drivkraft

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Undrar om fler har samma problem som vi. Fast vi har ganska fullt upp nu,kan vi ej låta bli att se om det finns fler barn som kan passa hos oss.Hur vet man när gränsen är nådd för vad familjen orkar? Vi trivs ju så med dessa utmaningar för att hjälpa barn! Bi
 
Den frågan har vi också ställt oss! Har man varit med ett tag får man ofta
frågan har ni plats för en till.
Då tänker jag så här passar barnet in i vår familj, ålder,kön och behov tex.
Som familjehem hittar man ett sätt att leva och det rullar på med nya barn.
Vi har varit familjehem länge och många barn har kommit och gått.
Att vara jourhem är en utmaning att inte veta vad som komma skall.
Att åka till BB ena gången och ta emot en 18 åring nästa gång,
att rummet ska passa baby som tonåring. Men oj vad vi lärde oss
under dom åren.
Nu har vi 5 barn mellan 5-14 år alla uppväxtplaceringar.
Jag har varit hemma under alla år annars har det inte funkat för oss
men visst har vi missat ett å annat tandläkarbesök.
Tvätt och städning gör sej inte själv, så man får ha struktur på vardagen
Men visst är det härligt med en stor familj, jag tror man kan ta på sej mycket om man gillar det man gör och känner igen signalen när det blir för mycket.
Då ska man be om hjälp tex. avlastning.
Det var mina funderingar.
 
Klokt

Så klokt skrivet från fru Larsson!
vi har just nu 3 små...3,4,5 o visst behövs struktur på arbetet hemma.
de två sista är inte placerade här än utan vi har dem på jour....men vill gärna "övertala" soc att det går fint! För det gör det verkligen!
 
Jag funderar också. Jag brinner så för detta så jag tror att jag orkar mycket mer än vad andra förstår. Visst känner man perioder att man har mycket omkring sig men jag tycker det är underbart. Det kommer ju också lungna perioder och jag vet att dom är viktiga. Jag funderar ofta på när är läge att ta, bara, en till.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp