ett par skridskor av kommunen och flytväst så vi kan fiska med barnet om han/hon skulle vara tillräckligt stor för det, och klara av det?
För det kan väll inte vara tänkt att vi ska bekosta leksaker som barnet behöver ha hos oss för att kunna leka och ha roligt här?
Hur har det varit för er? :)
 
errikko sa:
Va kul att ni svarar här inne! :)
Vi har ju inte barn sedan tidigare och därför inga leksaker. Vad har ni för erfarenheter av det, är det upp till kommunen att lösa det? Ger kommunen pengar till oss, eller vi köper leksaker och får pengar i efterhand, så barnet kan leka, pyssla, höra sagor, spela spel med oss, åka pulka på vintern mm. Är det möjligt att barnet till och med kan få ett par skridskor av kommunen och flytväst så vi kan fiska med barnet om han/hon skulle vara tillräckligt stor för det, och klara av det?
För det kan väll inte vara tänkt att vi ska bekosta leksaker som barnet behöver ha hos oss för att kunna leka och ha roligt här?
Hur har det varit för er? :)
Det kan vara väldigt olika från kommun till kommun vad de "utrustar" er mad.
Vi har kikat på loppisar, fått/lånat lite av vänner och fyllt på efter hand när vi hittat billiga saker.
Flytvästar kan man i de flesta kommuner låna på Räddningsstationen (brandkåren).

Lycka till!
 
Nu har två från socialtjänsten varit här på hembesök och intervjuat oss. Jag tror det gick väldigt bra, det kändes som så varjefall. De sa att säng får vi stå för, sedan går det ordna leksaker på något vis när vi väl har matchats ihop med ett barn. Och även barnmatstol om det skulle behövas. Har ni andra också fått stå för sängen själva? De sa att de hade det som standard....

Vi är väldigt glada att det kändes så bra efter de varit här :razz: De verkade inte alls döma oss för våran ålder, (vilket jag var rädd att de skulle göra) så det kändes också väldigt bra. Ni som är kontaktfamilj, hur stor plats i huset har ni kunnat ge barnet? Vi har ett halvt rum att ge, (har skrivbord där som pluggutrymme med bokhylla) och andra halvan kan vi ge åt barnet. Men de verkade faktiskt tycka att det var lite lite utrymme. Samtidigt frågade vi om man får köpa någon möbel, men det får man bekosta själv lät det som. Varför ska då barnet ha större utrymme än ett halvt rum om barnet ändå inte kan få några möbler funderar jag nu såhär i efterhand..?? Hur tänker ni?
 
Va kul att det blev ett positiv möte!

När vi var kontaktfamilj för ett syskonpar fick vi en våningssäng av kommunen.
Annan utrustning höll i med själva.
Den ställdes i arbetsrummet som med andra ord inte användes till annat när dom var där.
Räknas det som ett halvt rum tro :smirk: ?

Efter ett antal placeringar är vi nu på gång att bli stödfamilj igen, åt ett familjehem som behöver avlastning en helg i månaden.
Hur det blir där med utrustning vet jag inte.
Vi kommer att använda vårt gästrum där det redan finns en bäddsoffa och en spjälsäng (till barnbarnet).
Det är också en garderob, sekretär och en hel del leksaker från våra killar som de mindre fått ta över.

Hur mycket er kommun vill ersätta er för kan nog variera.
OM dom nu vill att ni ska stå för säng själva så leta på Blocket, ni behöver inte gå och köpa nytt.
Många kommuner resonerar som så att barnen är så liten tid och ni kan använda sakerna till annat.
Då är det era, inte för barnets skull.
Ta det lugnt i början och fyll på vart efter ni märker att det behövs.

Lycka Till! :idea:
 
Hejsan!
Vi var bara 22 resp 27 när vi började och blev famljehem till 12 årig pojke. Vår äldsta bio var då bara tre månader. Det var visserligen en släktingplacering. Var tufft många gånger, men vi ångrade ALDRIG vårt beslut. Placeringen blev en uppväxt...
Idag har han bra utbildning, fast jobb och egna barn. :razz:
Vägen hit vart han är idag, har varit ganska krånglig. Men med det han bär med sig i "ryggsäcken" är det inte så konstigt.
Att vara ung, är ingen nackdel :wink:

Sen ang utrustning till våra kontaktbarn, har vår kommun stått för extrasängar (bättre tältsängar), täcken, kuddar, lakan och kläder efter årstid. Men detta kan nog variera ganska mycket mellan olika kommuner.
Barnen har inte behövt egna rum, utan de har sovit hos våra biosar (barnen kommit överens om det själva). Annars är en bäddsoffa, en del i ett rum etc klart godkännt hos vår kommun.
Kan ju tycka att om de anser att man ska avvara ett helt rum för en helg per månad, bör man absolut få högre ersättning...
 
Va kul att läsa era svar! :) Och kul att läsa att det finns fler unga som blivit kontakt/familjehem. Vi har fått hem brev från polisen med utdraget ur brottsregistret i, ska lämna det till socialtjänsten i morgon. Hur lång tid tog det innan ni fick besked om ni var godkända efter det? Vi tycker det här är så spännande och vi är ivriga så vi vill veta så fort som möjligt! Haha :razz:
Eftersom vi får stå för sängen själv tänkte vi göra så att vi letar på blocket när det blir dags. Än vet vi ju inte vilken ålder barnet kommer ha, när det hittat något barn som matchar. Det kan ju faktiskt bli frågan om spjälsäng. Vi sa ett åldersintervall på 0-7 år när de var här på besök.
 
Jag igen ! Ang det här med säg o plats när man har helgplaceringar. :wink:
Hos mig o hos mina föräldras som varit kontaktföräldrar åt åtskilliga barn genom min uppväxt har detta varierat i all oändlighet. Syskon har sovit i mitt rum när jag var barn- kul lekkamrater, en liten bäbis sov i resesäng hos mina föäldrar o dennes storasyster sov på golvet i mitt rum i början o sedan i egen säng i ett gästrum som blev gästrum då min bror flyttade hemifrån

Vissa olika helgbarn från olika familjer som varit på samma gång hos oss har "campat" ihop i ett rum, vissa av dem på tältsäng, andra i bäddsoffa o ngn på golvet bredvid. Detta gällde 3 grabbar som delade detta gästrum under flera års tid varannan helg. Ibalnd flyttde de tre ner allas madrasser på golvet o hade mkt mys med ficklampor o KalleAnka -tider. O tänk så kul dom hade o bra sov de också... Blev lite som ett läger- då de fick vara barn o med regler o mkt humor i vår familj fungarade detta mer än utmärkt o ingen soc tyckte att det var "fel". Barnen - som sedan blev unga tonåringar - mådde ju bra!!! :razz:

O då hade en av dem en kraftig utvecklingsförsening, en av dem hade ADHD(har fortfarande o är 25 år idag o ringer fortfarande några ggr per år o vi är vänner på facebook...) o enannan hade inga som helst regler hemma o fick klara sig själv. Minns med glädje denna period- hur vi for o badade o åkte på utflykter, spelade spel, hälsade på mina mor- o farföräldrar o fikade ... Jag var då tonår o ung vuxen o hjälpte till mkt med dem. O sen har jag rullat vidare på detta spår....

Så hur barnen har det med utrymme o med sängar o så borde inte vara avgörande. Vi hade krypin med leksaker o spel, o sen fick vi ha leksaker o annat utspritt - precis osm i de flest hem med små barn när vi hade pyttisarna. SÄng har vår familj alltid stått för själva,, likaså sänglakan. Det vi har fått är barnstolar o matstolar, extrapengar vid större utflykter som Liseberg o liknande, exta pengar till blöjor o välling då det behövts ( då har omkostnadsdelen höjts) . Vad det gäller leksaker har det ordnat sig på ngt sätt- lite har vi haft , men en hel del har vi köpt. Har nog inte tänkt så mkt på de kostnaderna....

Blev långt inlägg- men fick så många goda minnen tillbaka- hr fortfarande kontakt med flera av dem. En ar gift sig med min brors vän, en annan har haft barn i den förskola jag jobbat på, några andra springer vi på när vi handlar.... Ja, att ha helgbarn är ofta en stor glädje!!! :love:

Ser fram emot fortsättningen!! :banan:
 
Va kul att läsa det du skriver. Det låter som barnen haft en jätterolig tid hos er :razz: Kommunerna har nog olika åsikt om ett rum är viktigt eller inte. Det har ju gått ett par veckor nu sedan socialtjänsten var hos oss och hade intervju. Men vi har ännu inte hört något ifrån de. Vad har ni för erfarenheter när de gäller att de lämnar besked? Har de ringt er och talat om? Blir man meddelad även om man inte blivit godkända? Vi börjar fundera mycket nu eftersom det gått ett par veckor, trodde beskedet skulle komma ganska snabbt. Borde vi ringa och fråga de eftersom vi är så nyfikna eller ha is i magen och invänta, hur länge då?..
Hoppas någon vill dela med sig av sina erfarenheter. :)
 
Sa de ingen tid när de skulle återkomma? Min erfarenhet är att det oftast tar väldigt lång tid att få svar. Tycker att du kan avvakta någon/några veckor till o sen kontakta dem. Att ni skulle får bsked oavsett är ngnt jag förväntar mig- det är ju bara så man gör....meddelar alltså , dem som man har haft kontakt med.

Eller också ringer ni nu o frågar när ni kan väntas får svar!
 
Vi är unga (23 o 28) och har en liten ängel som kommer var tredje helg. Har ej ett eget rum till ängeln, vilket inte alltid behövs beroende på hur ni bor. Är på g med ängel nr2 nu efter förfrågan av soc, avvaktar dock lite med ett ja pga omständligheterna kring barnet. Det kan vara en fördel om ni har kontakt med soc genom att typ vara kontaktperson först. Jag har haft två uppdrag som k-person (då får man lite försmak på att arbeta med soc, inte en dans på rosor) innan vi tog steget till k-familj. Beroende på hur utredningen av er går så har ni säkert goda chanser!

I vår kommun är vi inte beviljade några saker alls till barnet. Det ska täckas av ersättningsdelen ni får och saker rekomenderas inhandlas beg. Något som vi blev ordentligt snea på när det kom till bilbarnstol.. men stå på er! när barnet kommer kan det vara smart om hen har med sig lite favoritsaker hemifrån om ni inte kan tillhandahålla samma saker hos er. LYCKA TILL :banan:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp