Vi blev tillfrågade om en placering nyligen. Vår strategi var att ta in så mycket fakta och info fr. olika håll som är möjligt, pga att vi i somras råkade rätt så illa ut då vi hade en sommarplacering där soc. avhöll sig från att berätta viktiga saker.
Till denna placering som var tänkt som en familjehemsplacering gällde det ett litet barn med stort omsorgsarbete av diverse slag. Jag hade hela tiden en känsla att soc. visste mer saker som dem valde att inte berätta. Vi förklarade för soc. varför vårt behov var som det var redan vid första mötet. Från deras sida tyckte dem att vi skulle bli ett jättebra familjehem, det var mycket ovationer från dem. Dem hade tom redan bestämt sig innan djupintervjun att barnet skulle placeras hos oss.
Intervjun gjordes och vi/dem hade inte pratat om den ekonomiska biten förutom mer allmänt som dem sa vad som gäller för alla placeringar att dem följer rekommendationerna. Vi hade då önskemål redan innan intervjun att få veta just vad dem hade tänkt sig för precis detta barn! Det var på något vis så att soc. oprioriterade det, dem sa bara lite i förbigående att vi kunde maila in frågorna!! till den ena handläggaren. Hur lätt är det när man ska få sin första placering? Jag sa till henne att det lätt kan bli missförstånd när man skriver ner sådant. Det var hon medveten om sa hon, men hon hade inte tid att planera in en träff med oss om den saken. Jag sa till henne också att tänk på att vi är nybörjare, vi kanske inte kan alla regler helt korrekt osv. Det skulle hon vara sa hon.
Så jag mailade in och resultatet av det blev att dem avbröt samarbetet tvärt utan att vi fick en chans att förklara, vi har heller inte fått förklaringar mer än att dem tror vi kommer ställa så mycket krav i framtiden som dem inte klarar av. Jag ska tillägga att vi bjöd på mycket från vårt eget till den tänkta placeringen, men behövde kompensera med några få saker som tex säng och bilstol. Vi hade haft önskemål om ett högt arvode pga att det var mycket arbete med barnet på olika sätt som jag nog inte kan gå in på här. Vi hade också önskemål om förhöjd omk.ers. för det skulle bli mycket dyra resor för oss pga många resor till sjukvård och även andra instanser. Det lasarettet som barnet var kopplat till ligger inte i den stad som det lasarett som vi tillhör och till stor del skulle det inte kunna bli övergång till vårt lasarett pga av specialism. Efter det här så kommer vi inte vara användbara av den staden alls (säger dem) och det är där vi har gått familjehemsutbildningen också. Först blev jag så otroligt lessen, besviken, vi hade kommit långt i processen. Soc. hade begärt att få träffa vår bioson som vi ordnade med ledigt fr. skolan m.m. Min sambo har tagit jättemycket ledigt från sitt arbete, vi har lagt ner MASSOR av pengar på resorna som har kostat väldigt mycket. Vi hade önskemål om reseers. och för min sambo om kompensation för att han fick ta så mycket ledigt. Vi får ingen kompensation överhuvudtaget, inte ens får vi veta resultatet av Kälvesten som vi då gjorde på deras byrå. Inte ens muntligt! Dem tackade oss för att dem tyckte att dem hade blivit så fint motagna av oss hemma hos oss dem gånger dem kom hem till oss.
Jag har gått och burit på det här en tid nu, har inte ens haft lust att skriva inlägg här, varit håglös. Känner mig som en totalt urusel medmänniska, vi har bett om bättre förklaring, dem har inte hört av sig en enda gång hittills. Nu skriver jag av mig, för att få ur mig, men! Hur går man vidare? Känns lite som att jag är i ett vakuum just nu. Är det någon mer som har liknande erfarenhet? Är det liksom kört för oss nu att bli familjehem? Så lessen jag har varit för det här!
Till denna placering som var tänkt som en familjehemsplacering gällde det ett litet barn med stort omsorgsarbete av diverse slag. Jag hade hela tiden en känsla att soc. visste mer saker som dem valde att inte berätta. Vi förklarade för soc. varför vårt behov var som det var redan vid första mötet. Från deras sida tyckte dem att vi skulle bli ett jättebra familjehem, det var mycket ovationer från dem. Dem hade tom redan bestämt sig innan djupintervjun att barnet skulle placeras hos oss.
Intervjun gjordes och vi/dem hade inte pratat om den ekonomiska biten förutom mer allmänt som dem sa vad som gäller för alla placeringar att dem följer rekommendationerna. Vi hade då önskemål redan innan intervjun att få veta just vad dem hade tänkt sig för precis detta barn! Det var på något vis så att soc. oprioriterade det, dem sa bara lite i förbigående att vi kunde maila in frågorna!! till den ena handläggaren. Hur lätt är det när man ska få sin första placering? Jag sa till henne att det lätt kan bli missförstånd när man skriver ner sådant. Det var hon medveten om sa hon, men hon hade inte tid att planera in en träff med oss om den saken. Jag sa till henne också att tänk på att vi är nybörjare, vi kanske inte kan alla regler helt korrekt osv. Det skulle hon vara sa hon.
Så jag mailade in och resultatet av det blev att dem avbröt samarbetet tvärt utan att vi fick en chans att förklara, vi har heller inte fått förklaringar mer än att dem tror vi kommer ställa så mycket krav i framtiden som dem inte klarar av. Jag ska tillägga att vi bjöd på mycket från vårt eget till den tänkta placeringen, men behövde kompensera med några få saker som tex säng och bilstol. Vi hade haft önskemål om ett högt arvode pga att det var mycket arbete med barnet på olika sätt som jag nog inte kan gå in på här. Vi hade också önskemål om förhöjd omk.ers. för det skulle bli mycket dyra resor för oss pga många resor till sjukvård och även andra instanser. Det lasarettet som barnet var kopplat till ligger inte i den stad som det lasarett som vi tillhör och till stor del skulle det inte kunna bli övergång till vårt lasarett pga av specialism. Efter det här så kommer vi inte vara användbara av den staden alls (säger dem) och det är där vi har gått familjehemsutbildningen också. Först blev jag så otroligt lessen, besviken, vi hade kommit långt i processen. Soc. hade begärt att få träffa vår bioson som vi ordnade med ledigt fr. skolan m.m. Min sambo har tagit jättemycket ledigt från sitt arbete, vi har lagt ner MASSOR av pengar på resorna som har kostat väldigt mycket. Vi hade önskemål om reseers. och för min sambo om kompensation för att han fick ta så mycket ledigt. Vi får ingen kompensation överhuvudtaget, inte ens får vi veta resultatet av Kälvesten som vi då gjorde på deras byrå. Inte ens muntligt! Dem tackade oss för att dem tyckte att dem hade blivit så fint motagna av oss hemma hos oss dem gånger dem kom hem till oss.
Jag har gått och burit på det här en tid nu, har inte ens haft lust att skriva inlägg här, varit håglös. Känner mig som en totalt urusel medmänniska, vi har bett om bättre förklaring, dem har inte hört av sig en enda gång hittills. Nu skriver jag av mig, för att få ur mig, men! Hur går man vidare? Känns lite som att jag är i ett vakuum just nu. Är det någon mer som har liknande erfarenhet? Är det liksom kört för oss nu att bli familjehem? Så lessen jag har varit för det här!