Ett barn blev två- vill bara berätta

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
I går kväll kom dom. Två små barn med bara kläderna dom hade på kroppen. Ingen visste något från soc. Välling? Napp? Fick ringa goda vänner och allt löste sig. Men jag är så förvånad att man kan få två barn-ingen info-sen sticker soc och säger vi ringer i morgon!! Vi har bara en kontraktsplats men det gick ju bra. Har sovit hos dom i natt men oj vad jag kännt mig orolig och hur ska då inte dom känna sig.
 
Så är nog den sorgliga verkligheten alltför ofta tyvärr. Det är så outsägligt sorgligt, finns inte ens tillräckligt med ord för det.
Mitt hjärta brinner för barnen, den lågan kommer aldrig aldrig någonsin slockna.
Det du gör är helt fantastiskt!
 
carnival sa:
I går kväll kom dom. Två små barn med bara kläderna dom hade på kroppen. Ingen visste något från soc. Välling? Napp? Fick ringa goda vänner och allt löste sig. Men jag är så förvånad att man kan få två barn-ingen info-sen sticker soc och säger vi ringer i morgon!! Vi har bara en kontraktsplats men det gick ju bra. Har sovit hos dom i natt men oj vad jag kännt mig orolig och hur ska då inte dom känna sig.

Vill ni höra fortsättningen???? - Vårat första uppdrag som jourfamilj. Jag/vi har tagit dom till våra hjärtan men jag vet ju att dom ska vidare...Barnen hade fått en familj som skulle vara kontaktfamilj åt dem varannan vecka. Nu ska dom i stället ta dom som uppväxtplacering. Familjen kom hit idag med sina två barn. "Våra" barn vet inget...vi fikade med "kompisar". Familjen bor bara 15 minuter härifrån, tror det blir jättebra.....men.....Tycker så synd om barnen eftersom det blir så många uppbrott på en tid av tre veckor. Poliseskort från sin familj, jourhem i tre veckor och ännu en ny familj...Men som sagt det blir nog jättebra. Nu frågar jag mig varför jag utsätter mig själv för detta??? Jourhem under min semester, fyra egna barn, en två-åring som bor hos oss 14 dygn/månad, en tio-åring som kommer varannan helg.
Jag tror nog jag tycker om att känna mig behövd-ett stort ego eller?
Om ekonomin tillät skulle jag säga upp mig och göra detta på heltid men tyvärr är det ekonomin som är avgjörande i dagsläget.
 
Just ekonomiskt så önskade jag att det inte var tabubelagt att man kunde leva på det här. Jag tror ju att verkligheten ofta ser ut som så att många familjehem varav den ena partnern lever på den summa man får in som familjehem/jourhem, avlastning etc.
Jag tycker med andra ord inte att det heller är fel, jag blir mest bara så trött på att det är politiskt inkorrekt och säga att man har detta som sin försörjning.
Jag förstår dig också med det du säger att det blir en väldigt turbulent tid för barnen, men kommer dem till en bra placering så kommer det med tiden säkert bli bra (så bra det nu kan bli för fosterbarn).
Det kommer komma nya fall, tyvärr ser ju vår verklighet ut så även om det är just det som vi ju håller på med. (Eller som jag går i utbildning i nu, fast med sommaruppehåll på 3 månader, suck :( )
Så, med det vill jag säga, lycka till!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp