Vår gosse har bott hos oss 5 år. Har det senaste året fått två diagnoser. ADD och Ashbergers. Vi har fullt upp med att få ihop vardagen för vår kille. Krävs massor med jobb men då fungerar livet för honom. Vi har ett arvode på 5000 kr/mån. Arvodet har inte ökat med diagnoserna, fast arbetsbördan bara blir tyngre i takt med stigande ålder och krav från skola och omgivning. Tycker ni jag skall våga begära mer? Vad bör man ligga i vår situation? Tycker det är så svårt med pengar men vill samtidigt ha rätt ersättning när vi gör ett bra jobb! Tacksam för hjälp!
Arvode vid diagnos?
- Trådstartare Moa
- Start datum
- Status
S
sara
Guest
Hjärtat sa:
Inte nödvändigtvis. Vi har vårdnaden om två barn med stora behov men som TILLSAMMANS ger ett halvt vårdbidrag. Man får inte bidrag efter diagnos utan efter hur mycket mer jobb det är att vara förälder till barn med särskilda behov. Medicineras barnet så minskar arbetsbördan rent krasst och därmed så ses det med andra ögon på FK. Jag vet om ett barn som hade bla grav ADHD där föräldrarna enbart fick ett halvt.
Till TS
Kör på!
Sara
Moa sa:
Har jag missförstått? Är det inte en familjehemsplacering? En dygnet-runt-placering till ett barn med multidiagnoser och som kräver massor av er?
Jag börjar förstå varför det ser ut som det gör med ekonomin hos familjehem/jourhem och känner mig lite uppgiven. För jag har insett att det är vårt (familje/jourhemmens) eget fel :?
Tycker du själv inte att ni är värda mer än ca 4kr och 80öre i timmen för det jobb som är relaterat till barnet?
Vilka mer yrkesgrupper borde inte få ut mer än mindre än en 5 krona i handen? läkare? socionomer? präster kanske? Andra familjehem?
Inse ert eget värde för guds skull :bounce:
Vi tar som LÄGST 11500 och vi tar enbart uppdrag genom kommun. Om jag på förhand kände till diagnoserna så skulle jag automatiskt ta MINST 15.000, troligen mer.
Förlåt för den lite hårda tonen, men....frustrerad!
Hej!
Med risk för att få mycket kritik sticker jag nu ut hakan.
Jag tycker att det allt oftare på forumet börjar handla om pengar och att få så mycket pengar som möjligt för de uppdragen man tar.
Det talas om familjehem som ett arbete. Visst gör man ett jobb till kommun eller organisation. Men jag tror att en hel del av oss har ett arbete till som vi går till på hel- eller deltid. Och för den förlorade arbetsinkomsten har många av oss då et lönebortfall.
När vi i vår familj tar emot en placering är det i första hand matcheningen av barnet som är det viktigaste. Visst är arvode och omkosnadsersättning en annan viktig del, men för mig blir ju inte arbetet med barnet eller föräldrarna enklare för att jag får mer betalt. Ett bra stöd från den placerande kommunen eller organisationen är om möjligt ännu viktigare. Vi har alltid haft en bra diskussion med de som placerar, vilket inte alltid har inneburit de högsta ersättningarna, men vi har däremot alltid fått extra ekonomiskt stöd om det har behövts och massor av annat stöd.
Mvh Tre
Med risk för att få mycket kritik sticker jag nu ut hakan.
Jag tycker att det allt oftare på forumet börjar handla om pengar och att få så mycket pengar som möjligt för de uppdragen man tar.
Det talas om familjehem som ett arbete. Visst gör man ett jobb till kommun eller organisation. Men jag tror att en hel del av oss har ett arbete till som vi går till på hel- eller deltid. Och för den förlorade arbetsinkomsten har många av oss då et lönebortfall.
När vi i vår familj tar emot en placering är det i första hand matcheningen av barnet som är det viktigaste. Visst är arvode och omkosnadsersättning en annan viktig del, men för mig blir ju inte arbetet med barnet eller föräldrarna enklare för att jag får mer betalt. Ett bra stöd från den placerande kommunen eller organisationen är om möjligt ännu viktigare. Vi har alltid haft en bra diskussion med de som placerar, vilket inte alltid har inneburit de högsta ersättningarna, men vi har däremot alltid fått extra ekonomiskt stöd om det har behövts och massor av annat stöd.
Mvh Tre
Klart du ska komma med din åsikt :razz:
Just nu så är det mycket prat om ekonomi och jag tycker om att diskutera det eftersom det ser ut som det gör idag. Familjehem är underbetalda.
Jag vet inte vilken typ av uppdrag ni brukar ha men på det sättet vi arbetar så är vi värda en högre ersättning än några kronor i timmen. Vi gör inte detta för pengarna och det hoppas jag inte barnens pedagoger, vår diakon, läkare osv gör heller men jag anser ändå att de ska ha bra betalt för det bra jobb de gör. Skulle mitt arbete vara oviktigare än det som alla andra runt det placerade barnet gör? socionomer, Bup, lärare osv?
Eller ska den som bryr sig mest värderas lägst?
Handlar det om anknytning och kärlek? Vart ska gränsen gå?
Ska personliga assistenter få betalt?
förskollärare?
BVC-sköterskor?
präster?
Eller handlar det om att man eventuellt har ett arbete vid sidan av?
ska de som pluggar då inte få betalt?
de som jobbar extra?
Vi som inte jobbar med något annat eller bara delvis för vi tar hand om flera placerad barn. Ska vi få skäligt betalt?
Ska de som jobbar 100 timmar i veckan på sjukhus få lika lite betalt som de som arbetar en helg i månaden på ica?
Förklara gärna detta för mig :roll:
Det jobb vi gör här hemma ÄR värt bra mycket mer än några ynka kronor och det håller våra placeringskommuner med om
Just nu så är det mycket prat om ekonomi och jag tycker om att diskutera det eftersom det ser ut som det gör idag. Familjehem är underbetalda.
Jag vet inte vilken typ av uppdrag ni brukar ha men på det sättet vi arbetar så är vi värda en högre ersättning än några kronor i timmen. Vi gör inte detta för pengarna och det hoppas jag inte barnens pedagoger, vår diakon, läkare osv gör heller men jag anser ändå att de ska ha bra betalt för det bra jobb de gör. Skulle mitt arbete vara oviktigare än det som alla andra runt det placerade barnet gör? socionomer, Bup, lärare osv?
Eller ska den som bryr sig mest värderas lägst?
Handlar det om anknytning och kärlek? Vart ska gränsen gå?
Ska personliga assistenter få betalt?
förskollärare?
BVC-sköterskor?
präster?
Eller handlar det om att man eventuellt har ett arbete vid sidan av?
ska de som pluggar då inte få betalt?
de som jobbar extra?
Vi som inte jobbar med något annat eller bara delvis för vi tar hand om flera placerad barn. Ska vi få skäligt betalt?
Ska de som jobbar 100 timmar i veckan på sjukhus få lika lite betalt som de som arbetar en helg i månaden på ica?
Förklara gärna detta för mig :roll:
Det jobb vi gör här hemma ÄR värt bra mycket mer än några ynka kronor och det håller våra placeringskommuner med om
Hej igenoch kram på dig hjärtat för att du tar upp diskussionen!
Jag hoppas och tror att vi alla gör detta för att vi känner att vi vill och kan.
Om jag skulle bli erbjuden en placering som jag känner är alldeles rätt för både barnet och vår familj, men det inte går att förhandla sig till det höga arvode jag i så fall önskar. Ska jag då säga nej till uppdraget????
För mig är det inte ett kall som jag tror att du undrarde, men jag ser det inte heller som ett ekonomikst bärande arbete. Jag tar emot ett barn för att jag känner att vi kan och vill och att vi har möjlighet att ge det något som barnet behöver. För det får jag en ekonomisk ersättning, vilket jag tycker att man ska ha och en skälig sådan, men jag får också otroligt mycket tillbaka av det barnet som ekonomin inte kan ersätta. När den lill* säger "jag älskar dig, du är den bästa mamma jag har haft", då känns det som om jag har fått minst 100.000 kr på ett bräde.
Jag respekterar/och förstår att vi har olika skäl till att kräva olika mycket i ersättningar, bara det inte kväver skälet till varför vi valde familjehemsuppdraget från början.
Tre
Jag hoppas och tror att vi alla gör detta för att vi känner att vi vill och kan.
Om jag skulle bli erbjuden en placering som jag känner är alldeles rätt för både barnet och vår familj, men det inte går att förhandla sig till det höga arvode jag i så fall önskar. Ska jag då säga nej till uppdraget????
För mig är det inte ett kall som jag tror att du undrarde, men jag ser det inte heller som ett ekonomikst bärande arbete. Jag tar emot ett barn för att jag känner att vi kan och vill och att vi har möjlighet att ge det något som barnet behöver. För det får jag en ekonomisk ersättning, vilket jag tycker att man ska ha och en skälig sådan, men jag får också otroligt mycket tillbaka av det barnet som ekonomin inte kan ersätta. När den lill* säger "jag älskar dig, du är den bästa mamma jag har haft", då känns det som om jag har fått minst 100.000 kr på ett bräde.
Jag respekterar/och förstår att vi har olika skäl till att kräva olika mycket i ersättningar, bara det inte kväver skälet till varför vi valde familjehemsuppdraget från början.
Tre
tre sa:
Jag respekterar din åsikt men för att förstå den så måste jag tro att vi har mycket olika erfarenhet av familjehemsplaceringar.
Jag vill inte ha en lön på 10.000kr i månaden för att älska barnet, för att pussa godnatt, ligga hud mot hud hela natten, flaskmata, nattvaka, nattvandra, skydda, leda, uppfostra, älska och sköta och stötta. Älska barnen och laga dem-det gör vi gratis Jag ska ha ordentligt betalt för att jag arbetar med soc, biosläkt, Bup, skola osv osv.
Jag älskade mitt tidigare arbete med och jag ficka massor tillbaka av det med :razz:
Men nu är det det här jag jobbar med. Jag är familjehem/jourhem. Och nu jobbar jag mycket hårdare än jag någonsin gjort. Det jag gör ni är enormt mycket mer värdefullt än något annat jag gjort. Skulle jag värdera mitt (och mannens) arbete i pengar så skulle det vara värt miljoner
Vi har en 5 åring placering som vi får 10 000 kr i månaden för, före skatt.
Nu är tanken att jag ska börja arbeta men det är fullt omöjligt har jag upptäckt, umgänge, möte med bup, soc, handledning, läkare osv osv....när ska jag arbeta?? Vem vill ha mig om jag säger att jag behöver vara ledig under alla dessa möten.
Jag försöker jobba timmar när det går och det kommer jag att njuta av när jag blir pensionär ....eller hur.
Vi har nu förklarat situationen för våra handläggare och de ska tänka på det :littlesad
Jag tycker att har man mycket kring sin placering borde förlorad arb inkomst komma naturligt, åtminstone halvtid anser vi.
Nu är tanken att jag ska börja arbeta men det är fullt omöjligt har jag upptäckt, umgänge, möte med bup, soc, handledning, läkare osv osv....när ska jag arbeta?? Vem vill ha mig om jag säger att jag behöver vara ledig under alla dessa möten.
Jag försöker jobba timmar när det går och det kommer jag att njuta av när jag blir pensionär ....eller hur.
Vi har nu förklarat situationen för våra handläggare och de ska tänka på det :littlesad
Jag tycker att har man mycket kring sin placering borde förlorad arb inkomst komma naturligt, åtminstone halvtid anser vi.
Håller egentligen med er bägge!
Jo, det är en familjehemsplacering - dygnet runt. Vår första placering, som inte var utredd när vi började uppdraget. Vi trodde nog att det fanns mallar som soc följde. Nu när de vet om den ökade problematiken trodde vi att arvodet per automatik ökade. Vi älskar barnet oavsett pengar men det skulle kännas bra, som en kompensation åt övriga barn i familjen som ofta blir sidosatta i allt detta om vi fick möjlighet att sätta lite guldkant på vardagen ibland.
Ska prata med vår soc.sekreterare men tycker ändock att det är de som skulle höja arvodet utan tjat...
Jo, det är en familjehemsplacering - dygnet runt. Vår första placering, som inte var utredd när vi började uppdraget. Vi trodde nog att det fanns mallar som soc följde. Nu när de vet om den ökade problematiken trodde vi att arvodet per automatik ökade. Vi älskar barnet oavsett pengar men det skulle kännas bra, som en kompensation åt övriga barn i familjen som ofta blir sidosatta i allt detta om vi fick möjlighet att sätta lite guldkant på vardagen ibland.
Ska prata med vår soc.sekreterare men tycker ändock att det är de som skulle höja arvodet utan tjat...
Jag tycker precis som du hjärtat att det är det runt om kring barnet såsom föräldrarkontakter, möten bup-kontakter o.s.v som är det man tar betalt för. Som du så fint sa så älskar vi och hjälper barnet gratis.
Sedan håller jag ocskå med i rådet till dig Moa. Du får nog stå på dig. När man är ny så går man med på det mesta. Att vi sedan väljer att inte kräva de högsta ersättningarna är ju ett beslut som vi tar i de situationer som vi är i.
Det är just det som är charmen med familjehemsuppdraget, att alla familjer är olika.
Kram till er alla!
Tre
Sedan håller jag ocskå med i rådet till dig Moa. Du får nog stå på dig. När man är ny så går man med på det mesta. Att vi sedan väljer att inte kräva de högsta ersättningarna är ju ett beslut som vi tar i de situationer som vi är i.
Det är just det som är charmen med familjehemsuppdraget, att alla familjer är olika.
Kram till er alla!
Tre
Jag tycker att vi ska ha högt i tak i denna diskussion, och det ser så ut.
jag gillar ditt rättframa inlägg Hjärtat.jag kan även förstå Tres synvinkel. Men vi ska inte bli utbrända och utnyttjade. vi har allt för många gånger tagit emot tidigare kommunplacerade barn som flyttat från familjehem till familjehem. Så sorgligt men förståeligt att familjer säger upp uppdragen (om man har 5000 före skatt dvs 3500 kr i fickan) Det är när det krisar och blåser som en skälig ersättning behövs som mest, för att vi inte ska säga upp oss.
Inkomstbortfall i all ära men vad för slags arbetsgivare har ni då om ni kan vara tjänstlediga år från år flera ggr. Jag var tvungen att välja Sjuksköterska eller familjehem. Att vi valde familjehem och att det är min enda inkomst gör att vi och de placerade barnen, behöver en skälig lön.och det vet ni som varit med ett tag...det är luckor mellan placeringarna som vi inte har något betalt alls. Jag ser min uppgift att finnas kvar för barnet i vått och torrt. Därför är vi en sån familj som kostar mest men det finns minst en person hemma och vi liksom många andra gör det här för att vi bryr oss om barn och människor ( så att vi valt bort karriären)
ps tycker vi ska stå på oss i vår yrkeskår. För att låta barnen hamna på institution är katastrof i min värld...och det kostar ca 3500 kr / dygn för oss skattebetalare. Men än mer i mänskligt lidande.
jag gillar ditt rättframa inlägg Hjärtat.jag kan även förstå Tres synvinkel. Men vi ska inte bli utbrända och utnyttjade. vi har allt för många gånger tagit emot tidigare kommunplacerade barn som flyttat från familjehem till familjehem. Så sorgligt men förståeligt att familjer säger upp uppdragen (om man har 5000 före skatt dvs 3500 kr i fickan) Det är när det krisar och blåser som en skälig ersättning behövs som mest, för att vi inte ska säga upp oss.
Inkomstbortfall i all ära men vad för slags arbetsgivare har ni då om ni kan vara tjänstlediga år från år flera ggr. Jag var tvungen att välja Sjuksköterska eller familjehem. Att vi valde familjehem och att det är min enda inkomst gör att vi och de placerade barnen, behöver en skälig lön.och det vet ni som varit med ett tag...det är luckor mellan placeringarna som vi inte har något betalt alls. Jag ser min uppgift att finnas kvar för barnet i vått och torrt. Därför är vi en sån familj som kostar mest men det finns minst en person hemma och vi liksom många andra gör det här för att vi bryr oss om barn och människor ( så att vi valt bort karriären)
ps tycker vi ska stå på oss i vår yrkeskår. För att låta barnen hamna på institution är katastrof i min värld...och det kostar ca 3500 kr / dygn för oss skattebetalare. Men än mer i mänskligt lidande.
sara sa:
Mmmmm, men nu skriver ts att de har fullt upp med att få ihop vardagen med barnet pga problematiken barnet har. Och det är helt galet att de har ett lägre arvode än de skulle få i vårdbidrag om det handlade om ett biobarn för då är det ju inget extrajobb runt omkring med bio och soc mm.
S
sara
Guest
Hjärtat sa:
Vi har varit där också. Det slutade med att jag blev sjukskriven pga av utmattning. Vi var långt under vattenytan. Det är väldigt synd att det inte finns möjlighet till en förhandsbedömning vad man skulle kunna få i vårdbidrag, just för att man ska få en värdering av merarbetet kring barnet eftersom soc ibland har en helt annat uppfattning. :roll:
Jag håller helt med dig att man ska ha högre arvode, särskilt när det finns funktionshinder. Vi fick kämpa länge för att soc skulle gå med på en höjning. Men det var först efter att en VÖF var genomförd och vi kunde få papper på vad vårt merarbete med dessa barn var "värt" från FK när vi sökte vårdbidrag som vi hade tillräckligt på fötterna och de kunde gå med på en höjning. Vi trodde att det skulle vara "lätt" att få vårdbidrag utifrån de stora problem våra barn har men det var/är det inte. Vet inte riktigt vad som ska till mer för att vi ska få höjning, vill inte ens tänka på det.
Sara
Moa
Det blev en lång tråd i ditt inlägg. jag vill bara ge dig en eloge för att du finns för barnet, att ni orkar.
Kan ni inte få en vårdnadsöverflytt???? Då kan ni söka vårdbidrag hos F-kassan. Med dubbeldiagnos och massor med tid som han behöver bör ni få ett helt. Sen ska ni absolut ha KSR högsta arvode. Det ska ni kräva av soc.
lycka till.
Det blev en lång tråd i ditt inlägg. jag vill bara ge dig en eloge för att du finns för barnet, att ni orkar.
Kan ni inte få en vårdnadsöverflytt???? Då kan ni söka vårdbidrag hos F-kassan. Med dubbeldiagnos och massor med tid som han behöver bör ni få ett helt. Sen ska ni absolut ha KSR högsta arvode. Det ska ni kräva av soc.
lycka till.
- Status