Ansvar för barn. rättigheter för barnoch socialens makt.

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vågar ingen säga det högt?

Att barn far illa i Sverige och ingen gör något!

Att socialtjänsten har samma oinskränkta och totalitära makt som kyrkan och arbetsgivare hade för 150 år sedan!

Att inget hänt sedan "Rasmus på luffen". Barn arrenderas ut till lägstbjudande och flyttas sedan omkring som det behagar den tjänsteman som råkar vara inkopplad just då!

Framförallt: Det socialtjänsten gör kan sällan prövas i någon instans.
SoLplaceringar ligger, så att säga, utanför det som kan lagligen prövas. Beslut om avbrott eller flytt är ofta en enskild tjänstemans beslut och det behöver inte motiveras inför någon eller prövas någonstans.

Om man vill vara familjehem och vill göra något för barnen och dra sitt lilla strå till stacken, får man tassa och trampa som på gumfly, för att inte komma på kant med socialtjänsten.
Man följer alla instruktioner till punkt och pricka ochh ändå kan det gå åt skogen totalt. Maktlös får man se på när barn flyttas runt, som brickor i ett spel. Oftast för att de vuxna, som borde vara, men inte lever upp till att vara föräldrar, önskar det ena eller det andra.

Eller bara för att tjänstemannen/kvinnan inte längre "gillar" familjehemmet.

För tio år sedan tog vi emot en fyråring som "ersättingsshem". Det skrevs in i kontraktet att vi skulle få adoptera honom. Drygt tre år senare togs han infrån oss, på ett sätt som saknar motstycke i svensk historia. JO bedömde tjänstefel för både socialtjänst och medverkande polis. Det stod i kvällstidningarna, men vad hjälper det pojken, som, efter sex år, fortsatt är kvar i en annan familj UTAN LAGA BESLUT!

Två år grät jag och läste allt jag kunde komma över. Det var i och för sig inte mycket man kunde hitta skrivet om ämnet. Sedan sökte jag, 45 år gammal, till juristutbildingen och kom in. Syftet var att så småningom forska och kanske förbättra för kommande generationer.

Under tiden har min man och jag anmält vårt intresse till att ha barn placerade hos oss. Till en början, innan JO tagit fyra år på sig att reda ut frågan, fick vi inga placeringar, för man tyckte att vi måste varit skylidga till att pojken fick flyttas, enligt principen "ingen rök utan eld".

Därefter har vi talat med ett stort antal socialförvaltningar om placeringar, men vi är alltid fel. Vi förstår inte varför.
Vad söker man? Någon som inte engarerar sig för mycket i ungen, utan att den kan flytta om så önskas. Att man inte har högre utbilding än socialtanterna själva, för de känner sig oroliga för att bli ifrågasatta.

Har förstått att uttryck som: Vi älskar barn. De ger så mycket mer än det kostar = förbjudet.
Skall vara: Visst kan vi sätta fram en extra tallrik filmjölk på kvällen. (som enda insats)

Håller med socialstyrelsens forskare Bo Winnerljung, att barn som placeras mår mycket bättre av att adopteras av den nya familjen. Det är barnperspektiv. Inte föräldrarnas hm hm rättigheter. Barnet måste få veta var det hör hemma.
Den nya lagen och ev vårdnadsöverflyttningefter tre års placering är tandlös. Tre år är för lång tid och vårdnadsöverflyttning otillräcklig. Vid arton års ålder, eller nitton om ungdomen går ut gymnasiet, så ställs de på gatan bokstavligen. De behöver skyddet av adoption. Det behövs redan från den dag man inser att det aldrig kommer att fungera med "återgång til bioföräldrar". Att sväva i luften under kanske hela sin uppväxt, är förskräckligt och borde vara förbjudet.
Varför är detta kontrversiellt? Varför har nämnd forskares rapport inte offentliggjorts i större utsträckning? Är den inte politiskt korrekt, eller ska vi mjukt smyga in den eller kanske gräva ner och ignorera den?
Inom parentes sagt så hade och har fortfarande Adoptionscetrum, redan
på 1980-talet med som en av sina målsättningar med sitt arbete, att svenska bar som långtidsplaceras, ska få adopteras av den nya familjen.

Vågar någon mer säga att vi lever nu år 2007 och att artonhudratalet är slut för alla barn. Svenne hedlund sjöng att han drömde att alla krig var slut. När slutar kampen för att ge barn de rätttigheter FN förelagt, men som INTE praktiseras i Sverige. När ska barn ses som en egen individ som inte är en ägodel för föräldrarna.
Ytterst sett: När ska socialtjänsten få en tilsyningmydighet och när ska alla SoL-beslut få prövas i domstol.

I USA har vissa delstater infört att ett barn aldrig får flyttas utan domstolsbeslut. Visserligen har de ibland en form av snabbköpsdomstol, typ "Vem dömer Amy".

Alla familjehem vill kanske inte alls adoptera sina placerade barn. Då borde de kanske inte heller ha dem placerade...

Man bör även se över vilka kriterier man har för familjehem. Engagemang bör vara första frågan. Att man sedan älskar barnet och vill skydda det, borde ses som tecken på mognad och högsta lämplighet.
Idag är det tvärt om.

Vem mer vågar säga att denna sista instutition av makt måste uppdaters till vår tid. Vem mer?

"Bara fyra terminer kvar".
 
Hej Jade!

Ser fram emot fler inlägg från dej. Är själv familjehem sedan 15 år och har nyligen adopterat en pojke som kom som 6 åring till oss och som är 18 år i dag.
/eva
 
Vilken eldsjäl!!!!

Jag kan inget annat än hålla med det du skriver. Maktutövning utan dess like. En annan är inte ens värd skiten under skorna. Och som alltid vem får ta stryk av allt detta, jo barnen som ska komma i första rum, ALLTID!!!
Klagar vi, så är det självklart att vi inte sätter barnet i första rum.

Vem ser dessa barnen bättre än vi som har den placerade?
Men vår kompetens är inget att ta vara på, soc vet bäst så klart hur just DETTA barn fungerar och umgänge ska det så klart ha så ofta som möjligt. Knyta an till fosterföräldrarna är inte lika viktigt som att ha en anknytning till sina bisoar som troligen aldrig kommer att kunna ta hem barnet.

Undrar hur de kan sova om nätterna, så mycket inkompetens som finns där ute. Det är skrämmande!
De nyexade får inte en syl i vädret och därmed kan inte organisationen förnyas eftersom de gamla rävarna styr med järnhand och efter en tid så ta de nyexade, som troligen har många visisoner om hur det kan bli ett bättre samhälle efter, då det är enda sättet att få in en fot i gänget och så går det runt år ut och år in.

Tacka faan för att det är brist på familjehem och så stor rotation på socialsekreterare.
För vem vill ha ett arbete där man varken är uppskattad, får tycka och tänka högt eller ens ha en roll i teamet utan allt bestämms över huvudet, undrar det ja...

Blev uppiggad av ditt inlägg efter en utskällning av soc då jag tyckte och tänkte.

Hoppas du når dit du vill med dina studier!!!
Önskar dig lycka till och skriv gärna mera om vad du lär dig som man kan ha nytta av i arbetet som familjehem, spännande!

/Sara
 
Jade! Skriver under på vart enda dugg du skrivit!
Vår gosse sitter i en rävsax. Han vill stanna här (där han bott i 4,5 år), biomor vill att han stannar (är så arg på sitt ex att hon tom kan tänka sig att adoptera gossen till oss för att få ordning på torpet), biofar vill ha hem honom omgående (med en bakgrund av självmord, tvångstankar så svåra att han fått demontera vissa saker i hemmet för "de var på väg att sluka honom" för så sent som mindre än ett år sen). Gossen har stora sociala problem och de är inte bättre för varje gång han träffat biofar...

Om inte alla famhem vill adoptera så ska det iaf läggas ett flyttförbud på ungen. Vår uppdragskommun har kungjort för oss att de INTE följer vad som står i lagen utan går sin egen väg. De har ett fullt och hett föräldraperspektiv och barnet får bara "gilla läget", "lära sig ta", "acceptera läget" etc. Ord som vem som helst inte vill säga till ett barn men soc tycker det är helt okej.

När ska barnet vara i centrum som det så fint heter??
Kämpa och lycka till med din utbildning och din fortsatta kamp för de trasiga barnen!
 
BBiC

Socialtjänsten ska använda en utredningsmetod som kallas BBiC,

vilket betyder Barnets bästa i Centrum. Där ska inte barn "finna sig" eller liknade. Om placeringen är LVU, bör biomodern ha ett ombud. Till denne/denna kan Ni tilllsammans framlägga frågor. Det är mycket bra att Ni har biomodern på Er/barnets sida.

Se till att allt Ni vet om biofadern journalförs i barnets journal. Om Ni lämnar information, vid samtal med socialtjänsten, måste de journalföra vad samtelet handlade om.

Ett flyttningsförbud är mycket bra idé här. Be gärna att få tala med någon annan på socialtjänsten. Någon psykolog, om Er kommun har sådan anställd.

Ett sätt är att helt enkelt be att få företräde för/träffa socialnämnden är varje kommuninnevånares rätt. Var inte rädda. De är vanliga människor. De flesta är själva föräldrar. Ta med Er en väl vald jurist vid det tillfället. Det behöver inte bli så väldigt kostsamt. Detta måste Ni göra snabbt, innan beslut om barnet fattas. Kan Ni få utlåtande från någon lärare, kurator eller annan professionell som känner barnet, är det mycket bra.

Biomodern kan även till tingsrätten lämna in en ansökan om att Ni får adoptera barnet. Rätten ger troligen sedan i uppdrag till socialtjänsten att utreda förmågan att ta hand om barn hos fadern, om han inte godkänner adoptionen. Ni har chanser att vinna en sådan rättengång.

Lycka till. Gråt inte. "Ring det tionde samtalet". Det har jag lärt mina nu vuxna barn. Ring runt tills Ni hittar hjälp. Bli inte nedslagen av att Ni får dumma svar på vägen. Kämpa på och tänk på att i tid, ligga före socialtjänsten.

Man kan försöka få lokalpress eller anna media att ta upp frågan. Det är sällan de nappar och utgången kan bli motsatt. Gör bara det om Ni känner journalisten eller har fått goda rekommendationer.

Ge aldrig upp. Barnet är värt det.

Berätta hur det går och vilken väg Ni gick till slut. Det är nog många som vill lära av.
 
Re: BBiC

Jade sa:
Socialtjänsten ska använda en utredningsmetod som kallas BBiC,

vilket betyder Barnets bästa i Centrum. Där ska inte barn "finna sig" eller liknade.
Uppdragskommunen säger sig jobba efter BBiC - ännu har vi inte sett ett enda dugg av det! Länsstyrelsen tycker det är under all kritik att soc uttrycker sig så.

Om placeringen är LVU, bör biomodern ha ett ombud.
SoL sedan snart ett år tillbaka. Biomor har en jurist som tyvärr har mer talförmåga än tid...Däremot kommer vi nu att åka till en advokat i vår boendekommun tillsammans med biomor. Denne advokat hade vi själva kontakt med i vintras då vi frågade om han kunde företräda gossen. Det kunde han inte då det inte är LVU - han kan bara företräda barnet via vårdnadshavare. Biomor vill nu gärna träffa denna advokaten så vi/gossen får hjälp.

Till denne/denna kan Ni tilllsammans framlägga frågor. Det är mycket bra att Ni har biomodern på Er/barnets sida.
Vi har haft fyra mkt jobbiga år med biomor. I höstas förändrades hon totalt och började prata och inte bara hata. Sen talade hon om för soc att hon ansåg att hennes son hade det bäst i famhemmet och att hon ville att han ska få stanna där (här).Idag kan biomor och jag prata om ALLT :D . Hon har sagt åt biofar att hennes önskan är att sonen får bor här och att hon kan tänka sig att skriva över vårdn på oss bara för att vara säker på att han får stanna. Biofar hotade henne så sent som i tors med att söka ensam vårdn om hon inte samarbetar kring hans vilja att flytta hem sonen till honom. Hon är nu rädd att hennes hat mot sitt ex ska lysa genom så sonen ser det...

Se till att allt Ni vet om biofadern journalförs i barnets journal.
Hm..vad vi vet om biofar är en hel roman! Soc VÄGRAR göra en bakgrundskoll på biofar. (Detta kan bli Vetlanda återigen fast utan incestbiten) Det vi vet är genom biomors jurist som tagit reda på biofars psykjournal. Juristen säger: det jag vet om biofar gör mig så mörkrädd att ingen domstol i världen skulle ge honom ensam vårdnad och än mindre en hemflytt.
Om Ni lämnar information, vid samtal med socialtjänsten, måste de journalföra vad samtelet handlade om. Som sagt, vår uppdragskommun går sin egen väg och det är nog bara mailen som diareförs... Nämner vi någon gång biomor på våra "handledningssamtal" med soc så viftas de bort - full fokus på biofar.

Ett flyttningsförbud är mycket bra idé här. Ja, vi har tänkt på det med.
Be gärna att få tala med någon annan på socialtjänsten. Tyvärr hjälper inte det...alla tänker likadant och de nya vågar inte följa sin utbildnings tänkande utan kvävs av de gamla rävarnas vilja.
Någon psykolog, om Er kommun har sådan anställd.
Vi går till BUP som inte vill uttala sig rakt ut mer än att gossen är enormt präglad på mig. Å andra sidan inte så konstigt då det var mest jag som väckte honom ur apatin och fick första anknytningen. MarteMeon visade tydligt hur han söker mitt godkännande i ALLT han gör och säger. Jag fick mkt beröm för att jag möter upp hans bekräftelsesökningar utmärkt.

Ett sätt är att helt enkelt be att få företräde för/träffa socialnämnden är varje kommuninnevånares rätt. Var inte rädda. De är vanliga människor. Jag vet - jag har varit ledamot i socialnämnd i fyra år :)
De flesta är själva föräldrar. Ta med Er en väl vald jurist vid det tillfället. Det behöver inte bli så väldigt kostsamt. Detta måste Ni göra snabbt, innan beslut om barnet fattas. Innan flyttningsbeslutet står klart? Biomor har en syster som är socionom som säger att när beslutet är taget kan biomor överklaga och flytten inte bli av.

Kan Ni få utlåtande från någon lärare, kurator eller annan professionell som känner barnet, är det mycket bra.
Vi har en handlingsplan från/av förskolan som säger att famhemmet är det bästa för gossen, hur dåligt han mår efter umgängen med biofar, hur han vägrar prata om vad han gjort hos biofar etc De dokumenterar ALLT! Inkl att jag ibland inte kan åka från dagis utan får stanna en god stund och trygga honom. Särskilt sedan biofar var på besök på dagis - ensam. (biomor var där med mig och det gick jättebra!)BVC-psykologen som skrev remissen till BUP har skrivit att hon är bekymrad över gossens väl och ve med tanke på hur soc hanterar ärendet och ber BUP hjälpa oss att hjälpa...

Biomodern kan även till tingsrätten lämna in en ansökan om att Ni får adoptera barnet. Rätten ger troligen sedan i uppdrag till socialtjänsten att utreda förmågan att ta hand om barn hos fadern, om han inte godkänner adoptionen. En utredning av biofar har just startat. Soc har anlitat en psykolog som ska utreda om biofar är lämplig som förälder. Vi blev lovade att denna utredare skulle vara med på merparten av umgänget under två månader. Nu säger de att hon bara kommer göra stickkontroller och under en månad... Biofar är så himla manipulativ att han klarar galant att spela förälder under stickkontroller!! Som det ser ut nu så kommer utredaren säga att han klarar av att vara förälder åt sin son. Utredaren kommer inte (fast vi blivit lovade) att träffa gossen i hemmiljö så hon kan jämföra hur han beter sig "normalt". Gossen är inte under utredning - bara biofar...

Ni har chanser att vinna en sådan rättengång. Är det med tanke på biofars psykiska bakgrund? Sedan dec knaprar han tabletter för sin ADHD och det var då han förändrades totalt och började i febr att tala om att flytta hem gossen. Han går inte hos psykolog nu vad vi vet - förlitar sig bara på piller som kontrollerar symtomen.

Lycka till. Gråt inte. "Ring det tionde samtalet". Det har jag lärt mina nu vuxna barn. Ring runt tills Ni hittar hjälp. Bli inte nedslagen av att Ni får dumma svar på vägen. Kämpa på och tänk på att i tid, ligga före socialtjänsten.
Jag har skrikit - jag har gråtit - jag har varit på väg att ge upp men så ser jag på en liten lintott som förlitar sig på att vi ska fixa allt... En liten lintott som kommer ha det svårt nog i skolan som det är (har troligtvis ADHD och enl BUP en svår störning på sitt känsloliv).
Vi ger inte upp - fantasin tryter bara ibland hur vi ska kunna hjälpa.
Biomor står fast vid att han ska bo här för här mår han bra och får rätt hjälp. Vi vill få hjälpa honom OCH få fungerande umgängen! Umgängen där han kan få tid med sina biosar och ha kul men samtidigt veta att han återvänder hem till trygghet och stabilitet igen. Biomor säger att det inte är det primära med umgängen - hennes sons psykiska hälsa är det primära!

Länsstyrelsen bad oss att ställa soc mot väggen ang vårdnadsöverflyttningen - varför hade den inte gjorts?
Soc svarade bara att de inte formellt hade gjort ngn övervägan för de jobbar inte så... Vi fick pressa dem hårt under en halvtimme för att få detta svar!
LS ville att vi frågade varför vi ställs utanför allt kring gossen. De svarade att just nu är det de och biofar som bestämmer och vi ska bara göra som vi blivit tillsagda annars tar man och flyttar hem honom utan en utredn av biofar.

Jag söker nu LS men hon jag pratat med var ledig denna veckan och återkommer på måndag. Då ska jag återföra till henne vad vi fått för svar. LS vill att vi gör en formell anmälan mot kommunen som de VET bär sig illa åt men inte fått in ngn anmälan = de kan inte göra en djupare granskning.


Jösses så mkt jag har fått lära mig under dessa år som familjehem! Det är INTE bara att ta hand om ett trasigt barn och göra det så helt man kan. Det är att kämpa dagligen för att barnet ska få behålla den trygghet den funnit! Det är att läsa lagtexter, ringa samtal, förhöra sig om vad andra i samhället anser om barnet och om oss (=gör vi rätt? blir han bättre?) etc.
Det är en kamp om att få bra relation mellan biosarna och barnet, ge barnet nya minnesbilder av sitt ursprung etc.
Aldrig tidigare har jag hört famhem ha det så här jobbigt! Deras jobbigaste sak var tex att ungarna var sängvätare när de kom hem från umgänge eller att de blivit övergivna på tågstationen så famhemmet fick hämta dem 10 mil bort...

Puh - mkt text blev det...
Ha en skön helg!


Man kan försöka få lokalpress eller anna media att ta upp frågan. Det är sällan de nappar och utgången kan bli motsatt. Gör bara det om Ni känner journalisten eller har fått goda rekommendationer.

Ge aldrig upp. Barnet är värt det.

Berätta hur det går och vilken väg Ni gick till slut. Det är nog många som vill lära av.
 
En snabb uppdatering:

Biofars hemutredning påbörjas nu. Tre dagar i veckan ska gossen till sin biofar och utredaren kommer att dyka upp en förmiddag, en kväll och en lunch. Vi blev lovade att hon skulle vara med under hela umgänget men så blir det tyvärr inte. Denne manipulativa biofar kommer klara att spela spelet som god fader och soc sätter sitt beslut efter vad utredaren kommer fram till.

Biomors jurist försöker nu hitta vägar att gå för att stoppa en flytt. Det är inte lätt eftersom vi har en frivillig placering. Han kommer på måndag att skriva en skrivelse tillsammans med biomor till Länsstyrelsens sociala råd. I det kommer de kräva att LS lägger sig i och ger kommunen klara direktiv kring deras förfarande. Att flytta hem en sexåring till en pappa som inte visat sig så mkt under åren, till en pappa som bara stänger in sin son på rummet om han gör det minsta fel, en pappa som bara klankar och är arg på famhemmet som gossen ser som sitt eget, att gossen har alla sin anknytning hos famhemmet etc. Som bevis på anknytningen har juristen filmat under ett möte med honom i en lekpark. Han sa själv att det brukar ta tre till fyra gånger innan man kan säkert säga var barnet har sin anknytning - i vår gosses ärende stod det 100% klart efter bara en kvart! Skulle detta gå till rätten säger juristen att gossen får stanna hos oss då de BARA ser till var anknytningen ligger.

I gårkväll ringde biofar hit och var MKT otrevlig och hotande.
På stormötet på soc i tis var han också hemsk - så hemsk att jag faktiskt (tyvärr) lämnade mötet för ett tag. Soc lät honom hållas...han fick kalla oss (främst mig) för vad som helst.
I telefonsamtalet var vi inkompetenta och odugliga. Våra djur var en hälsofara för gossen etc. Min make, som pratade med honom, fick inte prata till punkt någon gång. Han försökte allt för att få prata och när han tog i la biofar på luren...

Biofar har nu anmält gossen till skola i sin hemkommun. Detta borde skolan reagera på då gossen är folkbokförd hos oss, 15 mil därifrån. Biofar lägger sig i hur mkt gossen får titta på tv hos oss, vad han ska ha i klädväg, vilka aktiviteter han får ha hos oss och ifrågasätter ALLTID om gossen har vänner överhuvudtaget. Man bävar för att ta ett telefonsamtal när man ser biofars nr - men det kan ju vara gossen som ringer hem...

Biofar har även helt glömt att vi i 4,5 års tid har tjatat på att han ska komma på sina umgängen. Han har helt låst sig på att vi inte vill att gossen ska träffa sin pappa. Det kvittar hur mkt vi talar om att vi ALDRIG har sagt att vi inte vill det! Just nu i all skiten känns det ärligt talat som att det hade varit oerhört skönt att få ett umgängesavbrott men det är inget vi jobbar för. Gossen SKA ha tillträde till sitt ursprung på sina egna villkor.

Återkommer med mer info när jag pratat med juristen och LS på måndag.

Ha en skön lördag!
 
Idag är det deppigt...

I söndags när gossen skulle iväg till näst sista umgänge med utredaren hemma hos biofar försökte han vara sjuk. Han kom och sa att han nog hade kräksjukan för det kändes så. Vi svarade att soc sagt att han måste åka även om han är sjuk. Gossen blev ledsen och uppgiven och "frisk"...

Nu har biofar manipulerat biomor med ngt som hon inte vill tala med oss om. Hon ska prata med soc först innan hon går vidare och ger sin jurist fullmakt att agera.

Juristen är sur på henne för att hon har blivit manipulerad av en som hon VET är manipulativ! Han har i bakfickan en kollega som ska sända in ett åläggande (?) till soc om att genast utse oss till särskilt förordnade vårdnadshavare.

Själv är jag nu helt inne på att gossen kommer att flytta från oss inom kort. Det är väl bara att börja packa och samla släkt och vänner för avsked. :(

Gossen själv hoppas ju och tror att folk ska hjälpa honom så han slipper flytta. Psykologen har försökt ta reda på vad som sker hemma hos biofar - gossen svarar bara "det är så trist där - nu pratar vi inte mer om den saken". Jag frågade psykologen om han tror att det är ADHD "både ja och nej" svarade han. "Ett svårt stört känsloliv ligger nog mest tillhands, svårt att säga när han inte har fått lugn och ro medan jag utredde honom."
Det är stormöte på BUP på fre och då ska psykologen tala om vad han anser om gossens välbefinnande och ev diagnos. Han får dock inte råda soc i var gossen ska bo. (Konstigt)

LS säger att soc inte KAN flytta gossen när han bott här så länge. VÅRT soc KAN göra som de själva vill...de har vi märkt många gånger nu!
 
:? Ja du - ibland vet man inte hur det kan gå till på detta sätt - vi som ska vara så bra på att se barnens behov och önskemål, och framförallt se till deras bästa!
Och Gud så svårt för er att både se hur barnet sliter och sen måste det ju vara oerhört tungt för er!
Jag hoppas att det inte är för sent utan att under fortfarande kan ske så att allt ordnar sig! Håller tummarna för er!
Lycka till!
 
Hej Mor Anna!
Skickar några styrkekramar till er. Jag blir mörkrädd är jag läser vad du skrivit. Förstår inte hur man kan göra så mot ett barn.
Visst ska vi alltid jobba för att barnet ska återvända hem men det måste ju finnas gränser :x Vart är fokus på barnet? Och det bör ju även utredas vart barnet har sin trygghet, inte bara utreda förälders förmåga att ta hand om sitt barn. Den kan ju alltid "fekjas" tillfälligt. Manipulativa föräldrar finns ju och det borde väl en psykolog genomskåda 8)

Hemflytt om så sker borde självklart ske under lååång tid så barnet och föräldern får ett fungerade förhållande till varandra och att vardagen fungerar innan man gör den slutgilitga flytten. Men tyvärr så ser inte verkligeheten ut så. Det är bedrövligt att det inte finns ett större barnperpektiv.

Hoppas att barnet kan finna sig i allt som händer och att barnet ändå har med sig fina minnen från er tid tillsammans och kan finna ro i det. Ta fram det när det är tufft.

Hoppas att även ni orkar att fortsätta kämpa för att det ska uppmärksammas, vilket fel beslut detta är. Anmäl dem till ls. Förstår inte vilken syn kommunen har på barn och vad som är viktigt för barnen, som är så självklart för alla andra, att barnet ska känna trygghet.

Kämpa på!

Hälsningar
Sara
 
sara sa:
Hej Mor Anna!
Skickar några styrkekramar till er. Jag blir mörkrädd är jag läser vad du skrivit. Förstår inte hur man kan göra så mot ett barn.
Visst ska vi alltid jobba för att barnet ska återvända hem men det måste ju finnas gränser :x Vart är fokus på barnet? Och det bör ju även utredas vart barnet har sin trygghet, inte bara utreda förälders förmåga att ta hand om sitt barn. Den kan ju alltid "fekjas" tillfälligt. Manipulativa föräldrar finns ju och det borde väl en psykolog genomskåda 8)
Denne biofar är väldigt manipulativ! Soc anser att man bara kan spela ett "spel/roll" i två timmar sen är man sig själv igen. Detta gäller dock inte för manipulativa personer!! Psykoterapeuten har förmodligen blivit utsatt för hans manipulerande sätt...
Vi kommer att bestrida utredningen då hon gett gossen en dator att ha hemma hos biofar och hon har kört runt med honom i storstaden utan bälteskudde! (Böter 2500 kr vardera för förare och vårdnadshavare i bilen) Hon skulle även träffa gossen i vår hemmiljö för att se hur han är när han är sig själv samt träffa oss. Detta har soc sekr nr 10 stoppat av ngn anledning.
Utredaren säger sig ha varit närvarande ca 4 tim/dag, tre dgr/vecka. Gossen själv säger att hon inte varit där särskilt ofta och länge...
Hade gossen själv velat flytta hade det inte varit så illa - då hade han ju VELAT och förmodligen mått bättre.


Hemflytt om så sker borde självklart ske under lååång tid så barnet och föräldern får ett fungerade förhållande till varandra och att vardagen fungerar innan man gör den slutgilitga flytten. Men tyvärr så ser inte verkligeheten ut så. Det är bedrövligt att det inte finns ett större barnperpektiv.
Soc anser att de har fått en lång tid på sig att utveckla sin relation under dessa fem veckors utredning av biofar. Det är utredaren som förhandsinformerat soc om att hon kommer godkänna biofar. BUP anser att han bör bo kvar hos oss då vi har jobbat så hårt och så bra med honom. Men BUP får inte råda soc om boendet, tyvärr.

Hoppas att barnet kan finna sig i allt som händer och att barnet ändå har med sig fina minnen från er tid tillsammans och kan finna ro i det. Ta fram det när det är tufft.
Han kommer få en minneslåda här hos oss att få när han blir vuxen. Favoritleksaker från det att han kom till idag. Likaså kläder och andra saker. Gossen själv är ledsen och låg inatt som ett frimärke mot mig och grät i sömnen. Han är arg på soc och han är arg på biofar för att de inte lyssnar på honom. Han är arg på biomor för att hon har blivit övertalad av biofar (nästan iaf) om boendet. Han har tagit adjö av min sida av släkten idag samt kompisar på campingen för att "hinna" göra det. Min makes sida blir när han kommer hem på onsd.

Hoppas att även ni orkar att fortsätta kämpa för att det ska uppmärksammas, vilket fel beslut detta är. Anmäl dem till ls. Förstår inte vilken syn kommunen har på barn och vad som är viktigt för barnen, som är så självklart för alla andra, att barnet ska känna trygghet.
LS kan inget göra - jag har pratat med dem flera ggr. Min far kommer att anmäla soc sekr till soc nämnden, LS och BRIS. En annan bekant kommer på eget initiativ anmäla från sitt håll. Själv skulle jag vilja gå till media men vågar tyvärr inte. Det finns en kommun som vill placera barn här så fort vi är klara med detta ärende (oavsett hur det slutar). Fegt - ja men vi vill fortsätta hjälpa! Vi har referens i BUP som anser oss mkt kompetenta och duktiga. En liten tröst iaf.

Gossen säger ofta att han hatar sin biofar, han har tråkigt där för han får inte gå ut själv (vi bor på landet=frihet, biofar i storstan=ej frihet), biofar tjatar mer än vi gör (biofar vägrar anamma vårt sätt att fostra= explosiva barn-metoden), biofar stänger in honom på rummet på "utvisning" (vilket inte hjälper då han inte lär av sina misstag) etc.

Enligt gossen har biofar sagt att han får träffa oss jätteofta. Det betyder troligen att soc sätter oss som kontaktfamilj. Men att han ska få träffa oss ofta kan inte stämma då gossen börjar skolan till hösten...

Livet är tufft - att vara famhem är tufft men att lämna åter ett lånebarn som inte själv vill flytta är pest!!

Gossen orkar inte ringa hem längre när han är hos biofar. Han säger att han saknar oss ännu mer och gråter om han ringer och pratar en stund. Jag förstår honom!

Kram från en som ännu har tårar i ögonen..


Kämpa på!

Hälsningar
Sara
 
Ja mina tårar ä inte långt bort heller... så bedrövligt alltihopa.

Känner med er och gossen!

Tycker att ni är beundransvärda som orkar med detta och vill fortsätta att hjälpa andra barn!!! Vet inte själv om jag skulle kunna ha förtroende för någon soc igen, är lite på vippen där idag.

Hoppas att det i slutändan blir så bra som det bara kan för alla och att ni lyckas att knäppa soc på näsan, det behövs ibland.

Hälsningar
Sara
 
Vi har lärt oss en dyrköpt läxa. Ha ALLT eller iaf så mkt som möjligt nedskrivet i avtalet! Vår uppdragskommun är tyvärr en dålig kommun i alla sociala delar dvs fam-individ, äldrevård, skola och barnomsorg...

Om vi blir brända av nästa kommun med då vet i tusan om man orkar fortsätta... Å andra sidan den kommun som vill ha oss nu, och som bara väntar på att det ska bli klart med gossen, är väldigt noga med att man jobbar hem barnet så gott det går under tre år - sen är det vårdn överflytt som gäller för BARNETS BÄSTA.

Tungt är det iaf...
 
Tårarna bara rinner...

16 juni flyttade våran kille hem, han hade bott här i två år. Han var i väldigt dåligt psykiskt skick. Han ville inte. Var inte trygg hos biomor och hennes nya samt två små barn. Hade troligtvis, enligt mig absolut, blivit misshandlad av nya mannen. Men soc tyckte att biomor skulle få chansen och växa med uppgiften och ta hand om honom. Han är ett barn med många behov som man behövde mycket tålamod för att orka med. (Visste inte att jag själv hade så mycket tålamod.) Vi, min man och jag, ringde runt och gjorde allt vi kunde, tor jag, för att pojken inte skulle flytta, ialla fall inte än och så snabbt. Vi fick komma till nämden och säga vår mening innan det skulle upphäva LVU i nämnden. Socialens chef var även med på mötet. Hon mer el mindre varande oss för att allt vi gjorde skulle komma i hans akt, som han kan få när han blir 18. Bra sa jag (vi har inte gjort något vi ångrar). Nu har våran handläggare tappat förtroendet för oss, vi är en uppdragsgivare som helt plötsligt fick ett eget liv! Ops, vi famhem ska inte göra allt för våra barn! Kom ihåg det. Nu får vi inte kontakt pojken eller familjen på 4 månader, vi får heller inte veta något av soc hur han har det. När pojken äntligen fick förtroende för oss människor igen då ska det förstöras. Vi är ganska säkra på att hans liv kommer att bli tufft nu när vi anser att biomor inte är mogen att möta honom där han är. Jag håller på att gå sönder!!!! (Han var två när han kom till oss.)
 
Re: Mor Anna!!

ingrid sa:
Måste få fråga hur har allt gått för pojken.

Ingrid
Jag vet inte :(
Vi får ju inte ha ngn kontakt med honom alls.
Vi fick en timmes avslut tre månader efter.
Han kändes då helt föräldralös - kallade oss vid förnamn vilket jag hade accepterat om han kallat sina bio mamma/pappa men de hade också bara förnamn.
Vi blev lovade en förmiddag till avslut för att det skulle bli bra och fick endast en timme!! Med BUP som förkläde :(

Jag kan spionera på honom via skolans hemsida men det gör ont. Vågar inte åka till stan där han bor i rädsla att han ska få syn på mig. En av mina väninnor säger att han skulle leva länge på en kram från mig - själv är jag bara rädd att han skulle ha svår saknad och ligga och gråta om nätterna (eftersom han inte ville ringa hem när han var på umg för saknaden gjorde för ont).

Jag skulle ge vad som helst för att bara få en liten stund med honom och försäkra honom om att vi fortfarande tänker på honom och att vår dörr alltid är öppen för honom.

Tänk, det var just denna rädsla för att inte få ha kontakt med hemgångna fosterbarn som gjorde att vi backade första gången men resonerade att man alltid kan hålla kontakten...och så blev det värsta senariot iaf!
Livet är hårt och jag saknar "våra" gossar enormt!! (hade en liten 2-åring i vintras men där var jag beredd på att det inte skulle bli långvarigt så det gör inte lika ont)



Jade - hur går det med utbildningen?
 
Hej Hittade just denna sida
Vår tös har bott här ca 10 år för 1,5 år sedan skule en vårdnadsöverflytt göras. DÅ vaknade bilogmor och tänkte jag tar hem henne. Inte brytt sig speciellt innan. :? Tösen :angel: är sol placerad och soc har inte skött uppföljningar och annat (har kritik från länstyrelsen på sig) Viket én advokat kommer att älska. Prövning för LVU snart. HJÄÅP dett är inte sant . Denna tös är HELT anknyten till oss. Barnens Bästa???????? Kan jag göra något GE MEJ RÅD NÅGON???? klarar inte av att tänka tanken att hon flyttar. Känner som någon skrev att soc tycker nog att man tycker för mycket om ett barn som bor hos en??? :x Är inte barn värda kärlek varje dag??? Hjälp
M
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp