Nu är allt packat och står ute på gårdsplan. Båda våra små 
sitter fin klädda och ny duschade i TV:e soffan och kollar in sitt favortit pogram Bollebumpa.
Efter 11 månade och 16 dagar samt 1 timme så är det dax för att resa vidare i livet. Att det blev så pass länge var vi inte alls berädda på. Vi fick besked att det kunde bli 3-4 månader ev någon månad extra. Nu går inte flytten som vi hade hoppas på till någon biologisk förälder, men det blir en annan anhörig som står mycket när och barnen får bo i närheten av alla dom känner. 6 åringen får börja skolan tillsammans med sin kusin. Så skall man nu summera detta så är detta nog det bästa som kunde göras av denna situationen. Vi kommer tillsluta att bara vara en historia och glömmas bort efter hand. Men jag lovar att vi aldrig glömmer dessa små.
Lite vedmodigt är det trots allt.
Så inom 1½ timme kommer bilen med släp för att hämta och på så sätt även avsluta ett kapitel i vårt liv.
Vi har varit i gång som familjehem i snart 16 år och det har säkert varit ca 35 utflyttningar genom åren. Har varit mycket korta placeringa till flera år. Men den förste som kom för 16 år sedan bor fortfarande kvar och är i dag 22 år och är en skötsam ung man som jobbar men det är ju brist på bostad så han får bo kvar tills vi finner något lämpligt. Men då han flyttar kommer det med säkerhet vara en nöjd kille som lämnar sitt gamla pojkrum.
Man får ta fram dom ljusa minnena i denna stund.
Jag kommer att sakna min 2 åring, speciellt på morgonen då han brukar komma upptasande kl 4 och vill titta på barnpogram. Har jag inte hunnit upp förre så har h*n börjat med frukosten. Det har varit spår i köket efter jordgubbssylt och senap mm. Eller då h*n slog i sönder min gamla ängel jag hade fått som minne efter min mormor. Kommer att klara mig utan alla hysteriska skrik då h*n inte har fått sin vilja igenom. Men minnas alla goda skratt....
*snyftar*
sitter fin klädda och ny duschade i TV:e soffan och kollar in sitt favortit pogram Bollebumpa.Efter 11 månade och 16 dagar samt 1 timme så är det dax för att resa vidare i livet. Att det blev så pass länge var vi inte alls berädda på. Vi fick besked att det kunde bli 3-4 månader ev någon månad extra. Nu går inte flytten som vi hade hoppas på till någon biologisk förälder, men det blir en annan anhörig som står
mycket när och barnen får bo i närheten av alla dom känner. 6 åringen får börja skolan tillsammans med sin kusin. Så skall man nu summera detta så är detta nog det bästa som kunde göras av denna situationen. Vi kommer tillsluta att bara vara en historia och glömmas bort efter hand. Men jag lovar att vi aldrig glömmer dessa små.Lite vedmodigt är det trots allt.
Så inom 1½ timme kommer bilen med släp för att hämta och på så sätt även avsluta ett kapitel i vårt liv.
Vi har varit i gång som familjehem i snart 16 år och det har säkert varit ca 35 utflyttningar genom åren. Har varit mycket korta placeringa till flera år. Men den förste som kom för 16 år sedan bor fortfarande kvar och är i dag 22 år och är en skötsam ung man som jobbar men det är ju brist på bostad så han får bo kvar tills vi finner något lämpligt. Men då han flyttar kommer det med säkerhet vara en nöjd kille som lämnar sitt gamla pojkrum.
Man får ta fram dom ljusa minnena i denna stund.
Jag kommer att sakna min 2 åring, speciellt på morgonen då han brukar komma upptasande kl 4 och vill titta på barnpogram. Har jag inte hunnit upp förre så har h*n börjat med frukosten. Det har varit spår i köket efter jordgubbssylt och senap mm. Eller då h*n slog i sönder min gamla ängel jag hade fått som minne efter min mormor. Kommer att klara mig utan alla hysteriska skrik då h*n inte har fått sin vilja igenom. Men minnas alla goda skratt....
*snyftar*
Usch jag har svårt att ens tänka mig hur ett sånt avsked känns när man har haft dem så länge, men det lär man väl bli varse och får ta itu med sedan. Kram till er!