Våran första placering börjar kännas fruktansvärt jobbig. H har fått en till diagnos (epilepsi) sen h kom, har redan utvecklingstörning, språkförsening, blöjor, astma. Det är mkt som man ska jobba med och det börjar kännas nu. Ena dagen vill man jobba med det och nästa dag det andra. Ibland känns det som att man vill säga upp sig och nästa dag kämpar man vidare. Det har blivit värre sen kramperna kom, vet ej om man kommer att vänja sig med dom. Placerad har varit hos oss ca 1,9 år
Första placering
- Trådstartare prosit
- Start datum
- Status
Tufft av Er att ta emot en så svår placering som första. Sedan har denne blivit ännu mer krävande. Är placeringen via organisation?? för mig känns det självkart att ni behöver andra runt Er som stöttar och avlastar.
Får man fråga vad ni får i ersåttning för detta ENORMA arbete ni gör.
Styrke kramar TR
Får man fråga vad ni får i ersåttning för detta ENORMA arbete ni gör.
Styrke kramar TR
Vi har precis börjat med handledning, har träffats 2 ggr. Hab är också inkopplad men som vanligt tar det tid innan nåt händer där. Jag har fått en tid hos en psykolog efter jul. Avlastning börjar att fungera nu men inte riktigt som vi vill. Har fått beviljat 6 nätter/mån på ett kortids men det är bara 1 helg/mån + 1 dag i veckan som det ser ut nu. Skulle vilja ha varannan helg men det kommer det inte att bli för det finns inte plats för det. Det tog 1,8 år innan vi fick EN HEL HELG ledigt, gissa om det va skönt.... Jag är hemma på heltid och h är på förskola 18 tim/v. 6 år är h.
Ja jag har förstått att vi har en svår placering det kändes inte så i början men nu känns det. Vi visste nog inte vad vi sa ja till.. Jag märker att våra vänner bjuder inte hem oss lika mkt nu när h har blivit så krävande, då är det lättare att dom kommer till oss och vi kommer till dom när h är på kortids. Via organisation har vi i arvode 11501:- och omk. 5700:-. Och från placerad kommun förlorad arb.inkomst.
Ja jag har förstått att vi har en svår placering det kändes inte så i början men nu känns det. Vi visste nog inte vad vi sa ja till.. Jag märker att våra vänner bjuder inte hem oss lika mkt nu när h har blivit så krävande, då är det lättare att dom kommer till oss och vi kommer till dom när h är på kortids. Via organisation har vi i arvode 11501:- och omk. 5700:-. Och från placerad kommun förlorad arb.inkomst.
Låter väldigt likt vår placering som också är 6 år. H har autism, epilepsi, utvecklingsstörning, ócen en svårare sömnstörning.
Vår
har snart vart hos oss i tre år.
Förstår att det är tufft! Hör av dig om du vill ha mer kontakt, alltid skönt att ha någon att prata med dessutom kan man kanske ge varandra lite tips.
Vår
har snart vart hos oss i tre år. Förstår att det är tufft! Hör av dig om du vill ha mer kontakt, alltid skönt att ha någon att prata med dessutom kan man kanske ge varandra lite tips.
Ela och Prosit vi har en 5 årig liknande placering.
Bra att kunna tippsa varandra.Är era LSS ade??
Bra att kunna tippsa varandra.Är era LSS ade??
kanske kan jag få lite tankeutbyte med er om dessa trassliga
Vår lill* är oxå 5 men har ingen diagnos (än), vi väntar på att få komma till barnneurologiska för utredning.
Vi går på handledning i den utsträckning vi behöver, började var 4:e vecka men idag ringer vi när vi känner att vi behöver ventilera. Vi har sen ung 1 år tillbaka känt att något är fel, är inte med i det sammanhang vi pratar om, ingen tidsuppfattning, dåligt språk och ordförråd, i princip obefintlig balans, en del aggresiva framträdanden, måste ha relativt fasta rutiner för att funka, dåligt kom-i-håg, förstår inte när man förklarar saker mm mm. Listan kan göras lång eftersom det finns mycket mer....
Det var vår handledare som började prata om autism och kontaktade vårt soc för att få lite tyngd bakom vår oro. Den jag försökt förmedla till bvc gav inte mycket mer än en liten utvecklingsbedömning där lill* ligger lågt. De kunde inte förklara om det berodde på miljö/uppväxt eller egen svaghet.
Har nu en första träff med läkaren som ska skriva remissen den 20 jan - så vi hoppas på att det går fort. Skolastarten knackar ju på dörren och enl min bedömning så kommer det inte att fungera som det ser ut nu.
Vår lill* är oxå 5 men har ingen diagnos (än), vi väntar på att få komma till barnneurologiska för utredning.
Vi går på handledning i den utsträckning vi behöver, började var 4:e vecka men idag ringer vi när vi känner att vi behöver ventilera. Vi har sen ung 1 år tillbaka känt att något är fel,
är inte med i det sammanhang vi pratar om, ingen tidsuppfattning, dåligt språk och ordförråd, i princip obefintlig balans, en del aggresiva framträdanden, måste ha relativt fasta rutiner för att funka, dåligt kom-i-håg, förstår inte när man förklarar saker mm mm. Listan kan göras lång eftersom det finns mycket mer....Det var vår handledare som började prata om autism och kontaktade vårt soc för att få lite tyngd bakom vår oro. Den jag försökt förmedla till bvc gav inte mycket mer än en liten utvecklingsbedömning där lill* ligger lågt. De kunde inte förklara om det berodde på miljö/uppväxt eller egen svaghet.
Har nu en första träff med läkaren som ska skriva remissen den 20 jan - så vi hoppas på att det går fort. Skolastarten knackar ju på dörren och enl min bedömning så kommer det inte att fungera som det ser ut nu.
jag blir mörkrädd över hur soc sopar under mattan med barns somatiska tillstånd. OM det nu är såatt er lillaär autistisk eller utvecklingsförsenad eller vad det nu är. Så är det ju viktigt med insatser tidigt för att stimulera till så normal utveckling som möjligt.
Vi fick vår ängel som 4 åring och såg ju direkt att dt var något fel.(soc var inne på bristen i omvårdnad och anknytnings problem etc) Nu råkar jag vara barnsjuksköterska och vågar stå på mig. Tyvärr om man vill ha ett snabb progran för autistiska barn med träning och inlärning så ansågs det vara för sent för vår ängel. dessa insatser ska sättas in tidigare.
Soc har en salig förmåga att fördröja adekvata insatser. detnär även billigare att placera barn utan diagnoser. Vilket gör att man inte har rätt fokus på vad som är rätt för barnen. BBIC säger jag och tycker att jag jobbar för.
Vi fick vår ängel som 4 åring och såg ju direkt att dt var något fel.(soc var inne på bristen i omvårdnad och anknytnings problem etc) Nu råkar jag vara barnsjuksköterska och vågar stå på mig. Tyvärr om man vill ha ett snabb progran för autistiska barn med träning och inlärning så ansågs det vara för sent för vår ängel. dessa insatser ska sättas in tidigare.
Soc har en salig förmåga att fördröja adekvata insatser. detnär även billigare att placera barn utan diagnoser. Vilket gör att man inte har rätt fokus på vad som är rätt för barnen. BBIC säger jag och tycker att jag jobbar för.
- Status