Biosars frånvaro...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
K

Kråkan

Vår placerings biomamma har "givit upp" all kontakt med sonen, oss och soc !! :bounce:
Hon ORKAR inte med alla möten, umgängeskrav, beslut och andra krav som ställs på henne i och med placeringen, hon vill bara leva sitt liv med "nya" (10 år sedan) familjen !!!!!!!!!!!!!
Tycker att det är såååå jobbigt med allt som rör sonen :x
Hon är totalt onåbar både för sonen, oss och soc nu. Svarar inte i telefonen, struntar i inbokade möten osv. Detta skulle ha varit en korttidsplacering som skulle innebära en hemflytt till mamman snart, men soc. anser det såklart omöjligt och har frågat om han får bo kvar. Naturligtvis får han det, men vi undrar vad som händer nu ? Det är en Sol placering, men är det möjligt att soc. gör det till en lvu i och med läget nu ?? ALLT står stilla nu, alla beslut som måste fattas av mamman .....Det försvårar precis ALLT för oss som i princip inte har något att säga till om . VEM ska fatta dessa beslut nu ? Om inte en Lvu, utser de en "god man " eller hur fungerar det när vårdnadshavaren bara "försvinner" från sitt ansvar ???? :bounce: Kan tillägga att det har varit såhär i ca 2 månader , biopappa finns lite i bakgrunden men har inte heller något större intresse i sonen utan lever sitt "nya" liv också.....
 
Han är 15 år...... :roll:
Extra känsligt också i och med att umgänget hade börjat ta form till något sånär regelbundet och därmed tänt ett hopp om att en hemflytt skulle kunna bli aktuell som planerat...
Så händer det här, utan förvarning eller orsak :bounce:
Med bara "ursäkten" att mamma inte ORKAR ............. Hur mår man då som tonåring ??????
J-a människa !!! Ursäkta men det är så totalt omänskligt och ofattbart hur man kan göra så mot sitt barn :x
 
Vi har också en SOL placering med en mamma som mellan varven lyser med sin frånvaro. Det har hänt ett par gånger att vi har behövt tillstånd för olika saker av henne och då inte kunnat nå henne. Då har vårat soc gått in och beviljat istället så det är tydligen ok om man nu inte kan få tag på bio. Lycka till och hoppas att allt löser sig till det bästa.
 
Oj, vilken dröm det hade varit just nu- att vår placerings föräldrar inte höll så god kontakt!!! Egoistiskt från vår familjs sida, vi vet, men de vuxna ställer till med oreda oavbrutet och vi önskar att de någon gång ska tröttna....men ge upp tanken på att kunna få hem sina barn gör de nog aldrig. Vår placering är ju liten, i övre förskoleåldern, och har inte bott hemma sen det var minibebis. En återflytt ÄR nästintill omöjlig, och fast vi vet det så skapas oro varje gång det kommer upp på tapeten. De kan inte förändras och det som är gjort är omöjligt att få ogjort.

De skapar oreda i barnets tankar med det de säger till barnet, som inte förstår vad de menar och jag undrar hur länge de ska få hålla på som de gör, men några på soc verkar tycka synd om dem och är rädda för reaktioner. Suck! men en bra sommar har vi iallafall, vi har fått ett umgänge borttaget av alla och vi jublade inte, men kunde andas lite extra en vecka....
 
Gör mitt bästa... sa:
Oj, vilken dröm det hade varit just nu- att vår placerings föräldrar inte höll så god kontakt!!! Egoistiskt från vår familjs sida, vi vet, men de vuxna ställer till med oreda oavbrutet och vi önskar att de någon gång ska tröttna....men ge upp tanken på att kunna få hem sina barn gör de nog aldrig. Vår placering är ju liten, i övre förskoleåldern, och har inte bott hemma sen det var minibebis. En återflytt ÄR nästintill omöjlig, och fast vi vet det så skapas oro varje gång det kommer upp på tapeten. De kan inte förändras och det som är gjort är omöjligt att få ogjort.

De skapar oreda i barnets tankar med det de säger till barnet, som inte förstår vad de menar och jag undrar hur länge de ska få hålla på som de gör, men några på soc verkar tycka synd om dem och är rädda för reaktioner. Suck! men en bra sommar har vi iallafall, vi har fått ett umgänge borttaget av alla och vi jublade inte, men kunde andas lite extra en vecka....
Klicka för att se resterande...

Hur ofta har ni umgänge? Kan ni prata med soc att de styr upp? Att de tar umgängena ett tag?
Du får gärna inboxa mig om det känns bättre.
 
Vårt extrabarn har kontakt med bioföräldrar samt biosläktingar ca 20 gånger varje månad. Telefonledes- men barnet vill ej prata, samt träffar med oss närvarande samt kontaktperson då de är "övervakade". Tja, det är tre olika personer från soc som alternerar och en är mkt bra på att SE barnet och samspelet och bristen på samspel osv, men två andra är mindre bra på det och en av dem absolut anser att bioföräldrarna ska få vara lite mer ifred. Hon ser inte vad det ibland gör med barnet då föräldrarna säger till barnet att det snart ska hem osv. Istället gör soc annat, privata saker då vi t ex besöker biblioteket - ser på böcker t sig själv osv - tyvärr är det hon som är ansvarig soc.sekreterare... Det känns inte bra.

Vårt bonusbarn är ljuvligt! Det har varit en tuff tid och är mycket arbete med att få barnet att knyta an och bli mer ett "normalt" barn i mångt o mycket. Det är enormt stort att se framstegen, men en sorg att se stegen bakåt emellanåt.

Vi har blivit lovade av fam.hemssekr att markant dra ner på umgängena och kontakten då barnet ej har behovet av den intensiva kontakten. Fick reda på för en månad sedan av ansvarig att nerdragning av kontakten ALDRIG kommer ske och personen sa också att det var för föräldrarnas skull. Får det vara så? Får föräldrarnas behov styra kontakten?? Vet ju egentligen att det inte får vara så, men verkligheten är ju ofta en annan än tanken...

BBIC... undrar över det där ibland.

Turnit, hör ev av mig.

Återigen. Tack o lov att min familj inte är ensamma med att leva med bonusbarn....
 
Jag igen...

Ang Turnits fråga om soc kan ta över umgänget. Det hade varit skönt på kort sikt under träffarna, men bli många gånger värre efteråt och barnet skulle nog åter käna sig sviken och utlämnad och osäker. :littlesad Den goda anknytningen finns liksom inte där och vi , fam.hemmet som är de första hon riktigt knytit an till, måste vara med och stötta. Hon behöver göra några rundor upp i våra knän under timmarna de träffas. Och det känns ju bra för oss....numera vet vi att vi är trygga för henne och att vår kärlek med gränser o sånt är den rätta vägen för den här lilla individen.
 
Blir alldeles mållös.....stackars barn. Detta barn kan aldrig knyta an ordentligt så länge det är så mkt umgänge. Det kommer alltid att känna sig splittrat och osäkert.

BBIC..kan man verkligen ifrågasätta här. Har ni försökt vända er till chefen? Är det en uppväxt?

Hur ska detta funka när barnet börjar skolan? Dagis? Barnet behöver lugn och ro.

Tänker på er!!
 
Då är vi fler som är mållösa.... :oops: . Har haft planer på att ringa chefen, men tycker det är svårt att vara besvärlig, vill försöka var tillmötesgående, men senaste umgänget berättade jag åter hur jag upplever hur det är för barnet, kanske får jag gehör den här gången?! Vill inte krångla nu då tiden för en ev vårdnadsöverflytt närmar sig. Det är tänkt att vara uppväxt, barnet har ej bott hemma sen bäbisålder och det är 5 år sedan.

Barnet går i förskola men bara korta dagar och jag är hemma på heltid för att ro allt i land.Barnet har svårigheter med att hantera stimulans i större mängd på kort tid och behöver mycket lugn och ro....så umgängena är ganska påfrestande för :angel: . (och för oss som ser att det barnet har det tufft.)

Kanske kan en ändring av umgängesfrekvensen nu ske, då 2 umgängen bortplanerades nu under sommaren och det inte blev alltför mycket rabalder från föräldrarna.

Känner mig så gnällig, men varken vi eller barnet mår bra av den massiva mängden kontakten.Senast för en månad sedan nekades föräldrarna att upphäva LVU, och rätten fastslog åter att barnet ej kommer att må bra av en återflytt. Nu väntar överklagande, som så många andra av er också lever med. Någon som vet hur ofta och hur många gånger föräldrar kan göra en hemtagningsbegäran och överklaga? Fast den frågan bör nog höra till en ny tråd... :wink: Får göra en, men inte nu, nu är det sängen som gäller. :smirk: . Sömnen är viktig för att må bra. :razz:
 
Jag hade nog tänkt mig för en och två ggr att gå med på en vårdnadsöverflytt med detta i bagaget. Vad får ni för hjälp av soc i så fall?

Ni kommer att stå ganska ensamma då, mer än nu!

Visst ni blir vårdnadshavare, men problemen med umgänget försvinner ju inte över en natt. Ni måste ta tag i detta och få ett bra fungerande umgänge innan ni går med på överflytten. Det är mina tankar om det i alla fall.
 
Tack Turnit för varningen, det är lätt att bli ivrig ibland och ta förhastade beslut.... :?

VI tänker hit och dit. Stora stötestenar längs vägen. Det dröjer ett tag innan en ev vårdnadsflytt kommer att as upp säger soc, som vi pratar med om hur vi kan få till en trygg och bra lösning för barnet och oss vid en ev överflytt....
 
Inser att vi kommit ifrån grundtråden- :oops: , SORRY- hur går det angående er och er placering och dess biosar? någon förändring??? Hur mår tonåringen SOM DENNA TRÅD HANDLADE OM?? :?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp