från vårnadsöverflyttning till adoption
- Trådstartare Karin70
- Start datum
- Status
Jag kan väl tycka att har man den tanken så borde man ansöka om adoption på annat håll.
Vi väljer att vara familjehem, då är det utefter det vi ska jobba.
Kan förstå din barnperspektiv, men det är inte vi som sätter upp reglerna. Vi är hjälpmedel till att barnen mår bra och får en bra uppväxt den tid de är hos oss.
Tänk som så att de år ni ger barnen gör så otroligt mkt för dem.
Jag tycker att barn har rätt till sitt ursprung. Så länge vi inte har öppna adoptioner i Sverige så är det ganska kört.
Jag skulle inte kunna se vår lille i ögonen när h*n blir äldre och säga att vi tvångsadopterade dig. Du har en annan mamma och pappa.
Vill att h*n ska ha en god kontakt med dem under åren. Den kommer att bli försörd om vi adopterar.
Ursäkta rörigheten i inlägget.....Men jag kan som sagt förstå ur barnperspektivet, men att ha som baktanke att adoptera tycker jag är fel.
Vi väljer att vara familjehem, då är det utefter det vi ska jobba.
Kan förstå din barnperspektiv, men det är inte vi som sätter upp reglerna. Vi är hjälpmedel till att barnen mår bra och får en bra uppväxt den tid de är hos oss.
Tänk som så att de år ni ger barnen gör så otroligt mkt för dem.
Jag tycker att barn har rätt till sitt ursprung. Så länge vi inte har öppna adoptioner i Sverige så är det ganska kört.
Jag skulle inte kunna se vår lille i ögonen när h*n blir äldre och säga att vi tvångsadopterade dig. Du har en annan mamma och pappa.
Vill att h*n ska ha en god kontakt med dem under åren. Den kommer att bli försörd om vi adopterar.
Ursäkta rörigheten i inlägget.....Men jag kan som sagt förstå ur barnperspektivet, men att ha som baktanke att adoptera tycker jag är fel.
A
Anonymous
Guest
Ha en bra dag :razz:
Ni svarar precis som jag skulle svara för ungefär tre år sedan :razz: . Vi har ganska lång erfarenhet av familjehemsvård... många barn har kommit och gått i vår familj. Vi har alltid haft samma tankar som er tills nu... Vårdnads överflyttning och adoption aldrig i livet!!!!!!!!! ...nu har vi en liten tös som bott hos oss från dag 3, det skulle bli en självklar uppväxt placering MEN plötsligt har biosorna blivit så "väldigt" bra och vi får hålla andan varje gång som det är rättegång. Har aldrig känt så här för någon annat barn, visst har man tyckt väldigt väldigt mycket om de andra barnen men med henne känns det verkligen som min egen. Det känns verkligen som om jag håller på att förlora mitt biologiska barn. Tänk er i det senariet .. att förlora ert eget barn till en främling. Att DITT barn kommer att gråta sig till sömns efter sin mamma och pappa natt efter natt och du kan inte göra något åt det. Kan man tänka då? -jag gav i alla fall några bra år av mitt liv till mitt biologiska barn, hoppas att det går bra hos den nya familjen (fast jag vet att de inte har vad som krävs för att möta mitt barn i kris). Utan anser att barnet ska bo och älska endast mig.
Karin
Karin
A
Anonymous
Guest
Hej Karin.
Lycka till
Ps. Jag vet vad du går igenom.Ds.
Lycka till
Ps. Jag vet vad du går igenom.Ds.
Kan bara hålla med ejsa. Och då har vi endå bara varit familjehem knappt ett år.
Alla dessa biosar som gråter för att vi har hand om deras barn.
Detta senario fick vi ju uppmålat för oss under utredning och utbildning. Soc har tjatat om det flera gånger att det kan hända att barnet går hem till bio.
Det är inte VÅRAT barn. Vi har dem till låns. Vi äger dem inte. Vi har dem till låns.
Att du nu känner som om det är ditt bio som försvinner, kan du då förstå hur barnets biosar kände sig? Och troligtvis känner varje gång det är rättegång.
Dock har jag empati för dig och din familj, men du får inte tro att det är DITT barn. För det är det inte.
Kram och lycka till
Alla dessa biosar som gråter för att vi har hand om deras barn.
Detta senario fick vi ju uppmålat för oss under utredning och utbildning. Soc har tjatat om det flera gånger att det kan hända att barnet går hem till bio.
Det är inte VÅRAT barn. Vi har dem till låns. Vi äger dem inte. Vi har dem till låns.
Att du nu känner som om det är ditt bio som försvinner, kan du då förstå hur barnets biosar kände sig? Och troligtvis känner varje gång det är rättegång.
Dock har jag empati för dig och din familj, men du får inte tro att det är DITT barn. För det är det inte.
Kram och lycka till
Jag började tro att detta ämne blev till en redovisning av hur många år man hade varit familjehem, det började faktiskt irritera mig en hel del och med risk att frångå huvudämnet så undrar jag om antalet år är avgörande för hur bra/dålig, erfaren/oerfaren man är av att vara familjehem.
I min värld, med mina erfarenheter och upplevelser så är det inte det enda kvittot på om man är ett bra familjehem om man har varit familjehem i ett väldigt stort antal år, det finns fler referenser än så faktiskt anser i alla fall jag!
Karin70, Jag kan tänka mig din vånda och oro inför att bio ska begära tillbaks vårdnaden om barnet. Så som jag har tolkat ditt inlägg så är din anledning till att du vårdnadsöverflyttar med baktanke om adoption av rätt så egoistiska skäl. Nu låter det hårt och elakt av mig, men vad jag ville få sagt så känner väl jag att skälen ska vara ur barnets perspektiv och varken ur bios perspektiv eller familjehemmets perspektiv.
Nu är ju nationella adoptioner inte särskilt vanliga i Sverige, det har varit en del diskussioner och skriverier om den saken och i ett annat inlägg i allmänna finns länkat till det vill jag minnas.
Känner du indikationer om att bio kommer begära hem sitt barn? Ett råd som en bekant till mig gett mig är att försöka hålla en vettig relation till bio (i den mån det går), så att bio blir trygg med vart hennes barn är. Många gånger kan det hjälpa en del, men jag vet också att en del (och säkert rätt så många) bio är hur svåra att ha att göra med, att det inte spelar någon roll hur man bär sig åt.
Ne, jag tror inte att någon lyckas med baktanken att adoptera vid en vårdnadsöverflytt, vår lagstiftning går inte den vägen heller och hur illa bio än må vara så har vårt land en lagstiftning som vi fam.hem. och soc. har att rätta sig efter. Lagstiftningen brister säkerligen en del, (jag är inte så jätteinsatt i den), vill man förändra, ja, då får man bli politiker helt enkelt. Vi familjehem kan inte förändra lagstiftningen, det är inte heller vad vårt uppdrag går ut på.
För dig och din familj och framförallt för ert placerade barns skull så hoppas jag innerligt att barnet ska få stanna hos er och få må gott i trygg famn.
Vänlig hälsning Mina Goa Barn
I min värld, med mina erfarenheter och upplevelser så är det inte det enda kvittot på om man är ett bra familjehem om man har varit familjehem i ett väldigt stort antal år, det finns fler referenser än så faktiskt anser i alla fall jag!
Karin70, Jag kan tänka mig din vånda och oro inför att bio ska begära tillbaks vårdnaden om barnet. Så som jag har tolkat ditt inlägg så är din anledning till att du vårdnadsöverflyttar med baktanke om adoption av rätt så egoistiska skäl. Nu låter det hårt och elakt av mig, men vad jag ville få sagt så känner väl jag att skälen ska vara ur barnets perspektiv och varken ur bios perspektiv eller familjehemmets perspektiv.
Nu är ju nationella adoptioner inte särskilt vanliga i Sverige, det har varit en del diskussioner och skriverier om den saken och i ett annat inlägg i allmänna finns länkat till det vill jag minnas.
Känner du indikationer om att bio kommer begära hem sitt barn? Ett råd som en bekant till mig gett mig är att försöka hålla en vettig relation till bio (i den mån det går), så att bio blir trygg med vart hennes barn är. Många gånger kan det hjälpa en del, men jag vet också att en del (och säkert rätt så många) bio är hur svåra att ha att göra med, att det inte spelar någon roll hur man bär sig åt.
Ne, jag tror inte att någon lyckas med baktanken att adoptera vid en vårdnadsöverflytt, vår lagstiftning går inte den vägen heller och hur illa bio än må vara så har vårt land en lagstiftning som vi fam.hem. och soc. har att rätta sig efter. Lagstiftningen brister säkerligen en del, (jag är inte så jätteinsatt i den), vill man förändra, ja, då får man bli politiker helt enkelt. Vi familjehem kan inte förändra lagstiftningen, det är inte heller vad vårt uppdrag går ut på.
För dig och din familj och framförallt för ert placerade barns skull så hoppas jag innerligt att barnet ska få stanna hos er och få må gott i trygg famn.
Vänlig hälsning Mina Goa Barn
A
Anonymous
Guest
Lycka till Karin.
Det har tagits bort ett flertal inlägg i den här tråden som gör att mitt föregående inlägg kan tyckas konstigt att läsa. Jag tar inte bort inlägget, men ville få tilääga detta.
Det är tråkigt om medlemmar ska falla bort när vi har en öppen diskussion med högt i tak. Forumet är till för det, men med respekt ändå, jag hoppas att medlemmar som väljer att avregistrera sig ändå tänker till en extra gång och kommer tillbaks.
Vänlig hälsning MGB
Det är tråkigt om medlemmar ska falla bort när vi har en öppen diskussion med högt i tak. Forumet är till för det, men med respekt ändå, jag hoppas att medlemmar som väljer att avregistrera sig ändå tänker till en extra gång och kommer tillbaks.
Vänlig hälsning MGB
Jag kan så väl tänka mig in i hur du känner Karin, och hur barnet skulle känna.. Har barnet varit hos er sedan dag 3 i livet, så är det givetvis till er anknytningen finns! Sedan har barnet rätt till sina biologiska rötter, ja självklart. Men bara för att man är biologisk förälder och ett antal år senare "rätar upp sig" så innebär det inte att man automatiskt har rätt till barnet, för det ska vara barnets rätt och trygghet som gäller.
Som familjehemsförälder har man ett stort ansvar för att barnet ska få en bra kontakt med sin biologiska släkt, framför allt om det kommit till en som liten, skulle jag vilja påstå. Men att kräva att man utan vidare ska släppa barnet.. nej.. det tror jag ingen familjehemsförälder gör där det finns en stark anknytning mellan barn och familjehemsförälder. Ska man då göra det? För vems skull? Vem är det det handlar om egentligen? Just det, det är inte bioföräldrarna, inte familjehemsföräldrarna utan återigen barnet.
Aldrig att någon kan övertyga mig om att bara för att mamma och pappa är biologiskt släkt med barnet så är det automatiskt bäst att bo där. Har barnet vistats i lång tid i familjehem och knutit an där är det självklart att det är där det ska få stanna kvar! Dock med riklig och positiv kontakt med biosar. Självklart!
Att man som familjehem vet om från början att barnet kanske inte kommer att få stanna, det är en sak. Att biosarna också sörjer vid sin separation från barnet, är också en sak. MEN återigen, det är BARNET det handlar om. Barnets rätt till till sin/sina trygghetspersoner!
Kram och lycka till Karin
Som familjehemsförälder har man ett stort ansvar för att barnet ska få en bra kontakt med sin biologiska släkt, framför allt om det kommit till en som liten, skulle jag vilja påstå. Men att kräva att man utan vidare ska släppa barnet.. nej.. det tror jag ingen familjehemsförälder gör där det finns en stark anknytning mellan barn och familjehemsförälder. Ska man då göra det? För vems skull? Vem är det det handlar om egentligen? Just det, det är inte bioföräldrarna, inte familjehemsföräldrarna utan återigen barnet.
Aldrig att någon kan övertyga mig om att bara för att mamma och pappa är biologiskt släkt med barnet så är det automatiskt bäst att bo där. Har barnet vistats i lång tid i familjehem och knutit an där är det självklart att det är där det ska få stanna kvar! Dock med riklig och positiv kontakt med biosar. Självklart!
Att man som familjehem vet om från början att barnet kanske inte kommer att få stanna, det är en sak. Att biosarna också sörjer vid sin separation från barnet, är också en sak. MEN återigen, det är BARNET det handlar om. Barnets rätt till till sin/sina trygghetspersoner!
Kram och lycka till Karin
Hej Lisen
Jag håller med dig helt och hållet det du skriver!!!!!!!!
MEN.. Tyvärr är inte lagen skriven så. Jag håller på att forska runt i "lagens värld" genom domar, propositioner, JO samt lagar men det ser väldigt dystert ut. Jag kan hitta att man ska ta hänsyn till barnet men i slut ändan är det alltid bios som har makten. Det är därför jag har fått tanken om adoption. Även om man får vårdnaden kan alltid föräldrarna få tillbaka den. Ett familjehem hade fått vårdnaden men när bio fadern hade varit drogfri 1 år fick han tillbaka vårdnaden.
Jag har läst en annan skrämmande dom där bio har vunnit. Mannen har suttit inne för att utsätt sin sambos barn för grova sexuella övergrepp. Mannen fick behandling för pedofili, barnen skulle vara hos dagmamman när modern arbetade så rätten ansåg att barnen kunde flytta hem till DEM igen då det inte ansågs de skulle fara illa.
Var fanns barnperspektivet i dessa här domar?? :x :x
Karin
Jag håller med dig helt och hållet det du skriver!!!!!!!!
MEN.. Tyvärr är inte lagen skriven så. Jag håller på att forska runt i "lagens värld" genom domar, propositioner, JO samt lagar men det ser väldigt dystert ut. Jag kan hitta att man ska ta hänsyn till barnet men i slut ändan är det alltid bios som har makten. Det är därför jag har fått tanken om adoption. Även om man får vårdnaden kan alltid föräldrarna få tillbaka den. Ett familjehem hade fått vårdnaden men när bio fadern hade varit drogfri 1 år fick han tillbaka vårdnaden.
Jag har läst en annan skrämmande dom där bio har vunnit. Mannen har suttit inne för att utsätt sin sambos barn för grova sexuella övergrepp. Mannen fick behandling för pedofili, barnen skulle vara hos dagmamman när modern arbetade så rätten ansåg att barnen kunde flytta hem till DEM igen då det inte ansågs de skulle fara illa.
Var fanns barnperspektivet i dessa här domar?? :x :x
Karin
OJ!!!!Vilken svår diskussion!!! :?
Som familjehemsförälder inser jag till fullo mitt uppdrag......och "mina" barns situation skulle inte ens kunna gå att omsätta till en adoption.....kanske inte ens till en vårdnadsförflyttning.....????
Men nog tror jag att man trots massor av uppdrag och många år inom den här "världen" ändå kan råka på barn som skulle få adopteras av sin "nya" familj!!!Om jag tänker efter så gäller det nog bra många barn faktiskt!!!
Som jag ser det är det lagstiftningen som är FEL!!!!!Vi har alldeles för stor "föräldrarätt" här i Sverige!!!!Barn ska istället ha "föräldrarätt"!!!!
Om jag tänker ur ett barns vinkel så skulle jag absolut vilja få leva i trygghet....det vore det viktigaste....
Jag tackar själv min "biomamma" att hon hade vett nog att låta mig adopteras redan som baby istället för att kanske måsta flyttas runt mellan henne och olika familjehem.....HUVVA!!!!
:littlesad
Som adopterad och själv adoptivförälder vågar jag påstå att det här med BIO är "sk*t".....det viktigaste är trygghet OCH en bra relation till det faktum att en biofamilj finns......psykiskt och fysiskt.....(om ni kan hänga med hur jag menar.....?).Sen VET jag också att vissa fastnat i sökandet efter rötter.....vilket jag mer tror beror på den dåliga relationen till bakgrunden....eller "fel" nya föräldrar.....
Som familjehemsförälder inser jag till fullo mitt uppdrag......och "mina" barns situation skulle inte ens kunna gå att omsätta till en adoption.....kanske inte ens till en vårdnadsförflyttning.....????
Men nog tror jag att man trots massor av uppdrag och många år inom den här "världen" ändå kan råka på barn som skulle få adopteras av sin "nya" familj!!!Om jag tänker efter så gäller det nog bra många barn faktiskt!!!
Som jag ser det är det lagstiftningen som är FEL!!!!!Vi har alldeles för stor "föräldrarätt" här i Sverige!!!!Barn ska istället ha "föräldrarätt"!!!!
Om jag tänker ur ett barns vinkel så skulle jag absolut vilja få leva i trygghet....det vore det viktigaste....
Jag tackar själv min "biomamma" att hon hade vett nog att låta mig adopteras redan som baby istället för att kanske måsta flyttas runt mellan henne och olika familjehem.....HUVVA!!!!
:littlesad
Som adopterad och själv adoptivförälder vågar jag påstå att det här med BIO är "sk*t".....det viktigaste är trygghet OCH en bra relation till det faktum att en biofamilj finns......psykiskt och fysiskt.....(om ni kan hänga med hur jag menar.....?).Sen VET jag också att vissa fastnat i sökandet efter rötter.....vilket jag mer tror beror på den dåliga relationen till bakgrunden....eller "fel" nya föräldrar.....
Det känns som om våra lagar är omoderna angående barn och barns rätt. Lagarna verkar inte "rocka" riktigt med barnkonvensionen bland annat.
Vi familjehem kan bara göra så gott vi kan efter dagens mått mätt, tycka får och kan vi. Känna ska vi och gör vi, det är väl just för att vi familjehem vet hur mycket barn far illa som vi mår så dåligt över hur många barn hanteras genom att slussas från än det ena till än det andra stället. Många handläggare gör säkerligen ett hästarbete och en del gör kanske inte riktigt lika mycket.
Genom en privat stiftelse träffade jag en person som hade jobbat i många år inom den kommunala socialtjänsten, och som också hade träffat väldigt många andra kommuners socialtjänster genom sina erfarenheter. Det den personen sa till mig var att många handläggare vill göra så mycket, men har inte övriga arbetslaget med sig. Ibland är det att duktiga handläggare inte har sin chef med sig och vissa kommuner är av "tradition" mer "konservativa" i sitt tänk bla.
Det finns ju hur mycket som helst att säga om det här, jag läste häromveckan om en mindre kommun där socialtjänsten nu har så dålig ekonomi att dem måste se över alla dem har placerade på HVB-hem och andra institutioner om det inte skulle kunna gå att placera dessa personer i vanliga familjehem!!!!! :? :? :? :?
Jag bara undrar så här, det är redan brist på familjehem som det är nu, och vilka familjehem ställer sig till förfogande med så svåra uppdrag att ta emot personer som har bott på HVB-hem? Min egna åsikt är att den kommunen är nog rätt så rökt om dem tror att dem kan hitta familjehem som är villiga att ta emot så svåra uppdrag.
Kanske har vi haft tur, jag vet inte, men vårt soc. har ett "modernare" tänk tycker jag och satsar på sina familjehem, alltså inte bara "öser ut med betalning", dem ansåg tex att det vora bra om vi bägge tå går hemma. Det är jag så tacksam för. Jag refererar till hösten -08 när vi skulle ta emot ett barn och jag bad om att min sambo skulle få vara hemma första tiden. Det sa dem nej till, jag bad åtminstone om 1 vecka, med tanke på att min bioson skulle till skola och ha ett fortsatt normalliv med skolgång m.m. Det soc. gick inte ens med på det.
Undrar vad det kommer sig egentligen att soc. i olika kommuner är så olika? Kan det bero på vad den personen sa till mig tror ni? Hur upplever ni själva att era soc. är? Jag är alltså inte ute efter att få veta vilka olika soc. som är si och så, utan mer hur ni familjehem upplever era soc. bemötande.
(urs. om det har spårat ut från grundämnet)
Med vänlig hälsning MGB
Vi familjehem kan bara göra så gott vi kan efter dagens mått mätt, tycka får och kan vi. Känna ska vi och gör vi, det är väl just för att vi familjehem vet hur mycket barn far illa som vi mår så dåligt över hur många barn hanteras genom att slussas från än det ena till än det andra stället. Många handläggare gör säkerligen ett hästarbete och en del gör kanske inte riktigt lika mycket.
Genom en privat stiftelse träffade jag en person som hade jobbat i många år inom den kommunala socialtjänsten, och som också hade träffat väldigt många andra kommuners socialtjänster genom sina erfarenheter. Det den personen sa till mig var att många handläggare vill göra så mycket, men har inte övriga arbetslaget med sig. Ibland är det att duktiga handläggare inte har sin chef med sig och vissa kommuner är av "tradition" mer "konservativa" i sitt tänk bla.
Det finns ju hur mycket som helst att säga om det här, jag läste häromveckan om en mindre kommun där socialtjänsten nu har så dålig ekonomi att dem måste se över alla dem har placerade på HVB-hem och andra institutioner om det inte skulle kunna gå att placera dessa personer i vanliga familjehem!!!!! :? :? :? :?
Jag bara undrar så här, det är redan brist på familjehem som det är nu, och vilka familjehem ställer sig till förfogande med så svåra uppdrag att ta emot personer som har bott på HVB-hem? Min egna åsikt är att den kommunen är nog rätt så rökt om dem tror att dem kan hitta familjehem som är villiga att ta emot så svåra uppdrag.
Kanske har vi haft tur, jag vet inte, men vårt soc. har ett "modernare" tänk tycker jag och satsar på sina familjehem, alltså inte bara "öser ut med betalning", dem ansåg tex att det vora bra om vi bägge tå går hemma. Det är jag så tacksam för. Jag refererar till hösten -08 när vi skulle ta emot ett barn och jag bad om att min sambo skulle få vara hemma första tiden. Det sa dem nej till, jag bad åtminstone om 1 vecka, med tanke på att min bioson skulle till skola och ha ett fortsatt normalliv med skolgång m.m. Det soc. gick inte ens med på det.
Undrar vad det kommer sig egentligen att soc. i olika kommuner är så olika? Kan det bero på vad den personen sa till mig tror ni? Hur upplever ni själva att era soc. är? Jag är alltså inte ute efter att få veta vilka olika soc. som är si och så, utan mer hur ni familjehem upplever era soc. bemötande.
(urs. om det har spårat ut från grundämnet)
Med vänlig hälsning MGB
Hej,
Kanske skulle flytats till en egen tråd?
Vårt soc är hur bra som helst. Vi får alltid uppbackning och uppmuntran. :claphappy:
De är lyhörda och lyssnar på oss. Om barnen t.ex mått dåligt efter umgänge har det begränsats. Har vi behövt stöd har vi fått det med en gång.
Vi får handledning både i grupp och enskilt med psykolog.
Världens bästa har de varit.
Men nu skall vi få nya handläggare... hela teamet kring våra
byts ut på grund av hot mot handläggarna från bio. Men.. vi är inte bekymrade eftersom vi ser hur bra denna övergång sköts och att vi fått vara med från början innan överflyttningen skett.
Vi har fått vara med i diskussioner och de lyssnar verkligen på vad vi säger.
Vi skall få träffa de nya tillsammans med "de gamla" innan överlämningen sker. Och den ena av "de gamla" kommer vi att kunna ta kontakt med OM det skulle finnas behov .
Så för vår del har vi bara en massa positva erfarenheter från soc. :razz:
Kanske skulle flytats till en egen tråd?
Vårt soc är hur bra som helst. Vi får alltid uppbackning och uppmuntran. :claphappy:
De är lyhörda och lyssnar på oss. Om barnen t.ex mått dåligt efter umgänge har det begränsats. Har vi behövt stöd har vi fått det med en gång.
Vi får handledning både i grupp och enskilt med psykolog.
Världens bästa har de varit.
Men nu skall vi få nya handläggare... hela teamet kring våra
byts ut på grund av hot mot handläggarna från bio. Men.. vi är inte bekymrade eftersom vi ser hur bra denna övergång sköts och att vi fått vara med från början innan överflyttningen skett.Vi har fått vara med i diskussioner och de lyssnar verkligen på vad vi säger.
Vi skall få träffa de nya tillsammans med "de gamla" innan överlämningen sker. Och den ena av "de gamla" kommer vi att kunna ta kontakt med OM det skulle finnas behov .
Så för vår del har vi bara en massa positva erfarenheter från soc. :razz:
Bellixedda - ja jag tyckte nog att du var väldigt off topic :angel .
Du kanske får starta en berömma-tråd istället?
Blir nyfiken på vilken kommun ni tillhör?
Jag har också kollat runt på domar, och jag förstår inte heller riktigt var barnens bästa kommer in i många av dem. Lagen borde ändras och tyvärr tycker jag det nya lagförslaget är lite väl tunt fortfarande.
Dessutom hoppas jag att vårdnadsöverflyttningar blir vanligare. Ett barn ska få en trygghet redan från grunden. Att få bygga upp ett liv redan som liten och inte behöva rivas upp från den tillvaron. Ibland kan jag tycka att 3 år är lång tid för en liten men det är en annan diskussion :wink: .
Du kanske får starta en berömma-tråd istället?
Blir nyfiken på vilken kommun ni tillhör?
Jag har också kollat runt på domar, och jag förstår inte heller riktigt var barnens bästa kommer in i många av dem. Lagen borde ändras och tyvärr tycker jag det nya lagförslaget är lite väl tunt fortfarande.
Dessutom hoppas jag att vårdnadsöverflyttningar blir vanligare. Ett barn ska få en trygghet redan från grunden. Att få bygga upp ett liv redan som liten och inte behöva rivas upp från den tillvaron. Ibland kan jag tycka att 3 år är lång tid för en liten men det är en annan diskussion :wink: .
Hej
Det var MGB jag ville svara.. och vår kommun är Uppsala
Hej Karin hur går det för er?
Tänker på er.
Mvh M:u
Tänker på er.
Mvh M:u
- Status