Det är inte barnen som sliter ut oss.........

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
S

skärtorsdagsnatt

Nej, ungarna kan vara som de är, ibland rena :bounce: :evil: :banan: men det är inte det som sliter ut ett familjehem utan krånglet från den placerande kommunens handläggare. Gudars vad trött jag blir på att argumentera för rena självklarheter och för att försvara bibehållandet av redan beviljade insatser. Att behöva sitta i timmar med en handläggare som inte ens är den som har hand om beslutsfarandet utan bara är mellanhand och förklara självklarheter, det gör att jag funderar starkt på att säga upp placeringen.
Inte förrän jag säger dessa ord, att jag kommer att säga upp :angel: om ni inte inser att ni inte kan ta bort beviljade insatser, inte förrän då säger de sig vilja fundera på saken ytterligare.

Nån halvtimma senare kom nästa samtal, att soc. "accepterar" våra villkor. VÅRA villkor??? Villkoren är ställda av dem själva innan placeringen gick igenom och inget har ändrats i fråga om behoven så jag fattar inte varför man måste TJATA OM DETTA GÅNG PÅ GÅNG :twomad: :twomad: :twomad:

Klumpen i magen sitter där den sitter, förhoppningsvis hinner den försvinna innan nästa galna tanke drabbar soc.
Tack och lov för detta forum där man kan skriva av sig lite av frustrationen :claphappy: :bow
 
Ja du! Och ändå står vi ut år ut och år in.
Kan även tycka att föräldranas krav också kan vara en orsak till att man ibland tänker tanken att man vill ge upp.
För drygt en månad sedan sa vi upp en syskonplats där det var velande handlägare som inte såg dom behoven av hjälp vi behövde med biosarna. Utan lätt oss ta alla stötar och få förklara för biosarna om varför vissa saker var si eller så. När vi nu gav upp så kom hon med frågan -Skulle jag ha kunnat gjort något innan, är det något jag har missat?
Jag svarade inte ens på den frågan.
Till dej skärtorsdagsnatt och alla andra värdefulla familjehem vill jag ge dagens största kram. :claphappy:
Trevlig helg på er alla :banan:
 
Det är så trist att vi måste lägga ner energi på andra vuxna!!!

VI har inga problem med att vårt bonusbarn behöver tas om hand, tar tid och kraft, att det är möten på bup, hab, xtramöten med förskola osv, men att ringa handlägggare och bli bemött på ett dåligt sätt, att de är oförstående och att biologiska föräldrar har så enormt stora rättigheter, trots LVU- det får oss att med jämna mellanrum ifrågasätta vårt familjehemsskap.

Tragglar just nu med en gammaldags soc.handläggare som inte ser de problem barnet har. Hon SER inte var barnet befinner sig utvecklingsmässigt och vi runtomkring barnet förstår inte att handläggaren inte gör det. Har man sett några barn växa upp ser man ju när utvecklingen avviker och problem och ytterligare hjälp behövs.

De som ansvarar för dessa placerade barn borde sätta in och bibehålla insatser som barnet eller ungdomen och deras familjehem behöver. Mår familjehemmen bra mår är chanserna större att de små mår bra. Det har alla gott utav, eller?? Vi har en konstig sits, märklig. :roll: . Ändå trivs vi med att vara fam.hem i det stora hela. Iaf har jag förstått det på alla som skriver- men vi borde slippa vissa saker, iaf vuxna som naggar på vårt energikapital!
 
Ja, det är just så, vårt energikapital (bra ord!!) går åt till fel saker istället för att gå till barnen. Vi har som tur är haft stort stöd av Habs psykolog :claphappy: men tyvärr slutar hon nu. Hon har gett oss den feedback som vi behöver och kommit med så kluriga förslag till lösningar att vi ser ett ljus i "tunnellen" även vid våra svartaste stunder.

Men dagar som idag vill jag helst slippa, dagar som börjar med ett tidigt tel. samtal från soc som meddelar att "tyvärr min chef går inte med på....". Att det sedan löser sig innan dagen är slut är förstås en liten tröst, men förtroendet för denna kommunen har återigen fått sig en stor jäkla nagg. Man kan säga att förtroendekapitalet har minskat.
 
Vi är ett utav dom familjerna som gav upp till sist. Där påverkade bio så mycket att efter så gott som 7 år det endast återstod att säga upp för att äntligen få frid! :x . Nu får vi se om bio äntligen fattar vad den ställt till med :twomad: . Nu har vi haft tid att lugna ned oss, bearbeta åren (ensamma, tillsammans i familjen utan stöd från varken soc eller bup) och nu känner vi oss starka igen :bow ! Trodde aldrig vi skulle komma att fundera på låneungar igen, men vi har börjat tänka på jourhem. Undrar om det skulle vara något för oss :roll: ?

Håll ut och ta hand om er själva!!!!
 
Pirvil, 7 år är lång tid. Hur gamla var barnet/barnen då? Jag blir arg när jag läser vad bioföräldrar kan ställa till med, t o m efter att samhället ingripit!!! Ingripit för att skona barnen och ge dem en chans till en bra/bättre start i livet. Pirvil, hade ni inget stöd av soc alls eller var det lönlöst? Sånt här skrämmer mig lite. Ledsamt är det. Både för de placerade barnen , men också för er som familj. :littlesad .

Jourfamilj tror jag visst kan vara passande, då vet man iaf att någon närmare anknytning ej måste/ej bör ske och då kan det kanske vara lättare att tillåta sig själv att ge upp?! Tiden är då begränsad-både på gott och ont.Iaf inbillar jag mig att det är lättare på något vis... :?

I vår familj har kontakten m socialtjänsten varit minimal nu under några veckor pga semestrar. ganska skönt faktiskt. :smirk: . Fast nu behöver ju gamla och nya frågor få svar...som t ex när bio ska få ha nästa umgänge, när pass kan ordnas, om bio överklagat hemtagningsbegäran.....planering och att ge svar är inte deras starkaste sida i vårt barns placerande kommun. :x . Fast innan vi kan få besked på våra frågor måste vi få tag i dem och det kan ta sin tid. De har ju så mycket att göra.....och så måste de olika handläggarna prata sig samman och det är kan dröja...så egentligen vill jag att de ska fortsätta ha semester så att vi inte ens ska behöva bli frustrerade på att vi kan få tag i dem rent tekniskt, men att vi inte gör det rent praktiskt..om ni förstår vad jag menar... :wink: . Sommaren har varit skön!!!
 
Ja tänk så olika det kan vara.
Vi har soc från en av våra kommuner som är så jäkla bra att man inte riktigt fattar vilken tur man har haft :bow :claphappy: :bow
och så har vi då denna som jag skrev om i trådstarten där ingenting har funkat under de nu 4,5 år som vi haft plac. därifrån.
 
Hej alla

Min första tanke är -- ska vi behöva tänka strategiskt i kontaketen med soc? Så gör vi iallafall för att komma dit vi vill. Jag håller fullständigt med er alla, :bow

Vi hade två underbara riktigt duktiga soc.sekr Nr 1 och 2, som tyvärr försvann och in kom nr 3 och 4... nr 3 är väl ganska Ok men nr 4 får man passa sig för... helt plötsligt känns det som nr 4 tycker väldigt synd om biosarna... och så får man påtala vissa saker som finns att läsa i barnets akt.. har du inte läst det o det? - Nämen oh då var det sååå...ja då hade ni ju rätt då... dessutom ska man visst tänka i genusperspektiv också jadu tjena!!´Mmm nr 4 skulle kunna få oss att bli galna!! Och nu slutar nr 3 som var lite halvskaplig , så nu kommer ytterligare en ny som vi måste försäkra oss om att har gjort sin läxa och läst på!!!!

Number five!! Welcome to our house!

Undrar just hur många som passerat vårt hem under de senaste åren...
soc sekr.
utredare vid varje hemtagning,
barnens advokater,
biosar,
biosyskon och deras famhemsföräldrar,
mor och farföräldrar och deras fostersyskon,
nya syskons pappa

Är det konstigt att man kroknar ibland... :rollhappy: :rollhappy: :rollhappy: :rollhappy: :rollhappy:
 
Kände igen varenda mening!!! O, vad skönt det är att känna igen sina egna tankar, tyvärr med negativ klang denna gång. Hur kan soc.tycka synd om biosar-jag har så svårt att förstå det?????!!!! Någon som vet varför vissa soc.sekreterare gör det?? FBIC.. Föräldrars Behov I Centrum. Hörde för några dagar sedan på P4 där en person sa att vi tidigare i Sverige hade Föräldrarätten och då brydde man sig inte om barnens perspektiv- MEN nu har det förändrats så nu är det BARNENS BEHOV SOM STYR ALLA BESLUT. Grrrrrr!!!!! :evil: Ja, om det ändå vore så väl...visst har det blivit bättre, men bra, det kan ja inte hålla med omi alla lägen::: Någon mer som håller med??

Socialtjänstens personal borde vara ännu bättre än vad en del är idag. Det finns ju bra människor som jobbar med dessa frågor, men en hel del borde jobba med andra saker än barn som är fam.hemsplacerade. Fler borde vara bättre på att se barnens behov och sedan hjälpa till att genomföra förbättringar- eller bevara åtgärder som funkar -och inte plocka bort insatser som behövs. :littlesad

Har idag själv kontaktat soc.sekreterare för att berätta vilka positiva effekter sommarens reducerade umgänge haft för vårt bonusbarn och övriga familjen. :banan:
 
Har haft en tonåring i jour under ett år tills för ett tag sedan. Denna tonåring kom som en trasig liten hundvalp. Jättedåliga betyg. Ute och festade och drack under helgerna och gud vet vad. Uppkäftig som sjutton. Var hos oss ett år, fixade skolan, fixade att komma in på gymnasieskolan h'n ville pga all hjälp från oss. Kom hem i tid på helgerna, utan märkbart påverkad av något. Uppkäftigheten försvann och h'n blev trevlig och glad. En nära släkting kommer in och lägger sig i och börjar umgås med tonåringen. Tonåringen kommer hem och säger att jag behöver inte alls komma hem så tidigt som 11.30 på helgerna etc. När tonåringen var hos anhörig så kom h'n hem och rökte många fler cig än vad som h'n brukade göra. Tonåringen blev densamma igen som h'n varit för ett år sedan. En jättejobbig period innan h'n flyttade. Bråk mm mm. Vi fick NOLL stöd av soc när tonåringen flyttat.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp