Det första mottagandet...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag skulle vilja ha lite tips på hur och vad ni gjort då era placerade barn kommit till er.
Hur har ni förberett er?
Vad brukar ni göra för att bemöta barnen på bästa sätt?
Hur mycket kontakt brukar era barn ha haft i början med de biologiska föräldrarna?
Vad bör man tänka på för att underlätta anknytningen för barnen?

Vi har haft ett placerat barn som aldrig till fullo kom in i familjen trots flera års boende. De biologiska föräldrarna öste på uppmärksamhet och kontakt (långt mer än då barnet bodde hemma). Föräldrarna släppte aldrig taget om barnets vardag. Barnet påverkades mycket av föräldrarna och förde oss bakom ljuset många gånger. Det hamnade i lojalitetskonflikt och mellan "två stolar". Barnet trodde hela tiden att det skulle hem igen genom föräldrarnas fantasier vilket också gjorde att h*n aldrig riktigt kunde landa hos oss.

Tro inte att jag inte tycker att barnen ska ha kontakt med föräldrarna för det tycker jag verkligen. Men det måste finnas något mellanting så att barnen kan landa och känna sig hemma i familjehemmet. På grund av våra erfarenheter är detta en viktig fråga för oss.
Hoppas på lite olika svar då det gäller tips på en god start!
 
Vet precis hur/vad du menar.
Vårt senaste uppdrag var så.
Jag tror i o f s inte att det har med vårt mottagande att göra.
Det var sådant som växte ju längre barnen var här.
Gäster i vårt hem i två år drygt..............

Men att ta emot barnen....
Det beror ju mycket på hur lång inskolningen är.
Vi började att bara fika och prata första besöket.
Då hade vi träffats i deras boende en gång innan och givetvis försökt få så mycket förhandinformation som möjligt av soc.
Nästa besök började vi titta på rummen, planera och möblera i fantasin.
För att besöken efter börja förverkliga..........

Vi har haft "besöksförbud" första tiden i vårt hem för att barnen ska kunna koncentrera sig på att landa och ta till sig sin nya vardag.
Det har räckt med telefonkontakt de första 1-3 månaderna (har varit olika långt) innan umgängena har börjat.
Alla uppdrag är olika med olika förutsättningar så inget är rätt och inget är fel.
Men måste utgå från varje enskilt fall.

Lycka till!
 
Oj!

Vårt förra uppdrag hade ingen inskolning alls. Det var ett LVU-uppdrag där barnet kom utan att vi mött det förut.

Jag tror inte heller att det var själva mottagandet som bestämde fortsättningen men däremot tror jag att kontakten/mängden kontakt med biosarna påverkade vår situation genom åren.

En sådan inskolning som ni hade måste vara bäst för barnet emellertid. Vad innebar telefonkontakt de första månaderna? För oss var det dagliga samtal - om just ingenting. Mer än att föräldrarna satte viss press på barnet...
 
Vi har haft veckosamtal.
Vi bestämde en kväll som passade alla och ett ca klockslag som skulle funka.
Första placeringen gjorde att det blev lite krav på föräldern, som var bra.
Föräldern växte verkligen.........
Sist nu var mest jobbigt, men fyllde sin funktion.
Vi samtalade en stund först med rapportering om veckan som gått och veckan som skulle komma, innan barnet tog över luren.
Och snackade om just ingenting............... :wink:
 
Tack för svaren!

Jag ser att ni ändå har haft en viss restriktion i början av placeringstiden. Vi vill ju så gärna att våra nya placering verkligen ska kunna få en chans att landa här hos oss, samtidigt som vi inte vill förvärra förlusten av biosarna.

Det är svårt det här, men man blir ju påverkad av det vi upplevt med vår förra placering.

Jag ska höra vilka erfarenheter vårt nya soc har av sådant här. Vi kommer inte att ha samma kommun denna gången och kanske det här kommer att fungera bättre. :smirk:
 
Jag tror också att ett begränsat umgänge i början är jätteviktigt. Risken finns annars att bioföräldern "flyttar med" och det placerade barnet får ingen chans att landa ordentligt i sin nya "familj".
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp