Hejsann....
Jag har en del funderingar jag skulle villja höra eran åsikt kring.. :?
Min man och jag hade önskat och längtat en tid efter att bli familjehem,vi tog då tag i saken,för ca. 1,5 år sedan.
Vi blev godkända som familjehem,och fick vår första placering redan efter nån vecka,med det var en jourplacering,med skyddat boende för dom två små barnen.(Det var aldrig tänkt vi skulle vara jourfamilj,utan bara familjehem).
Efter en vecka brakade h******t lös... :littlesad .Socialen klantade sej,på det settet att dom skickade placeringbeslutet till barnenn bioföräldrar,(som inte skulle veta vart barnen var) MED våran adress synlig,dom hade altså glömt stryka över den!
Med det resultat att vi fick omedelbart köra barnen till et nytt jourhem,lämna ett skräckslaget,skrikande barn där,som redan var svårt traumatiserad.....
En fruktansvärd upplevelse...
Efter ytterligare en vecka,fick vi förfrågan om en ny jourplacering,två syskon.Barnen kom i bil efter två timmar.(mamma tog hand om ett annat barn i en sjukdomsbild)
Om jag skall dra heeela den historien,tror jag ingen orkar läsa mitt inlägg,skall korta ner det lite´.
Här är några av problemen som tog knäcken på oss...:
Barnen hade telefonkontakt med bio morgon och kväll,varje dag.(iblandt fick jag vecka barnet,för att h*n skulle ringa mamma.. :?
Jag skulle skjutsa dom till umgänge två gånger/veckan,5 mil enkel resa,ungänge två timmar.Jag fick venta i staden dom timmarna,ingen ide att åka hem under tiden.
Blev verbalt påhoppat av bio pluss en släktning,inför barnen,en fruktansvärd otäck episod...
Barnen kom aldrig till ro hemma hos oss,då dom hela tiden gick och tjatade om när dom skulle träffa mamma igen.
Vi fick aldrig nån förståelse från soc för att barnen behövde liiite ro hör hemma.
Ingen handledning förekom från socialen sida,våran handleggare var på semester hela placeringstiden.
Vi var helt gröna inom detta,specielt i kontakt med bio.
Bio blev rosenrasande,då jag föreslog lungt att hon kansje kunde ringa en timme tidigare på kvällerna,då det minsta barnet blev otröstlig efter dessa samtalen,och hade svårt att somna sen...
Vi upplevde att våran handleggare enbart gick på bios linje,vi fick aldrig nåt gehör för vad vi tyckte.
Dessa barn bodde hos oss 1,5 månad,en tid som nästan knäckte oss,pga. alla bråk...
Numera är vi kontaktfamilj varannan helg,funkar underbart.För en annan komun....
Fast,vi vill fortfarande vara familjehm(nåt som vi ägentligen aldrig var...)
Men vi känner oss ordentligt brända....
Nån här som har nån åsikt kring det hela,lite råd?
Jag har en del funderingar jag skulle villja höra eran åsikt kring.. :?
Min man och jag hade önskat och längtat en tid efter att bli familjehem,vi tog då tag i saken,för ca. 1,5 år sedan.
Vi blev godkända som familjehem,och fick vår första placering redan efter nån vecka,med det var en jourplacering,med skyddat boende för dom två små barnen.(Det var aldrig tänkt vi skulle vara jourfamilj,utan bara familjehem).
Efter en vecka brakade h******t lös... :littlesad .Socialen klantade sej,på det settet att dom skickade placeringbeslutet till barnenn bioföräldrar,(som inte skulle veta vart barnen var) MED våran adress synlig,dom hade altså glömt stryka över den!
Med det resultat att vi fick omedelbart köra barnen till et nytt jourhem,lämna ett skräckslaget,skrikande barn där,som redan var svårt traumatiserad.....
En fruktansvärd upplevelse...
Efter ytterligare en vecka,fick vi förfrågan om en ny jourplacering,två syskon.Barnen kom i bil efter två timmar.(mamma tog hand om ett annat barn i en sjukdomsbild)
Om jag skall dra heeela den historien,tror jag ingen orkar läsa mitt inlägg,skall korta ner det lite´.
Här är några av problemen som tog knäcken på oss...:
Barnen hade telefonkontakt med bio morgon och kväll,varje dag.(iblandt fick jag vecka barnet,för att h*n skulle ringa mamma.. :?
Jag skulle skjutsa dom till umgänge två gånger/veckan,5 mil enkel resa,ungänge två timmar.Jag fick venta i staden dom timmarna,ingen ide att åka hem under tiden.
Blev verbalt påhoppat av bio pluss en släktning,inför barnen,en fruktansvärd otäck episod...
Barnen kom aldrig till ro hemma hos oss,då dom hela tiden gick och tjatade om när dom skulle träffa mamma igen.
Vi fick aldrig nån förståelse från soc för att barnen behövde liiite ro hör hemma.
Ingen handledning förekom från socialen sida,våran handleggare var på semester hela placeringstiden.
Vi var helt gröna inom detta,specielt i kontakt med bio.
Bio blev rosenrasande,då jag föreslog lungt att hon kansje kunde ringa en timme tidigare på kvällerna,då det minsta barnet blev otröstlig efter dessa samtalen,och hade svårt att somna sen...
Vi upplevde att våran handleggare enbart gick på bios linje,vi fick aldrig nåt gehör för vad vi tyckte.
Dessa barn bodde hos oss 1,5 månad,en tid som nästan knäckte oss,pga. alla bråk...
Numera är vi kontaktfamilj varannan helg,funkar underbart.För en annan komun....
Fast,vi vill fortfarande vara familjehm(nåt som vi ägentligen aldrig var...)
Men vi känner oss ordentligt brända....
Nån här som har nån åsikt kring det hela,lite råd?