???

[Mammatillflera]

Varför tar det så lång tid innan h*n får hjälp?
Nu har vårt f.d helgbarn hälsat på under helgen och berättat ännu mer !!
Försöktre ringa soc jouren men möttes av en tel.svarare! Wow vilken jour :evil: .... ingen har ringt upp och vi hade inget val än att låta barnet åka till förälder..... Kommer ringa till de berörda direkt i morgon bitti!!!
Känner mig så usel som inte kunde låta h*n stanna denna gång heller....
Önskar så att jag hade orkat.... h*n bad att få stanna vill bo hos oss...

Ska det aldrig bli en ände på allt detta??
Jag vet inte hur många ggr vi har pratat med de som "bestämmer" & som ska se till att h*n får trygghet & kärlek.... det vi hinner tanka h*n med kan inte räcka så långt eller länge...
Mitt i allt detta känns det skönt att veta att h*n vet att vi bryr oss ( även om det inte ser ut så då vi "tillåter" h*n att åka hem)
H*n vet att vi älskar H*n och H*n säger att JAG ÄLSKAR DIG många ggr till oss alla...

Saknar dig redan...

 

[lillan]

Tyvärr måste jag säga att vi har varit/är med om exakt samma situation och säkert många fler än oss. Hur fruktansvärt maktlös/frusterad/förtvivlad och besviken man känner sig. :x

Hoppet är ju nu att utredningen som pågår på riksdagens uppdrag ska kunna ordna till dessa situationer där barn kommer i kläm mellan vad som är barnets bästa och föräldrars vilja. Soc har ju idag inte rätt att sätta in resurser utan föräldrars godkännande om det är för tunt för ett LVU. De är ju således också bakbundna i dagsläget i många tragiska fall.

Den enda tröst man kan känna är ju att barnet/ungdomen vet var vi finns och att vi har förklarat att vi alltid finns där i bakgrunden om det krisar. I allt det andra jobbiga är man ju vingklippt utan uppdrag och kan därför inte göra mer än just det: att finnas till!

Vi kan inte ens ringa soc då ont bara blir värre av det eftersom nästa samtal går till föräldrarna som då får veta att barnet/ungdomen har varit förbi och pratat....

Kram och lycka till!