Biologiska föräldrars ekonomi

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
E

extramamma69

Jag har en fundering som jag skulle vilja ha tips och råd kring utifrån era tankar och erfarnhet.

Vi är kontaktfamilj som just nu har gått över till tillfälligförstärkning under 3 månader med boende varannan vecka. Vi harett barn på 7 år som lever under små ekonomiska resurser med en förälder.

Min fundering handlar om den ekonomiska situation som föräldren har.
Barnet har inte tillräckligt med kläder och det finns inte pengar till inköp eller aktiviteter.
Trots extra utbetalningar till busskort för att familjen skall kunna ta sig på aktiviteter och extra pengar till inköp av kläder går dessa pengar till andra saker. :littlesad
Kläderna är för små stl 98-110 fast barnet har stl 134 och kläderna är inte säsongsanpassade.

Barnet kan komma till oss i bara pjyamasbyxor och t-shirt trots höstväder. Det finns inte riktiga kläder. Hos oss finns allt detta och vi har flera gånger skickat med kläder hem till familjen. Det är ju inte någon hållbar lösning men vad ska man göra, när det är barnet som blir lidande. :littlesad

Föräldren saknas omdömme vad ett barn kräver klädmässigt och anser att tunna byxor och gympaskor fungerar bra även på vintern. Dessa omdömmen slår igenom hela tiden gällande alla områden. Men det är ju av en anledning som dom har hjälp.

Hur gör ni? Skickar ni med kläder och andra saker som fattas?
Köper saker som fattas till hemmet?

Vi har naturligtvis lyft detta bekymmer med vår uppdragsgivare. Men utbetalda medel går ju inte att styra.

Nu har vi även skola och fritids som har koll de veckor barnet är hos sin mamma. Tack och lov att det är skolplikt from 7 år. För förra året var det inte många skoldagar men det är en helt annan sak.

Tacksam för era tankar och erfarenhet kring detta.
 
Har inte några erfarenheter av varannan vecka boende men tampats med detta huvud bry ett par gånger.
Då har det gällt tonåringar placerade pga sitt eget beteende som man vet jobbas hemåt till just en ensamstående förälder med liknande problem. Visst en tonåring vägrar ju att gå utan för dörren i pyjamas byxor men skillnaderna här och där blir ju för stora.
Soc borde kunna ge dig handledning hur ska du förhålla dig till detta. Ska du verkligen skicka med kläder? Jag kan tycka att du om du nu har en egen garderob till barnet inte skickar med några för om du hjälper föräldrarna så tar det längre tid innan deras brister blir ett problem och skäl nog för stadigvarande placering.
Visst kanske inte skicka hem i dessa pyjamas byxor barnet kom i.
Önskar dig lycka till
 
Tack för ditt svar.

Vi har haft en dialog med socialen som därav betalade ut extra pengar för kläder, men dom pengarna gick till en tatuering medell större till föräldrern och några få klädinköp.
Till mig säger föräldern att pengrna inte räckte till allt men visar samtidigt upp sin nya fina tattuering som hon gjort. :littlesad

Vi har fått samma summa för extra inköpt och har köpt det som behövs .
Gällande det uteblivandeinköpen av kläder har jag naturligtvis påpekat till socialen varpå fått svaret att de inte kan styra pengarna. Det hade varit bra att familjer med dessa problem får hjälp att handla kläder tillsammans med en socialsekreterare. Nu nu kvarstår problemet. :?

En ytterligare effekt på detta blir att barnet vill ta med sig kläderna hem varje gång hen är här och det händer att hen gömmer kläder i sin väska.

Hen börjar bli medveten om kläder och i skolan blir detta ännu mera påtagligt. En annat effekt är att föräldren skickar tillbaka små och gamla kläder och behåller de nya kläderna vi skickar hem barnet i. Så på så sätt byter vi ju ut kläderna och hjälper till med nya kläder hela tiden.

Vi är inte snåla på något sätt och bidrar gärna, men det blir en cirkel som inte håller och föräldrern fortsätter med sitt betende och tar inte ett ekonomiskt ansvar då hon lägger pengar på annat. Saknaden av förståelse på vad ett barn behöver saknas och föräldrern ser inte det som vi ser. Önskar det fanns med stöd till ensaamstående ungar föräldrar som saknar ett socialt skyddsnät.

Nu har skolan reagerat på att det sakans regnkläder,stövlar och att hen är tunnklädd när hen kommer veckorna när hen inte är hos oss. Dom har även uppmärksammat att hen får åka själv till skolan med buss trots att det är sagt att föräldren som fått busskort av socialen skall hämta och lämna. Skolan har haft dialog med föräldrern som inte alls förstår problemet, barnet är stort och klarar att åka buss själv. Skolan och även vi naturligtvis är av en helt annan åsikt. Som sagt det brister på flerahåll. Som tur är har vi skolan som kan se och agera.

Känns som det är bara början av ett nystan av vad för behov osh stöd som familjen behöver.
Skönt att kunna lyfta frågor och funderingar som far runt i ens huvud med personer som har liknande erfarenheter.
 
Vi startade som kontakt familj 93 åt två små killar. Samma situation som er. Pojkarna kom i trasiga och smutsiga kläder, jag tvättade och lagade. Skickade tillbaka barnen i dom kläderna som dom hade då dom kom men då rena och lagade. En period så skickade ja även med "bättre begagnade" kläder med det slutade jag med då killarna sa att dom sålde mamma till kompisar och bekanta. Så dom visste att det fanns rena och bra kläder då dom kom till oss och accepterade detta. Efter ca 1½ år så placerades dessa pojkarna hos oss och jag vet att vi diskuterade detta problem med kläder om helgerna. Men dom sa att det var skönt att veta att det fanns kläder som dom tyckte om hos oss och att det var bra att vi inte skickade med dom hem. För dom visste att dom försvann..... Vi hade en av killarna boende här i 18 år, han var 23 då han flyttade. Så lycka till
 
Ja,,detta problem har vi här med, men soc säger att de ska ha bättre "insyn " denna gång.. De följer upp ringer skola o pratar med oss om tex kläder,frukt.läxor,matsäck.extrakläder,gympakläder
Att de har koll på frilufsdagar,läkartider.Ringer när de e sjuka.Hur mycket frånvaro de har ? kommer i tid.Om frånvaro bara är en dag nu o då m.m. Ja listan kan göras lång.Men de e mycket mer en förälder ska klara av när barnet går i skolan.Och fungerar det inte är de ju åxå våran uppgift att föra informationen vidare. Tror som sagt inte de är meningen att hålla föräldern under armarna den veckan de e där. Men håller med att de är svårt att veta vad gränsen riktigt går, speciellt när de faktiskt e barn som kommer ikläm. Tror man måste tänka på ett sätt så man hjälper barnet långsiktigt o inte bara "släcker bränder ". :twomad:
 
Tack för era kloka svar, det är alltid skönt att lyfta och höra andras tankar kring ens funderingar.

För som ni andra intygar är det barnen som kommer emellan. Just som en av er skrev att medskickade kläder kommit bort har även hänt här. Det är både kläder och leksaker som säljs när pengarna är slut.

Det som är svårt är att barnen märker de stora skillnaderna om att det finns mat och kläder här och vill ta med sig hem. Att behöva låta barnet ska byta om till sina kläder inför hemgång som är för små, inte säsongsanpassade mm. Det känns hårt.

Men vi har kommiten bit på väg nu genom att hen går i skolan och där finns vuxna personer som har koll och att det även är fritids de veckor hen inte är här. Så nu är vi flera vuxna runt barnet, det känns bra.
 
Vi har det precis likadant och har levt såhär i snart 5 år med 2 pojkar som bor hos oss på halvtid. Detta uppdrag är det svåraste vi någonsin gjort. Vi brottas hela tiden med starka känslor runt barnen och vår vilja att göra så mycket för dem och en förälder som absolut inte kan eller vill se vad barnen behöver. Det här med ekonomi är ett ständigt problem för bioföräldern, det finns absolut inte pengar till kläder, skor eller en vinterjacka men själv kan föräldern röka 2 paket om dagen, köpa ny bil med tuffa fälgar, tatueringar osv osv men barnen berättar att det bara finns nudlar att äta hemma. Soc har gjort 4 utredningar efter anmälningar från olika håll men kommer fram till samma slutsats varje gång, att barnen bör bo halva veckan hos oss och halva hos bio. vi kan inte ens köra på varannan vecka för föräldern orkar inte ha barnen en hel vecka :? på lördag är stora killen bjuden på kalas men han vill inte gå för föräldern har inga pengar att köpa present för och dessutom ska man vara utklädd och det kunde inte föräldern fixa. Idag fyller han år men berättade för mig tidigare i veckan att föräldern sagt att de inte hade tid el råd att fira hans födelsedag :littlesad tycker så synd om honom och tänker att föräldern inte hade behövt köpa några stora grejer , det hade räckt med någon liten sak och en glass för att han skulle känna att det är hans dag. I vårt fall kan jag också säga att barnen är mycket dubbla över de kläder och saker de har här, de tycker det är fina kläder och vill gärna ta dem med hem men påpekar ofta för oss att de kläder som föräldern köpt är mycket bättre och att våra kläder luktar konstigt (tvättmedel) tror att barnen känner sej väldigt kluvna över sin boendesituation och att några dagar i veckan vara mätta, rena och ha bra kläder och så några dagar precis tvärtom. soc är väldigt snåla mot oss och säger att klädinköp ska ligga på föräldern och till höst-vinter garderob fick vi 500 kr p barn i extra utbetalning.
 
Skönt o höra att man inte e ensam, men tragiskt att de finns så många med samma problem. Ja här vill de med åka hem i vissa kläder.Försöker sköta de lite snyggt, de mesta e ändå i smutsen när de e dax att åka.Och ibland åker de även med nått plagg.Svårt som sagt att vara konsekvent.Leksaker vill de alltid ha med. Nu säger ju dagis nej så de e ju smidigt.Men som badklder o badleksaker i sommar.Då sa jag att mamma handlar åt er där o jag här.annars har ni inga leksaker här sen.Kalas o present e med ett problem.Föräldrarna tycker de kan lämna present vid ett annat tillfälle,,,vilket annat tillfälle aldrig blir av.Där fixar ja present. Jag vet att allt blir lite kluvet.Men vill verkligen att de ska ha de sociala koderna.Ja de tar föräldrarna i försvar.Och jag brukar hålla med barnen....undrar bara hur länge barnen brukar vara lojala ? tonårstiden ? frigörelsen ? hur blir den ? Ibland kan de inte vara hos pappa för pengarna är slut.. Då vill de att vi ska betala ? Och man säger nej han måste ha egna pengar.. Men kan ni låna till min pappa ? Då e de svårt att säga nej. Svårt att motivera ? låna BARA ? han lämnar ju tillbaka ? jo tjäna. Man vill ju inte visa att man inte tror på föräldrarna o vill ju helst inte dra in barnen i de problemen som faktiskt är. Tycker inte de ska ta de ansvaret.Där blir de bara nej de funkar inte så...Vet egentligen inte om jag gör rätt eller fel ??!! Man får hålla sig till saningen men inte dömma. tycker jag.
 
Det där med lojalitet kan jag med facit i hand berätta när det lättar...
Träffade min man när hans barn var sex år. Mamma kunde knappt hålla sig till varannan helg. 6 barn totalt alkohol problem i perioder aldrig pengar osv. När jag kom in i bilden skulle hon efter fyra års frånvaro plötsligt bli bättre mamma hon var dessutom gravid igen. Så vi försökte med ett varannan vecka boende som höll i ett år. Vi försökte med näbbar och klor möten på socialen osv att få det att upphöra tillslut anmälde skolan och då blev det heltid hos oss igen och varannan helg.
Alltså barnet fick panik när jag sa en fredag att nu blir det tajt innan barnbidraget.Sen gick vi och handlade inför helgen. Kanske bara ett pålägg och popcorn istället för chips och hen himlade med ögonen och sa att när mamma inte har pengar är det tomt i kylskåpet. Kläder fanns aldrig för årstiden alternativt alldeles för stora syskon kläder tröjjor som hängde ända ner till knäna strumpor och skor med hål i och fel för årstiden.
När vi så skulle flytta 25 mil vägrade mamma skriva på papper om flytt och hen ville så gärna bo hos sin mamma. Vi pratade mycket om vad hen själv berättat om trasiga strumpor och tomma kylskåp men nä mamma skulle man bo hos så ok.
Det höll i ett år soc försökte vi hålla kontakt med men i deras ögon fanns det värre familjer i det området hon bodde i.Tills en dag då dom ringer och han har blivit utelåst mamma låg full och sov.
Detta till trots kanske för att vi aldrig sagt ett ont ord om mamma utan mer hävdat att hon älskar dig fast det blir knas hela tiden.
Men hur som helst först när hen blev 15 vägrade han åka dit och nu vid snart 19 års ålder har hen gett upp helt men hela hens barndom har blivit totalt havererad pga denna lojalitet. För dessutom har mamma alltid uttryckt sitt hat för mig och hen har aldrig vågat knyta an till mig utan jämt trotsat och hållit mig på en armlängds avstånd vilket gjort att hen blivit berövad detta med en mamma genom hela uppväxten En mamma som inte klarade att vara mamma och en man inte fick vara nära.
Denna erfarenhet har hjälpt mig enormt nu när vi är familjehem. Barns lojalitet sträcker sig oändligt,hoppet är det sista som överger en.......
 
Måste först säga att vi har fått hjälp med kläderna för inköp av höst och vinterkläder, vi har fått 3000kr vilket har räckt bra, då skall nämnas att det har verkigen inte funnits några kläder i rätt storlek. Förälderna har även fått pengar hem men där har pengarna inte räckt........ för pengarna har gått till andra saker skulder, egna behov som tatuering.....
Det går att pyssla till sig kläder och leksaker om man kollar lite både på loppis och secondhand samt reorna i stan så pengarna räcker längre. Så har jag även gjort med mina biologiska barn.

Jag håller med er det är inte lätt bemöta frågorna från barnen när dom frågar om vi kan köpa, eller att som kan ta med sig hem. :?

Vi har förklarat att föräldren har pengar (eller har fått pengar) för att köpa kläder , mat mm när hen är hemma och när hen är hos oss är det vårat ansvar. Men barnet som är 7 år är oerhört medveten och ibland stressad över att det saknas pengar hemma. Och vet att det inte finns några. Men naturligtvis är hen för liten att förstå vad adet beror på och att det är föräldrern som inte tar sitt ansvar och lägger pengar på fel saker.

Jag skulle kunna ge flera exempel som ger en bild hur det kan se ut, ni kanske känner igen detta:

Hen har egna pengar hos oss ex sommarpengar som han får ha och handla lite eget för inga större summoren dag sa han när han hade 50 kr i plånboken bra då kan jag köpa tvåpack fryta pizzor på Netto???? Han kan fråga 4-6 gånger när vi skulle handla om vi hade pengar i affären, högt och tidligt och en sista gång framme vid kassan- har vi pengar till alla mat.... oj oj oj.

När vi hämtar tittar han jämt på bensinmätaren och frågar har vi bensin, har vi pengar att tanka....

Inga pengar till frukt till skolan de veckor han är hemma.

Oror äver föräldren när hen är här för att den inte skall klara sig, blir sjuk, inte har pengar till mat....

Kan inte vara med på någon idrotts/sport för det finns inte pengar och föräldrern orkar inte gå och har inte råd med buss till anläggningen.

Samtidigt som barnent är så lojal och försvarar föräldrern. Det svåraste är att på ett bra sätt förklara att det faktist är så att föräldrar har ansvaret för barnens uppväxt med mat, tilsyn, kläder mm.
 
Det är nog tyvärr det enda du kan göra och du gör en himla massa. Att stärka barnet i att det inte är barnets ansvar att förklara att man kan älska även om man inte har förmågan att ta hand om på rätt sätt. Barn förstår så otroligt mycket mer än man tror och bättre att vi har en linje och förklarar än att dom går och tror något annat och oroar sig.
 
Ni har ett stort jobb framför er, jag har samma upplevelser av äldre barn. Bland annat i en mataffär där mitt visa kort studsade var tvungen att byta men vår :angel: trodde att det som vanligt var slut pengar och gjorde som hen var lärd -greppa alla livsmedel som hen han ta i och rusa ut ur affären :D både jag och kassörskan såg klart snopna ut! och även där var lojaliteten till biomor enorm, vi gjorde "missen" att ge en fin och uppskattad present till födelsedagen något som bio inte hade möjlighet till, det gjorde barnet mycket skuldmedveten och lessen över sin present. Efterhand lärde vi oss att inte ge saker i samband med jul eller födelsedag för att inte hamna i skuggan av de ev tuggummin eller ciggpaket hen fick av mamman. På så sätt behövde inte vår :angel: känna skuld. Sen tycker jag att ni ska ligga på soc, för även om de inte kan styra över hur biofam använder pengar så är de skyldiga att se att barnet har det den behöver! Så ligg på!
 
Var kontakt/stödfamilj till ett syskonpar i förskoleåldern för många år sedan som "gömde" mat och annat som var bra att ha i sina väskor för att ta med hem efter att varit hos oss. Jag hittade det och frågade varför, då sa de att pappa sa att vi skulle ta med så mycket som möjligt. Vad säger man? Det var ju inte barnen som skulle stå till svars för det. Blev att titta noga i väskorna efter det. Jag tog aldrig upp det med Soc, men jag undrar fortfarande om jag gjorde en björntjänst.
 
Det är lika dant med skuld och ansvar om en placering har syskon kvar hos bio . Det är en svår balansgång och där finns ingen mall . Alla är olika och jag tror på att lita på sin magkännsla . Vår :angel: stal i början men vi pratade om det och en mellanväg utarbetades med :angel: . Alla :angel: kläder var ju hens och upp till hen vad hen gjorde med dessa , enda jag krävde var att hen talade om för oss , att vi var ärliga mot varandra . Så för små kläder togs med hem till bio och :angel: yngre syskon . :angel: lämnade även en del av sin månadspeng och innarbetade pengar till sitt yngre syskon till mat och :angel: avtvingade det yngre syskonet löfte att inte berätta för biosarna . :angel: slets mellan lojalitet mot bios och förakt mot bios .
Många långa samtal där jag hela tiden menade att bio är inte elaka , de kan inte göra bättre än så här och då behöver man hjälp och vi försöker hjälpa .
Fel eller rätt ..... tja ..... det får tiden utvisa ...... nu är hen tillbaka hos bios med den stora skillnaden att :angel: går till skolan och kämpar för att lära och har ett mål i framtiden om en bättre tillvaro med hus , fru , barn och ett jobb .
Vi får väll se om några år kanske :angel: ringer och föreslår en fika eller ger mig en utskällning . Vi kan bara göra vårt allra bästa sen får tiden ge oss domen .
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp