Får man vara ledsen????

[Gör mitt bästa...]

Varit inne på det förr- men nu är min ledsnad här. Igen. Det går i vågor. Osäkerheten. O flera månader till besked kommer. LVU ska upp I förvaltningsrätt. Vill ringa till soc o säga att det är jobbigt, men visar ju då min svaghet. Behöver ngnstans att få lov att gråta och vara irriterad o upprörd, arg o besviken - på soc.... Fösökte en gång här strax före Jul att ta kontakt med en kurator för att prata om livssituationen vi lever i- för att hantera osäkerheten o alla känslor på ett bra sätt- men då anmälde kuratorn mig till socialtjänsten för att jag var arg,upprörd o ledsen och kuratorn kände stor oro för det placerade barnet.... :?

Det har påverkat mig enormt- o nu vågar jag inte visa min ledsnad. Det kan straffa sig. vad händer i famtiden - med biologska barn om jag får anmälning på mig??!!! Så jag har blivit rädd, osäker på vem jag kan lita på. Var tal om extern handledning för läääängesen, men det har runnit ut i sanden. Hade behövt det nu, ngn samtalskontakt somförstår att man kan vara ledsen , men ändå vara en bra mamma- och en bra familjehemsmamma- elelr r alla ni andra fria från ledsnad, frustration och osäkerhet...??!! :littlesad . Är det bara jag som är för känslig??

 

[Trixen]

Du borde absolut ha extern handledning, gnäll på här du det behöver man :rollhappy:
Man FÅR deppa ihop ibland och tycka att det är pestigt.
Styrkekramis

 

[familjekär]

Gör mitt bästa- Tyvärr känner jag igen mig i det du skriver, just vår oro och ledsamhet gjorde oss svaga. Det blev vårt fall, jag ställde nog för många frågor om hur tänker ni?, osv. Vi hade också lvu utr på gång och jag var orolig för hur barnet skulle få det då vi började misstänka hemgång.
Vår kom hem efter umgänge och var knäckt för bio sa att denne skulle flytta dit osv. vi tröstade som alltid att det skulle inte hända, du bor här ( som alla handläggare sagt under åren) Nu helt plötsligt flyttades barnet hem .helt plötsligt var det JAG som ljugit för barnet..
Jag måste tyvärr råda dig att visa inte för mycket känslor för soc.
Men hitta någon annan att deppa för.Jag saknar fortfarande någon..
Massor med kramar från mig åtminstone.. kämpa vidare och du får gärna pm mig om du vill.

 

[Gör mitt bästa...]

Förutom att skriva av mig här o prata med de närmsta (men de vill jag inte alltid belasta med detta, då de är oroliga för barnet och dess framtid, de med ,och det är skillnad på proffessionell hjälp o nära o kära- de olika stöden har olika syften..) har jag nu kommit på varifrån jag kanske kan få hjälp att ösa ur mig all oro och ledsnad och irritation jag nu känner i denna situation. :roll:

Jag har funderat fram o tillbaka- min vårdcentralsläkare ( som verkligen är bra o som säger att det är SJÄLVKLART att jag mår dåligt av detta o att anmälningen mot mig är ABSURD- alla människor är ledsna emellånt o kan vara lika bra mammor för det) erbjöd mig samtalskontakt via Vårdcentralen, då hon kunde prata med denne så att det inte skulle riskera en ny anmälan för att jag är orolig för barnets framtid....jag valde att tacka nej, av rädsla för att bli misstrodd....

Så jag funderade ett varv till o kom att tänka på kyrka. Präster har total tystnadsplikt och kan ju aldrig anmäla. Det kändes tryggt. Till saken hör att jag tidigare varit mkt aktiv inom Svenska kyrkan och sjungit i körer etc, så jag har lite personliga kontakter. Men inte varit aktiv på många år. Sände ett sms till en präst jag tidigare kännt väl genom barngrupper jag lett o så. Svaret kom fort- kvinnan hade kvar samma nummer-lättnad- vi ska träffas. Kanske kan jag nu -utan risk för tråkiga erfarenheter få prata av mig då tankarna o oron gnager för mkt. :angel .

Bara en tanke om fler behöver ngn att prata med, men inte vet varifrån hjälpen ska komma.

 

[vilda barn]

Tycker att det känns jättebra att du hittat en kontakt för precis som du säger vi behöver vi ösa ur oss all frustation ibland, få vara ledsen utan att det ska tolkas som om vi är dåliga föräldrar .

Jag hoppas att di situation blir bättre och att du ska slippa all oro över din plac.Det äter upp en fullkomligt .

Jag förstår inte soc som låter dig och din familj ha det så här .Bara för att man är familjehem så är vi inte robotar .Vi är människor med känslor såsom skratt gråt mm .

Jag har läst dina trådar och tycker ni verkar vara en familj med ett enormt band till er plac .Många hade sagt upp sig och med all rätt .Men ni står pall den ena stormen efter den andra .

Skickar många styrke kramar och enorm beundran över vad ni gör :bow

 

[Tessa66]

Jag håller med Vilda barn, klart att ni måste få stöd och hjälp av Soc. Det är ju de som har satt er i den sits ni är i. Det är ju pga av er oro och omsorg om barn som ni/du mår dåligt. Med andra ord "arbetsrelaterat".

Vi har fått oerhört bra hjälp när vi kraschade av soc, och får det fortfarande. Rättare sagt soc förmedlar och står för kostnaden och vi fick samtal med psykolog och behandlingsassistent som båda har tystnadsplikt även gentemot soc (det har de varit oerhört tydliga med att tala om).

Många styrkekramar till dig!

 

[Gör mitt bästa...]

Läser o gråter. tack för era år- förstår inte själv hur vi stått ut. Barnet sover, blev ingen middagslur idag.Och en förkylning tröttar ut. Liten varit mkt trött och sagt-jag vet inte hur många ggr- "Min mamma" "MIn mamma", suttit famnen och sett på barn-tv. Kramats. "Min mamma" .

Själv har jag haft en bra dag. Så det har varit så skönt. Men så låg jag bredvid Liten vid sovdags. Såg leksakerna, de som min /vår släkt köpt och gjort till Liten. O hoppas så innerligt att Liten får bo kvar. "Min mamma" Ja, jag är det för denna ljuvliga Liten. Den första person h*n knöt an till. Så liten,så skadad när hon kom- o fortfarande så sårbar.

Vill ha svar av soc, vill göra allt för denna Liten , men samtidigt så rädd att göra för mkt. Balansgång.
Tack för att n finns. Blir rörd till tårar då jag läser. Sk bli skönt att få ngn att gråta med. Vet med mig ajälv att jag i motgång behöver bolla med ngn, behöver gråta enstund, sen tar jag ny tag, får ny ork och fungerar precis som vanligt. Behöver bara mina andningshål. MIn distriktsläkare jämförde sist gång vi var uppe i rätten om LVU:t denna oro med att ha ett svårt sjukt barn där man inte vet om behandlingen kommer hjälpa . Hennes ord känns träffande.

Ni andras so också kämpar med ert- vi gör ett sjuhelsikes arbete, vi är inte många som gör det. För barnens skull gör vi det. Och för mig är det vikitgt att påminna mig själv om det varje gång mattan rycks undan mina fötter och jag faller. Varje gång har jag rest mig. Ni är en del i att jag gör det. Gång på gång. TAck.

 

[Gör mitt bästa...]

Tess66- fick ni många samtal som soc ordnade o stod för ekonomiskt? O av vilken anedning kraschade ni? Du får gärna PM:a mig om du vill istället.

Jag fick efter en anmälan 3 tilfällen då soc ordnade med deras egna företagshälsovårds beteendeterapeut som hade tystnadsplikt gentemot soc. En bra kontakt. Fam.hemssekreteraren berättade sjäv att denne av en anledning hade träffat en beteendevetare (då kände jag mig liten bättre till mods, när denne delade med sig av detta. Förstod att h*n förstod att man ibland behöver prata.) SÅ jag känner ju på ett sätt att de fattar, men likt förbaskat gör de så många tokigheter. Mycket snack o liten verkstad.....o oronför barnet verkar de inte förstå.... :? Suck.

Ska nu laddda för Melodifestival. Nu har jag gråtit en kvart och tar nya tag.