Försummade barn

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
E

ela

Någon här som har erfarenhet av barn som varit försummade de fösta åren i livet?

Jag skulle vilja veta lite hur barnen varit, vilka problem ni haft och hur det blev i framtiden. Tror ni att barn som varit kraftigt försummade under uppväxten kan utveckla ett "autismliknaden" tillstånd?

Om barnen inte får någon som helst stimulans under sina första år och ingen som pratar med det eller besvarar barnets signaler. Ingen närhet och ingen som helst träning.
Vad händer då?

Vi har en liten placering med ganska stor problematik och en uppväxt där h*a varit försummad, vad mycket tror ni dessa barn kan ta igen?
 
Hej.

Vi fick en liten på drygt 2 år för ett år sen , vet inte hur mycket försummad h-n blivit det är det ingen som riktigt vet :? men det fanns ingen anknytning till någon av föräldrarna och det lilla trollet vi har nu har troligen fått klara sig mycket själv och därför tränat upp dom färdigheterna som behövts. Motoriken är helt på topp, värre med det sociala och emotionella, är långt efter i utvecklingen på dom bitarna. Nu är vårt lilla troll utåtagerande vilket är väl en fördel för h.... så h-n är ju ofta mycket arg, har väldigt svårt för att ta tillrättavisningar och ska i stort sett bestämma över hela familjen, har koll på allt och alla. Vi tyckte att vi gjorde enorma framsteg hela det första halvåret, men sen h-n började känna sig trygg hos oss (det är det bup tror) så är det tillbaka från början igen. det vi blivit tillsagda är att det är lättare för barn att komma vidare om dom är utåtagerande än sådana som vänder det inom sig....
Har ni fått någon information om hur barnet är?
på ett boende där jag arbetar har vi ett familjehemsbarn som var kraftigt försummad och har dignosen autism och det barnet är väldigt nöjd med att leka med sig själv, sitter i en egen värld och tillrättavisar sig själv =( det verkar som om dessa barn blir antingen eller...
Lycka till och hoppas ni får reda på så mycket som möjligt innan så ni kan hjälpa på bästa sätt.
 
kan berätta från min egen uppväxt, blev slagen och sexuellt utnytjad sen liten då min mamma hade fester hemma hela tiden och glömde handla mat och ta hand om mig när min mamma var borta så kom henne killkompis ni fattar säkert vad jag menar med de ,Jag hade inga leksaker . Jag hade itne heller någon som prata med mig så jag pratade otydligt och blev tvingad och kolla på när dom slog min mamma. när jag var 4 år så bet jag mina dagislärare och gömde mig hela tiden och slog andra barn. Min mamma är alkoholmissbrukare och min pappa är kriminell. Har ingen kontakt med någon av dom då jag inte hade klarat av det då jag säkert skulle börja missbruka igen.(då jag har missbrukat i 6år) när jag var 5år så sluta jag prata och var undernärd ,då sa dom att jag aldrig nog kommer att kunna bli "normal" för jag hade för många skador. Men nu idag är jag 18år varit placerad i 9 fosterfamiljer och 4 insitioner och 1 hvb hem och nu pluggar jag på folkhögskola och har vg i mina betyg och liknar vilken vanlig tjej som helst . men vill tacka er som gör ert jobb varje dag och som får stå ut med "såna som jag" som slåss och gråter biter , pratar med sig själv tar i sönder saker , gömmer sig och med mera det enda man aldrig ska göra är att ge upp för att som barn så ser man det hur tydligt som helst . och utskällnigar funkar inte man blir bara rädd och gömmer sig eller börja slåss. Menmen tack till er som gör detta för NI bryr er ! .
 
Lalis sa:
kan berätta från min egen uppväxt, blev slagen och sexuellt utnytjad sen liten då min mamma hade fester hemma hela tiden och glömde handla mat och ta hand om mig när min mamma var borta så kom henne killkompis ni fattar säkert vad jag menar med de ,Jag hade inga leksaker . Jag hade itne heller någon som prata med mig så jag pratade otydligt och blev tvingad och kolla på när dom slog min mamma. när jag var 4 år så bet jag mina dagislärare och gömde mig hela tiden och slog andra barn. Min mamma är alkoholmissbrukare och min pappa är kriminell. Har ingen kontakt med någon av dom då jag inte hade klarat av det då jag säkert skulle börja missbruka igen.(då jag har missbrukat i 6år) när jag var 5år så sluta jag prata och var undernärd ,då sa dom att jag aldrig nog kommer att kunna bli "normal" för jag hade för många skador. Men nu idag är jag 18år varit placerad i 9 fosterfamiljer och 4 insitioner och 1 hvb hem och nu pluggar jag på folkhögskola och har vg i mina betyg och liknar vilken vanlig tjej som helst . men vill tacka er som gör ert jobb varje dag och som får stå ut med "såna som jag" som slåss och gråter biter , pratar med sig själv tar i sönder saker , gömmer sig och med mera det enda man aldrig ska göra är att ge upp för att som barn så ser man det hur tydligt som helst . och utskällnigar funkar inte man blir bara rädd och gömmer sig eller börja slåss. Menmen tack till er som gör detta för NI bryr er ! .
Klicka för att se resterande...

Tack för din berättelse, det är när man hör sånt här som man orkar jobba vidare......
Kram
 
jaap viktigaste är att bara inte ge upp . för jag kommer själv ihåg de varje gång när jag flytta att jag var misslyckad för det knäcker en så mycket för man straffar ut sig för att bevisa för sig själv och andra runt omkring att man är misslyckad och att ingen orkar med en . menmen . good luck
 
tack för svaret

Barnet är redan hos oss, sedan ungefär ett halvår tillbaka.

Vårat barn har idag en autism diagnos och jag funderar mycket över vad som är diagnos samt vilka av barnets problem som är miljöbetingat.

Eftersom detta är ett öppet forum är jag lite osäker på vad mycket jag vågrar berätta men barnet ligger nog på en ettåringsnivå (är egentligen 5).

Vill veta lite om hur ni andra upplevt dessa försummade barn samt hur framtiden blivit.
 
Lalis sa:
kan berätta från min egen uppväxt, blev slagen och sexuellt utnytjad sen liten då min mamma hade fester hemma hela tiden och glömde handla mat och ta hand om mig när min mamma var borta så kom henne killkompis ni fattar säkert vad jag menar med de ,Jag hade inga leksaker . Jag hade itne heller någon som prata med mig så jag pratade otydligt och blev tvingad och kolla på när dom slog min mamma. när jag var 4 år så bet jag mina dagislärare och gömde mig hela tiden och slog andra barn. Min mamma är alkoholmissbrukare och min pappa är kriminell. Har ingen kontakt med någon av dom då jag inte hade klarat av det då jag säkert skulle börja missbruka igen.(då jag har missbrukat i 6år) när jag var 5år så sluta jag prata och var undernärd ,då sa dom att jag aldrig nog kommer att kunna bli "normal" för jag hade för många skador. Men nu idag är jag 18år varit placerad i 9 fosterfamiljer och 4 insitioner och 1 hvb hem och nu pluggar jag på folkhögskola och har vg i mina betyg och liknar vilken vanlig tjej som helst . men vill tacka er som gör ert jobb varje dag och som får stå ut med "såna som jag" som slåss och gråter biter , pratar med sig själv tar i sönder saker , gömmer sig och med mera det enda man aldrig ska göra är att ge upp för att som barn så ser man det hur tydligt som helst . och utskällnigar funkar inte man blir bara rädd och gömmer sig eller börja slåss. Menmen tack till er som gör detta för NI bryr er ! .
Klicka för att se resterande...


tack så mycket för att du delar med dig av dina erfarenheter. På många vis påminner din berättelse om vårat barn. Vi är det sjunde hemmet på lite drygt 2 år.


hoppas det är ok att jag frågar, annars får du bara låta bli att svara.
När började du prata igen? Hur var du när du inte pratade? Hur kommunicerade du då?
hur var du socialt?

jag är oerhört tacksam för det information jag kan få.

tack
 
tack så mycket för att du delar med dig av dina erfarenheter. På många vis påminner din berättelse om vårat barn. Vi är det sjunde hemmet på lite drygt 2 år.


hoppas det är ok att jag frågar, annars får du bara låta bli att svara.
När började du prata igen? Hur var du när du inte pratade? Hur kommunicerade du då?
hur var du socialt?

jag är oerhört tacksam för det information jag kan få.

tack

Javiist det är helt okej just därför jag är medlem här för jag tänkte att det kanske inte ät så lätt att förstå hur "vi" tänker men iallafall , jag börja prata efter 3mån men sa inte hela meningar. Jag var helt avtrubbad inga känslor alls. dom prata med mig hela tiden utan att begära något svar sen blev jag medecinerad och de blev bättre men sen gick det upp och ner hela tiden ena stunden så prata jag inte och dom fick ingen kontakt med mig nästa stund kunde jag börja bita slås ha sönder saker. social var jag inte gömmde mig dirket när det kom någon som jag inte kännde. var rädd , jag är oxå tacksam att jag kanske kan hjälpa dig lite.
 
Åhhhhh vad jag känner igen vår placering i det ni skriver!

H*n kom till oss som kontaktbarn för över 1 år sedan. då var h*n helt apatisk, visste inte ens vad h*n hette. Nu ett år senare är h*n placerad hos oss men visar tyvärr tydliga autistiska drag. Vi har stoooora problem med skrikande då h*n kan skrika två timmar för att h*n inte får göra det h*n vill göra.

Om en vecka skall vi börja med en autism utredning, men det är så svårt att veta om det är det eller för att h*n blivit försummad det första levnadsåret. Dock är både mamma, pappa och syskon förståndshandikappade med autistiska drag.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp