Delad glädje

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
V

VikarieMamman

:banan:
Har en 8 mån baby hos mig sedan ett par veckor, jag sitter trött vid frukostbordet och plötsligt så tar babyn en bit banan och får in den i munnen, babyn tittar på mig med sådan glädje i blicken, vi ler
Jag jublar inom mig, babyn har knäckt koden, plocka upp, stoppa i munnen, svälja och le...
livet är underbart, trotts allt
/Vikarie mamman
 
Vet inte vad ni jobbar med, ny här på forumet, men det är så att vi alla slutar le till slut...om vi inte blir sedda...
/Vikare mamma
 
VikarieMamman sa:
:banan:
Har en 8 mån baby hos mig sedan ett par veckor, jag sitter trött vid frukostbordet och plötsligt så tar babyn en bit banan och får in den i munnen, babyn tittar på mig med sådan glädje i blicken, vi ler
Jag jublar inom mig, babyn har knäckt koden, plocka upp, stoppa i munnen, svälja och le...
livet är underbart, trotts allt
/Vikarie mamman
Klicka för att se resterande...

Visst är det så, små steg som vi får äran att ta del av och dela tillsammans med barnet, så underbart :banan:
 
Upplevde själv en vinst igår kväll. Glädjen i att se OCH HÖRA en arg Litens röst- JAG ÄR ARG PÅ DIG MAMMA!! H*n har inte vågat/kunnat säga att h*n är arg- varit rädd för att visa känslor alla- från början,men vi tar sakta steg framåt. Nu har vi kommit långt. När h*n märkte att jag inte blev arg kom h*n krypande upp imkät och ville ha kram....LYCKA!

Förra veckan TRÄNADE vi Liten på att säga NEJ och SLUTA, med bestämd röst och sltar pesonen inte så får h*n höja rösten....Vi har velat förmedla att man får säga emot människor, man behöver inte göra allt bara för att andra vill det- vare sig det gäller att leka eller krama ngn eller vad som helst annat.( Fast vissa saker som att borsta tänder o annat MÅSTE man faktiskt :angel :wink: ,men man kan få protestera för att träna lite...) När Liten förstod att h*n kunde börja med ett vanligt bestämt , nej, till att höja rösten för att till sist ropa NEJ- DÅ KOM ETT FANTASTISKT LEENDE!!!! :banan: O h*n vlle testa det flera gånger. Jag skulle dra i en leksak som h*n hade o jag slutade inte förrän h*n blev arg. Sån lycka för oss båda när h*n märkte att det funkar att säga ifrån och att jag inte blev arg!!!! :claphappy:

När jag idag berättade för en annan mamma på barngympan trodde denna person att jag skojade när jag sa att vi tränat på att bli arga....det hade ju inte hon behövt göra med sina barn ngn gång... :angel . Det är skillnad på vad barn får för start i livet...o vad vi måste hjälpa dem med
 
Jag sitter och skrattar igenkännande för mig själv när jag läser vad ni skriver.

Visst är det så att det är de här små sakerna som gör en varm om hjärtat, och som gör att mammor till "vanliga" barn ser totalt oförstående ut när man försöker förklara.

Jag vet vid ett möte med bio + släkt, BUP och Soc, då vi lyckliga berättade att att pyret hade trotsat för första gången och sjunkit ihop i en affär och vägrat gå. Det var ju ett sådant enormt steg och både BUP och Soc förstod medans bio + släkt såg väldigt mycket ut som fågelholkar.

Hmm samma reaktion (fågelholk) fick nog faktiskt överallt, när jag tänker efter.... :D
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp