Att utöka familjen...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Nu har vi haft vårt familjehemsbarn i drygt två år och det fungerar riktigt bra mellan barnen tillsammans. Det har varit stormigt många gånger och vi har ibland undrat om vi gjort våra biologiska barn en björntjänst. Den erfarenhet vi har efter denna placering är att inte ta ett barn som är alltför nära i ålder, då vi har egna barn som känt sig utbytta och utputtade. Detta hade vi inte någon tanke på innan placeringen utan vi hade en bild av trygga och älskade barn. Nu efter den tunga tiden kan vi se att det placerade barnet i strävan om att finna sig en plats hos oss även körde lite fula knep. Idag känns det emellertid mycket bra och mycket har förändrats. Nu upplever nog alla att familjekonstellationen även har med fosterbarnet.

Som sagt, nu är allt ganska givet och familjen trivs ihop. Då kommer lusten att öppna hemmet för fler... Kommer vi då att "förstöra" denna gruppdynamik och allt ska rivas upp för att alla så småningom skall hitta sig en plats? Mår familjens barn bra av detta? Jag vill inte jämföra detta med att skaffa ett biologiskt syskon för de barn vi får kan redan vara så präglat av sin barndom att de rör till ordentligt i vår familj + att det förmodligen är äldre då det kommer.

Ni som har haft/har flera fosterbarn och biologiska barn kan inte ni skriva lite om de erfarenheter ni gjort? Vad har ni lärt er? Hur har er familj påverkats av att familjekonstellationen gång på gång förändrats?
 
Fler....

Våra barn var ganska små när vi började 3 o 9år o vår tjej som är yngst har aldrig ifrågasatt då hon ju "alltid" levt med familjehemsplac......
Vår stora kille har inte heller ifråga satt då vi haft några år mellan honom o placeringar.
Nu senaste fick vi dock en kille lika gammal som dessutom hamnade i samma klass : )
Men efter några månader så hade de fått olika kompisgrupper o har på det sättet inte konkurerat...
Det fungerar faktiskt mycket bättre än vi först trodde...

Så nu väntar vi tillökning ; )
En liten 3åring...o alla i vår familj (även redan placerad) tycker att det ska bli jättespännande!
 
Lollipop sa:
Nu har vi haft vårt familjehemsbarn i drygt två år och det fungerar riktigt bra mellan barnen tillsammans. Det har varit stormigt många gånger och vi har ibland undrat om vi gjort våra biologiska barn en björntjänst. Den erfarenhet vi har efter denna placering är att inte ta ett barn som är alltför nära i ålder, då vi har egna barn som känt sig utbytta och utputtade. Detta hade vi inte någon tanke på innan placeringen utan vi hade en bild av trygga och älskade barn. Nu efter den tunga tiden kan vi se att det placerade barnet i strävan om att finna sig en plats hos oss även körde lite fula knep. Idag känns det emellertid mycket bra och mycket har förändrats. Nu upplever nog alla att familjekonstellationen även har med fosterbarnet.

Som sagt, nu är allt ganska givet och familjen trivs ihop. Då kommer lusten att öppna hemmet för fler... Kommer vi då att "förstöra" denna gruppdynamik och allt ska rivas upp för att alla så småningom skall hitta sig en plats? Mår familjens barn bra av detta? Jag vill inte jämföra detta med att skaffa ett biologiskt syskon för de barn vi får kan redan vara så präglat av sin barndom att de rör till ordentligt i vår familj + att det förmodligen är äldre då det kommer.

Ni som har haft/har flera fosterbarn och biologiska barn kan inte ni skriva lite om de erfarenheter ni gjort? Vad har ni lärt er? Hur har er familj påverkats av att familjekonstellationen gång på gång förändrats?
Ville bara säga att det var ett nyanserat, lättläst inlägg. Mer sånt.

Bara insikten som gör att ni funderar i dessa banor är väl tecken på att ni har läget under kontroll? Självinsikt brukar borga för goda beslut :)
 
När vi tog emot vårt trejde barn hade vi samma känslor, nu hade vi turen att få en pyttis(3mån nu 1år). Men vill ändå tillägga....såklart rör det till i familjen, så är det men man kommer till ro så småningom och inser att man klarar allt *ler* och känslan att man gjort ytterligare ett barn tryggt går inte att förklara för någon annan än just oss som sysslar med detta.
 
Min erfarenhet är att det alltid blir en tid efter varje ny familjemedlem som kommer in i familjen som är lite uppochner. Alla ska inta nya possitioner i familjen och den nye ska göra upp med vart och ett av de andra barnen var i rangordningen han/hon ska vara. Tonåringars ofta tuffa attityd ska slipas av mot de barn/ungdomar som redan funnit trygghet i familjen. De barn son bott en tid i familjehemmet kan/kommer att känna igen sig i den nyanländes otrygghet och det kan väcka upp oroande känslor, eller barnet/ungdomen som varit placerad ett tag kan förmedla sin trygghet till den nyplacerade. Efter någon, några månader har alla hittat sin plats igen och det rullar på tills någon flyttar eller kommer till
Mat-tilda
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp