:razz:
Sorry för sent svar, men livet kommer mellan...Vad gulligt av dig!
Jooo, det går faktiskt okey...
Jag har försökt att väldigt ödmjukt berätta för BioMamma hur det kan upplevas ur Litens infallsvinkel, vilket var svårt....Att väga mina ord noga. Att få någon att försöka tänka sig i i en Litens situation som är så fixerad vid sina behov och sitt jag.....Men det finns ju en anledning till att Liten blev LVU:ad så pass liten.... BioMamma är ju en främmande persons i Litens ögon, men jag sa att vi har mer tid nu, så vi kan låta Liten sova och vakna i lugn och ro...
Jag är överdrivet noga att säga till Liten att "detta är din mamma", och trycka på till BioMamma att hon är mamma....Märkt att jag får respons då och hon tar till sig lite av det jag sagt tidigare umgänge! :claphappy: ... Liten är ju med snart 8 månader! :razz:
Problemet är fortfarande dock, att när BioMamma fått Liten i famnen släpper hon inte, hur mycket Liten än vrider och värjer sig, skriker och gråter....DET är såå jobbigt för mig, personligen, men jag försöker hålla leksak framför Liten, sjunga sånger Liten tycker om, men ibland vill det sig bara inte.... Jag försöker även med att BioMamma kan byta blöja, så Liten får lite andrum, men hur gör ni andra i den situationen :?
Jag har självklart sagt till BioMamma, att jag kan ta Liten så Liten får lugna ner sig, men DET lyssnar hon inte alls på utan sitter med en hoppande och skrikande Liten tills vår umgängestid tagit slut. FRUSTRERANDE...kan hoppas att det blir bättre....
Biopappan har påbörjat umgänge med och Liten är helt annorlunda gentemot honom. Å andra sidan ser han Litens behov, bättre... När Liten vill komma till min eller makens famn, låter han Liten göra det. Sen kommer ju Biopappa till oss, vilket med underlättar för Liten
Vi kan sitta på golvet och leka, ta en promenad, vara ute i trädgården
jaaa....blev ett lååångt inlägg, men jag hoppas jag svarade på frågan