Boken "Älska Lagom"

[AnnaochM]

Lånade en bok på bibblan idag. "Älska Lagom" skriven av Lena Holvle. Har någon läst den? Jag har hunnit halvvägs in i boken nu och den har väckt en hel del tankar. :?

Hon skriver bland annat att dåliga skäl för att bli familjehem vore om man tycker att man vill bli det för att ;
1. vi vill lappa ihop vårat äktenskap (självklart en dålig anledning)
2. vi vill ha en mening med vårat liv (lite diffust enligt mig, har man ingen mening innan så skall man nog skaffa sig en bra först och sedan kan säkert fam.hemstiden tillföra mycket mening, men man kan ju inte stå utan mening i livet ifall något skulle skita sig med fam.hemsplac. -då har man ju inget bra psyke.)
3. Vi vill kunna hjälpa andra
4. Vi kan inte få egna barn (att ha fam.hemsbarn som substitut för bio.barn tycker inte jag heller låter som en sund idé då man arbetar mot olika mål för de placerade barnen och biobarn.)
5. Vi vill försörja oss (självklart dålig anledning)
6. Jag vill ge andra vad jag inte fick när jag var barn


Jag fick rannsaka mig själv och kom på att jag vill bli familjehem när vi är mogna för det därför att; Jag tror att jag har den kapacitet och den envishet och kärlek över för att kunna uppfostra och ta hand om ytterligare ett barn (om jag själv har bio.barn) och kunna jobba mot detta barnets mål. Detta därför att jag vill (enlig boken helt fel, nr 3) kunna hjälpa och bidra men samtidigt av helt egoistiska skäl då jag tror att jag skulle klara av att göra en skillnad för det där barnet och kunna vara en trygg vägvisare. Jag vill också kunna ge andra barn lite av det jag fick (tvärt emot punkt 6) av mina föräldrar när jag var liten -en trygghet, en stabil punkt, några som brydde sig och engagerade sig i min uppväxt.

Vad tycker ni? Om ni svarar på frågan varför ni är/vill bli familjehem, hur svarar ni då?

(Talar bara utifrån mig själv nu, inte från min sambo då det är jag som har läst boken och skriver)

 

[Tia]

Hej!
Har inte läst boken, men ska definitivt läsa den. Tack för tipset!
Jag måste nog säga att jag tycker att det är konstigt av författaren att tycka att det är fel anledning att bli familjehem om man vill hjälpa andra. Det är väl en av de största anledningarna till att man blir familjehem, tycker jag i alla fall.
Jag vill göra skillnad i en annan människas liv; att kanske kunna förändra ett barns liv så totalt och ge det kärlek och självkänsla och visa på att det finns andra bättre sätt att leva, det är väl fantastiskt?
Sen är en annan anledning för mig att jag älskar barn, har alltid gjort det, började passa barn redan när jag var sex år. Jag tycker om att ha barn omkring mig, det var därför som jag själv skaffade fyra stycken.

Håller dock med om att det är fel att skaffa familjehemsbarn pga att man själv inte kan få barn. Ett familjehemsbarn är inte ens eget och kan aldrig bli helt och hållet och jag tror att det kan bli för smärtsamt i många fall för de som inte har egna barn och kanske längtat i flera år efter barn. Då är det bättre att adoptera.

Tia

 

[AnnaochM]

Ja, den finns säkert att låna där du bor också. Boken har några år på nacken. Familjhem kallas fosterhem bla. Kvinnan som skriver var familjehem i över 10 år innan hon skrev boken. Hon kommer faktiskt också med rätt så många råd om olika saker och skildrar olika situationer så att innebörden blir tydlig av hur barnet och bioföräldrarna kan uppleva situationen. bra tycker jag :claphappy:

Ja, jag håller med dig. Någonstans måste man väl vilja hjälpa. Bara det inte blir på fel sätt och "för mycket". Men hur är det möjligt att älska lagom? Usch jag kommer nog att ha svårt för det. Jag är också van vid att ta hand om barn, både multisjuka småttingar och friska busfrö, älskar de barn jag haft hand om mest men jag vet inte hur man kan älska lite och mycket än. Antingen så älskar jag någon oh går all in eller så respekterar jag bara personen. Hmm svårt..

Jag har en annan syn på barnlöshet än många andra. Jag har alltid vetat längst inne att jag har väldigt svårt att få barn (det är nu även bevisat). Detta är dock inget jag har sörjt. Vill jag ha barn som för alltid kommer att stanna hos mig så kan jag adoptera. Vill jag omge mig med barn i livet så kan jag välja att jobba med barn. Jag har valt att först och främst arbeta nära barn och alltid haft mycket barn omkring mig. Skulle vi bli fam.hem så vet jag att dessa barn inte är hos oss för att stanna (men jag säger inte att det komer bli lätt). Därför kommer vi nog att adoptera också Usch knepigt att förklara utan att verka känslokall. Skulle ge de barnen all kärlek och omsorg som går, men jag kan inte göra det lagom -antingen skulle jag göra det eller inte alls.. =/ :?

 

[Deanna]

Hej!

Jag läste den för något år sedan och är rätt kluven till den. En del tycker jag är bra och en del annat ren rappakalja.

Begreppet "älska lagom" ska nog tolkas utifrån att hon tog hand om tonåringar, för det första. Vid placering av småttingar så är det mer "älska 170 %" + ev "sörj senare" som gäller, skulle jag säga... annars smyger man in en distans i relationen som hämmar barnens utveckling.

Jag tror det kan vara klokt att tänka över vad man lägger i begreppet "hjälpa andra". Om man upptäcker att man har en förväntan om någon specifik utveckling eller tacksamhet hos de placerade barnen, till exempel, så skaffar man både barnen och sig själv problem, tror jag. Samma om man får sin självkänsla utifrån att vara behövd, om man drivs av att försöka leva upp till en idealbild av hur en förälder ska vara.

Men det är klart att man nånstans måste få tycka att de placerade barnen har det bättre hos en själv än hos de tillgängliga alternativen, annars skulle man ju bli nipprig!

Ibland brukar jag säga - fast det är tillspetsat - att de enda skälen som håller för att vara familjehem är de rent egoistiska: att man tycker att det är så himla kul att leva med barn, rakt upp och ner! Att man kan njuta av de goda stunderna och tycka att man växer av de tuffare faserna. För i slutändan tror jag att man är en tryggare bas för sina placeringar om man helt enkelt njuter av tillvaron med dem, än om man drivs av att hjälpa dem i betydelsen "åstadkomma beteendeförändringar hos barnen för att själv framstå som en bättre person".

Hoppas mina tankar gick att förstå. :smirk:

 

[AnnaochM]

Dina tankar gick helt klart att förstå
Jag håller med dig i allt du säger faktiskt.

Mycket bra tänkt och skrivet. Och ja, boken handlar mest om tonåringar så det måste man tänka på. Sen måste man ju tänka på att ingentng är vetenskapligt bevisat och hon har inte forskat inom området eller liknande. Men mycket är också bra i boken och rätt tydligt.

Fick tips på bibblan om lite studier som gjorts på familjehemsbarn och kontaktbarn. Ska leta fram de titlarna när jag kommer hem om det är någon som är intresserad. Själv tycker jag att det är rätt så intressant