Vi är en familj på 5 som för ett år sedan blev kontaktfamilj till en tös på 7 år. Hon är hos oss varannanhelg.
För drygt 9 månader sedan kom så nästa in i våra liv - en då 17-årig tjej med stora problem bakom sig.
Hon har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad under hela sin uppväxt av sin mor.
Till saken hör att det var jag som anmälde (för tredje ggn) till soc, jag har varit hennes lärare.
eftersom vi var godkända och eftersom flickan tyr sig till mig fick hon bo här under utredningen. I början var allt lugnt...men sen lärde vi oss känna henne bättre...hon ljuger om allt - skola, mamma, soc...I början fattade jag/vi inte detta, men nu har vi fått svart på vitt..
En mer negativ människa har jag inte funnit/mött....allt är dåligt..finns inget som är bra.
Nu är vi godkända som familjehem, men jag undrar hur länge vi orkar. Hon kräver sååå mycket. Vi har svrt att se vad hon vill...hon blir avundsjuk på den lilla kontaktflickan...eftersom hon får mer uppmärksamhet...Hon blir elak!
Det senaste i uppfinningar över hur hon ska få all vår uppmärksamhet är att sluta äta och gömma mackor på sitt rum. Även detta har vi pratat om..
Hon ser inte sina egna fel, hon ser bara mina, barnens och soc fel. Detta kan bli väldigt jobbigt.
Vår familj tycker verkligen om henne men hur mycket ska man ge upp av sig själv?
För drygt 9 månader sedan kom så nästa in i våra liv - en då 17-årig tjej med stora problem bakom sig.
Hon har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad under hela sin uppväxt av sin mor.
Till saken hör att det var jag som anmälde (för tredje ggn) till soc, jag har varit hennes lärare.
eftersom vi var godkända och eftersom flickan tyr sig till mig fick hon bo här under utredningen. I början var allt lugnt...men sen lärde vi oss känna henne bättre...hon ljuger om allt - skola, mamma, soc...I början fattade jag/vi inte detta, men nu har vi fått svart på vitt..
En mer negativ människa har jag inte funnit/mött....allt är dåligt..finns inget som är bra.
Nu är vi godkända som familjehem, men jag undrar hur länge vi orkar. Hon kräver sååå mycket. Vi har svrt att se vad hon vill...hon blir avundsjuk på den lilla kontaktflickan...eftersom hon får mer uppmärksamhet...Hon blir elak!
Det senaste i uppfinningar över hur hon ska få all vår uppmärksamhet är att sluta äta och gömma mackor på sitt rum. Även detta har vi pratat om..
Hon ser inte sina egna fel, hon ser bara mina, barnens och soc fel. Detta kan bli väldigt jobbigt.
Vår familj tycker verkligen om henne men hur mycket ska man ge upp av sig själv?