Dagis????

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

MaskrosBarn

Har en liten fråga som jag hoppas ni har någon form av åsikt om...

Liten kom till oss för 6 veckor sedan och soc vill att liten ska börja dagis redan nu i augusti...
Men liten har ju ännu inte blivit trygg i våran familj vuxna som barn,
Då kan jag tycka att det vore jobbigt för liten att träffa så många nya folk, både massor av barn och fröknar....

Jag kanske tänker fel men själv skulle jag ju vilja att liten är trygg med våran familj och känner våra närmaste runt oss innan man börjar en inskolning av andra helt främmande männinskor.

Ni som är erfarna av detta hur brukar ni göra??
Hur snabbt ska man dra in barnen i barnomsorgen??
Jag antar att soc vill att liten börjar dagis för att det blir billigare än att ha mig hemma under hösten
eller vad tror ni?
 
Hej!

Vi har tagit emot några barn i dagisålder och jag har varit hemma med samtliga mellan 6-12 månader innan dagisstart. Det har varit bra att få knyta an till familjen först.

Tre
 
Då vi fick en liten på 18 månader så var hen hemma i 8 veckor och sedan började vi med en mjukstart på 3 timmar 2 dagar i veckan efter inskolningen. Hen trivdes så bra att vi efter några veckor ökade tiden med 5 timmar 4 dagar i veckan. Hade ett glatt barn som stormtrivdes på dagis. Kan tillägga att hens familjehemssyskon fanns på skolan som ligger intill förskolan/dagis så dom träffades flera gånger under dagen.
 
Vi fick en liten som inte varit ute eller fått träffa andra barn. Total missär och isolering. Att komma ut bland andra barn var en förutsättning för barnets utveckling ( förr i tiden kunde man träffaandra barn på gården) jag var hemma de första 3 månaderna sedan skolade vi sakta in i en månad för att ha en dagis tid på 10 tim/ vecka den första terminen. Jag var dock hemma på heltid för att finnas till hand samt alla dessa infektioner.

men att du skulle lännnnnnnnnnnmna för att kunna arbeta heltid med ett litet placerat barn tycker jag inte är BBIC. Fråga soc om de anser det.
 
Vår liten började 15 timmar i förskola efter drygt 5 månaders placering. Då hade jag tagit upp den frågan efter 3 månaders placering, då jag ansåg att jag som vuxen hemma på dagarna inte kunde tillgodose det barnets behov av att lära sig det sociala samspel som barn behöver lära sig genom samspel med andra barn. Vi hade då börjat gå lite till Öppna Förskolan, mendär tydde sig Liten enbart till mig. Liten är än idag- 6 år gammal, allra bäst på att leka o samspela med vuxna. När h*n kom var h*n 2.5 år. Jag blev erbjuden plats redan veckan efter att jag ansökt, men jag tyckte att barnet behövde mer tid att landa på i vårt hem så jag valde att tacka ja till plats efter att ytterliggare 2 månader. Vår Liten var otroligt distanslös när h*n kom ( hade haft ca 10 vårdare på barnhem o i jourhem o levt mkt på sjukhus som bäbis) o att börja i förskolan o få fler vuxna tt knyta an till för tidigt tror jag hade kunnat skada vår anknytning. Första tidengick jag mest o bar o bar o var nära. Liten var med överallt, var en svans. Att börja i Liten grad efter 5 månader kändes väldigt bra med denna Liten, då även förskolan förstod barnets behov o vi ahr diskuterat mkt om hur vi ska göra för att bemöta barnet på bästa sätt.

Jag är fortfarande hemma på heltid o det har gått över 3.5 år. barnet har en hel del extra problem med på många områden som blir synliga allteftersom detta har bidragit till att jag är hemma fortfarande. Liten klarar bara max 20 timmar i förskola.

Barn behöver förskolan. Men barn behöver också lugn o ro med sina familjer. O "våra " placerade abrn kan behöva lite extra tid med oss som familj. De behöver tanka lite mer trygghet. De har ändå så mkt att leva med. Hur gammal är er placering? För hur snabbt man kan skola in barn i förskola beror en del på ålder, på barnets start i livet, på barnets personlighet, deras känslighet o på hur mkt tid det ska vara i förskolan. Min spontana känsla när jag läste din tråd var att det vre att marschera ite väl snabbt framåt. Ja, barn behöver förskola, men det ska inte vara för att en kommun ska spara pengar. Allt måste få ta lite tid med dessa barn.
 
Tack för era svar :banan:

Jag tycker absolut att barn ska få vara på dagis och träffa andra barn, det är ju en stor del i barnens utveckling.
Det låter som en bra ide att göra en längre inskolning och låta liten få ta ett steg i taget.
Och att jag fortsätter att vara hemma under en tid..
Soc verkar tycka att jag ska skola in liten på ett par veckor och sedan gå tillbaka och jobba hel tid :?

vilket jag inte har gått med på, det tror inte jag e bra för varken liten eller mina bio barn..

Liten är i 2 års åldern och är ok i sin utveckling.
Men har väldigt svårt att knyta an och närhet vill liten inte alls ha..
Liten vill inte bäras inte sitta i knä eller ens brevid mig i soffan. liten vill inte bli tröstat, inga kramar.
Så den biten får vi jobba med sakta och försöka få liten att känna sig trygg och vilja vara nära.
 
om nu liten har svårt att knyta an och ni ska jobba med detta så tycker jag inte att liten ska börja på dagis alls på många månader. Er liten behöver mer tid hemma anser jag innan det är dags för dagis
 
Med den vidare informationen tycker jag fortfarande att barnet ska få vara hemma en längre tid -ingen inblandning av andra viktiga vuxna, vilet förskolepersonal blir o skall vara. Barnet behöver mer tid med er först!

Du tänker o känner klokt. Ta fasta på det. Kommunen bör kunna förstå det, du har ju inte varit hemma länge alls. Men besök gärna en öppen föskola om det finns, så att barnet kan ha kontakt med andra barn. Lycka till o jobba för det du tror är det bästa!
 
Tycker absolut inte att det låter som dagis är aktuellt ännu.
Ni måste få "vinna" litens förtroende och tillit innan andra människor blandas in.
En psykolog vi hade mkt hjälp av till en av våra vet jag sa att det borde vara förbjudet att placera 2-åringar.De är så väldigt känsliga då........ Så skynda långsamt....
 
Hej.
Förmodligen har du/ni redan fattat beslut om huruvida liten ska ha barnomsorg eller ej, men jag tänkte bara dela med mig av min "lite udda" placering.
Jag är jourfamilj sedan i december (väntar på att bli familjehem men handlaggaren på soc har blivit sjuk) åt mitt 3-åriga barnbarn.
Min liten och Bio-mamma har alltid bott hemma hos mig (pga bio-mammas låga ålder samt avsaknad av jobb/utbildning etc) Nu har dock bio-mamma flyttat och bara liten är kvar hos mig.
Liten hade redan gått på dagis över ett halvår när jag "tog över", men förskolan låg en bit bort så nu i augusti skulle liten få börja på ny förskola i området där vi bor.
Den invänjningen var ingen lek, jag var med 7 dagar och lämnade bara korta stunder. När det sen var dax att lämna helt så blev det kaos i litens tillvaro. Liten fick börja med blöja igen, grät både kvällar och mornar då vi var hemma, helt otröstligt. Liten fick även ett nervöst beteende som fanns redan då jag "tog över" men det har långsamt arbetats bort. Nu kom det nervösa plockandet tillbaka med full kraft, allt ska plockas med, stå på sin plats, stå i raka rader och vara perfekt etc. Det slutade med att jag efter 2 arbetsdagar fick fortsätta med ytterligare ett par dagars invänjning.

Liten som är med den person som alltid funnits som den största tryggheten i livet reagerade ändå så pass starkt på att börja på dagis.
Så i min värld, som inte har erfarenhet av icke-biologiska placeringar verkar det helt absurt om man ska tvingas sätta in ett barn på dagis innan barnet är helt tryggt med placeringsfamiljen. Jag menar, min placerade liten har det ju hur enkelt som helst i jämförelse med de barn som är placerade hos familjer dom inte känner sedan innan.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp