Hej!
Det är en balansgång hela tiden och det är svårt! Nu vet inte jag hur mycket erfarenhet du har om ADHD och autism men jag skriver litegrann utifrån de erfarenheter som vi fått från våra barn så får du ta det som du tycker är "nått att ha"
Fyrkantighet och förutsägbarhet är viktigt men det vet du säkert redan. Man får sätta upp tydliga regler och alltid ligga steget före. Att använda olika bildscheman kan vara en stor hjälp, här får man dock se till barnet hur detaljerat man ska göra det för att barnet inte ska fastna i att det måste vara exakt så som man "skrivit". När det händer oförutsägbara händelser så kan man använda ritprat. Dvs man ritar lite streckgubbar och förklarar att nu blev det så här i stället men när vi kommer hem så gör vi så här. Vi pratar mycket med våra barn om vad som ska hända. Är det något särskilt som ska hända så pratar vi om det dagen innan för att förbereda (till det mindre barnet så talar jag aldrig om saker mer än ett dygn innan, det stressar mer än hjälper). Här kan man också fråga barnet om det vill ha ett bildschema eller om det kan läsa, enkel text om vad som ska hända, vem som ska göra vad och hur länge. Sen kan det ibland vara viktigt att veta vad man ska göra efteråt om det så bara är att barnet får en vilostund med en IPAD. (återigen är det viktigt att fundera över hur detaljerad man ska vara eftersom det kan ske förändringar så man inte målar in sig i ett hörn). Något som vi märkt är viktigt för att barnet ska må bra det är att vi "tar över" tänkandet. Dvs att vi tar ansvaret att göra bildscheman vid behov, att vi talar om för barnet vad som ska hända, att vi alltid ligger steget före så barnet slipper fundera så mycket utan kan titta på sitt schema och veta att det här ska vi göra och på så sätt slippa känna en oro för vad som ska hända.
I perioder så var det ett företag att åka och handla. Det är det fortfarande ibland men de kan acceptera att vi nämner några av affärerna vi ska besöka och att det kan bli någon mer, den lilla räknar gärna ner hur många man varit i och frågar hur många som är kvar. Samma sak när vi ska åka till mataffären, vad ska vi handla där? Nämner då bara några saker och sen ger jag dem i uppgift i affären att hämta olika saker. Ju mer man kan involvera barnet i det som ska hända, nya regler och rutiner, utan att på något sätt lägga något ansvar på barnet, desto lättare kan det gå när det blir ändringar.
Barnet kan inte alltid få sin vilja igenom, det får inga barn (inte vuxna heller
). Det blir dock svårare när ett barn anser att saker och ting måste vara på ett visst sätt. Man får göra en avvägning. Är det viktigt för barnet att det är på detta sättet, är det skadligt, hämmar det barnet på något sätt, skulle man kanske kunna göra det på något annat sätt som är bättre men att det inte är ett helt nytt sätt? Det är frågor man får ställa sig och fundera över.
Vi har tänjt gränser och försökt bryta mönster och det tar lång tid många gånger. Den lilla var rädd för folksamlingar länge. Vad gjorde vi, jo till en början undvek vi dem då vi inte visste annat. Men eftersom det ofta är omöjligt att undvika folksamlingar (det räckte med att gå i ett köpcentrum, mycket folk) så kunde vi inte fortsätta så utan vi var alltid två, en som tog det lilla barnet om det blev för mycket och den andra kunde ta de andra barnen. Idag kan barnet vid vissa tillfällen, ex när det är marken, säga att det är mycket folk, vi bekräftar bara att det är så, men det är inget mer med det. Idag är det är inga problem att vara ensam vuxen med alla barnen.
Både ADHD och autism har många likheter vilket ibland kan göra det ännu mer komplicerat. Båda diagnoserna kan ibland innebära att man måste vara extremt fyrkantig och förutsägbar, men jag tänker också lite "man blir som man umgås" dvs att man kan lära barnet till en viss punkt att vara lite mera flexibel, våga testa nya saker och lära sig att världen inte rasar för att det inte blev som det var tänkt. Våra barn har utvecklats enormt genom de är åren och livet rullar lite lättare. Idag så händer det ofta att vi får ändra våra planer och barnen hänger bara med. Vi berättar att nu blev det så här och varför.
Den stora har ett bildschema och en timstock för att hålla ordning på tiden, vilket fungerar ibland och ibland inte. Men barnet behöver aldrig fundera på vad hen ska göra på morgonen t.ex. och vi har tillsammans tagit fram schemat. Den lilla har för många myror för att vara självgående på morgonen eftersom det tar lång tid för medicinen att verka, så där finns det alltid en vuxen som talar om vad hen ska göra för att hen ska bli klar.
Har ni kontakt med BUP? Nu vet jag att det fungerar olika i olika landsting. I vårt landsting så har vi ingen hjälp alls från BUP mer än medicinering men jag vet att det finns BUP där man kan få mer hjälp. Förstärkt komet är något som vi fick gå för många år sedan, det finns andra kurser också. Har ni möjlighet att få gå en sådan så tycker jag att ni absolut ska göra det.
Nu har jag svamlat färdigt
. Hoppas det var något som du kan ha nytta av i det jag skrivit. Fråga gärna om du har mer specifika frågor. Du kan även skicka ett PM om du vill det.
Anne
