Att inte vilja mer.

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
S

solblomma

Har kämpat mig blodig och svettig med denna placering i nu ett och ett halvt år. Barnet tar upp hela min tid och jag har börjat misströsta, jag vet att det vore hemskt för barnet att flytta men jag har liksom ingen lust att fortsätta med placeringen alls!!! Min man verkar orka men jag gör inte det. Hemska tanke..det första som slår mig om jag skulle få en valfri önskan.. är att få känna glädjen i att komma hem, friheten i att ha lugn och ro i mitt hem just nu är det gnäll och tjafs (en riktig "grinunge") oavbrutet från morgon till kväll. Vi har hjälp från soc och bup men det hjälper inte.

Jag tror jag måste säga upp uppdraget för att få livsglädjen tillbaka. Är jag ensam? :roll:
 
Man FÅR känna så Solblomma!!
Vissa placeringar fungerar bara inte, hur gammal är er :angel: ?
Se till att ni får ORDENTLIGT med avlastning, stödfamilj, 2 veckors kollo, man måste ha avlastning för att orka, det är helt normalt.

Styrkekramis
 
Trixen sa:
Man FÅR känna så Solblomma!!
Vissa placeringar fungerar bara inte, hur gammal är er :angel: ?
Se till att ni får ORDENTLIGT med avlastning, stödfamilj, 2 veckors kollo, man måste ha avlastning för att orka, det är helt normalt.

Styrkekramis
Klicka för att se resterande...

Tack! Vi har hjälp en dag per månad, barnet är 7år. det är bara det att jag är van med ett härligt glatt hem med mycket humor..men nu kretsar allt kring den här ungens gnäll och utbrott, jag har fått all hjälp soc kan ge men känner bara att jag vill ge bort barnet snabbast möjligt och få känna frid :bow
Först tänkte jag att med ett förhöjt arvode skulle det bli som lite plåster på såren, men kommunen ger mig inte det vi begärt dock höjning...men igentligen sitter det inte i pengarna jag vill ha tillbaka mitt liv! Sen känner jag mig såååå lurad, barnet skulle vara helt problemfritt...jo tjena gud va lite dom vet!!!
 
Förstår dig precis....men en enhöjning av arvodet kan faktiskt hjälpa!!
Man har åtminstone råd att betala någon för att få mer avlastning, har själv haft jobbiga :angel: och mina nu vuxna barn har jag kunnat betalat för att få avlastning, bara en sån sak som att kunna åka bort en helg är ovärderlig hjälp för att kunna orka och få nya krafter.
Men att gå runt och känna som du gör är inte bra, den egna familjen ska må bra för att man ska orka.
Många här har sagt upp placeringar och så länge kommunerna inte ger det stöd och hjälp med så mycket avlastning man behöver så är det deras fel, inte ert!!!
 
Trixen sa:
Förstår dig precis....men en enhöjning av arvodet kan faktiskt hjälpa!!
Man har åtminstone råd att betala någon för att få mer avlastning, har själv haft jobbiga :angel: och mina nu vuxna barn har jag kunnat betalat för att få avlastning, bara en sån sak som att kunna åka bort en helg är ovärderlig hjälp för att kunna orka och få nya krafter.
Men att gå runt och känna som du gör är inte bra, den egna familjen ska må bra för att man ska orka.
Många här har sagt upp placeringar och så länge kommunerna inte ger det stöd och hjälp med så mycket avlastning man behöver så är det deras fel, inte ert!!!
Klicka för att se resterande...
Tack! Va skönt när någon förstår dessa förbjudna känslor, är soctanterna familjehem själva? man kan ju undra dom verkar ju tycka att det är så gulligt med barn och nästan så fint så man skulle kunna betala för att få ta hand om en. Tack!
 
Oj jo sa just det samma till gubben,orkar snart inte mer vill ha glädje tillbaka,kan inte åka till vissa vänner för spontanbesök dom skulle aldrig stå ut med :angel:
Livet är som o hoppa runt på ett min fält o ändå har jag levt med diagnos barn i tjugo år.
Skillnaden här är att det är inget hoppsan,råka,impuls styrt utan kallt uträknat då är dt svårare.
Då min handledare o psykolog bara upprepar stå ut ni gör rätt ni når nog toppen snart så har jag god lust att tvinga dom till en helg hos oss BAH
Skickar styrke kramar till dig är helt ok att känna så här om gubben orkar varför tar inte du o packar dig iväg en helg o vilar upp dig?
Kram Kram
 
Avlastning! vi hade (har) samma problem, men bara det att gubben tar båda barnen och åker bort en hel helg är helt underbart! minst en gång i månaden MÅSTE man ha sin egen tid! Nu är vi lyckligt lottade som har ett vinterbonat torp, men försök få till helt egen tid! utan det hade jag icke försmäktat! :angel och förmodligen inte haft de små här nu!
 
Bellixedda sa:
Avlastning! vi hade (har) samma problem, men bara det att gubben tar båda barnen och åker bort en hel helg är helt underbart! minst en gång i månaden MÅSTE man ha sin egen tid! Nu är vi lyckligt lottade som har ett vinterbonat torp, men försök få till helt egen tid! utan det hade jag icke försmäktat! :angel och förmodligen inte haft de små här nu!
Klicka för att se resterande...
Tack för ditt stöd! Jag vill ge dig en massa kraft att göra det som känns rätt för dig/er, själv har jag svårt att beskriva för en psykolog eller soc då jag tror att dom ska tycka att jag är dorakt olämplig som familjehem med sådana negativa tankar. Jag skulle vilja berätta att jag inte älskar hen och att det tillochmed känns jobbigt med fysisk kontakt så som kramar. Vi får väl se vad som händer..
 
hoppsan sa:
Oj jo sa just det samma till gubben,orkar snart inte mer vill ha glädje tillbaka,kan inte åka till vissa vänner för spontanbesök dom skulle aldrig stå ut med :angel:
Livet är som o hoppa runt på ett min fält o ändå har jag levt med diagnos barn i tjugo år.
Skillnaden här är att det är inget hoppsan,råka,impuls styrt utan kallt uträknat då är dt svårare.
Då min handledare o psykolog bara upprepar stå ut ni gör rätt ni når nog toppen snart så har jag god lust att tvinga dom till en helg hos oss BAH
Skickar styrke kramar till dig är helt ok att känna så här om gubben orkar varför tar inte du o packar dig iväg en helg o vilar upp dig?
Kram Kram
Klicka för att se resterande...
1000tack och kramar hoppas att du har kraft att göra det som är bäst för er/dig. För mig känns ett sånt här forum ovärdeligt!
 
Nästa psykolog eller soctant som säger" oh vad duktiga ni är, vad bra att barnen VÅGAR gå emot er ,det betyder att de har knutit an..".... åker på en snyting snart tror jag... :twomad: 8) :banan:
 
Belixedda det finns så mkt okunskap om barn , spec fam.hemsplacerade barn- t om inom BUP :angel . För oss här är det ju så att barnet inte sa emot, förrän det hade knytit an, o de arga röster, miner o "trots" om barnet visade på VAR tydliga tecken på anknytning- MEN det går ju inte att säga om varenda barn. För en arg tonåring eller äldre barn eller även yngre för den delen- kan ju vara arg från dag 1- o då har ju INTE anknytning hunnit komma till skott....!!!!! Menmånga inom området - tror att bara för att det är så för en del barn- som vårt- så är det inte så för alla!!!

Gah, blir trött...
 
Tänker så här- Solblomma- jag reagerade på att du skrev att du inte vill komma hem- det är ju tydliga varningstecken. Tror även jag att avlastning kan vara värt att prova (soc borde kunna hjälpa till med mer) Tänker även det att om ingen bättring sker , så kan det vara värt att avsluta det- du måste ju känna att du vill komma hem. Kanske lugnar detta ner sig, barnet beter sig på annat sätt snart- men det vet vi inte. Att få till ledighet är en bra sak- men fungerar inte det för ditt välmåendes skull så överväg ngt annat. Det är ok att känna så som du gör, att våga utrycka det- men det är inte ok att du behöva känna att du vill fly eget hem.

Jag har ett bra som kräver mkt av annat slag- dock ett jobbigt uppdrag med tanke på biosar- o var i januari på väg att ge upp. Nu är den känslan inte alls så stark- vill för allt i världen inte ge upp- men med detta vill jag säga att dessa "förbjuda tankar " inte är förbjudna- iaf inte här på forumet....
 
Precis detta behövde jag läsa nu , att inte vara ensam om detta .Sen sommarlovet började har det varit förskräckligt här , vår lill är tjurig , retas och är jobbig mot kompisar . Är heller aldrig nöjd över saker vi hittar på , bär sig oftast dumt åt när vi är ute på något kul , känns som vi borde vara ökända i hela världen snart :roll: .Har stått i nöjesparker och rivit upp blommor från rabatter , vrålat om att man sitter på fel plats i rundturståg ( som tur är var detta utomlands ) turister bakom oss sa till varandra "Oh, the kid is a little bit angry "...lite tänkte jag ...skulle kalla det skitförbannad istället , glott argt på folk när vi stått i kö , pekat finger åt folk när det inte passat, gapat jä..a idiot till vaktmästaren på hotellet på utlandssemestern ( tur att han inte kunde svenska ) ...listan kan göras lååång , ibland vill jag också ha det som vi hade förrut , en mysig lugn familj som trivdes tillsammans , dock finns kärleken till detta barn hos mej och jag vet inte om jag skulle klara av att lämna vidare .Skönt nu har jag gnällt av mej lite och får ta nya tag , kram på er alla som kämpar
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp