"Egentid" med bara biofamiljen ??

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
K

Kråkan

Nu kommer det säkert bli arga svar på min fråga, men jag måste bara ställa den... :roll:
Vår 18-åriga plac. tar VÄLDIGT mkt. plats och energi i vår familj, av oss alla, vuxna som barn.
Hon kräver extremt mkt. uppmärksamhet på alla sätt och vis, hela tiden.
Pga. anledningen till placeringen (sol) är det inte något direkt umgänge med hennes bioföräldrar.
Samt det faktum att hon ju är 18 år. Det blir iallafall inga övernattningar , någonsin. Hon är mao. alltid hemma här, utom halvtid i skolan. Nästan inga kompiskontakter heller, utan som sagt MKT tid här hemma. Vi börjar känna oss ganska slut på energi, trots att hon bara bott här 3 mån. !
Det jobbiga är att soc. anser detta vara en "lätt" plac. då de menar på att det var hennes föräldrar som var problemet, inte hon ! Om de visste vad vi vet, alltså hur hon är när man känner henne.... :roll:
Jag vet inte hur vi ska orka med denna intensivitet som är konstant, hela tiden. Alltid är det något som gör att uppmärksamheten måste riktas mot henne.
Hur orkar ni andra som har krävande placeringar ? Vi kan ju inte direkt begära avlastning för en 18-åring som anses "normal".... Hjälp oss !! Visst har vi valt denna livsstil, och vi VILL ju hjälpa henne om vi bara orkar. Just nu känner vi bara att vi skulle behöva tid att umgås bara vår "originalfamilj", våra biosar känner sig åtsidosatta pga. henne. Det blir väldigt fel !
 
Ursäkta men....Tack äntligen!!!!

Vi har samma problem men med en 5 åring.
Vi har nu bett om avlastning= kontaktfamilj en helg i månaden.Det har tagit ett halvår o ännu har inget hänt.soc säger att de ska titta på det-
Förra handläggaren frågade ofta om vi ville ha avlastning o vi tackade nej för barnets skull.
Nu har vi kommit fram till att nu är det vår tur,vi har tänkt på barnet i 3 når nu måste vi tänka på oss.

Hela familjen är nu slutkörda av plac ständiga uppmärksamhets behov.alla är trötta o irriterade.
Vi har bönat o bett soc o de ska fortfarande titta på det.
Är det bättre att vi säger upp detta uppdrag än att ge oss avlasning 1 helg i månaden.

Nu kom jag inte med några konkreta råd till er,men stå på er,be om hjälp-säg som det är.
Jag vet hur det är och har full förståelse för er.Kämpa på..tänker på er o samtidigt så skönt att höra att inte bara vi tycker det är jobbigt.
Folk har sagt till mej-trodde du att det skulle vara lätt att ha fosterbarn.... :x
Då undrar man ..
 
jag förstår att ni börjar känna er slitna. Det är en arbetsam process att få en ny familjemedlem om den nya sedan är 18 år och solplacerad är det etter värre. Kom ihåg att en placering hos ett familjehem inte görs om en unge får det den behöver i sin biofamilj. Det ni har fått är en ungdom som på pappret är 18 år, men förmodligen är mentalt MYCKET yngre. Hon behöver er styrka, er uthållighet och er kärlek supermycket och ni har kort tid på er att ge henne det hon behöver. Jag brukar kalla det reparationsarbete och det är slitigt. Ni ska kompensera åratal av försummelse och då KAN ni inte be om avlastning...det går inte. Hennes intelligens och hennes erfarenheter är synnerligen känsliga för er input. så om ni inte orkar, vem ska då orka?????

Jag tror att ni ska försöka hitta andrum där det går... bjud ungarna på bio....2 timmar fritt :) stötta kompiskontakter, uppmuntra intressen... det tar tid och med en ny "unge" tar det minst ett halvår innnan man är någorlunda acklimatiserad.

Jag blir lite rädd när jag läser om hur du ser på din biofamilj kontra 18-åringen. Hon är en del av din familj nu. Dina bio-ungar kommer alltid att ha minnen av henne och hon av dem. Kämpa på :)
 
Som jag förstod ... Första svaret med negativ respons...Ja, hon är mentalt väldigt omogen. Nej, vi ska inte reparera åratal av försummelse. Vi ska ge henne "lugn & ro" för att citera soc. Hon är inte försummad.
"Ungarna" är stora tonåringar, både hon och våra biosar. 2 timmars bio är säkert trevligt, men vad våra biosar saknar är egentid med oss. Stötta kompiskontakter blir svårt, då hennes kompisar tyvärr inte heller orkar med hennes krävande natur.Fritidsintressen hinns inte med /orkas inte med. Tro oss, vi har uppmuntrat det sedan dag ett ! Vi kan dessutom inte lämna henne ensam hemma, vilket betyder att någon alltid är hemma med henne. Ja, eller att hon alltid följer med oss vart vi än ska. " Hur jag ser på min biofamilj kontra henne" ? Jag vet inte säkert vad du syftar på, men det är väl klart att det är skillnad på att få en 18-åring i huset jämfört med ett litet barn ! En tonåring "formas" inte på samma sätt. Och om jag fick välja mellan mina biobarn eller henne, ja då är det väl ganska självklart att mina egna barn går före. Mår de dåligt av en placering vi har, då får man kanske försöka göra något åt problemen. Jag ser det inte som något konstigt eller något att bli "rädd "för som du skriver. Det är inte på något sätt så att vi behandlar henne illa eller är dumma mot henne, vilket jag tycker att ditt svar antyder. Jag vill bara ta tag i problemen INNAN de växer sig så stora att vi inte orkar mer, och vad är alternativet då ? Vilket tycker du är bäst ? Att vi försöker be om hjälp, att vi mår dåligt allihopa eller att vi låter det gå så långt att vi helt sonika ger upp ?? Att vi ber om hjälp innebär inte att vi är sämre familjehem än någon annan, påstår någon det tar JAG väldigt illa upp ! :bounce:
Vad har minnena som ungdomarna alltid kommer att ha av varandra med min frågeställning att göra ? Vi har inte glömt någon av de placeringar vi haft, tvärtom, vi pratar ofta om dem. De är en del av vår livsresa. Men med en placering som suger ur oss all energi vi har varje dag, ser jag det tvärtemot vad du säger, NÖDVÄNDIGT att be om avlastning /hjälp av någon form. Jag kan ERKÄNNA att jag inte orkar, jag orkar inte se min familj må dåligt för något som JAG brinner för och har övertalat dem till. Det är min SKYLDIGHET att se till att inte bara en placering har det bra, utan även mina biobarn !
Jag kan skriva sida upp och sida ner om detta, för ett inlägg som ditt kan göra mig väldigt upprörd. Som du kanske märker. :evil:
Vina sa:
jag förstår att ni börjar känna er slitna. Det är en arbetsam process att få en ny familjemedlem om den nya sedan är 18 år och solplacerad är det etter värre. Kom ihåg att en placering hos ett familjehem inte görs om en unge får det den behöver i sin biofamilj. Det ni har fått är en ungdom som på pappret är 18 år, men förmodligen är mentalt MYCKET yngre. Hon behöver er styrka, er uthållighet och er kärlek supermycket och ni har kort tid på er att ge henne det hon behöver. Jag brukar kalla det reparationsarbete och det är slitigt. Ni ska kompensera åratal av försummelse och då KAN ni inte be om avlastning...det går inte. Hennes intelligens och hennes erfarenheter är synnerligen känsliga för er input. så om ni inte orkar, vem ska då orka?????

Jag tror att ni ska försöka hitta andrum där det går... bjud ungarna på bio....2 timmar fritt :) stötta kompiskontakter, uppmuntra intressen... det tar tid och med en ny "unge" tar det minst ett halvår innnan man är någorlunda acklimatiserad.

Jag blir lite rädd när jag läser om hur du ser på din biofamilj kontra 18-åringen. Hon är en del av din familj nu. Dina bio-ungar kommer alltid att ha minnen av henne och hon av dem. Kämpa på :)
Klicka för att se resterande...
 
Glatt överraskad ! Trevligt med någon som står för att det faktiskt KAN vara tärande med en del placeringar. Eller ska jag skriva MER tärande med en del, mindre med andra. För visst är det så att 9 av 10 placeringar innebär en hel del svett och tårar... Jag skäms inte för att erkänna det, att det ÄR jobbigt, att man ofta mår dåligt och undrar vad f-n man gör.. Men ändå kan man inte låta bli... Det är ju ett kall liksom, att hjälpa om man kan. Att dela med sig av det man har. Så TACK själv, för ditt svar. Det kanske inte hjälpte konkret, men det värmde :bow
familjekär sa:
Ursäkta men....Tack äntligen!!!!

Vi har samma problem men med en 5 åring.
Vi har nu bett om avlastning= kontaktfamilj en helg i månaden.Det har tagit ett halvår o ännu har inget hänt.soc säger att de ska titta på det-
Förra handläggaren frågade ofta om vi ville ha avlastning o vi tackade nej för barnets skull.
Nu har vi kommit fram till att nu är det vår tur,vi har tänkt på barnet i 3 når nu måste vi tänka på oss.

Hela familjen är nu slutkörda av plac ständiga uppmärksamhets behov.alla är trötta o irriterade.
Vi har bönat o bett soc o de ska fortfarande titta på det.
Är det bättre att vi säger upp detta uppdrag än att ge oss avlasning 1 helg i månaden.

Nu kom jag inte med några konkreta råd till er,men stå på er,be om hjälp-säg som det är.
Jag vet hur det är och har full förståelse för er.Kämpa på..tänker på er o samtidigt så skönt att höra att inte bara vi tycker det är jobbigt.
Folk har sagt till mej-trodde du att det skulle vara lätt att ha fosterbarn.... :x
Då undrar man ..
Klicka för att se resterande...
 
Jag har inget konkret svar heller men håller HELT med både Kråkan och Familjekär!

Stå på er om avlastning och hjälp!
Det är en STYRKA att inse att svårigheter och att be om just hjälp!

(från en som hade en 8-åring med precis samma situation, vi "höll ut 1,5 år................)
 
Jag har märkt att många familjehem står där med ett leende på läpparna när de får frågan -är det inte jobbigt? Nej det är bara roligt..=) Hur ska vi få fram att det behövs bättre ersättningar till familjehem o även att det ska klassas som ett arbete om vi bara ler?
Vi måste börja stå på oss och erkänna att nog sjuttsikens är det jobbigt. men självklart är det roligt med.
Jag gör det här för att alla kan inte rädda alla men alla kan rädda någon...men nog vill jag ha betalt för det och tycker att villkoren måste ändras och att vi måste få räkna det som ett arbete och alla ni som säger att barnet är en del i din familj.....ja jag behandlar barnet som det....men barnet beter sig INTE som en i vår familj.Mina biosar skulle ALDRIG bete sig som vår placering.Det ÄR skillnad.

Och det känns som soc BARA ser placeringen, de ser inte ett dugg till de biologiska barnen i familjen.
Våra biosar klagar o vill att vi ska säga upp placeringen men vi har förklarat o pratat massor med våra biosar ( de är tonåringar) och de säger att om vi bara kunde få vara vi nångång som vi var innan.
Men soc ska titta på det ....grrrrrr hur svårt kan det vara att få avlstning en helg i månaden...Vi var ju själva kontaktfamilj innan till en ensamstående mamma som behövde en paus.
 
Hej Kråkan!
...det är inte lätt att hitta andrum, men försök hitta hål!
Kan någon i ert nätverk ställa upp en kväll?
Går placering i skolan? ...kanske biobarnen kan få en dag ledig??
Låt placeringen gå till frissan (2h) gå o fika med biobarnen....
...det är inte lätt att få andrum men tills soc bidrar med stödfamilj får vi köpa läget och göra det bästa av situationen.

Hoppas det löser sig/Carina
 
Söta Kråkan! Vilket fint inlägg. Självklart är det bara du som kan avgöra om er familj behöver mer egentid. Om man ger mer än man har under en lång tid så går man sönder.

Det här händer ju i vanliga familjer också. Har just nu ett fall i bekanstskapskretsen där mamman blev utbränd av sitt yngsta barn, trots hennes försök att få avlastning innan kollapsen gick det så långt att hon blev inlagd för utmattning. Jättefin och kärleksfull mamma utan andra problem än överbelastning.

Om ni inte prioriterar er egen hälsa och ork kommer det ju till slut inte finnas något kvar att ge er bonusunge. Och då blir ni ju tvungna till ett mycket större svek. Kanske kan du ordna det så att ni vuxna tar lite egentid med henne i nästan samma grad som ni tar med era egna barn. De kanske ändå vill vara hos vänner en helg, eller med morföräldrar? Kanske känner hon sig tryggare om hon får vara ensam med er någon gång emellanåt? Bara ett förslag, du vet ju bäst hur din familj fungerar!

Kram och lycka till?
 
Jag vill bara ge mitt stöd till dig Kråkan.
Lite nyfiken varför en 18 åring inte kan vara ensam hemma. Vi har haft en placerad som hade "dåligt umgänge" och släppte in alla stadens knarkare om vi lämnade denne.Vad är ert dilemma.något som kan gå att vänja henne försiktigt vid??

Mitt konkreta råd är: du gör något med biobarnen på lördag FM och din man gör något på Em. Håll er hemifrån.
Så får era barn i alla fall en "heldag" med mamma och pappa.
Lycka till.
 
Tack snälla ni för ert stöd ! jag hade väntat mig mer kommentarer som från VINA, så jag är glatt överraskad vilka gulliga människor ni är som förstår mig :razz:
Tjejen stjäl, det är därför hon inte kan vara ensam hemma tyvärr. Hon är helt pengafixerad, är aldrig nöjd med vad hon får.
Tipset om att dela på dagarna var bra, men frågan kommer då genast hur man förklarar för plac. att hon inte får åka med på vad man nu ska göra.... :?
Hon är som sagt väldigt krävande & ska vara med JÄMT. Jag är glad att jag får gå på toa själv....
 
Jag tycker att du ska vara ärlig och säga att ni som är så vana att vara bara 4 st(eller hur många ni nu är) ni måste få EGENTID. Ni vill OCKSÅ ha egentid med henne.

Hon MÅSTE ta den hänsynen.....det får våra göra och det går bra.

Vi brukar även ha vuxentid. Då jag och min man ockuperar vardagsrummet och inga barn/ungdomar tillåts. Då har vi förberett alla biologiska som låne att nu ska VI HÅNGLA OCH MYSA.Själva får de mys och film på rummen.

Planera in sådana tillfällen så blir det lättare.
 
Vad bra att du vågar fråga. Det är så det ska vara här :claphappy:

Då ska ni be om avlastning tex var tredje helg eller kanske varannan om det behövs. Ni är för viktiga för att köra slut på er själva och ni är också människor som har behov. Ni måste ta hand om er själva för att kunna ta hand om andra. :angel
 
Blir kort svar, ska iväg en sväng!! Vill bara säga det att ge sina biobarn egentid är viktigt!!!! Jag var själv ett sånt biobarn som behövde mamma o pappa och syskon för mig själv under några timmar då o då när vi hade en lätt förståndshandikappad pojke placerad hos oss när jag var 12-18 år.... Han krävde ständig uppmärksamhet bara genom att var i samma rum ( fast vi tyckte mycket om honom och jag är fortfarande kontaktperson för honom....)De eftermiddagarna då vi bara var grundfamilj behövdes... Det gjorde att vi orkade i en himla massa år! Lycka till!!!!
 
Trygga Rekan sa:
Jag tycker att du ska vara ärlig och säga att ni som är så vana att vara bara 4 st(eller hur många ni nu är) ni måste få EGENTID. Ni vill OCKSÅ ha egentid med henne.

Hon MÅSTE ta den hänsynen.....det får våra göra och det går bra.

Vi brukar även ha vuxentid. Då jag och min man ockuperar vardagsrummet och inga barn/ungdomar tillåts. Då har vi förberett alla biologiska som låne att nu ska VI HÅNGLA OCH MYSA.Själva får de mys och film på rummen.

Planera in sådana tillfällen så blir det lättare.
Klicka för att se resterande...
Vi har försökt införa vuxentid en kväll i veckan.... Våra biosar förstår och accepterar/tar full hänsyn till det. Tjejen verkar inte fatta / skiter i det :bounce: Hon klampar bara in rätt vad det är "ska bara hämta..." . Vi har verkligen pratat allvarligt om hur viktigt det är att även hon respekterar de regler som gäller vid vuxentid. Man stör inte om det inte är jätteviktigt . Men det funkar inte. :bounce:
 
Vilket viktigt inlägg från GÖR MITT BÄSTA. Att se saker ur ett annat perspektiv. NI MÅSTE HA EGEN FAMILJETID.

Men vad gäller den egna vuxentiden där biobarnen respekterar men inte lånebarnet, då ser jag bara en lösning. Sätt en hasp på insidan av dörren.det går ju alltid att knacka om det är DÖVIKTIGT. Det har vi på vår sovrumsdörr.för att vid intima stunder kunna slappna av/ haspen är med andra ord inte på alltid..hi,hi

Ni kommer nog att lösa detta.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp