Får man i något fall se/träffa barnet...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
B

Bond

Får man i något fall se/träffa barnet innan man tackar ja till placeringen? Att jag undrar är ju för att det känns ju som om det eg är enda sättet att känna om det klaffar nånting men å andra sidan så känsn det lite fel också för hur ska ett barn hantera det (i de fall de är gamla nog att begripa vad som händer) att "någon inte ville ha dem" så att säga. Om man får träffa barnet innan, hur hanteras den processen av soc så att det inte kan bli någon negativ grej av det för barnet? Ähh ni fattar vad jag menar, frågar av ren nyfikenhet bara.

Jag och maken ska utredas som familjehem och jag sitter och läser massa i forumet här för att hitta fler svar och även fler frågor om saker man bör tänka igenom innan. Tack på förhand om någon orkar svara! =)
 
Är man "ett kontrakterat jourhem" så får man nog inte träffa barnet/ungdommen innan placering. Vi har i alla fall inte fått det sen vi blev kontrakterade! Barnen kan ju i princip komma vilken tid som helst på dygnet. Har fått placeringar både dag/natt, vardag/helg. Dom ringer bara innan sen är det till att försöka lösa det på bästa möjliga sätt! Innan vi blev kontrakterade så fick vi träffa barnet innan placering.... Jag vet inte alls om det är så överallt, har inte så många års erfarenhet av just jourhem men så va det för oss i alla fall.
 
Ja det är klart, med jourhem så blir det ju lite tight att hinna med sånt förstår jag. Vi har inte tänkt oss jourplaceringar dock, mest för att det känns väldigt viktigt med en riktigt bra matchning då vi har en bio-son på 1,5 år. Vi har bara stått som kontaktfamilj i 2,5 år men har hittils inte blivit erbjudna något uppdrag. Dock var jag för länge sedan kontaktperson ( ca 15 år sedan och innan jag hade träffat maken) och jag har för mig att vi fick träffas innan allt blev spikat, men som sagt det är så länge sedan så jag litar inte riktigt på mitt minne i det fallet.

Tack för svaret! =)
 
Sorry..... :/
Såg nu att du inte ens frågade om jourplaceringar....
Då gör ja ett nytt försök :)
Ja, man får träffa barnet innan, är det en frivillig placering ( SOL )så finns betänketid! Man får fundera och bolla för & nackdelar fram och tillbaka både med den egna familjen och ev Soc. Så gjorde vi innan vi bestämde oss! Hade/har fortfarande en mycket välfungerande Soc med kanonbra Socialsekreterare!
Sen ska även biofamiljen göra samma sak ( oftast ). Man träffas några gånger innan man bestämmer sig och sen börjar inskolningen och den kan ta olika lång tid beroende på situationen. Finns säkert andra sätt också men jag kan bara prata utifrån min egen erfarenhet! Det ena "uppdraget" är inte det andra likt :banan:
 
Hej!

Vid de tillfällen då vi har tagit emot har vi fått träffa barnet när det är en SOL placering, men när det gäller LVU placering har vi "bara" fått information alltså ingen träff innan vi bestämde oss, vi fick inte ens ett namn innan allt var bestämt.

Mvh Tre
 
Ja absolut så kan det också vara! Finns så många olika sätt beroende på situation. Som tur är så är dom flesta placeringar just SOL placeringar. Det bästa är ju om allt går att lösa på "frivillig basis" för alla parter.
 
För oss har det varit olika, vid en placering hade vi varit stödfamilj för barnet i något år, men vårt nuvarande bonusbarn fick vi bara info av soc innan. Ingen träff innan. Vi fick bara reda på namn och problematik, men för vår del räckte det!! :wink: . Barnet har matchat oss bra, var i yngre förskoleåldern och smälte snabbt in och välkomnades av familj och släkt och vänner. Idag behandlas hon som vilken kusin, syskonbarn, barnbarn och barnbarnsbarn som helst. Ingen som helst åtskillnad. Jo, enda skillnaden är att alla tar än mer hänsyn till vårt bonusbarns särskilda behov, alla är mer varsamma om vårt goa :angel: . Lycka till!
 
Vi har träffat våra LVU-placeringer innan beslut fattats.
Ena gången med bio och andra gången enbart med soc.
Därefter har vi funderat och bestämt oss.
 
De som ni har fått träffa, hur gamla har de varit då? Alltså hur medvetna har de varit om vad som pågår så att säga? Jag tänker mest på risken att de kan känna sig "ovärdiga" vid ett nej.
 
Kan åter igen bara svara för hur det varit för oss och hur vårat Soc fungerar.
Det är deras ansvar att "lägga fram" det till barnet/ungdomen på ett psykologiskt och bra sätt.
Det är inget som vi ska behöva göra.
Oftast träffar dom fler än ett familjehem så vilket som i så fall "tackat nej" får nog inte barnet/undomen reda på. Soc löser nog det på ett så okej sätt det går!
På din fråga om dom är medvetna om vad som sker beror på hur gamla dom är.
Vi har haft allt från spädbarn till tonåring! Alltså både omedvetna och fullt medvetna.
Som familjehem får man väl välja ( fick i alla fall jag ) vilken ålder man kan tänka sig att ha boende hos sig. Kan trots det hända att dom ringer och kollar om det funkar med en annan ålder än den man uppgett men oftast så håller dom sig till det man själv önskade!
Är det SOL placeringar och barnen är så stora så dom förstår så är dom oftast medvetna.
En SOL placering brukar vara relativt planerad även om det också kan variera och vara olika från gång till gång.
Vi är som sagt va ett kontrakterat jourhem och jag har "ålders-krav" på dom placerade p.g.a
mina egna barns ålder, även om det i och för sig inte är så populärt just för att man är kontrakterad men mina krav har dom utan några som helst problem godtagit!( får alltså betalt oavsett om man har barn placerade eller inte ).Det har fungerat jätte bra!
Det är som sagt va så himla olika allting.
Är det LVU så kan barnet trots att det är så stort så det förstår vara helt omedvetet om att det ska flyttas. Barnet jag har nu är i förskole åldern (placerat för första gången)och blev hämtat av Soc helt oföreberett från förskolan en eftermiddag, barnet hade inte den blekaste aning om att det skulle ens placeras.
Kom som en blixt från tomma intet..... för det barnet.
H*n är så stor så H*n förstår att H*n inte får och ska bo hemma men för litet för att förstå direkt varför!
Den ena dagen är inte den andra lik.... men alla dagar är värdefulla på sitt sätt :claphappy:
 
Ja man ser ju att inget fall är det andra likt. Bara att vänta och se hur det blir sen med andra ord. =)
 
Bond sa:
Får man i något fall se/träffa barnet innan man tackar ja till placeringen? Att jag undrar är ju för att det känns ju som om det eg är enda sättet att känna om det klaffar nånting men å andra sidan så känsn det lite fel också för hur ska ett barn hantera det (i de fall de är gamla nog att begripa vad som händer) att "någon inte ville ha dem" så att säga. Om man får träffa barnet innan, hur hanteras den processen av soc så att det inte kan bli någon negativ grej av det för barnet? Ähh ni fattar vad jag menar, frågar av ren nyfikenhet bara.

Jag och maken ska utredas som familjehem och jag sitter och läser massa i forumet här för att hitta fler svar och även fler frågor om saker man bör tänka igenom innan. Tack på förhand om någon orkar svara! =)
Klicka för att se resterande...



Jag har uppfattat det hela som genom att vi har både jourhem och familjehemsplaceringar och då brukar vi säga att familjehemsplacerade barnen möter vi gärna något innan, ser vem dom är innan dom kommer, en acklimatiseringsprocess brukar förekomma i många fall och det är ju ofta där du ser om det fungerar eller inte för barnet! I slutändan är det ju barnets bästa man vill!

Men jourplaceringar brukar man bara i princip få reda på namn och kanske någon liten kort bakgrundsinformation så det gäller väl nog att ställa sig lite vad man vill ha för något.
Båda är lika spännande och i båda fallen så överraskar barnen en på många olika men ändå på ett positivt sätt!

Sen är det ju att ha öppna kort hela tiden, det är det som lönar sig i längden ifall barnet ställer frågan "varför får jag inte bo hos mamma /pappa?" eller vad det är för frågor som kommer upp till ytan,
antingen är det ni som berättar om ni har tillräcklig bakgrundsinfo eller så kommer soc och berättar för barnet,

Att ge barnet en chans, lyssna och finnas till, det kan lossna tillslut en dag! =)

lycka till! hitills har jag aldrig ångrat! =)
 
"sofie" Ville bara tala om att det va helt suveränt skrivet! Du fick med både känsla, handling och fakta!!!!!
 
Just nu lutar vi åt att vi inte ska ta jouruppdrag utan enbart familjehem men när man väl står där och någon frågar om nåt akut så vet man inte vad man svarar. Det får ju bli en del på magkänslan den dagen man får frågan ock lite fakta. Vill inte låsa in mig i ett hörn fullständig innan heller ju. =)
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp