ensamkommande flyktingungdomar?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
V

Vina

Hej

Nu är jag färdigutredd och håller på att "inskola" en 17-årig kille från Afghanistan och jag tror att jag får en 18-årig kille från Somalia också. Grabbarna har varit ett år ca i Sverige och har PUT. Det är skötsamma pojkar som vill plugga och komma in i det svenska samhället, men de vill absolut INTE bo ensamma i en liten lägenhet i ett litet samhälle. Soc bedömer deras situation efter svenska ungdomars normer, och det har varit lite turbulens innan soc gav med sig. Jag vill gärna ha kontakt med någon som också har lite äldre flyktingungdomar. Jag har både erfarenhet och utbildning om ensamkommande flyktingungdomar så jag vet vad jag gör, men jag är singel och behöver onekligen en annan vuxen som kan förstå min situation :)
 
Vad roligt! Heja dig och lycka till!

Har inte ensamkommande själv så det är inte mig du söker. Ville bara vinka lite glatt.
 
Hej. Vi har en ensamkommande - tjej, övre tonåren. En tjej med en del i ryggsäcken, så det finns en del att jobba med ;)
 
Hej! Jag läste ditt inlägg och undrar hur det går för det går för dig?

Vi är familjehem för två ungdomar från Afghanistan. Kanske vi kan utbyta erfarenheter? Vänlig hälsning anna
 
Hej
Nu är det länge sedan. Jag fick ju min grabb för 2 år sedan och det har verkligen gått superbra. Han är ensamkommande från Afghanistan och nu 19 år. Det stora bekymret har varit undermålig skola, men jag är ju lärare och kan fightas och vi bytte skola och sedan slet vi hårt med att klara 12 ämnen under språkintroduktionen. Engelskan gick verkligen åt pipan eftersom ingen skola kunde erbjuda nybörjarnivå så jag fick söka dispens när det i höstas var dags för gymnasiet. vi siktade högt och vann så han kom in på ABB-gymnasiet :)

samtidigt som grabben flyttade hem till mig började jag bygga upp en ny verksamhet för kommunen för vuxna invandrare med hälsobekymmer och sfi. Det har inneburit att jag lärt mig sååå mycket om PTSD ( posttraumatiskt stresssyndrom) vilket i princip alla ensamkommande barn drabbas av ( vuxna ca 30% av flyktingarna).

Nu förstår jag sömnstörningarna, ilskan och vanmakten och grabben och jag pratar mycket om allt i samhället. Han har både svenska och afghanska kompisar och det är självklart eftersom han numera ÄR svensk-afghan och kan aldrig bli bara det ena :).

Hans mamma har kommit till Sverige, men att bo med mamma i ett rum på ett flyktingboende är inte aktuellt om han ska klara sin väg mot ingenjörsutbildningen så han bor kvar med mig, även om jag med omedelbar verkan blev uppsagd som familjehem.

Han är en del av min lilla familj och precis som vilken ung grabb som helst så bor man kvar hemma tills det är möjligt att stå på egna ben. :) I dagarna har vi precis bestämt att vi ska ta emot 2 grabbar till. Vi kan ju det här och jag är duktig på att ge tillhörighet, tydlighet och vi får en vinn-vinn situation. Han säger att han blir storebrorsan som kan styra upp de nya och visa att man banne mig hjälps åt med allt från att vika tvätt till att gå ut med hunden :D

Vi har båda sett lite för mycket av Vi-dom perspektiv på några kommunala boenden för ensamkommande barn och den policy som ofta råder är inte alltid människovänlig och i många fall strider det helt om allt vad forskningen säger om hur man får människor att växa upp till trygga , glada vuxna. så vi drar vårt strå till stacken för att ge åtminstone två grabbar till möjligheterna att lyckas bli glada trygga svensk-afghaner :)
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp