Install the app
How to install the app on iOS
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare.
Ersättningar...
- Trådstartare Anna P
- Start datum
- Status
- Ej öppen för ytterligare svar.
Anna P sa:Hej!
Jag har ingen aning om ersättningar men vad tycker ni om 6500:- innan skatt i ersättning.
4120:- i omkostnad.
+1050:- Barnbidrag.
+815:- fritids
Totalt 9720:- mån.
Ett barn på 7 år.
När kan man förhandla om ersättningarna?
Tacksam för svar.
Mvh.Anna.
omkostnaden ligger på högsta nivån, så det är ju bra men arvodet känns lågt. Men det handlar ju helt om vilket jobb det kräver av er och hur ni värderar det jobbet.
det handlar om ett litet barn och skall h*n först gå i skolan och sedan vara på fritids så blir det inte mycket tid över att knyta an är det jag reagerar på. Har ni inte blivit erbjudna att gå ned i arbetstid??
Hej !
Vi har en tonårskille som äter som en häst o gör av med allt som går att göra av med här hemma. Det finns en diagnos som kan förklara detta men det hjälper inte när det gäller soc o ersättningar. Vi har lägsta tänkbara i både arvode o omkostnad, alltså en hel del mindre än vad som ni har för 7-åringen. Det var väl vi som inte visste bättre från början men vi visste inte om diagnosen i första läget heller, det undenhölls för oss! Sen är det tydligen för sent, antingen ha ersättningarna vi har eller låta killen flytta o det kan vi inte då han trivs hos oss o även vi med honom, trots allt!
Vi har en tonårskille som äter som en häst o gör av med allt som går att göra av med här hemma. Det finns en diagnos som kan förklara detta men det hjälper inte när det gäller soc o ersättningar. Vi har lägsta tänkbara i både arvode o omkostnad, alltså en hel del mindre än vad som ni har för 7-åringen. Det var väl vi som inte visste bättre från början men vi visste inte om diagnosen i första läget heller, det undenhölls för oss! Sen är det tydligen för sent, antingen ha ersättningarna vi har eller låta killen flytta o det kan vi inte då han trivs hos oss o även vi med honom, trots allt!
toppen sa:Hej !
Vi har en tonårskille som äter som en häst o gör av med allt som går att göra av med här hemma. Det finns en diagnos som kan förklara detta men det hjälper inte när det gäller soc o ersättningar. Vi har lägsta tänkbara i både arvode o omkostnad, alltså en hel del mindre än vad som ni har för 7-åringen. Det var väl vi som inte visste bättre från början men vi visste inte om diagnosen i första läget heller, det undenhölls för oss! Sen är det tydligen för sent, antingen ha ersättningarna vi har eller låta killen flytta o det kan vi inte då han trivs hos oss o även vi med honom, trots allt!
nej, det är inte ok! ni SKA ha betalt för hans omkostnader! det ska inte vara något snack!. kräv dettta. De hotar säkert med att han skall flytta men skulle troligen inte göra det (skulle de hitta ett annat hem som godtog den låga ersättningen?-tveksamt). hota tillbaka-högre ersättninge annars har vi inte möjlighet att fortsätta samarbetet. räkna ut er timmlön rspektive vad tonåringen FAKTISKT kostar er/månad och lägg fram detta, fråga om de skulle jobba för samma lön. Att ni skall förlora på detta är uteslutet. ni SKA ha en omkostnad som täcker barnets nödvändiga utgifter :x
STÅ PÅ ER!
Ni ska dessutom ha ett högra arvode än grunden. Eftersom han har diagnos, har du dessutom papper att visa på diagnos så är det inget snack om saken.
Kräv och pressa den soc. som är berörd!
Dem kommer säkerligen inte flytta på honom för det och inte tycka sämre om er, stå på er!
Kräv och pressa den soc. som är berörd!
Dem kommer säkerligen inte flytta på honom för det och inte tycka sämre om er, stå på er!
toppen sa:Hej !
Vi har en tonårskille som äter som en häst o gör av med allt som går att göra av med här hemma. Det finns en diagnos som kan förklara detta men det hjälper inte när det gäller soc o ersättningar. Vi har lägsta tänkbara i både arvode o omkostnad, alltså en hel del mindre än vad som ni har för 7-åringen. Det var väl vi som inte visste bättre från början men vi visste inte om diagnosen i första läget heller, det undenhölls för oss! Sen är det tydligen för sent, antingen ha ersättningarna vi har eller låta killen flytta o det kan vi inte då han trivs hos oss o även vi med honom, trots allt!
Anna P skrev:
Hej!
Jag har ingen aning om ersättningar men vad tycker ni om 6500:- innan skatt i ersättning.
4120:- i omkostnad.
+1050:- Barnbidrag.
+815:- fritids
Totalt 9720:- mån.
Ett barn på 7 år.
När kan man förhandla om ersättningarna?
Tacksam för svar.
Mvh.Anna.
:? :? :? :? :?
Ingen fler som vet?Eller tycker?
Mvh.Anna[/quote]
Hej!
Jag har ingen aning om ersättningar men vad tycker ni om 6500:- innan skatt i ersättning.
4120:- i omkostnad.
+1050:- Barnbidrag.
+815:- fritids
Totalt 9720:- mån.
Ett barn på 7 år.
När kan man förhandla om ersättningarna?
Tacksam för svar.
Mvh.Anna.
:? :? :? :? :?
Ingen fler som vet?Eller tycker?
Mvh.Anna[/quote]
Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
Jag har 2 st 6 åringar från 2 olika kommuner
den ena ligger mycket under de du är rekomenderad
Den andra ligger lite över så för mej låter ersättningen
Helt rätt o riktig
Lycka till
den ena ligger mycket under de du är rekomenderad
Den andra ligger lite över så för mej låter ersättningen
Helt rätt o riktig
Lycka till
Jag skrev lite fel ser jag. Jag menar att omkostnadsdelen ser ut att vara förhöjd, förvisso arvodet lite grann också!
1+2+2=MINA GOA BARN sa:Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
1+2+2=MINA GOA BARN sa:Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
inte skall väl familjehemmen drabbas av kommuns dåliga budget mer än andra? då är dte ju lika rätt att all kommunanstälda har kassa löner, sämre än andra kommuner.
misstolkar jag dig om jag upplever det som att du tycker att vissa familjehem är överbetalda?
Då har du misstolkat mig ja angående frågan om fam.hem. är överbetalda.
Det andra var ang. kommunernas ekonomi. Det är ju inte JAG som anser att det SKA vara så, det är den krassa verkligheten.
Dem pengar som finns dem finns, nu börjar ju dessutom kommunerna få svårt att låna pengar pga lågkonjunkturen.
JAG anser att fam.hem. NATURLIGTVIS ska ha en skälig betalning. Jag kan bara säga att när vi fick ett barnerj. i höstas med rätt så stora arb.insatser och vi då önskade högre arvode så blev portade från den kommunen. Det är jag heller inte ensam om, det vet jag, att fler fam.hem. haft problem med.
Vore ju bättre om rekommendationerna styrdes om helt o hållet. Att fam.hem. fick en mer normal arbetsstatus med allt vad det innebär.
Det andra var ang. kommunernas ekonomi. Det är ju inte JAG som anser att det SKA vara så, det är den krassa verkligheten.
Dem pengar som finns dem finns, nu börjar ju dessutom kommunerna få svårt att låna pengar pga lågkonjunkturen.
JAG anser att fam.hem. NATURLIGTVIS ska ha en skälig betalning. Jag kan bara säga att när vi fick ett barnerj. i höstas med rätt så stora arb.insatser och vi då önskade högre arvode så blev portade från den kommunen. Det är jag heller inte ensam om, det vet jag, att fler fam.hem. haft problem med.
Vore ju bättre om rekommendationerna styrdes om helt o hållet. Att fam.hem. fick en mer normal arbetsstatus med allt vad det innebär.
jen sa:1+2+2=MINA GOA BARN sa:Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
inte skall väl familjehemmen drabbas av kommuns dåliga budget mer än andra? då är dte ju lika rätt att all kommunanstälda har kassa löner, sämre än andra kommuner.
misstolkar jag dig om jag upplever det som att du tycker att vissa familjehem är överbetalda?
1+2+2=MINA GOA BARN sa:Då har du misstolkat mig ja angående frågan om fam.hem. är överbetalda.
Det andra var ang. kommunernas ekonomi. Det är ju inte JAG som anser att det SKA vara så, det är den krassa verkligheten.
Dem pengar som finns dem finns, nu börjar ju dessutom kommunerna få svårt att låna pengar pga lågkonjunkturen.
JAG anser att fam.hem. NATURLIGTVIS ska ha en skälig betalning. Jag kan bara säga att när vi fick ett barnerj. i höstas med rätt så stora arb.insatser och vi då önskade högre arvode så blev portade från den kommunen. Det är jag heller inte ensam om, det vet jag, att fler fam.hem. haft problem med.
Vore ju bättre om rekommendationerna styrdes om helt o hållet. Att fam.hem. fick en mer normal arbetsstatus med allt vad det innebär.
jen sa:1+2+2=MINA GOA BARN sa:Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
inte skall väl familjehemmen drabbas av kommuns dåliga budget mer än andra? då är dte ju lika rätt att all kommunanstälda har kassa löner, sämre än andra kommuner.
misstolkar jag dig om jag upplever det som att du tycker att vissa familjehem är överbetalda?
ok :smirk: blev ni portade?? har de sgat det? kommer ni inte kunna ta fler placeringar genom den kommunen? Hur påverkar det andra kommuner?
Den kommundelsnämnden uttryckte sig naturligtvis inte så, dem pratade i andra termer. Det skulle dessutom bli vårt första uppdrag. Det var ingen rolig situation, jag försöker dra lärdom av det och har lagt det bakom mig nu.
Vänlig hälsning MGB
Vänlig hälsning MGB
jen sa:1+2+2=MINA GOA BARN sa:Då har du misstolkat mig ja angående frågan om fam.hem. är överbetalda.
Det andra var ang. kommunernas ekonomi. Det är ju inte JAG som anser att det SKA vara så, det är den krassa verkligheten.
Dem pengar som finns dem finns, nu börjar ju dessutom kommunerna få svårt att låna pengar pga lågkonjunkturen.
JAG anser att fam.hem. NATURLIGTVIS ska ha en skälig betalning. Jag kan bara säga att när vi fick ett barnerj. i höstas med rätt så stora arb.insatser och vi då önskade högre arvode så blev portade från den kommunen. Det är jag heller inte ensam om, det vet jag, att fler fam.hem. haft problem med.
Vore ju bättre om rekommendationerna styrdes om helt o hållet. Att fam.hem. fick en mer normal arbetsstatus med allt vad det innebär.
jen sa:1+2+2=MINA GOA BARN sa:Arvodet ser ut att vara ett förhöjt arvode iaf. Arvodet, ja, det är väl så där. Beroende på placeringens "status" väl. Inte ett jättebra arvode, men ändå inte det lägsta.
En del fam.hem. verkar ju kunna förhandla till sig mycket höga arvoden, ibland utan att placeringen har några större svårigheter än vad som är vanligt. Hur man bär sig åt för att få det vet inte jag.
Alla kommuner har väl också olika mycket pengar att röra sig med, är det en kommun med lite pengar så måste dem väl också snåla mer så att det räcker till alla, det är väl tyvärr den krassa verkligheten.
inte skall väl familjehemmen drabbas av kommuns dåliga budget mer än andra? då är dte ju lika rätt att all kommunanstälda har kassa löner, sämre än andra kommuner.
misstolkar jag dig om jag upplever det som att du tycker att vissa familjehem är överbetalda?
ok :smirk: blev ni portade?? har de sgat det? kommer ni inte kunna ta fler placeringar genom den kommunen? Hur påverkar det andra kommuner?
vilken lärdom? att inte våga förhandla/kräva rätt ersättning?
Vad arg jag blir (inte på dig alltså utan de i nämnden). Har de alltså uttryckt att ni inte kommer att få ta uppdrag genom dem för att ni begärde "för hög" ersättning?
jag försöker bara bena lite....är ni rädda för att ta ersättningsbiten idag eller låter ni tillochmed bli?
Vad arg jag blir (inte på dig alltså utan de i nämnden). Har de alltså uttryckt att ni inte kommer att få ta uppdrag genom dem för att ni begärde "för hög" ersättning?
jag försöker bara bena lite....är ni rädda för att ta ersättningsbiten idag eller låter ni tillochmed bli?
Det var inte nämnden som avbröt det hela.
Dem handläggarna fick för sig att vi skulle kräva mer än vad det socialkontoret kunde prestera.
Problemet var att barnet det handlade om hade en del fysiska sjukdomar (livslånga), bla operation i framtiden + andra fysiska åkommor. Dem andra fysiska åkommorna skulle barnet gå i behandling för (tillsammans med mig då). Allt detta i barnets hemstad, vi bor ca 10 mil därifrån.
Jag bad därför om ett förhöjt omkostnadsers. Det skulle bli dyrt med resor + att vi ju var tvungna att äta en hel del ute.
Med allt detta ansåg vi att det var berättigat med ett högre arvode.
Nu var vi så osmarta helt enkelt och tog dessa frågor innan dem hade tolkat Kälvesten.
Jag var väl så naiv och svalde allt vad dem sa. dem hade enbart lovord att säga om oss och uttryckte sig i termer som att vi skulle ha placeringen, det hade dem redan bestämt tom innan dem hade intervjuat oss.
Vi hade ju då aldrig varit med om en sådan intervju och hade frågor om den och vad som hände om vi inte levererade "rätt" svar osv.
Dem sa att av en intervju så var den ungefär som ett "verktyg" för att se vad för stödinsatser vi skulle behöva i framtiden. (Handläggarna var väldigt mjuka och trevliga då).
Allt detta var jag väl så naiv med så jag tog emot det så, jag trodde dem hade ett ärligt uppsåt. Vi hade nämligen sagt fråm början att vi ville ha en rak dialog pga erfarenheter från sommaren då vi fick ett kontaktfamiljeuppdrag där vi INTE fick all nödvändig information.
Nu har det ju som sagt gått en tid efter allt detta har hänt, det har varit mycket känslor o tankar hos både mig och min sambo varför det gick som det gick, och vad som är för fel på oss osv.
Känslomässigt hade jag också tagit till mig barnet ska nämnas och det var oerhört tufft att "gå ur" dem känslorna. Dels för att jag visste att det här barnet REDAN DÅ hade varit i jourhem i nästan 1,5 år och bytit jourhem dessutom. Barnet var bara lite över 3 år. Jag visste också att den soc. hade försökt ta extern hjälp av privat företag för att ragga ett fam.hem 2 gånger.
Jag kan bara säga att vi hade verkligen gjort ALLT för att barnet skulle bli trygg här, få bli älskad och ompysslad med precis som för vår bioson. Dem hade fått blivit bröder helt enkelt.
Det som väl gjorde mig rent förbannad var att dem utnyttjade vår bioson i det hela, ville träffa honom vilket vi då ordnade med ledigt från skolan osv.
Ni kan ju själva tänka er hur vår son reagerade när det då först ska flytta hit ett barn och sen helt plötsligt så får vi som förälder säga till vår son att nej, tyvärr, han kommer inte flytta hit.
Vi anser att den soc. har hanterat det här väldigt fult, men jag har inte velat gräva i skiten. Jag vill lägga min energi på annat, deras handlingar får stå för dem, jag har en personlig teori om att det kommer igen i framtiden på nåt vis allt ont/gott man har gjort.
Resultatet av all denna sörja är att vi är inte längre "användbara" av den staden uttryckte dem sig. (Jag har eg. inte förstått varför, men troligen berodde det på våra ek. krav)
Vi lät det hela bero ett tag, och har börjat ta tag i allt igen och försöker dra lärdom av det här.
Man ska väl förmodligen som blivande fam.hem vara listig, är det inte så? Allt ska väl vara klappat o klart innan man börjar förhandla om ek.
Eller? Jag har helt enkelt blivit rätt så rädd, vet inte vad jag längre kan o ska säga, att man får lov att vakta sina ord mera. Jag är också som person rätt så spontan, har lätt att skratta, jag tycker att varma skratt hjälper till, jag tycker det är viktigt med humor trots svårigheter. Naturligtvis inte skratt o humor på bekostnad av andra människor. Jag uppskattar ödmjukhet och är sensitiv själv som person och känner att jag blir djävligt sårad när man blir utnyttjad av andra människor.
Jag har ju idag noll tilltro till just dessa personer och undrar hur många fler människor som dem handläggarna har sabbat för?
En av dem handläggarna ska börja på en privat org. vid årsskiftet, jag vet vilken, men hon vet inte att jag vet vilken hon ska börja på. Jag hade nämligen kontaktat den org. vid ett tillfälle, men tänker inte gå vidare där. Jag har inte lust att stöta på henne fler gånger, hon har redan lyckats göra livet surt för oss denna höst, det ska hon inte få lyckas med en gång till!
Den andra handläggaren går i pension om 1,5 år så hon hinner väl inte ställa till så mycket mer skada. (Dem jobbar ju inte med raketfart)
Ja, inte vet jag, men därav mina svar om att jag inte begriper hur man lyckas få upp högre arvoden m.m när man till och med blir avpolleterad som blivande fam.hem. för att man har önskemål om arvode och omkostnader. Hur ska man våga? För blir vi avpolleterade en gång till så knäcker det nog mig är jag rädd för.
Jag har nog därför tänkt vara ÄNNU MER ödmjuk inför kommande uppdrag.
Dem handläggarna fick för sig att vi skulle kräva mer än vad det socialkontoret kunde prestera.
Problemet var att barnet det handlade om hade en del fysiska sjukdomar (livslånga), bla operation i framtiden + andra fysiska åkommor. Dem andra fysiska åkommorna skulle barnet gå i behandling för (tillsammans med mig då). Allt detta i barnets hemstad, vi bor ca 10 mil därifrån.
Jag bad därför om ett förhöjt omkostnadsers. Det skulle bli dyrt med resor + att vi ju var tvungna att äta en hel del ute.
Med allt detta ansåg vi att det var berättigat med ett högre arvode.
Nu var vi så osmarta helt enkelt och tog dessa frågor innan dem hade tolkat Kälvesten.
Jag var väl så naiv och svalde allt vad dem sa. dem hade enbart lovord att säga om oss och uttryckte sig i termer som att vi skulle ha placeringen, det hade dem redan bestämt tom innan dem hade intervjuat oss.
Vi hade ju då aldrig varit med om en sådan intervju och hade frågor om den och vad som hände om vi inte levererade "rätt" svar osv.
Dem sa att av en intervju så var den ungefär som ett "verktyg" för att se vad för stödinsatser vi skulle behöva i framtiden. (Handläggarna var väldigt mjuka och trevliga då).
Allt detta var jag väl så naiv med så jag tog emot det så, jag trodde dem hade ett ärligt uppsåt. Vi hade nämligen sagt fråm början att vi ville ha en rak dialog pga erfarenheter från sommaren då vi fick ett kontaktfamiljeuppdrag där vi INTE fick all nödvändig information.
Nu har det ju som sagt gått en tid efter allt detta har hänt, det har varit mycket känslor o tankar hos både mig och min sambo varför det gick som det gick, och vad som är för fel på oss osv.
Känslomässigt hade jag också tagit till mig barnet ska nämnas och det var oerhört tufft att "gå ur" dem känslorna. Dels för att jag visste att det här barnet REDAN DÅ hade varit i jourhem i nästan 1,5 år och bytit jourhem dessutom. Barnet var bara lite över 3 år. Jag visste också att den soc. hade försökt ta extern hjälp av privat företag för att ragga ett fam.hem 2 gånger.
Jag kan bara säga att vi hade verkligen gjort ALLT för att barnet skulle bli trygg här, få bli älskad och ompysslad med precis som för vår bioson. Dem hade fått blivit bröder helt enkelt.
Det som väl gjorde mig rent förbannad var att dem utnyttjade vår bioson i det hela, ville träffa honom vilket vi då ordnade med ledigt från skolan osv.
Ni kan ju själva tänka er hur vår son reagerade när det då först ska flytta hit ett barn och sen helt plötsligt så får vi som förälder säga till vår son att nej, tyvärr, han kommer inte flytta hit.
Vi anser att den soc. har hanterat det här väldigt fult, men jag har inte velat gräva i skiten. Jag vill lägga min energi på annat, deras handlingar får stå för dem, jag har en personlig teori om att det kommer igen i framtiden på nåt vis allt ont/gott man har gjort.
Resultatet av all denna sörja är att vi är inte längre "användbara" av den staden uttryckte dem sig. (Jag har eg. inte förstått varför, men troligen berodde det på våra ek. krav)
Vi lät det hela bero ett tag, och har börjat ta tag i allt igen och försöker dra lärdom av det här.
Man ska väl förmodligen som blivande fam.hem vara listig, är det inte så? Allt ska väl vara klappat o klart innan man börjar förhandla om ek.
Eller? Jag har helt enkelt blivit rätt så rädd, vet inte vad jag längre kan o ska säga, att man får lov att vakta sina ord mera. Jag är också som person rätt så spontan, har lätt att skratta, jag tycker att varma skratt hjälper till, jag tycker det är viktigt med humor trots svårigheter. Naturligtvis inte skratt o humor på bekostnad av andra människor. Jag uppskattar ödmjukhet och är sensitiv själv som person och känner att jag blir djävligt sårad när man blir utnyttjad av andra människor.
Jag har ju idag noll tilltro till just dessa personer och undrar hur många fler människor som dem handläggarna har sabbat för?
En av dem handläggarna ska börja på en privat org. vid årsskiftet, jag vet vilken, men hon vet inte att jag vet vilken hon ska börja på. Jag hade nämligen kontaktat den org. vid ett tillfälle, men tänker inte gå vidare där. Jag har inte lust att stöta på henne fler gånger, hon har redan lyckats göra livet surt för oss denna höst, det ska hon inte få lyckas med en gång till!
Den andra handläggaren går i pension om 1,5 år så hon hinner väl inte ställa till så mycket mer skada. (Dem jobbar ju inte med raketfart)
Ja, inte vet jag, men därav mina svar om att jag inte begriper hur man lyckas få upp högre arvoden m.m när man till och med blir avpolleterad som blivande fam.hem. för att man har önskemål om arvode och omkostnader. Hur ska man våga? För blir vi avpolleterade en gång till så knäcker det nog mig är jag rädd för.
Jag har nog därför tänkt vara ÄNNU MER ödmjuk inför kommande uppdrag.
självklart skall man vara ödmjuk men jag råder er att vara bestämda från början. När vi får en förfrågan så berättar vi direkt (om uppdraget verkar intressant) att vi tar högsta arvode och omkosstnad. Det är självklart för oss och det har inte varit några problem.
förlåt att jag återkommer till detta men jag kan inte förstå. Har de alltså direkt sagt att ni inte är användbara pga att ni vill ha ett högre arvode??
i det uppdraget skulle ni givetvis förutom högsta arvode och omkosstnad också ha milersättning, betalt för extra kostnader som tex lunch/ middag på restauran och förlorad arbetsinkomst. detta är ju inget konstigt alls utan helt självklart.
jag tycker ni skall se till att få klarhet i varför det blev som det blev.
sedan så får man alltid vara helt öppen för att vad som helst kan hända. att vara tydlig till biobarn att x kanske kommer att flytta in och att x kan flytta ut när som helst. inget är klart förens det är klart, mycket kan hända på vägen.
men ni får inte känna er rädda får att förhandla om ekonomi. detta är ett arbete ni utför och självklart skall ni har betalt för jobbet och alla omkostnader.
förlåt att jag återkommer till detta men jag kan inte förstå. Har de alltså direkt sagt att ni inte är användbara pga att ni vill ha ett högre arvode??
i det uppdraget skulle ni givetvis förutom högsta arvode och omkosstnad också ha milersättning, betalt för extra kostnader som tex lunch/ middag på restauran och förlorad arbetsinkomst. detta är ju inget konstigt alls utan helt självklart.
jag tycker ni skall se till att få klarhet i varför det blev som det blev.
sedan så får man alltid vara helt öppen för att vad som helst kan hända. att vara tydlig till biobarn att x kanske kommer att flytta in och att x kan flytta ut när som helst. inget är klart förens det är klart, mycket kan hända på vägen.
men ni får inte känna er rädda får att förhandla om ekonomi. detta är ett arbete ni utför och självklart skall ni har betalt för jobbet och alla omkostnader.
När samtalet kom från handläggarna att dem inte tänkte fortsätta med oss uttryckte dem sig som så att dem trodde vi skulle ställa så mycket krav som dem inte kunde matcha. Enl. henne hade soc. väldigt lite att erbjuda.
Vi sa redan inför Kälvesten att vi hade en del kompletteringsfrågor till dem. Det första dem då sa var - Vill ni dra er ur? För då är det ingen idé att vi gör intervjun.
Vi sa, nej, verkligen inte. Vi vill verkligen fortsätta, men det uppstår en massa frågor som bara snurrar i huvet, vi är nya på det, vårt första fam.hem.uppdrag. Det är frågor som har kommit upp bara.
Dem sa då att dem skulle vi ta vid ett tillfälle.
Det tillfället dök inte upp i deras späckade agenda, därför ville den ena handläggaren ta frågorna/tele med mig.
Jag sa då att det känns inte bra att ta det på telefon, men vad gäller det då? Frågade hon, jag sa att det är praktiska saker, det är om ekonomi och andra saker.
Då började hon rabbla upp som om hon läste innantill ur rek.
Jag sa att, ja, jag vet vad som står där, men vi behöver ju få veta vad ni har tänkt för det här uppdraget?
Hon frågade då om jag kunde meila in frågorna.
Jag sa att inte ens det kändes bra, men hon stod på sig och så fick jag göra.
Där grävde jag också min "grav".
Jag skrev utförligt, med förklaringar.
Dagen efter ringde hon och då hade hon bytt ton totalt. (Kälvesten var fortfarande inte tolkad då).
Hon sa att vi skulle komma till deras byrå (igen) o gå igenom mailet.
O sen på em skulle dem tolka intervjun, (hon hade ändå uttryckt sig att barnet skulle ha blivit jourplacerat hos oss innan tolkningen, för det kunde dra ut på tiden att få en tid för tolkning).
Så vi åkte till deras byrå (igen), då hade min sambo fått ta ut många semesterdagar och vi hade lagt ut mycket pengar på resor utan någon som helst ersättning.
På mötet gick vi igenom dok. det mesta ströks av våra krav och önskemål, tror inte vi fick igenom ett enda faktiskt. Vad det gällde arvode så var det inte tal om det högsta, det var en summa som det soc. inte använde sig av överhuvudtaget. Vi kunde få 6500, ev. 7500kr.
Ang. omkostnadsers. så skulle vi få grund.
Blev det mediciner så skulle vi få ers. om det var på recept (men då ska man beakta att läkare gärna tycker att man ska köpa receptfria med. o många fler med. blir idag rec.fria)
Jag hade motiverat väl ang. förhöjd omk.
Att det skulle bli mycket sjukhusbesök, den dagen det blev aktuellt med att barnet skulle flyttas över till vårt landsting så skulle det bli som så att här får man bekosta barnbesök på las, (det är så inom vårt landsting numera).
Jag hade fler motiveringar, eftersom jag har erfarenhet av utredningar hur tidskrävande dem är o att man från första stund inte kan säga att detta barn ska utredas för detta o det kommer ta si o så lång tid.
Det är ofta mycket svårt att kunna sätta upp en sån planering, min erfarenhet säger mig att man bör vara ödmjuk inför kommande behandlingar o utredningar.
Detta barn kunde bla inte prata o dem visste i dagsläget inte vad det berodde på.
Då uttryckte sig den ena handläggaren att om 1,5 år skulle jag tro att pojken har kommit igång med sitt prat. (Jag bara undrar, HUR kan man tro det utan vidare! Självklart är det ju vad man vill sträva efter, men att ta det så givet skulle jag vara väldigt försiktig med iaf)
Jag fick ju sen då på annat håll veta att soc. misstänkte att barnet hade varit med om något traumatiskt (men det var inget soc. sa till oss).
Vi var beredda på att ta det här rätt så krävande och omfattande uppdraget.
Jag vill gärna ha något att "bita i", mitt hjärta blöder lite extra för dem här barnen med extra behov.
Jag inbillar mig att vi inte hade fått förfrågan om detta barn om vi inte hade våra kunskaper och erfarenheter.
Det slogs sen tillbaks mot oss, för soc. trodde att jag skulle komma att köra mitt eget race o inte lyssna på dem som var experter (som hon faktiskt uttryckte sig). För det var dem som bestämde! Faktiskt sa hon precis så.
Vad jag också menar att visst ville vi att dem skulle få träffa vår bioson, men det skulle ju ha skett i ett senare skede, när dem var säkra på att barnet skulle ha placerats hos oss.
Vår son ska inte vara en produkt som ska kunna visas upp i deras utredning.
Att vi vuxna får vara med om både det ena o det andra, det kan jag väl hantera. Men att min 8 åriga son ska utnyttjas i deras hantering, DET kan jag INTE tolerera!
Idag tänker jag ju som så, att hur ska det gå med det lilla barnet? Kommer dem någonsin att hitta ett fam.hem. till han? Eller ska han hamna på ett barnhem, liten som han är.
Jag begriper inte egentligen vad för slags fam.hem som ska duga åt detta soc.
Idag är det väl med facit i hand lika bra att det inte blev något med barnet, med tanke på det soc.
Om det visar sig att dem behandlar sina fam.hem. på det här viset.
Men lessen, ja, det har jag varit. Väldigt lessen tom, men jag o min sambo har pratat mycket. Jag har också en god vän som har tagit mig igenom det här.
Så, jag ska därför dra lärdom av denna erfarenhet på något vis. I alla fall så undrar jag hur ni fam.hem bär er åt när ni dikterar era villkor för att ta emot en placering, är det så att soc. gärna använder sig av gamla beprövade fam.hem. på ren rutin, för dem har haft placeringar och vi vet vad dem går efter. Jag riktar inte neg. mot er nu, utan jag bara undrar hur soc. fungerar och tänker!
Vi sa redan inför Kälvesten att vi hade en del kompletteringsfrågor till dem. Det första dem då sa var - Vill ni dra er ur? För då är det ingen idé att vi gör intervjun.
Vi sa, nej, verkligen inte. Vi vill verkligen fortsätta, men det uppstår en massa frågor som bara snurrar i huvet, vi är nya på det, vårt första fam.hem.uppdrag. Det är frågor som har kommit upp bara.
Dem sa då att dem skulle vi ta vid ett tillfälle.
Det tillfället dök inte upp i deras späckade agenda, därför ville den ena handläggaren ta frågorna/tele med mig.
Jag sa då att det känns inte bra att ta det på telefon, men vad gäller det då? Frågade hon, jag sa att det är praktiska saker, det är om ekonomi och andra saker.
Då började hon rabbla upp som om hon läste innantill ur rek.
Jag sa att, ja, jag vet vad som står där, men vi behöver ju få veta vad ni har tänkt för det här uppdraget?
Hon frågade då om jag kunde meila in frågorna.
Jag sa att inte ens det kändes bra, men hon stod på sig och så fick jag göra.
Där grävde jag också min "grav".
Jag skrev utförligt, med förklaringar.
Dagen efter ringde hon och då hade hon bytt ton totalt. (Kälvesten var fortfarande inte tolkad då).
Hon sa att vi skulle komma till deras byrå (igen) o gå igenom mailet.
O sen på em skulle dem tolka intervjun, (hon hade ändå uttryckt sig att barnet skulle ha blivit jourplacerat hos oss innan tolkningen, för det kunde dra ut på tiden att få en tid för tolkning).
Så vi åkte till deras byrå (igen), då hade min sambo fått ta ut många semesterdagar och vi hade lagt ut mycket pengar på resor utan någon som helst ersättning.
På mötet gick vi igenom dok. det mesta ströks av våra krav och önskemål, tror inte vi fick igenom ett enda faktiskt. Vad det gällde arvode så var det inte tal om det högsta, det var en summa som det soc. inte använde sig av överhuvudtaget. Vi kunde få 6500, ev. 7500kr.
Ang. omkostnadsers. så skulle vi få grund.
Blev det mediciner så skulle vi få ers. om det var på recept (men då ska man beakta att läkare gärna tycker att man ska köpa receptfria med. o många fler med. blir idag rec.fria)
Jag hade motiverat väl ang. förhöjd omk.
Att det skulle bli mycket sjukhusbesök, den dagen det blev aktuellt med att barnet skulle flyttas över till vårt landsting så skulle det bli som så att här får man bekosta barnbesök på las, (det är så inom vårt landsting numera).
Jag hade fler motiveringar, eftersom jag har erfarenhet av utredningar hur tidskrävande dem är o att man från första stund inte kan säga att detta barn ska utredas för detta o det kommer ta si o så lång tid.
Det är ofta mycket svårt att kunna sätta upp en sån planering, min erfarenhet säger mig att man bör vara ödmjuk inför kommande behandlingar o utredningar.
Detta barn kunde bla inte prata o dem visste i dagsläget inte vad det berodde på.
Då uttryckte sig den ena handläggaren att om 1,5 år skulle jag tro att pojken har kommit igång med sitt prat. (Jag bara undrar, HUR kan man tro det utan vidare! Självklart är det ju vad man vill sträva efter, men att ta det så givet skulle jag vara väldigt försiktig med iaf)
Jag fick ju sen då på annat håll veta att soc. misstänkte att barnet hade varit med om något traumatiskt (men det var inget soc. sa till oss).
Vi var beredda på att ta det här rätt så krävande och omfattande uppdraget.
Jag vill gärna ha något att "bita i", mitt hjärta blöder lite extra för dem här barnen med extra behov.
Jag inbillar mig att vi inte hade fått förfrågan om detta barn om vi inte hade våra kunskaper och erfarenheter.
Det slogs sen tillbaks mot oss, för soc. trodde att jag skulle komma att köra mitt eget race o inte lyssna på dem som var experter (som hon faktiskt uttryckte sig). För det var dem som bestämde! Faktiskt sa hon precis så.
Vad jag också menar att visst ville vi att dem skulle få träffa vår bioson, men det skulle ju ha skett i ett senare skede, när dem var säkra på att barnet skulle ha placerats hos oss.
Vår son ska inte vara en produkt som ska kunna visas upp i deras utredning.
Att vi vuxna får vara med om både det ena o det andra, det kan jag väl hantera. Men att min 8 åriga son ska utnyttjas i deras hantering, DET kan jag INTE tolerera!
Idag tänker jag ju som så, att hur ska det gå med det lilla barnet? Kommer dem någonsin att hitta ett fam.hem. till han? Eller ska han hamna på ett barnhem, liten som han är.
Jag begriper inte egentligen vad för slags fam.hem som ska duga åt detta soc.
Idag är det väl med facit i hand lika bra att det inte blev något med barnet, med tanke på det soc.
Om det visar sig att dem behandlar sina fam.hem. på det här viset.
Men lessen, ja, det har jag varit. Väldigt lessen tom, men jag o min sambo har pratat mycket. Jag har också en god vän som har tagit mig igenom det här.
Så, jag ska därför dra lärdom av denna erfarenhet på något vis. I alla fall så undrar jag hur ni fam.hem bär er åt när ni dikterar era villkor för att ta emot en placering, är det så att soc. gärna använder sig av gamla beprövade fam.hem. på ren rutin, för dem har haft placeringar och vi vet vad dem går efter. Jag riktar inte neg. mot er nu, utan jag bara undrar hur soc. fungerar och tänker!
- Status
- Ej öppen för ytterligare svar.