Diagnos

Hej!
Min äldsta har precis avslutat en utredning på BUP och jag ska få svar i dagarna på om hen har något NPF.
Hen har andra diagnoser sen tidigare och pga det så arbetar jag bara 75%, för hen behöver extra stöd med skolarbete och det är många besök hos läkare/logopeder m.m,
Nu undrar jag om hen har en NP-diagnos, kan kan förväntas arbeta ännu mindre då? Jag trivs på mitt jobb och kan inte gå ner i tid och ha kvar min anställning...
Självklart vill jag göra allt för min , men det skulle verkligen göra mig ledsen att vara tvungen att sluta på mitt arbete..! Någon som varit i liknande situation?
 
Hej!
Kan du jobba 75 % nu så kan du ju jobba 75 % även om barnet får en diagnos. Svårigheterna ändras ju inte utifrån att en diagnos sätts. Däremot kan det ju tillkomma besök på BUP om medicinering sätts in men de besöken brukar vara var 3:e månad när man ställt in medicinen och allt fungerar. Jag tror inte att du behöver oro dig över ditt jobb. Lycka till!
 
Anledning till att vi gör en utredning är för att det har blivit en större problematik både i skolan och socialt. Initialt så hoppades vi att fick hen bara rätt hjälpmedel i skolan och ett bättre språk så skulle hen klara sig, men det har inte blivit så...utan hen ligger långt ifrån där hen borde ligga kunskapsmässigt. Hen har heller inget eget driv, så läxor m.m måste alltid göras med vuxen. Det som förändras om hen får ytterligare en diagnos är att då måste vi specialanpassa både skolgång och hemmiljö ännu mera. Innan så har jag väl hoppats att de insatser vi redan satt in skulle ha en positiv inverkan och att det skulle förbättra vissa problemområden..
 

anne

Administrator
Forumpersonal
STOPP! Jag vill (som mamma till två barn med olika funktionsnedsättningar) säga att skolan måste göra sin del, den ska inte göras hemma på något sätt utan det är helt och hållet skolans ansvar. Nu vet jag ingenting om din situation mer än det du skrivit, men jag tänker direkt att läxor ska plockas bort om det skapar stora problem hemma. Vi har haft läxfritt för vårt ena barn under en period och det fungerade väldigt bra. Nu har kraven ökat för barnet i och med ålder och skolan anpassar och gör ytterligare specialanpassningar för att barnet ska få mer tid och hjälp i skolan av pedagoger. Nu har det inte alltid varit så utan det är först i höstas som det hände något ordentligt. Innan har det varit lite lama anpassningar här och där som inte gett något. Läxor finns det fortfarande men det fungerar, vi får inte hjälpa till utan barnet "klarar" själv. Vi stöttar med det vi kan men vi slår inte knut på oss längre och skolan verkar nöjda med barnets insats så då får vi också vara nöjda :).

Det andra barnet går i särskola och har gjort hela tiden. Man kan ju tycka att då borde det ju inte vara några problem. Nej man kan tycka det men vi hade ett helvete i 3 år med en inkompetent lärare som lärde ut enligt den gamla skolan. Dvs sitta stilla i bänkarna och barnen skulle uppföra sig som änglar. Skriva långa A4 blad med fina bokstäver och siffror, älska att rita och färglägga. Dator och IPAD var otyg som gjorde att barnet inte lärde sig allt som det måste (jo läraren talade om för mig att det var "mitt fel" om barnet inte lärde sig, då vi tillsammans med specialpedagogen talade om för henne att barnet skulle använda IPAD ibland). Försök det med ett barn med tusen myror i byxorna, mungrodor och alltid redo att härma på vad andra gör för läten eller gärna gör andra saker än det som ska göras, mycket händer på vägen liksom... (trots medicinering)

Från åk 4 så har barnet en lärare som förstår att ALLA barn är olika och följer inte en specifik mall. Läraren ger dem inte chansen att "larva" sig utan alla barnen jobbar på. Barnet, som tidigare låg efter pga förra läraren som ansåg att sa man fel svar på frågan så kunde man inte, har idag kommit ikapp. Vårt barn behöver några gånger på sig att få till det rätt, då det ofta bara hoppar ut något, men med den nya läraren har vi ett nära samarbete och hen förstår och kan få fram barnets kunskaper, för någonstans därinne finns dem, barnet har bara problem med att ta fram dem just då.

Nu blev det långt och mycket om skolan. Men det är så otroligt viktigt att skolan gör sin del, det avlastar så enormt! Jag har varje år mått väldigt dåligt på hösten. Känt mig energilös och ofta blivit sittandes och bara gjort det jag varit tvungen till. I efterhand nu så inser jag att det varit pga skolsituationen. Att varje nytt läsår inte veta om barnen får den hjälp de behöver. I höstas är första gången på MÅNGA år som jag faktiskt inte kände av någon som helst energilöshet!

Vad behöver ni anpassa mer i hemmiljön? Är det något som habiliteringen kan hjälpa till med kanske? Om du inte vill skriva här så får du gärna skicka PM till mig.

Hälsningar
Anne
 
Vi har en placering med generell språkstörning, adhd, autistiska drag och på gränsen till lindrig utvecklingsstörning. Hen kommer inte klara vanliga skolan. Ligger mognadsmässigt kanske på 3,5 år ungefär. Är det generell språkstörning som ditt barn har Trollmamman2? Vet inte vart du bor, men om du bor i Stockholm eller Umeå så finns det en skola som skall vara jättebra som är just för de med grav språkstörning... de har riksintag. Hällsboskolan... tänker att just sådana där specialskolor kan vara väldigt bra där de har all kompetens och kunnighet om hur de skall underlätta för barnen så.

M
 
Om barnet har rätt till LSS-insatser kan det få vara kvar på fritids eller få avlastning i hemmet om han inte klarar sig själv efter skolan. Tror att fritids är till 16 år.
 
Topp