Bäbis

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
hej

Ja vi var på G med mamma barnplacering, som nu "bara" blir baby placering.
har bara haft egna babysar, och funderar kring uppdraget.

Vi har bara haft stötte jobbiga barn. Anknytning har inte varit svårt för oss. inte så svårt när uppdraget tagit slut heller. Man blir liksom inte dö förälskad i dessa tonåringar om ni förstår mig rätt.

jag tror att jag kommer att knyta an som det bara går...och våra biobarn också.

Men en baby....kommer jag att klara en separation.....eller det kanske aldrig blir att barnet flyttar.

Hur har Ni förhållt Er från början. Har ni motarbetat en alltför stark anknytning eller??

Sen undrar jag arvodet?? Jag har ju inget inkomstbortfall.
 
så härligt med en bäbis :razz: grattis el vad säger man :wink: vi fick vår :angel: på bb. vi fick förfrågan någon månad innan, så vi visste att vi gick och väntade barn :wink: spännande och jag kände bara positivt inför placeringen. när vi sedan fick :angel: i famnen så kan jag bara säga att allt inte var så lätt som det verkade från början. känslorna kom inte över en alls sådär som när man får ett biobarn. jag tyckte också att vi hade ögonen på oss från alla håll. Allt från läkar-besök, bvc-sköterskan, soc och vänner och bekanta. det var som att många ville kolla oss hur vi skulle hantera situationen. kan tillägga att detta var vår första placering och allt kändes nytt. vi visste också att denna baby skulle bli en uppväxtplac, så soc ville absolut att vi skulle få en stark anknytning från början, vilket jag nu hade jättesvårt med. Känslor kan man bara inte styra över. Med facit i hand är vår :angel: nu 7 år och allt har fallit på plats. :angel: känns nu helt som mitt barn, och jag skulle gärna göra om det om jag fick en förfrågan på bäbis igen. Det är ju trots allt så mycket lättare när man får barnen när de är små. vi fick absolut lägsta arvodet och omkostnaden räckte knappt till blöjor och mjölkersättning men vi ville så gärna ta hand om :angel: vet att jag sa till soctanten att vi ville diskutera arvodet då det trots allt är ett enormt jobb med en liten som är vaken på nätterna osv. hon svarade mig då att man aldrig kan få arvode efter hur mycket tid och energi uppdraget tar utan man får räkna med att det är en form av ideel verksamhet :? och vi var unga, gröna och oerfarna, ångrar mig inte en sekund iallafall :banan:
 
mamma77 hade ni biobarn innan ni fick er babyplacering?

Kring det har jag oro. Inte för att de har svårt att del oss med andra barn, utan att det kan bli så svårt om barnet ska flytta hem igen eller vidare, Där har vi erfarenheter att sådant händer oftare än man tror och våra barn har tyckt att det varit jobbigt.

Kan ju inte bara tänka på mig själv som bubblar av väntan nu.
 
Gattis! vad roligt med bäbis. Hur gammal? Tror de flesta små som placeras blir uppväxtpl. men man vet ju aldrig. Är ni jour el. familjehem?
 
TR vi får jobba tillsammans med detta... vi har idag fått mer info om vår tillfrågade bebbe... här verkar det bli snabba ryck...
 
tack nanna!

pytteliten... alltså under 5 månader.. vill inte skriva exakt - vet ju inte vilket soc som är här inne och snokar :angel
 
ska i ärlighetens namn säga nanna att det är inte helt 100 än, vi ska träffas nästa vecka men de har inga andra som är med i matchningen så på så sätt kommer bebbe till oss om inte oförutsett händer
 
Trygga Rekan sa:
mamma77 hade ni biobarn innan ni fick er babyplacering?

Kring det har jag oro. Inte för att de har svårt att del oss med andra barn, utan att det kan bli så svårt om barnet ska flytta hem igen eller vidare, Där har vi erfarenheter att sådant händer oftare än man tror och våra barn har tyckt att det varit jobbigt.

Kan ju inte bara tänka på mig själv som bubblar av väntan nu.

Ja, vi hade bio-barn när vi fick vår plac. De var då 3 år och 1 1/2 år. Vet att de ser vår placering precis lika mycket som sitt syskon som de gör med varandra. Jag kan bara föreställa mig vilket trauma det vore för våra bio-barn om :angel: skulle behöva flytta, så jag förstår din oro. Men det finns ett fint ordspråk som lyder- Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls. Brukar ofta tänka på det i den här familjehemsvärlden som vi lever i, många kontaktbarn har vi haft som slutat av olika anledningar och som vi alla i familjen måste släppa taget om, och hoppas att det lilla vi gav dem ska ha gett dem en liten inblick i hur ett normalt familjeliv är. men jag förstår din oro till fullo, precis samma tankar har jag själv då vi nu står och väntar på ytterligare uppdrag.
 
Det är med blandade känslor jag läser om din fråga om just anknytning.
Å ena sidan är det livsviktigt att en bebis får knyta an till någon men å andra sidan slits hjärtat ur kroppen på en, om barnet tvingas flytta efter att ni alla har knutit an...

Vårt pyre var bara 10 månader när h*n kom. Tanken var uppväxtplacering, men som ni vet så kan allt hända. Pyret hade inte knutit an till någon innan och det blev vårt viktigaste uppdrag. Om ett barn inte får knyta an som bebisar så kan de bli känslomässigt handikappade som vuxna.
Våra döttrar var äldre tonåringar och bodde hemma och dyrkade pyret totalt, precis som vi. Efter 1,5 år så fick pyret flytta till en släkting som fick lära känna pyret hos oss.

En av döttrarna kraschade totalt under tiden pyret skolades in hos släktingarna, eftersom hon såg hur dåligt pyret mådde (och fortfarande mår). Dottern mår fortfarande inte bra trots att det gått drygt ett år.

Jag önskar att jag hade kunnat skydda dottern mer. Att knyta an "lite" fanns dock aldrig med i vår värld.
 
Så knepigt det kan vara...här går jag o våndas över vad som kommer att beslutas om för vår Liten....o tänker att detta är så j-a jobbigt....ändå kan jag inte låta bli att se i familjehemsbanken vad som söks....och när jag ser er somär på G med smått...ja, då är jag också längtande...kanske dags för en egen liten biologisk bäbis.... :angel :idea:

Följer med glädje vad som händer!! :razz: . Och gläds med er mitt uppe i min egen oro....
Lycka till och delge det ni vill!!! Väntar spänt! :wink:
 
mamma77 sa:
Trygga Rekan sa:
mamma77 hade ni biobarn innan ni fick er babyplacering?

Kring det har jag oro. Inte för att de har svårt att del oss med andra barn, utan att det kan bli så svårt om barnet ska flytta hem igen eller vidare, Där har vi erfarenheter att sådant händer oftare än man tror och våra barn har tyckt att det varit jobbigt.

Kan ju inte bara tänka på mig själv som bubblar av väntan nu.

Ja, vi hade bio-barn när vi fick vår plac. De var då 3 år och 1 1/2 år. Vet att de ser vår placering precis lika mycket som sitt syskon som de gör med varandra. Jag kan bara föreställa mig vilket trauma det vore för våra bio-barn om :angel: skulle behöva flytta, så jag förstår din oro. Men det finns ett fint ordspråk som lyder- Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls. Brukar ofta tänka på det i den här familjehemsvärlden som vi lever i, många kontaktbarn har vi haft som slutat av olika anledningar och som vi alla i familjen måste släppa taget om, och hoppas att det lilla vi gav dem ska ha gett dem en liten inblick i hur ett normalt familjeliv är. men jag förstår din oro till fullo, precis samma tankar har jag själv då vi nu står och väntar på ytterligare uppdrag.

Nu måste även jag hoppa in i tråden ! :banan:
Hur funkade det med en plac. bebis när ni själva hade en så liten som 1 1/2 år ?
Har läst så mkt om det " eviga bärandet" när man tar emot en så liten...
Kom inte era egna småttingar i kläm liksom ?
Det är det som avskräcker mig, annars hade jag mer än gärna tagit emot babyplaceringar...!
Usch, det är ju egentligen jättesorgligt med bebisar som placeras, även om det såklart är nödvändigt.
Tänk själva om ens lilla egna skrutt på runt 1-2 år skulle tvingas vara utan mamma eller pappa :cry:
Vet bara hur mammig och pappig våran sötis är.....
Oj, nu blev det lite offline i tråden , sorry ......
 
Tänker ofta att det bästa vore om fler barn placerades som bäbisar, det hade varit bäst för de minstas anknytning om de brister som är orsak till paceringen upptäcktes o togs på allvar tidigare, så at de små hade en större chans till sund anknytning till vuxna som klarar en föräldraroll. Tycker väl generellt att många föräldrar får lite för många chanser att reda upp i sina liv.. :x

Jag tror att vi som familjehem knyter närmare an til barnen mer ju yngre de är neär de kommer. En del har kanske svårt med anknytningen just till det specifika barnet ,men generellt tror jag att v som har bar i förskoleålder har lättare för att knyta tätaband till de små än för de som tar emot äldre barn/ungdomar. De äldre har liksom fler upplevelser av bios och andra vuxna ochlever sina liv mer utanför den egna familjens/ familjehemmets sfär.

Man måste våga knyta an til de små, vem ska de annars knyta an till?? Hur blir deras tillit till vuxna om vi som fmiljehem inte tar till oss de små- om de har andra vuxna/bios som brustit i sin omvårdnad och omsorg om barnet?? Sen finns det juandra skäl som föräldrars dödsom är orsak och då är det ju inte alltid brister det handlar om- men barnen behöver någon som väljer att göra allt för att knyta an - om det gäller placeringar som varar längre än några månader. Sen om det inte funkar så bra, det kan vi inte lasta oss för-det viktiaste är att vi iaf försöker- så TR- knyt an- men det kommer bli svårt att kanske behöva släppa taget sen... det blir som att förlora ett barn....o det känns tungt....men vem ska annars ta hand om dessa barn- om inte vi som har extra kärlek att ge??!!! :?
 
Kråkan sa:
mamma77 sa:
Trygga Rekan sa:
mamma77 hade ni biobarn innan ni fick er babyplacering?

Kring det har jag oro. Inte för att de har svårt att del oss med andra barn, utan att det kan bli så svårt om barnet ska flytta hem igen eller vidare, Där har vi erfarenheter att sådant händer oftare än man tror och våra barn har tyckt att det varit jobbigt.

Kan ju inte bara tänka på mig själv som bubblar av väntan nu.

Ja, vi hade bio-barn när vi fick vår plac. De var då 3 år och 1 1/2 år. Vet att de ser vår placering precis lika mycket som sitt syskon som de gör med varandra. Jag kan bara föreställa mig vilket trauma det vore för våra bio-barn om :angel: skulle behöva flytta, så jag förstår din oro. Men det finns ett fint ordspråk som lyder- Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls. Brukar ofta tänka på det i den här familjehemsvärlden som vi lever i, många kontaktbarn har vi haft som slutat av olika anledningar och som vi alla i familjen måste släppa taget om, och hoppas att det lilla vi gav dem ska ha gett dem en liten inblick i hur ett normalt familjeliv är. men jag förstår din oro till fullo, precis samma tankar har jag själv då vi nu står och väntar på ytterligare uppdrag.

Nu måste även jag hoppa in i tråden ! :banan:
Hur funkade det med en plac. bebis när ni själva hade en så liten som 1 1/2 år ?
Har läst så mkt om det " eviga bärandet" när man tar emot en så liten...
Kom inte era egna småttingar i kläm liksom ?
Det är det som avskräcker mig, annars hade jag mer än gärna tagit emot babyplaceringar...!
Usch, det är ju egentligen jättesorgligt med bebisar som placeras, även om det såklart är nödvändigt.
Tänk själva om ens lilla egna skrutt på runt 1-2 år skulle tvingas vara utan mamma eller pappa :cry:
Vet bara hur mammig och pappig våran sötis är.....
Oj, nu blev det lite offline i tråden , sorry ......
Jag tycker att det gick bra, ska tillägga att vi var hemma båda två på heltid första året. Annars hade det nog varit knepigare. Vi försökte hela tiden tänka att det faktiskt är många som har sina biobarn så tätt utan problem. Visst är det en del pyssel med en bäbis, svårast för mig var nog att inte kunna amma och använda det som tröst. jag kände mig ibland lite handfallen och visste inte riktigt hur jag skulle trösta :angel: . med biobarnen hade bara varit att amma en stund så har alla problem varit ur världen :banan: visst kan jag fortfarande oroa mig för hur mycket våra biobarn kommer i kläm pga :angel: då h#n tar stor plats och har en diagnos. Men som ni alla förstår har vi faktiskt inget val, för mig finns ingen ångervecka när jag tog på mig detta uppdrag, men vill därmed inte säga utan att jag har full respekt för er som tvingas göra annorlunda. Men vår :angel: har verkligen ingen annan familj än oss så det är bara att kämpa på och jag vet att våra biobarn ser :angel: som sitt syskon precis lika mycket som med varandra
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp