Egen påverkan vid umgängen

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Skäms lite för att skriva detta, för vi ska väl tycka att det är helt ok med umgängen för vår egen del.... :? . Men jag mår inte bra av dem. Just nu verkar de vara ok för vår Liten, umgängena har lugnat sig och Liten verkar inte vara så väldigt påverkad av dem efteråt, förutom en extrem trötthet som är ok dagen därpå. Men JAG , som ska vara proffesionell i detta stressar upp mig, vet ju inte vilka kommentarer bio ska fälla, om Liten ska kalla mig för "min riktiga mamma" igen-(vilket av naturliga skäl gör ont för bio att höra), hur det ksa bli efteråt, om vi kan göra något mer den dagen-om Liten orkar det eller om hela dagen slukas av umgänget.....

Jag blir småirriterad dagen innan, men allra tydligast 2 timmar innan. Vill inte ta strid med Liten, vill vara supermamman som fixar allt.... Någon mert som känner som jag?? Eller fixar ni umgängena utan att tänka på dem för er egen del???? :? :cry:

Känns som om dessa känslor är förbjudna. Att vi ska tycka att de är problemfria för oss vuxna. En vän till mig vars barn har umgänge med sin pappa varannan vecka (de har separerat och är inte vänner)upplever liknade . Hur e det med er?
 
Ohjohj..... Du! Vi är säkert många som känner igen oss.
Upplevde exakt samma i början som familjehem. Man ville verkligen vara perfekt, jag till och med strök underkläder och strumpor. Då det var umgänge så skulle allt vara klanderfritt, skulle inte finnas något att säga om oss som var fel. Jag var totalt slut efter träffarna. Sedan började min make ta hand om umgänget ute för att avlasta mig och därefter blev det bättre.
Vi har nu varit familjehem i nästan 20 år och nu för tiden bryr jag mig inte så mycket.
Jag gör mitt bästa och låter det rulla på som det är. Jag låter barnen och biosarna var själv och göra något.

Det viktigaste är ju att umgänget fungera mellan barnet och föräldern den stunden dom träffas. Ser det som föräldrnas ansvar att det fungera den stunden dom är själv. Men det är inte i alla fall där man kan låtadom vara ensamna, det får man ju ta från fall till fall. Men i dagsläge har vi bra umgänge som fungera.

Lycka till och tillåt dej ha känslor.
 
*Räcker upp en hand*

Migrän är inte helt ovanligt efter ett besök. Jag är mer trött än barnet och skulle behöva gå och lägga mig å vila :D

Skämt å sido, vi har alltid haft alla besök här hemma och det är ju inte bara själva besöket som man behöver förbereda utan även hemmet. Vi har också alltid varit noga med att inte ha de andra barnen hemma i den utsträckning det är möjligt. Dels för att barnet som ska ha umgänge inte blir stört av sina "syskon" och dels för att de andra barnen inte ska behöva utsättas för fler kontakter än nödvändigt.

Nu har "mina" barn bott i så många år så förälder och barn sköter sig själva, de har sina rutiner så vanligtvis så rullar timmarna bara på och vips så är det dags att avsluta. Jag finns bara i bakgrunden om det inte skulle fungera eller om de behöver min hjälp. Men fortfarande så städas det och förbereds mentalt men det är inte liika jobbigt som för några år sedan.

Maken och jag delar på besöken så vi avlastar varandra.

Sara
 
Kan tyvärr inte göra annat här heller än hålla med.
Vår :angel: kom till oss som 2 åring, hade inte sett bio på över 8 månader eller mer och när denne får träffa bio känner inte barnet igen denne alls.
Nu när barnet är 5 år och träffat bio regelbundet en tid, kastar sig barnet kring dennes hals, ska krama o pussa hela tiden men vi är mamma o pappa, bio är någon kul tant man får bestämma över som gör o köper allt man vill.
Barnet beter sig fruktansvärt på dessa träffar och jag har svårt att se på. barnet kräver domderar ger order,skriker o gapar och biosar lyder, lyder,lyder. sen har vi ett helskotta att få barnet ner på jorden igen. (det tar 10 dagar per träff ungefär) och då är nästa person inblandad redan.( träffar biosar varje v)

Själv är jag så less på dessa träffar, har ont i magen innan och är helt slut efter.Ungen älskar ju dessa träffar....denne får ju allt den vill.
Föräldrarna tror att barnet längtar efter sin mamma o pappa fast tyvärr är det ju inte så. barnet har ingen som helst anknytning till dessa personer och skulle bete sig likadant med brevbäraren om han tillät detta.
Soc är medvetna om problemet och jobbar på att dra ut på umgänget så att det inte ska vara lika ofta men det är inte lätt då biosar överklagar alla beslut som blir och nu har soc börjat prata om vårdnadsöverflytt....vet inte om vi vill...
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp