Hej!
Jag skulle vara oerhört tacksam för lite synpunkter på arvode och svårighetsgrad i vårt uppdrag.
Vår är i de begynnande tonåren. Hen är lite inbunden, deprimerad, skadar sig själv och har gjort tafatta försök att avsluta sitt liv. Oron brukar komma efter sänggåendet så det blir många vakna, sena kvällar och nätter. Även biosarna har en tendens att höra av sig nattetid...
Hen har en ADHD-diagnos. Det har blivit (och kommer att bli) många besök hos sjuk- samt tandvården och ibland har det blivit riktiga "akututryckningar" med anledning av måendet.
Hen har svårigheter i skolan och behöver stöd och extra hjälp i skolarbetet. Hen har svårt att anpassa sig, vilket i sin tur leder till skolk och ibland konflikter med kamrater. I vissa perioder har vi haft nästan daglig kontakt med skolan.
Hen kan nu också bli aggressiv. Än så länge har det mest stannat vid verbala utbrott men vissa gånger har vi sett fysiska tendenser.
Hen har fått växa upp i missbrukarkretsar med inslag av psykisk sjukdom och kriminalitet så vi har nog ett digert arbete med att få vår att acceptera samt förstå det "normala livet".
Hur ser ni på det här? Ganska normalt för en familjehemsplacerad ungdom, eller? Och var på SKLs skala om arvode bör ett sådant här uppdrag ligga?
undrar Chicki
Jag skulle vara oerhört tacksam för lite synpunkter på arvode och svårighetsgrad i vårt uppdrag.
Vår är i de begynnande tonåren. Hen är lite inbunden, deprimerad, skadar sig själv och har gjort tafatta försök att avsluta sitt liv. Oron brukar komma efter sänggåendet så det blir många vakna, sena kvällar och nätter. Även biosarna har en tendens att höra av sig nattetid...
Hen har en ADHD-diagnos. Det har blivit (och kommer att bli) många besök hos sjuk- samt tandvården och ibland har det blivit riktiga "akututryckningar" med anledning av måendet.
Hen har svårigheter i skolan och behöver stöd och extra hjälp i skolarbetet. Hen har svårt att anpassa sig, vilket i sin tur leder till skolk och ibland konflikter med kamrater. I vissa perioder har vi haft nästan daglig kontakt med skolan.
Hen kan nu också bli aggressiv. Än så länge har det mest stannat vid verbala utbrott men vissa gånger har vi sett fysiska tendenser.
Hen har fått växa upp i missbrukarkretsar med inslag av psykisk sjukdom och kriminalitet så vi har nog ett digert arbete med att få vår att acceptera samt förstå det "normala livet".
Hur ser ni på det här? Ganska normalt för en familjehemsplacerad ungdom, eller? Och var på SKLs skala om arvode bör ett sådant här uppdrag ligga?
undrar Chicki