förbereda bio barn

[my79]

Har en fundering på hur mycket man ska prata med sina "egna" barn ang en ny plac.
Vår förra rann ut i sanden och funderar nu på om vi gjorde några "fel" ang det här med förberedelse.
Våra små tyckte ju det var tråkigt men inte så att det blev någon större sak.
(Bioförälder ångra sig)
Pratade vi förtidigt med barna eller för mycket???

Tycker det är oerhört viktigt att våra små får säga sitt efter sin ålder.
Vad berättar ni för barna och hur tidigt i processen..
Våra barn är mellan 6 och 11år.
Kram till er alla :razz:

 

[Trygga Rekan]

Vår dotter som är 12 år har varit med några svängar nu med olika placeringar. VI har alltid varit öppna med vad som är på G. Då vi fått förfrågan så har även hon fått vara med och tycka. Vi har varit noga med att poängtera att det kan kanske bli så att x inte flyttar hit.Ibland har vi tackat Nej och då vet hon varför och har själv haft åsikter. Som tur är så har vi alltid kunnat enas i familjen och tycker oftast lika.

Vid det här laget så vet dottern att det kan strula och inte alltid bli den placering som var sagd från början. Men barn är kloka vår brukar säga att det är nog meningen att just de som kommer ska få komma.

Så mitt råd: Berätta men säg även att det är inte säkert förän x står innanför dörren. samt man vet aldrig hur länge. just det tror jag är viktigt så det inte blir katastrof vid flytt.

 

[my79]

Tack för svar :razz:
Då har vi nog gjort rätt i att ge dem all info vi får.

 

[fjäril]

My 79!!

Vad säger er 6 åring om uppdraget?

Vi har en ganska mogen 5 åring och vi skall snart, mest troligen få en 8 månaders....

Hon tycker det är ok - älskar småbarn - men är lite skeptisk och tveksam - känner
nog redan av avundsjuka lite...

 

[hoppsan]

Nu har ju vi äldre barn tonåringar o även placerade tonåringar men jag tycker det är viktigt o samla familjen inför förfrågningar nu är ju mina så stora som dom har lärt sig att inte alla förfrågningar blir av.
Dom måste få känna sig delaktiga då vi har extremt svåra uppdrag mellan varven

 

[Gör mitt bästa...]

Hej! :razz: . Jag har varit ettsånt där BIO-barn! :angel .Mina föräldrar var familjehemsföräldrar, stödfamilj, hade sommarbarn...osv, eller snarare var vi alla det! Jag är yngst i syskonskaran , men har alltid varit väldigt engagerad i "våra" extrabarn. Jag fick redan som 9åring vara med o tycka o tänka, fick info o sattibalnd med på soc-besök i takt med stigande ålder... Jag lärde mig mkt o här sitter jag idag...med egna små o större som finns o som kommer o går i mitt hem. (doc inte mina syskon i samma utsträckning, men i ngn form allihop) Jag upplevde det som mkt bra att få vara med i lagom doser, att vi skull ehaft en ung mamma med abrn o jag längtade...men det blev mor_barnhem istället, att jag fick vara med o tycka att ett stödfamiljsuppdrag var allt för krävande....fick chans att säga ja till en annan placering osv. Det gjorde det enklare att acceptera familjens beslut o att föstå barnets /ungdomens problematik. Vi biobarn hr alltid kommit i första hand när det gäller vad vi mäktar med.O jag gillade att vara delaktig. Det var bra för mig iaf. :wink: